Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Signerat: Att vara vän med fienden

James är en nära vän, någon som jag kan tala om det mesta med. Men ibland gör hans politiska åsikter mig alldeles förtvivlad. Då säger jag att jag bara umgås med honom för att lära känna fienden bättre, för att få en inblick i hur de mörka krafterna tänker och verkar.

”Likewise, Tovarich”, svarar han lakoniskt varje gång.

James och jag träffades på flygplatsen i Udaipur i indiska Rajasthan våren 2010, båda på väg till New Delhi. Hans företag investerar i Indien, och jag skulle göra fältstudier om människorättsläget. Vi skämtade ironiskt om våra annorlunda bakgrunder och väsensskilda livsval. Profitören och idealisten som funnit varandra, haha.

Det är inte lika lätt att skratta bort våra mycket annorlunda inställningar till vilka normer som bör styra samhället. Det är liksom mer på allvar. Särskilt med tanke på att vi ofta har diametralt motsatta åsikter om det mest grundläggande.

På många sätt är min vän en klassisk överklassnewyorkare i medelåldern: intellektuell, berest, kultiverad och kulturell. Han har gått på Harvard College och Harvard Business School, är ledamot i American Theatre Wing och sitter i juryn för Tony Awards. Han är befriande vidsynt när det gäller kultur – trivs lika bra i publiken till en slapsticksfylld fars som till en av Pinters mer svårsmälta pjäser. Jag tycker att han borde begripa bättre än att ha de åsikter han har, att han borde tänka mer som jag. Antagligen tänker han detsamma om mig.

James benämner sig själv libertarian: Han beundrar Friedrich Hayek, Milton Friedman och de andra i Mont Pelerin Society och kallar president Reagan uppskattande för Ronaldus Magnus. Han är liberal vad gäller samkönade äktenskap och rätten till abort, men jag uppfattar honom som reaktionär vad gäller det mesta annat. Han är för dödsstraff. Han såg inga större problem med förhörsmetoderna på Guantánamo eller de extraordinära utlämningarna till Egypten av misstänkta terrorister under president George Bush den yngres tid vid makten. James urskuldar alla krig som startats eller förts av republikanska regeringar och rättfärdigar tidigare CIA-understödda militärkupper mot självständiga staters demokratiskt valda regeringar. Han är Trumpanhängare och satt i publiken på Hilton Hotel Midtown på Manhattan när den nyvalda presidenten framförde sitt segertal den 9 november 2016.

När vi talas vid försöker vi hålla oss till böcker, musik och film. Men diskussionen glider ändå alltid in på politik och samhällsfrågor.

I denna tid, när kallare vindar blåser över delar av Europa och Eurasien, och i ljuset av president Trumps nyliga uttalanden om Sverige, kretsar våra diskussioner ofta kring vårt flyktingmottagande, brottsligheten i landet och vad som orsakar etnisk segregation. Inte minst talar vi om situationen i min gamla hemstad, Malmö. James verkar tycka att vi är lite väl naiva och godtrogna i Sverige. Att vi tappat markkontakten där vi sitter på våra höga moraliska hästar, att vi gått vilse i ett virrvarr av teoretiska principer som inte kan omsättas i praktik.  I James begreppsvärld saknar intersektionalitet och socioekonomiska förklaringsmodeller i stort sett all relevans. Individen kan ensam styra allt.

Jag försöker förklara för honom att det finns goda grunder till att vi har det system vi har. Att det bygger på förnuftsskäl och solida överväganden, inte diffus och missriktad sentimentalitet. Han är svår att övertyga.

Det går inte att argumentera slappt mot min kompis; han är alltid påläst och hans resonemang rationellt följdriktig. Dessutom har vi ingen gemensam politisk gruppidentitet att utgå ifrån, ingen kollektiv tolkning av politiska händelser, och inte heller några parallella historiska skeenden att bekvämt luta oss mot. Man kan inte göra som bland åsiktsfränder: Räkna med bifall. Lojt säga ”Ja, du förstår vad jag menar”, när man inte kommer ihåg namn och årtal, inte kan redogöra för historiska skeenden. Vi har alla en tendens att omfamna information som bekräftar våra egna övertygelser och avfärda det som motsäger dem. Och vi förväxlar lätt våra egna insikter med gruppens samlade kunskaper och erfarenheter. Det är åsiktsbubblans trygghet. Men när jag resonerar med James är jag utlämnad till mig själv. Ingen fyller i åt mig, ingen blundar för de logiska bristerna i mitt resonemang.

Med James måste man veta varför man tycker på ett visst sätt, man kan inte använda ord och begrepp slentrianmässigt, man tvingas vara på tårna, skärpa sinnet, anstränga sig. Vi har helt olika förförståelse av beteckningar som ”liberal”, ”frihet” och ”rättssäkerhet”. När jag använder termerna i diskussioner med James, är de inte behäftade med associationer som han delar. Jag måste förklara mig väl. Jag vet att James kommer att invända, ifrågasätta och göra det svårt för mig att plocka poäng. Det är ett drygt jobb. Jag måste vara säker på att jag håller med mig själv.

Umgänget med James sticker hål på såväl min filterbubbla på sociala medier som min illusion att vissa grundläggande demokratiska och människorättsliga principer är universellt accepterade bland åtminstone urban, välutbildad medel- och överklass i väst. Att grundsatserna skulle vara vunna för alltid och inte behöva försvaras längre.

James synpunkter utgör ett välbehövligt men mycket störande stråk av dissonans i den välljudande kören av samstämda röster som jag annars omges av. Vår polemik är som ett lackmustest på hur välgrundade mina egna värderingar är, vad som utgör en hård känsla av övertygelse och vad som utgör en proper åsiktsuniform man jag iklär mig för att passa in i mitt sociala sammanhang.

James och min ständigt pågående politiska meningsstrid är därför en påfrestning att vara tacksam över. Och jag uppskattar att min vän bemödar sig att föra ett intellektuellt hederligt samtal med mig, att även han anstränger sig för att övertyga mig. Det berättade jag för honom när vi hade kontakt på WhatsApp häromdagen.

”Likewise, Tovarich”, skrev han tillbaka.

 

 

En tidigare version av denna text har publicerats i UD-Kuriren. James är informerad om innehållet och har gett sitt medgivande till att namnges.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...