Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Jemens kvinnor bakom galler för kärlek - eller våldtäkt

Kvinnor i Jemen – Drottningen av Sabas hemland enligt legenden – åtnjuter större friheter än de flesta av sina systrar på den Arabiska halvön, världens mest könskonservativa region. Men dessa friheter betyder inte mycket och kvinnornas situation lämnar mycket att önska, medger Ammat al-Aleem, Jemens minister för mänskliga rättigheter mellan 2003 och 2006. “Det finns ingen klar policy när det gäller kvinnor i Jemen. Medvetenheten om denna fråga är ytterst begränsad.”

Jemen, eller Arabia Felix (Det Lyckliga Arabien) som romarna kallade landet då det blomstrade av rökelsehandeln under karavanernas tid, är strategiskt beläget på den södra tåspetsen av den Arabiska halvön där Röda havet möter Indiska Oceanen. Idag är det ett av världens fattigaste länder, på glid långt ute i periferin från världspolitikens kärna, och är mer känt som “Landet av de tre K:na: Kidnappningar, Kalasjnikovs och Khat”. Ironiskt nog har denna marginalisering lett till att det på nytt hamnat i centrum av världshändelserna.

Jemen har kommit att bli en grogrund för militanta fundamentalister och omnämns ofta som “Osama bin Ladens hemland”, eftersom det är här hans familjerötter finns. Landet är ett av dem som värst drabbats av den våg av terrorism som började i mitten av 1990-talet och som ökat i styrka sedan attackerna mot USA den 11 september 2001. Regeringen saknar full kontroll över sina kust- och landgränser, vilket gör Jemen till ett smuggelparadis.

Samtidigt har en konservativ islam stärkt sitt grepp om befolkningen, varav hälften lever på mindre än två dollar om dagen och lider av utbredd analfabetism. Till och med jemeniterna själva beskriver sina levnadsvillkor som medeltida. En stark stamkultur löper genom samhället som en osynlig spetsväv och komplicerar situationen ytterligare. Missnöjda beduinstammar tar ibland gisslan för att tvinga regeringen att infria löften om att bygga skolor och sjukmottagningar; ibland erbjuder de också mot betalning skydd åt terrorister som gömmer sig i landets svåråtkomliga, karga berg.

Regeringen är nu under stor press från det internationella samfundet att kontrollera extremisterna och har för att få hjälp inlett ett nära samarbete med USA i dess “krig mot terrorismen”. Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter har dock klagat över en av konsekvenserna av samarbetet: jemenitiska kvinnor och barn under 12 års ålder har – som offer för kampen att fånga in extremister – kastats i fängelse på oklara grunder.

Men bland de kvinnliga fångarna i Sanaas stadsfängelse finns inga politiska fångar. Av de runt 50 fängslade kvinnorna är ett fåtal dömda för våldsbrott eller alkoholförsäljning. Däremot har dussintals låsts in för att ha begått ett kulturellt brott i ett konservativt muslimskt samhälle. Enligt Sharialagen som råder i Jemen, är allt utomäktenskapligt sex olagligt. Vissa säger att de endast är skyldiga till att ha haft kontakt med män utan “förkläde”, och att deras föräldrar polisanmält dem för att återupprätta familjens heder. “Det är verkligen sorgligt. Det är samhället som gör dessa kvinnor till kriminella,” säger fängelsedirektören Najiba Naji med en djup suck och dystra ögon.

Allt medan solen dalar och skymningens skuggor växer över väggarna i det spartanska fängelset strömmar ett tjugotal kvinnor ljudlöst och försiktigt in på Najibas kontor. Hon har bjudit in alla dem som vill berätta sin historia om varför de sitter inlåsta. Deras åldrar sträcker sig mellan 16 och 40, fastän flera är osäkra på exakt hur gamla de är. En manlig fängelsevakt ombeds lämna rummet så att kvinnorna ska kunna berätta mer fritt och avslappnat.

Det visar sig att fångarna är mer än villiga att berätta, och verkar inte skrämda av det faktum att fängelsedirektören och flera kvinnliga vakter närvarar. I vissa fall skakar vakterna skeptiskt på huvudena för att markera att de inte håller med om kvinnornas versioner och erbjuder andra. Det är svårt att verifiera deras berättelser, men alla får komma till tals.

Marjam, 17 år, berättar om hur hon förälskade sig i Moustafa, en gift man som hyrde ett rum i hennes familjs hus. Marjams föräldrar avböjde hennes önskan om att gifta sig med Moustafa (en man kan ta upp till fyra hustrur i Jemen). Inte långt därefter ertappades paret i en intim situation. Marjam säger att hon inte hade något annat val än att, som hon erkänner, ljuga och påstå att han våldtagit henne för att bevara familjens goda rykte. Familjen avslog Moustafas frieri och anmälde honom istället till polisen. Moustafa arresterades för våldtäkt och Marjam för att ha haft sexuellt umgänge.

Det är nu omöjligt för Marjams familj att acceptera frieriet och ta tillbaka sin anklagelse om våldtäkt. Det skulle antyda att de godkände Marjams och Moustafas sexuella förhållande, förklarar tolken Amina. Marjams familj insisterade på att hon skulle sitta en tid i fängelse för att “rentvå sitt och familjens rykte”.

Stammarnas lagar och traditioner har starka influenser i Jemen och det är oklart om det egentligen finns en formell anklagelse mot henne. Det är också oklart om Moustafa fortfarande är anklagad för våldtäkt. Men en sak som är klar är att Marjam snart ska bli “fri”. Hennes familj har hittat en ny man som de vill att hon ska gifta sig med när hon släppts, en man som hon inte alls känner. “Jag har inget val”, säger hon och skakar sorgset på axlarna. “Jag är fortfarande kär i Moustafa, men ska gifta mig med den andre mannen.”

Kvinnorna talar på ett sakligt vis, till synes utan skam eller ånger, framför en publik bestående av fem kvinnliga vakter, en kvinnlig tolk, en västerländsk journalist och fängelsedirektören Najiba. “Det mest typiska fallet för de kvinnliga fångarna är att de begått ‘kärleksbrottet‘,” säger Najiba. “Kvinnor beblandar sig med män. Det betyder att kvinnan ertappas på tu man hand med en man. Detta är ett brott”, förklarar hon. “De blir sedan oftast anklagade för prostitution.”

Men det finns också de som sitter i fängelse för att de våldtagits och sedan förskjutits av sina familjer, som till exempel Noor i den sydöstra staden Taizz. “Det var mycket tragiskt. De säger att hon våldtogs när hon var 12 år gammal och att hon blev gravid, men hennes far anmälde henne till polisen på grund av skammen (som hon dragit över familjen). De påstod att hon prostituerat sig”, berättar en europeisk diplomat som känner till fallet väl. Han förklarar att Noor våldtogs av några manliga släktingar och att pappan försökt rädda familjens rykte genom att påstå att hon prostituerat sig. “Hon visste inte vart hon skulle ta vägen om hon skulle släppas. Hon var rädd att hennes manliga släktingar skulle döda henne för att återupprätta familjens heder när hon väl kom ut.” Så kallade “hedersmord” ska, till skillnad från i Pakistan och Jordanien, inte vara speciellt vanliga i Jemen.

I vissa fall handlar dock relationen mellan kvinna och man verkligen om prostitution, säger Najiba. “Men det är framför allt det konservativa samhället som gör kvinnorna till kriminella”, förklarar hon. Skilsmässa är tillåtet i Jemen, men den kan inte initieras av kvinnan om den rätten inte finns inskriven i äktenskapsförordet. Det är ytterst få kvinnor som vågar insistera på det. ”Vilken man tror du vill gifta sig med en kvinna som propsar på det? ’Big problem’ redan före bröllopet, tänker han säkert”, förklarade en kvinnlig universitetsstudent kvinnans situation.

Samtidigt är det få män som skulle vilja gifta sig med en frånskild kvinna, så många frånskilda mödrar kämpar för livet för att få mat och husrum till sina barn. Enligt lagen är mannen endast skyldig kvinnan ekonomiskt underhåll fyra månader efter skilsmässan. Utan något stöd tvingas många kvinnor att prostituera sig.

Najiba säger att ett upprepat mönster hon ser är hur unga flickor förälskar sig i män som familjen inte accepterar, och sedan rymmer med männen och blir gravida. Familjen anmäler dem båda till polisen och paret hamnar så i fängelse om någon kan vittna om att de varit intima med varandra. I dessa fall förnekar ofta mannen förhållandet med kvinnan.
En annat vanligt fall bland de dömda kvinnorna är en konsekvens av arrangerade äktenskap, som påtvingas flickor så unga som 10 år. När flickan blir äldre och könsmogen är det inte ovanligt att hon förälskar sig för första gången och då i en annan man. Om hon då blir avslöjad anklagas hon för äktenskapsbrott. “Kvinnor, eller kanske borde jag säga flickor, gifts ofta bort vid en mycket låg ålder, alldeles för låg,” säger Najiba.

Ammat al-Aleem säger att regeringen försöker ändra den officiella giftasåldern från 15 till 18 år, men medger att hon inte tror att det kommer ha speciellt stor inverkan i ett land där stamkulturen dominerar utanför stadsgränserna. Mänskliga rättighetsorganisationer rapporterar att kvinnor fortfarande lider av diskriminering vad gäller deras lagliga status. Skyddet för dem är begränsat beträffande underårigt och polygamt tvångsgiftermål. Till exempel kan endast en manlig släkting arrangera äktenskap.

CELLIV

Korridoren utanför kvinnornas celler löper som ett L längs en liten gård som inramas av fängelsets höga, grå betongmurar. Tvättade underkläder och blöjor hänger på tork på det hönsnätliknande staket som avskärmar korridoren från gården. Som ett bevis på “kärleksbrotten” är fängelset fullt av barn. De lever här med sina mödrar eftersom även de är befläckade av sina mödrars brott och sällan omhändertas av kvinnornas familjer.
Cellerna är cirka 16 kvadratmeter stora, och omkring 10 kvinnor delar cell. De tillbringar en stor del av dagen i de skrangliga, smala våningssängar som står uppställda som enda möblemang i de annars nakna rummen. Ett kallt sken lyser från lysrören i taken, eller så finns där inget ljus alls. I en cell försöker några kvinnor laga mat i mörkret; det enda ljuset är det svaga blåa skenet från ett trangiakök. “Vi låter dem laga sin egen mat om de vill. De får mat här men den är inte alltid av bästa kvalitet. De kan dryga ut den med vad de får av vänner och släktingar”, förklarar en av vakterna.

Vakterna bär blåa byxuniformer och huvuddukar. Vissa av fångarna bär dock inte slöja och är sålunda några av de få kvinnor som inte gör det i Jemen. Den tunga lukten av gasolin som används för matlagningen ligger som en osynlig matta över fängelset. Den blandas med lukten av cigarettrök. Senare ska en västerländsk hjälparbetare, som engagerat sig i kvinnofängelset, förklara att kvinnorna får tag på sina cigaretter i utbyte mot sexuella tjänster med de manliga fängelsevakterna – en företeelse som inte är ovanlig på fängelser, oberoende av land eller kultur.

När Najba visar vägen genom korridoren kommer en jemenitiska i 40-årsåldern, Bilquis, fram och börjar förklara på engelska varför hon satts bakom galler. Hon säger att hon bott i USA men rest tillbaka för att uppfostra sina barn i Jemen, och att hon arresterades av polisen på grund att ett bråk om en mobiltelefon. Najiba inflikar att Bilquis inte bara sitter inne på grund av en dispyt utan att hon ertappats med att dricka alkohol och prostituera sig. “Hon åker in och ut här som en jojo. Det är sorgligt att se. Det är uppenbarligen svårt för henne att återanpassa sig till den här kulturen.”

Inne i den sista cellen berättar vakterna att det fötts ett barn här idag. Modern ligger underst i skuggan i en våningssäng med katatonisk blick. Det lilla knytet hålls fram för allmän beskådan och beundran. Alla ler och pratar tills tolken Amina förskräckt slår händerna för munnen för att försöka kväva ett skrik. När hon väl lugnat ner sig förklarar hon: “Kvinnan säger att fadern till hennes barn är hennes egen far. De säger att hon är i fängelse för att hennes egen far våldtog henne!”

Av Eva Sohlman

Eva Sohlman is a Swedish journalist and writer with credentials in print, radio and TV. She is presently Editor and Producer of The World in Focus (”Världen i Fokus”), a Swedish TV program which reports world news and in-depth studio interviews. The show follows Eva’s international career reporting for Reuters and publications in The Economist, The New York Times and The Washington Post.

Having lived, studied and worked in Sweden, Britain and France, Eva is fluent in each of those languages. Her book, Arabia Felix [Happy Arabia] in the Time of Terror – Journeys in Yemen (”Arabia Felix i Terrorns tid – Resor i Jemen” ) was published in Swedish in January 2007. It is based on her reporting for Reuters and the Economist. Three chapters translated into English by her Swedish publisher, Wahlström & Widstrand can be found here

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...