Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Ett ofrånkomligt förtryck?

Finns det fog för att tillskriva islam en djupgående könsmaktordning, eller bygger bilden av patriarkalt förtryck i själva verket på en vantolkning i väst av religionens sanna väsen? Pernilla Ouis – med en bakgrund som muslimsk konvertit – skriver om islamisk kvinnosyn i text, tradition och liv.

I en doktorsavhandling som behandlar bilden av islam i svenska skolböcker, konstaterar religionsvetaren Kjell Härenstam att islam framställs som den kvinnoförtryckande religionen per se. (1) Det man kan invända mot denna bild är att alla religioner verkar vara mer eller mindre kvinnoförtryckande, inte bara islam. Buddhismen och judendomen, exempelvis, går ofta oförtjänt fria när religiöst kvinnoförtryck diskuteras. Är detta en del av en västerländsk, orientalistisk diskurs, där islam får symbolisera det som västerlandet inte vill vara, eller finns det fog för att tillskriva islam en djupgående patriarkal könsmaktordning? Med andra ord, är det islamiska kvinnoförtrycket en västerländsk konstruktion, som många debattörer gör gällande, eller har anklagelsen en reell grund?

Ur en religionssociologisk synvinkel kan det vara problematiskt att ”bevisa” att islam som sådan skulle ge upphov till kvinnoförtryck. Det finns många som hävdar att det framför allt är socioekonomiska orsaker bakom könsförtrycket i den muslimska världen, snarare än religion.

En muslimsk apologetisk position är att säga att det finns kvinnoförtryck i den muslimska världen trots islam, inte på grund av islam. Detta var den åsikt jag själv hävdade under mina år som aktiv muslim. Jag, liksom många andra muslimska feminister, menade att islam mycket väl kunde tolkas som en religion som förespråkade jämställdhet mellan könen. Det var bara muslimerna som betedde sig illa, sa vi, trots sin eminenta religion.

Ett annat argument man kan framföra för att ifrågasätta påståendet om islam som en kvinnoförtryckande religion är att hävda att förtryck är en individuell upplevelse. Om verkligheten är ”socialt konstruerad” som humanvetenskaperna gör gällande – vem kan då påstå att en annan är förtryckt om detta påstående inte överensstämmer med individens subjektiva upplevelse? Hur kan vi hävda att en prostituerad eller en beslöjad kvinna är förtryckt om vederbörande inte själv tycker det?

För drygt fem år sedan började jag ifrågasätta islam och min tro på Gud. Det var en smärtsam, men nödvändig process. En drivande faktor i denna process har varit mina erfarenheter av islamiskt kvinnoförtryck. Som muslim hävdade jag att det inte var islam det var fel på, utan muslimerna i enlighet med resonemanget ovan. Efter min ”avislamisering” har jag insett att det förhåller sig precis tvärtom: det är inte muslimerna det är fel på, utan islam. Jag menar att många troende muslimer blir låsta av islam till vissa åsikter och praktiker. Att hävda att det inte finns objektiva kriterier för förtryck klingar falskt.

I följande artikel ska jag visa att det finns islamiska grunder som legitimerar en patriarkal ordning inom islam. Det är just dessa fundament i religionen som gör att det blivit ohållbart för mig personligen att upprätthålla en tro på islam. Jag har alltså övergivit hållningen att islam kan reformeras och att islams urkunder kan legitimera en syn som inrymmer acceptans för exempelvis jämlikhet mellan könen och homosexualitet. Min inställning avviker därigenom från exempelvis Irshad Manjis tro på att islam kan reformeras med ijtihad, progressiv nytolkning. (2)

VAD ÄR ISLAM?

Hur kan man då klassificera något som ”islamiskt”? Är allt muslimer gör ett uttryck för islam? Alla religiösa ritualer och traditioner eller uttryck för muslimsk livsstil – är det islam?

Mitt svar på dessa frågor är att eftersom islam generellt kan sägas vara en textreligion, kan man definiera någonting som ”islamiskt” om detta kan länkas till en specifik text. Men det är inte helt enkelt i alla fall. Texter kan som bekant tolkas på en mängd olika sätt. Det intressanta är inte alltid texten i sig, utan textens tolkning och funktion. Att citera kvinnoförtryckande passager ur heliga texter räcker inte för att bevisa ett religiöst kvinnoförtryck, utan man måste kunna visa att dessa textställen används av religionens utövare för att understödja och legitimera ett förtryck. Ett exempel är att det finns många kvinnoförnedrande passager i Bibeln, men att många moderna, kristna människor inte citerar dessa för att motivera ett kvinnoförtryck. Texten har alltså inte denna funktion för dem.

Jan Hjärpe, tidigare professor i islamologi vid Lunds universitet, har en bra metafor för att förstå islam. Han säger att man bör tänka sig islam som en korg, som innehåller olika texter, kategoriseringar, traditioner, berättelser och ritualer. (3) En korg är dock genomsläpplig och vad som ligger i denna islamiska korg varierar i tid och rum. Så även om det finns texter som ger sken av en negativ kvinnosyn, kan dessa vara irrelevanta om de inte finns i korgen för stunden, så att säga. Man kan tänka sig att urvalet heliga texter som ofta åberopas förändras över tid, liksom vissa praktiker. Islam blir med detta synsätt ingen aktör i sig (som förtrycker kvinnor exempelvis), utan islam blir fullständigt beroende av anhängarnas tolkning av vad religionen är för stunden.

För att komplicera saken ytterligare, måste det påpekas att en viss text, även om den ofta citeras och därigenom är närvarande i korgen, inte alls behöver ge upphov till en viss praktik. Muslimer är inga religiösa robotar som allena styrs av de heliga texterna. Hur muslimer väljer att leva sina liv varierar förstås och beror på socioekonomiska och kulturella omständigheter, liksom individuella val. Kvinnoförtryck kan mycket väl ha sin grund i dessa orsaker. Men vad religion kan göra, till skillnad från dessa andra faktorer, är att legitimera en viss hållning. Det kan vara svårt för djupt religiösa människor att välja en inställning som är på tvärs med vad religionen kräver, eftersom det kan tänkas vara problematiskt att bråka och argumentera mot Gud.

Efter alla dessa brakslappar, tänker jag ändå hävda att specifika textavsnitt från islams heliga texter, som främst består av Koranen och olika samlingar kring profetens handlingar och utsagor (så kallade hadith), i högsta grad är relevanta för att förstå kvinnoförtryck bland muslimer. Världen går just nu igenom en global islamisering, som förvisso kanske redan har nått sin kulmen. Denna islamisering, som kan sägas ha fått sitt startskott med den islamiska revolutionen i Iran 1979, kan ses som en motreaktion på den elitstyrda modernisering och västernisering som den muslimska världen genomgick under 1900-talet. Islamiseringsprocesser har understötts av pengar från oljehandeln från framför allt Saudiarabien, och därmed har också den saudiska versionen av islam, wahhabismen, fått stor spridning. Denna inriktning liksom andra liknande rörelser, som salafi och taliban, står för en rigid tolkning av de heliga källorna. Dessa tolkningar vinner stort gehör just nu, tolkningar som präglas av bokstavstroende – ”fundamentalism” – och en icke-jämställd syn på kvinnor och icke-muslimer.

Islams betydelse tenderar också att öka i migrationsprocessen och därför är det föga förvånande att många muslimer är mer ”islamiska” i Sverige än i sina forna hemländer. Detta fenomen är markant när det gäller unga muslimer och konvertiter. Dessutom har den nya informationstekniken varit viktig för islams globalisering. Det finns otroligt många islamiska sajter på Internet som tar upp ”rätt” (halal) och ”fel” (haram) i islam. Haram-halal-dikotomin fungerar som en digital, binär kod där varje fråga bara kan ha ett svar: rätt eller fel. Nyanser och sammanhang blir mindre viktiga med denna binära kod. Satellitkanaler har många populära program med TV-shejker som sprider sina budskap från den muslimska världen till muslimer globalt. En annan konsekvens av den nya informationstekniken är att de heliga texterna finns tillgängliga digitalt och ”vad islam säger” i en viss fråga kan fås fram med enkla sökfunktioner. Detta har också bidragit till att fler och fler tycker sig ha ”rätt” kunskap och gör religiösa utlåtanden utan formell utbildning i religionen. (4) De traditionella lärdes position undermineras ofta av radikala unga muslimer som har andra källor till sin kunskap. Under mina år som muslim stötte jag på begreppet ”instant imam” för dessa nya, självutnämnda auktoriteter. Jag vill peka på denna nya problematik, eftersom traditionell islam i praktiken har varit mer tolerant mot exempelvis kvinnor och homosexuella än dagens strikta ungradikaler.

ISLAMISKA GENUSRELATIONER

Under mina år som muslimsk aktivist gjorde jag allt jag kunde för att tillbakavisa olika ”myter” om islam som en kvinnoförtryckande religion. Man kan hävda att Koranen som text betraktad har färre problematiska ställen ur jämställdhetssynpunkt än Bibeln. Det finns några positiva verser som kan vara värda att peka på, till exempel 16:58-59 som fördömer dem som blir besvikna när de får nyheten att de blivit föräldrar till en flicka och i denna besvikelse dödar flickebarnet enligt dåtidens tradition. I Koranversen 60:12 beskrivs hur kvinnor, utan sina män eller andra förmyndare, avlade sin trohetsed till profeten, en aktiv politisk handling på den tiden. Det finns också verser som tolkas som uttryck för en jämställdhet mellan könen. Muslimska feminister (5) pekar ofta på verserna 33:35 (som uttrycker samma religiösa plikter för både män och kvinnor) och 9:71 som lyder: ”Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras [sanna] vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och förrättar bönen och betalar allmoseskatten och de lyder Gud och Hans Sändebud. Dem skall Gud visa barmhärtighet. Gud är allsmäktig, vis.” (6)

Andra texter som pekar på jämställdhet mellan könen är 30:21, 78:8 och 42:11, där man och kvinna beskrivs som de båda delarna i ett (jämställt) par. I vers 3:195 sägs att såväl män som kvinnor ska vara delaktiga i samhället. I de verser som talar om syndafallet ses Eva inte som ensam ansvarig för detta, utan faktiskt båda, men det är Adam som specifikt pekas ut som den som bröt mot Guds bud i verserna 20:120-121:

”Men Djävulen viskade till honom och sade: ‘Adam! Skall jag leda dig till det eviga livets träd och till ett rike som aldrig skall gå under?’

Och de åt båda av dess [frukt] och blev på detta sätt medvetna om sin nakenhet och de försökte skyla sig med hopfästade blad från lustgården. Adam bröt [alltså] mot sin Herres befallning och slog in på en förbjuden väg.”

Det finns alltså vissa möjligheter att tolka dessa texter som uttryck för en ganska acceptabel kvinnosyn, och väljer man att bara ha dessa i ”korgen” kan det vara frid och fröjd. Men tyvärr är det inte så enkelt. Det finns betydligt fler ur genussynpunkt problematiska ställen i både Koranen och hadithsamlingarna än de få diskuterade ovan. Sådana texter är betydligt vanligare i korgen, och de verkar bli kvar där, muslimsk feministteologi till trots.

En av de mest frekvent citerade verserna som statuerar genusrelationer i islam är vers 4:34, som i översättningen från 1998 lyder:

”Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt [inför Gud] och döljer [för andra] det som Gud har dolt. Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem. Gud är upphöjd, stor [i försvaret av de svagare].”

Versen kan kanske verka oförarglig i denna översättning, och för att visa min poäng är det nödvändigt att ta fram 1917 års översättning som är mer ordagrant nära det arabiska originalet. Den lyder:

”Männen vare kvinnornas föreståndare på grund av det företräde, Gud givit somliga framför andra, och de utgifter av sina ägodelar, som de hava; därför skola ock de rättskaffens kvinnorna vara undergivna och aktsamma om vad som är fördolt, därför att Gud aktar dem. Och vad dem beträffar, av vilken I frukten uppstudsighet, så varnen dem, skiljen dem från bädden och agen dem, men om de då lyda eder, så söken ej sak med dem! Gud är förvisso hög och stor.” (7)

Denna vers stipulerar att männen skall försörja kvinnorna, i egenskap av ”föreståndare” (1917) eller för att de har ”ansvar och omsorg om kvinnorna” (1998; det går inte att förneka att det är stor skillnad mellan översättningarna). Muslimska apologeter brukar hävda att detta är en kvinnlig rättighet: rätten till försörjning. Dessvärre vet vi i praktiken att den som har den ekonomiska makten i en relation också har den reella makten.

Sedan kommer frågan om kvinnors ”illvilja” (1998) eller ”uppstudsighet” (1917) – vad betyder det? Det arabiska begreppet är nushuz och handlar i sin mildaste tolkning om ett enda fall, nämligen när kvinnan är sexuellt avvisande mot sin make. Enligt andra tolkningar innebär det att kvinnan inte lyder sin man generellt. Mannen har under dessa omständigheter rätt att slå sin fru, även om han som första åtgärd ska tala henne till rätta och därefter sexstrejka. Hur rimmar det med jämställdhet mellan könen? I den sista versen sägs att om kvinnan är medgörlig eller lyder, behöver inte mannen bråka med henne. Versen har gett upphov till den vedertagna muslimska uppfattningen om att en muslimsk kvinna i alla lägen måste lyda sin man.

Det finns flera hadither som stödjer den syn på könen som uttrycks i vers 4:34. Om kvinnans sexuella tillgänglighet har profeten Muhammed bland annat sagt: ”Om en man bjuder in sin fru att ligga med honom och hon vägrar, så kommer hon att förbannas av änglarna under hela natten.” Eller: ”En kvinna uppfyller inte sin plikt till sin Herre förrän hon uppfyller sin plikt mot sin man – även om han ber henne [om sex] när hon sitter på en kamel, så ska hon inte neka honom det.” Äktenskapet är en institution för att legalisera en sexuell relation, men sex är framför allt mannens rättighet och kvinnans skyldighet. Den obligatoriska brudgåvan kallas i islamisk lag ganska osentimentalt och rakt-på-sak för thaman al-bud’a, ett begrepp som ungefär betyder ”vaginans pris”. (8) Våldtäkt inom äktenskapet är en omöjlighet enligt den islamiska lagen, något som nyligen aktualiserats i afghansk lagstiftning. Det diskuterades i detta sammanhang huruvida shiamuslimska män skulle få rätten att svälta sina fruar till döds om de nekade dem sex. (9) En sådan syn går inte att skylla på fattigdom eller krig eller odemokratisk regim – här är det verkligen islam som legitimerar och institutionaliserar förtrycket.

Det finns många hadither som talar om vikten för en kvinna att lyda sin man, exempelvis detta uttalande av profeten: ”Om jag hade bett någon att buga sig inför någon annan än Gud, skulle jag ha bett kvinnan att buga sig inför sin man.” En annan berättelse handlar om en kvinna som förbjöds av sin make att hälsa på sin familj. En nära anhörig avled innan kvinnan kom på besök. Kvinnan blev, enligt profeten Muhammed, garanterad Paradiset eftersom hon lydde sin man trots dessa omständigheter. Mannens inhumana och känslokalla behandling av sin fru fördöms inte alls. Det går att hitta ett otal kvinnonedvärderande hadither, bland annat påståendet att det finns fler kvinnor än män i helvetet. (Denna hadith brukar dock försvaras av moderna muslimer med det faktum att det föds fler flickor än pojkar och att det därför över tid borde bli detta statistiska förhållande i helvetet – inte att kvinnor är sämre än män som det första intrycket gör gällande!)

Det intressanta är dock att delvis andra hadither numera också lyfts fram, till exempel en om att profeten beviljade skilsmässa till en kvinna av den enda anledningen att hon tyckte hennes man var oattraktiv; i övrigt var han en god man. De värsta berättelserna från Profeten verkar således ha sipprat ut ur korgen utom hos de mest strikta, puritana grupperingarna.

SEXUALITET

Det legitima utloppet för sexualiteten är det heterosexuella äktenskapet, men det finns vissa kryphål från denna regel för män. Muslimska män får även ha sex med sina slavinnor enligt Koranen. Detta finns nämnt på flera ställen, t.ex. verserna 23:1-6, 4:24 och 70:29: ”och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter – inget klander kan då riktas mot dem.” Historiskt har slavinnor tagits från krigsfångar, men eftersom slaveriet upphört hävdar moderata muslimer att denna sexuella rättighet är irrelevant. Det är inte riktigt sant eftersom radikala, militanta muslimska grupper har tolkat att väst för ett krig mot islam här och nu. Våldtäkter av västerländska kvinnor kan då legitimeras genom att kvinnorna betraktas som deras krigsfångar – det vill säga slavinnor som de kan ha legalt sex med.

Om en fru och ett obegränsat antal slavinnor inte är tillräckligt kan mannen ta upp till fyra fruar sammanlagt (vilket sanktioneras av Koranen) eller ingå i ett tillfälligt, tidsbegränsat äktenskap, så kallat mut’ah. Detta är de facto ett sätt att legalisera prostitution i islam, eftersom äktenskapet bara behöver vara giltigt ett par minuter eller någon timme. En muslimsk man kan också gifta sig med ett barn, om han har sådana lustar. Eftersom profeten trolovades med Aisha när hon var ett barn (sex eller nio år, traditionerna går isär) och fullbordade äktenskapet när hon fortfarande var ett barn, fungerar hans exempel normerande. Islamisk lag tillåter barnäktenskap och varje försök att höja den legala äktenskapsåldern i muslimska länder motverkas av konservativa islamister. Eftersom det i Europa förekommer ett parallellt, inofficiellt islamiskt rättsväsende vid sidan om den nationella lagstiftningen, får jag tyvärr konstatera att både polygami och barnäktenskap tillämpas här och nu, inte bara där eller då. Inofficiella islamiska vigslar utanför svenska myndigheters kontroll gör att muslimer kan fortsätta med dessa praktiker.

Muslimska män får gifta sig med judiska och kristna kvinnor, men muslimska kvinnor får endast gifta sig med muslimska män. Detta skapar som bekant problem för många unga muslimska kvinnor som blivit kära i killar av fel kategori. I realiteten styr kollektivet (släkten) ofta över vem man kan ha som äktenskapspartner, vilket är kopplat till en hedersproblematik (se nedan). Jag tror att det svenska samhället kommer att reagera och vidta kraftåtgärder mot denna problematik, först efter att den första etniskt svenska killen blivit offer för ett hedersmord, något som inte verkar alltför otroligt.

Omskärelse debatteras livligt i vårt samhälle, framför allt för att den ses som ett barbariskt ingrepp som dessutom kan påverka sexualiteten, både för män och kvinnor. Omskärelsen är en tradition som inte föreskrivs i Koranen, men manlig omskärelse har starkt stöd i hadith, lagen och traditionen. Kvinnlig könsstympning har ett dubbeltydigt stöd i hadith och lagen, men är en stark tradition som tillskrivs islam i vissa geografiska områden.

Det finns en hadith som behandlar kvinnlig könsstympning och som lyder: ”En kvinna brukade utföra kvinnliga omskärelser i Medina. Profeten sa till henne: ’Skär inte för djupt eftersom det är bättre för kvinnan och mer åtråvärt för mannen.’” Hur ska man tolka denna hadith? Betyder den ett stöd eller accepterande av praktiken, eller en uppmuntran till förbud som många moderata muslimer menar?

”Heteronormativitet” är ett skällsord i den svenska debatten idag, men få har verkligen undersökt hur det heteronormativa förtrycket ser ut i de stora religionerna. De svenska muslimska församlingarna säger absolut nej till samkönade äktenskap, men går ofta fria från kritik i debatten. (10) Nyligen mördade två mycket unga muslimska män (båda under 18 år) en homosexuell man i Malmö. Förövarna var båda inspirerade av radikal islam.

Alla former av homosexualitet fördöms av de muslimska lärde, och ska straffas med döden enligt lagen. Det är historien om Lot, Sodom och Gomorra, liksom i Bibeln, som ligger bakom detta förbud. Progressiva muslimer menar att berättelsen fördömer sexuellt våld i form av anala våldtäkter, inte sex och kärlek mellan människor av samma kön. (11) Tyvärr är detta en hållning som inte fått plats i korgen ännu. Utifrån Koranversen 2:222 ”Era hustrur är för er [som] en åker; beträd därför er åker, när och som ni önskar – men sörj [först] för era själar…”, har man förbjudit onani, oral- och analsex. En god muslim spiller inte sin säd hur som helst utan beträder i stället sin åker (dvs. kvinnan) när och hur han vill.

SLÖJAN

Få plagg är så debatterade i denna värld som den muslimska huvudduken, ofta refererad till som ”slöja”, men få vet hur svagt stöd den har i Koranen.

De fyra Koranställen som behandlar kvinnors klädsel ger tydligt uttryck för att kläderna har funktionen av att inte väcka mannens lust. (12) Kvinnor måste därmed ta ansvar för männens sexualitet – samma slags blame-the-victim-mentalitet som är så vanlig i diskussioner om våldtäkt och sexuella övergrepp även i väst. Följande vers säger att kvinnor bör fästa sin slöja så att den täcker barmen:

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Gud i ånger [över era fel och synder]; kanske skall det gå er väl i händer!” (24:31)

I förklaringen till versen sägs att slöjan, kallad khimar på arabiska, från början var en sjal som man hade på huvudet, trots att versen aldrig säger att det är håret som ska täckas utan uttryckligen säger att det är barmen som detta gäller för. I en annan vers (33:59) sägs att man ska svepa sina kläder omkring sig som kvinna som en handling av anständighet, men inte heller här nämns någon huvudduk:

”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Det är alltså inte ens entydigt att muslimska kvinnor är av Gud ålagda att täcka sitt hår och detta är en fråga som splittrar muslimska feminister. Trots denna tvetydighet ifråga om håret, vill många muslimska kvinnor också täcka sitt ansikte samt händer och fötter. Det är förvånande att fler och fler kvinnor i Sverige i religionsfrihetens namn kräver att få bära ansiktsslöja, när detta inte är något som religionen verkar kräva av dem. (13)

I en vers (33:53) sägs att när profetens hustrur tilltalas, bör detta ske bakom ett förhänge, så kallad hijab:

”Troende! Gå inte in i Profetens hus annat än om ni inbjudits till en måltid och [gå då inte in] förrän vid utsatt tid. Men om ni har inbjudits, stig in [när tiden är inne]. Och ta avsked när måltiden är över och dröj er inte kvar för att samtala i förtrolighet. Det besvärar Profeten, som av finkänslighet [drar sig för att be er gå]. Men Gud drar sig inte för [att säga] sanningen. När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge; detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet. Och företa er ingenting som kunde förarga eller såra Profeten. Och ta inte under några omständigheter [någon av] hans änkor till hustru efter hans död! Inför Gud skulle detta vara en oerhörd handling.”

Hijab står för kvinnors heltäckande kläder i islamiskt språkbruk, men betyder egentligen ingenting annat än förhänge, angivet i ett specifikt sammanhang som rörde Muhammeds familj. Problemet är att man generaliserat idén med en barriär mellan könen, och i många muslimska sammanhang finns en könssegregation. I moskéer exempelvis ber inte kvinnor och män sida vid sida. Det är svårt att ange orsak och verkan här. Har könssegregeringen utifrån profetens exempel bidragit till den strikta sexualmoralen, eller är det den strikta sexualmoralen som tvingat fram krav på könssegregering som en säkerhetsåtgärd där männen ska skyddas från kvinnors farliga sexualitet?

HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK

De senaste åren har det hedersrelaterade våldet uppmärksammats. I debatten hörs ofta påståendet, nästan som ett mantra: ”Hedersvåld har ingenting med islam att göra”. Jag menar att detta är en bekväm förenkling. Det är sant att alla hederskulturer inte är muslimska kulturer – hederskultur finns även bland exempelvis kristna – och alla muslimska kulturer är inte heller hederskulturer. Men jag menar att man måste nyansera detta påstående mer. Ingenting i de islamiska skrifterna föreskriver hedersvåld, men många muslimer uppfattar ändå att den stränga sexualmoralen i islam harmonierar med hedersnormerna. Den islamiska moralen kan alltså bidra till att legitimera hederstänkandet till exempel i synen på sex utanför äktenskapet, tvångsäktenskap och homosexualitet. Det hedersrelaterade förtrycket kan få resonans i en strikt religiös sexualmoral, och detta förhållande gäller naturligtvis alla religioner där sex före äktenskapet är förbjudet. Religiösa företrädare har varit dåliga på att ta avstånd från hedersvåldet och har i vissa fall stött det. Jag menar att islam i detta sammanhang kan ses som ett tveeggat vapen: religionen kan både användas för och emot hedersvåldet.

Vad är då heder? Man brukar definiera det som ”rätten att känna stolthet och respekt i andras ögon” och det handlar oftast om en kollektiv egenskap som tillskrivs familjen eller släkten. (14) Hedern kan ses som ett symboliskt, socialt kapital, oersättligt när man saknar andra tillgångar och när välfärdsstaten är svag. Heder är ett absolut tillstånd (antingen har man det eller inte) och har man förlorat sin heder är man i ett tillstånd av skam.

I en mer protestantisk tradition, som den svenska, är i stället skuld det centrala. I en skuldkultur sker disciplineringen av individen i det inre (genom ”dåligt samvete”) medan det i en hederskultur handlar om vad andra vet och har sett, den yttre fasaden. Detta ger en viss frihet – det som ingen ser kan fortgå i det fördolda. Många protestanter anser att denna attityd är hyckleri och ögontjäneri, men den ger i realiteten individen ett visst handlingsutrymme i en hederskultur. Hedern kan återupprättas med vissa medel, oftast genom våld eller social uteslutning. Heder förknippas ofta med män som ett positivt attribut, medan skam associeras med kvinnor och blir en potentiell negativ egenskap hos dem. Hedersnormerna skapar tydliga könsroller: män ska vara aktiva, starka, dominanta försörjare medan kvinnor ska vara svaga, passiva och underordnade. Detta kan sägas stämma väl överens med de islamiska könsrollerna.

Det viktigaste är att de som har hedern i behåll klarar av att kontrollera de kvinnliga släktingarnas sexualitet. Det handlar dock inte om sex som sådant, utan om allt slags beteende som kan uppfattas som att kvinnor eller flickor är intresserade av det motsatta könet. Det krävs mycket lite för att hedern ska anses besudlad, även när det gäller flickor vid låg ålder, och därigenom skapas ett vardagsförtryck.

I mina studier av hedersvåld i Mellanöstern vittnade flickorna om att det var mycket lite som fick föräldrarna att ta till våld, till exempel om de pratade med en pojke, skrattade högt, gick på bio, klädde sig fel. (15) För dem handlar frågan inte nödvändigtvis om att få ha pojkvänner eller sexuell frihet, utan oftast bara om att få lite mer frihet i sin vardag. Hedersnormerna skapar paradoxalt nog ett slags sexualisering av barnen.

I den svenska debatten hävdas också att ”det så kallade hedersvåldet” handlar om demonisering av ”den Andre” och är exakt samma typ av våld som svenska män utövar mot kvinnor. (16) Jag menar att det är fel. Utan att förneka eller förringa svenska mäns våld, finns det viktiga skillnader att peka på. Hedersvåldet utförs och planeras av ett kollektiv, inte en ensam individ. Både män och kvinnor är såväl offer som förövare i hedersvåldet. Hedersvåld innebär också alltid planerade, överlagda våldsdåd eller mord. En annan viktig skillnad är att ”vanligt” manligt våld mot kvinnor fördöms i Sverige och är förbjudet i lagen, medan hedersvåldet accepteras av kollektivet i de kulturer där det förekommer. Det är till och med så att kollektivet är orsaken till våldet, eftersom gruppen kräver det: när hedern är återupprättad ”applåderas” våldet. Dessutom förekommer hedersvåldet utöver detta ”vanliga” familjevåld, inte i stället för, som många svenska debattörer verka tro.

Hedersvåldet döms som ”passionsbrott” i många länder där en hederskultur existerar. Argumentet är att om en äkta make hittar sin fru i sängen med en annan man blir han ”galen” och är därför ursäktad om han tar till våld. Men då gör man samma tankefel som de som tror att hedersvåldet i sak är detsamma som vanligt manligt våld mot kvinnor. Hedersmord är planerade, rationella mord, inte dråp som utförs i vredesmod eller tillstånd av tillfällig galenskap. Dessa mord utförs sällan av en bedragen man, utan förövare i hedersvåldet är nära släktingar som pappa, bror eller farbror, och offer är inte en otrogen fru utan mer ofta en dotter eller syster. Dessutom är offren oftast också barn.

Hedersmorden är bara toppen på ett isberg. Det är bara den som bryter mot normen öppet som blir utsatt för våld, men den stora gruppen kvinnor och barn i dessa kulturer har anpassat sig till hedersnormerna och bryter inte mot dessa. Därför ser vi låg förekomst av våld i vissa grupper, men det betyder inte att situationen är bra. Ett ökat hedersvåld signalerar förändring och ökar när familjekonflikterna tätnar, vilket ofta är fallet i en migrationsprocess. Hedersvåldet i till exempel den kurdiska gruppen i Sverige under det senaste decenniet kan ses som ett tecken på att denna grupp var mest moderniserad, eftersom där fanns fler flickor som vågade bryta mot normerna. I några fall svarade det traditionella systemet och slog tillbaka med hedersvåld och mord.

Många av offren uttrycker tyvärr sitt stöd för hedersnormerna, en så kallad internalisering. Våldet ses alltid som offrets fel. I mina studier i Mellanöstern uttryckte en palestinsk flicka följande: ”En flicka är som ett äpple. Om det ruttnar måste det kastas bort.” Hennes kompis kommenterade: ”Eller som ett glas, till ingen nytta om det går sönder.” Det är tragiskt hur flickor uppfostras med så låg självuppfattning. I Sverige har nyligen föreningen Tänk om! bildats som vill uppmärksamma att hedersförtrycket kan skapa andra problem hos ungdomar, såsom självdestruktivt beteende, drogmissbruk och kriminalitet.

Sammanfattningsvis kan sägas att islam kan bidra till problem som icke-jämställda genusrelationer, sexuellt förtryck och hedersrelaterat våld. Detta beror helt och hållet på vilken tolkning och roll muslimer ger islam för att legitimera värderingar, handlingar och social ordning. Problemet med islam är att religionen bäst fungerar som ett hinder i jämställdhetsarbetet och något som konserverar en traditionell könsmaktordning. Tyvärr förknippas jämställdhet och sexuell frihet fortfarande med väst och något som i den globala polariseringen goda muslimer uppmanas vara emot. Samtidigt måste det erkännas att det bara är muslimerna själva som kan förändra tolkningen av sin religion; det är de som slutligen bestämmer vad som ska finnas i den korg som kan kallas islam.

Man får hoppas att Irshad Manji lyckas i sin ”Operation Ijtihad”. Västerländska kvinnor bör icke göra sig besvär med att ”befria” den muslimska kvinnan från hennes bojor. Sådana försök genom historien har varit lönlösa och bara stärkt islam som en motståndets ideologi. Allt motstånd och all medvetenhet måste växa fram inifrån.

Pernilla Ouis är fil.dr. i humanekologi, lektor och forskare på fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola.

(1) Härenstam, Kjell 1993, Skolboks-islam: Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap. Acta Universitatis Gothoburgensis, Göteborg Studies in Educational Sciences 93.
(2) Manji, Irshad 2008 (2003), Det muslimska problemet: En maning till uppriktighet och förändring. Fri Tanke.
(3) Hjärpe, Jan 1997, ”What will be chosen from the Islamic basket?”, European Reviw 5 (3), juli, sid 267-274.
(4) Ett religiöst utlåtande kallas för fatwa, som alltså inte betyder dödsdom.
(5) Se till exempel Barlas, Asma 2002, ”Believing Women” in Islam: Unreading Patriarchal Interpretations of the Qur’an. University of Texas Press, och Roald, Anne Sofie 2001, Women in Islam: The Western Experience. Routledge.
(6) Om inget annat angetts har jag använt mig av Mohammed Knut Bernströms översättning av Koranen från 1998, Koranens budskap utgiven av Proprius. Det som står inom hakparentes är översättarens egna tolkningar och förtydliganden, men är text som inte uttryckligen står i det arabiska originalet.
(7) Översättning av K V Zetterstéen från 1917. Versen hade numreringen 4:38 i denna översättning.
(8) Ali, Kecia 2006, Sexual Ethics and Islam: Feminist Reflections on Qur’an, Hadith and Jurisprudence. One World Publications.
(9) Se exempelvis artikeln ”Karzai lockar shiiter med ny våldtäktslag” av Olle Lönneaus i Sydsvenska Dagbladet den 18 augusti 2009: http://sydsvenskan.se/varlden/article538122/Karzai-lockar-shiiter-med-ny-valdtaktslag.html
(10) Se till exempel en imams inställning i en församling i Malmö i artikeln: ”Imam: Detta är onda begär”, Sydsvenska Dagbladet, 1 september 2009: http://sydsvenskan.se/sverige/article546754/Imam-Detta-ar-onda-begar.html
(11) Kugle, Scott Siraj al-Haqq 2003, ”Sexuality, diversity, and ethics in the agenda of progressive muslims”. I Omid Safi (red.) Progressive Muslims: On Justice, Gender, and Pluralism, sid 190-234. One World Publications.
(12) Ett exempel är versen 24:60 som kopplar kvinnors klädsel till deras framtid på äktenskapsmarknaden: ”Och kvinnor, vars månadsblödningar upphört och som inte längre hoppas på giftermål, gör ingenting klandervärt om de lättar något på sin klädsel, utan att låta de kvinnliga behagen framträda. Men det bästa är att undvika detta. Gud hör allt, vet allt.”
(13) Se exempelvis den unga Alia Khalifa som kräver att få bära ansiktsslöja under sin utbildning med hänvisning till religionsfriheten och har lämnat ärendet till DO, Expressen den 20 september 2009:
http://www.expressen.se/debatt/1.1713314/alia-khalifa-forbjud-mig-inte-att-vara-mig-sjalv
(14) Se Wikan, Unni 2003, En fråga om heder. Ordfront.
(15) Se Ouis, Pernilla 2005, Woman or Child? Voices of teenage girls in the Middle East, Save the Children, Sweden, och Ouis Pernilla 2009, “Honourable traditions? Honour violence, early marriages and sexual abuse against teenage girls in Lebanon, the Occupied Palestinian Territories and Yemen”. The International Journal of Children’s Rights, 17 (2009), sid 445-474.
(16) En studie kring dessa frågor som jag utförde på uppdrag av Rädda Barnen blev censurerad med hänvisning till att jag stigmatiserade och pekade ut ”en folkgrupp, religion och kultur”. Rädda Barnen ville hellre tolka hedersövergreppen som enskilda, isolerade händelser. Mitt bråk med Rädda Barnen och historien kring censureringen av min forskarrapport finns beskriven i boken Varför mördar man sin dotter? av Emre Güngör och Nima Dervish (Norstedts, 2009), sid 230-238. De ocensurerade resultaten från studien finns publicerade i artikeln i The International Journal of Children’s Rights citerad ovan.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...