Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Ayaan Hirsi Ali: Frihetens martyr

Ayaan Hirsi AliAyaan Hirsi Alis spektakulära livshistoria ger henne en unik roll i religionsdebatten idag.Med rötter i muslimska Afrika och Saudiarabien flydde hon till väst undan hotet om ett tvångsäktenskap. Sakta men säkert har hon befriat sig från den tro hon själv beskriver som ett själsligt fängelse. Nu sätter hon sitt eget liv på spel för de miljontals kvinnor världen över som förtrycks i religionens namn. Björn Ulvaeus möter den världskända islamkritikern, feministen och författaren i en exklusiv intervju i New York.

Det talas om en ”dialog” mellan väst och islam. För mig betyder väst liberalism, vetenskaplig forskning, individens egenvärde och mäns och kvinnors likhet inför lagen. I de västerländska staterna erkänner vi att vi själva skapar lagarna – de är sekulära och inte gudomliga. Vilken sorts dialog kan vi då föra med islam?

Dialog förutsätter kompromissande. Innan man inleder en förhandling måste man vara klar över vad man är beredd att kompromissa med och vad man inte kan ge upp. Som liberal är jag ovillig att kompromissa med idén om liv, idén om frihet och idén att varje individ har rätt att söka lycka på sitt eget sätt, efter sin egen förmåga – jag vill inte göra avkall på detta.

För en sann muslim är det en plikt inte bara att helt underkasta sig Allahs regler utan också att se till att andra gör det. Dessutom finns en hel filosofi för hur alla folk ska leva tillsammans. Därför kan vi inte bara sitta ner vid ett bord och diskutera saken – på båda sidor finns värderingar som man inte är beredd att kompromissa med. När man hamnar i en sådan konfrontation aktualiseras maktfrågan automatiskt: “Har jag mer makt än du, eller är du den starkaste av oss? Kan du tvinga mig att inrätta mig efter dina värderingar?”

Idag är västvärlden så oändligt mycket mäktigare än de som företräder islam i dess mest dogmatiska form. De kan inte tvinga liberalismens efterföljare att underkasta sig islam. De kan angripa dem genom terrorism och andra metoder, men i fråga om makt är västvärlden överlägsen. Den mindre mäktige måste hitta en annan strategi.

Björn UlvaeusHär tror jag att radikala muslimer har insett något viktigt. De har insett att värderingar är något man tillägnar sig, inte något man föds med, så de tillämpar alla till buds stående medel för att omvända icke-muslimer till islam. Terrorism i form av flygplanskapningar och attentat mot byggnader är något som får hanteras av politiker och säkerhetspolis i de länder som drabbas, men när det gäller de frihetliga värdena tror jag att vi som vanliga medborgare måste ta upp kampen. Vi kan inte nå konsensus. Försöken att förhandla har lett oss in i en återvändsgränd. Nu är det ideologisk konkurrens som gäller, och i denna konkurrens satsar radikala muslimer stora resurser på att vinna icke-muslimska människor, både intellektuellt och känslomässigt. Saudiarabien är med sina stora resurser en starkt pådrivande kraft i denna process. Man bygger koranskolor över hela världen, man söker sociala kanaler in i det västerländska samhället och utgår från muslimska immigranter med budskapet att ”våra islamiska värden” är bättre än det sekulära värdesystemet.

Jag tror att lösningen på lång sikt är att svara på denna utmaning, och vi borde börja här och nu med att upplysa om varför våra liberala, sekulära värden faktiskt är mer värdefulla.

Menar du att utmaningen från det fundamentalistiska islam är ensidig idag? Är vi i väst inte medvetna om den?

Nej, vi är för självsäkra och självbelåtna. Vi har så mycket makt att vi tror att vi är oberörbara. Stora imperier har gått under för att de haft denna illusion och hanterat den alltför lättsamt.

I den pågående utmaningen borde fokus ligga på frågan: ”Vilka tror du kommer att vinna mest på en övergång till sekulär liberalism?” I den muslimska världen kommer vinnarna att vara kvinnor, barn och icke-muslimska minoriteter som judar, kristna och andra. Idag ger västvärlden miljoner och åter miljoner i bistånd. Allt detta stöd borde vara villkorat. Vi borde säga: ”Vår värdegrund är bättre än er! Tillägna er vår värdegrund, så kan ni nå samma frihet som vi.”

Vad anser du om Muhammed som tänkare?

Han grundade islam, han har över en miljard efterföljare på 2000-talet, hans filosofi går tillbaka till 600-talet. Oavsett om man håller med honom eller inte, så var han en remarkabel man.

Läser du om honom som historisk person?

Efter att jag lämnat islam kunde jag läsa objektivt om honom. Som muslim kunde jag det inte. Som muslim kan man bara dyrka honom. Man säger visserligen att man inte dyrkar honom men man talar enbart väl om honom, man betraktar honom som en fullkomlig människa och anser att alla borde följa hans exempel. Man kan inte se honom klart.

Mina holländska vänner som studerar teologi brukar säga att läraren på första lektionen frågar klassen: ”Hur många här i rummet är kristna?” Då räcker majoriteten av studenterna upp handen, varpå läraren ber dem att temporärt bli ateister eller agnostiker så att de ska kunna förhålla sig objektivt till sin religion. Som muslim kan man inte inta ett ateistiskt eller agnostiskt förhållningssätt.

Hur kommer det sig?

Det är en fråga om tidig indoktrinering, inte bara intellektuellt utan också känslomässigt. Jag tror att den emotionella indoktrineringen är mycket värre än den intellektuella. Intellektuellt kan man utvecklas och ändra åsikt, men den känslomässigt grundade rädslan är oerhört stark. Vi indoktrineras i islam som barn, i skräck för vad som kommer att ske om man tänker annorlunda än man blivit lärd: att man framkallar Guds vrede, att man kommer att brännas levande och drabbas av evig fördömelse.

Är det vad du själv fick lära dig i skolan?

Ja, och man undervisas inte bara av läraren i koranskolan. Man får höra samma sak av de människor man litar allra mest på, sin familj. Budskapet upprepas i skolan, i TV och i radio – alla säger: ”Gud, rädda mig från helvetet!” Så den emotionella indoktrineringen är mycket värre än den intellektuella. Det finns ingen utväg.

I Holland säger folk att de är kristna, och jag undrar bara: Vad betyder det? När man talar om att en person är ortodox, så menar man någon som går i kyrkan ett par gånger i veckan. Det är allt. Mina vänner tillhör en liberal församling. Allt där handlar om kärlek, om att vara en god medmänniska och vän, en god hustru eller man – detta är vad kristendomen går ut på i vårt samhälle. Det är i stort sett samma budskap som i populärpsykologin eller i Oprah Winfrey Show!

I islam är det obligatoriskt att be fem gånger per dag, fasta under Ramadan, ge allmosor och spara pengar för att resa till Mekka. I varje minut av ens liv sitter två änglar på ens skuldror, en på den högra och en på den vänstra. Den högra noterar alla ens goda gärningar, tankar och ord. Den högra noterar allt det onda, så till och med att tänka fel är en synd.

Känner du till ”upphävandeprincipen” inom islam? Vissa suror verkar ogiltigförklara andra. Tycker du att det är så man bör läsa Koranen?

De som tror att islam kan reformeras inifrån ser ju till islamiska källor; ta till exempel surorna från Mekka och Medina. De från Mekka var moraliska och principiella lagar. Professor Bernhard Lewis i Princeton hävdar att islam skulle kunna anpassas till det moderna samhället om muslimer valde att fästa vikt vid dessa suror, vars hela budskap handlar om välgörenhet och godhet. Då skulle islam bli vad den kristna demokratin idag är i Europa. Surorna från Medina innehåller däremot strikta lagar, diktat om rätt och fel och muslimska plikter som jihad. Den formen av islam är inte förenlig med modernitet, liberalism och humanism.

Vi ersätter fullt logiskt gamla lagar med nya – olyckligtvis för muslimerna kom Medinas lagar efter Mekkas.

På tal om Mekka – det sägs att detta inte kan vara samma plats som beskrivs i Koranen. Enligt vissa källor fanns det ingen sådan plats där vid den tiden. Har du hört talas om detta?

Ja, det har jag. Det är mycket intressant. I det västerländska samhället har allting präglats av vetenskapen. Ni ställer objektiva, neutrala frågor – är detta sant eller falskt? Så gör man inte inom islam. Jag har läst Patricia Crones och Michael Cooks böcker. På 1900-talet började de studera islam systematiskt med hjälp av icke-islamiska källor: Vem var Muhammed? Existerade han över huvud taget? Deras avslöjanden var häpnadsväckande. De publicerade sina arbeten på engelska, men deras språkbruk var så dunkelt att texten måste översättas för att kunna förstås till och med av engelskspråkiga läsare. Jag har alltid trott att största möjliga klarhet är idealet i vetenskapliga studier. Varför är den här då så svårtillgänglig? Uppenbarligen var författarna medvetna om vad de gjorde, för det är det enda sättet att göra vad de gjorde utan att dras in i jihad. De skrev alltså medvetet oklart så att fundamentalister inte skulle förstå texten.

Tror en majoritet av muslimer bokstavligen att Koranen är Guds ord?

De vågar inte ens ställa frågan.

Inte ens inombords?

Nej. Deras enorma rädsla gör att de helt enkelt inte vågar. Om min egen livserfarenhet på något sätt är en läxa, så har den handlat om att övervinna denna internaliserade skräck.

Jag tänkte komma till det. Hur gjorde du – var hämtade du styrka?

Det skedde i mycket små steg. Det handlade om att befinna mig mitt bland människor som inte var muslimer. Till en början upplevde jag holländarna som hädare, men efterhand började hädelsen kännas normal. Så småningom kunde jag förstå den och till sist började jag gilla den. Ifrågasättandet kom gradvis. Jag studerade statsvetenskap; allt jag läste under fem långa år handlade om makt och särskilt om sambandet mellan makt och religion! Ändå fortsatte jag att kalla mig muslim – ända till den 11 september.

Så terrorattentaten blev en vändpunkt för dig?

De blev en vändpunkt, för attentaten var inte en akademisk fråga. De var en samvetsfråga. De skedde i min egen religions namn och jag måste fråga mig: Stod jag bakom det som hände? Jag tror inte man ska underskatta teknologin: när man har möjlighet att bevittna en attack som den mot World Trade Center, så ser man offren – man kan identifiera sig med dem. Jag gick själv till jobbet varje morgon och jag kunde föreställa mig och känna starkt för dessa människor som blivit hjälplöst instängda i en byggnad. Jag såg dem som kastade sig ut från fönstren. Stod jag bakom detta eller ansåg jag att det var fel? Jag upplevde en chock; jag tyckte att det var så orätt. Men där satte rädslan in som en barriär. Jag fick inte ens tänka det. Bara tanken att denna handling skulle vara orätt var en synd.

Jag talade tidigare om hädelse. Holländarna kunde säga: ”Jesus gick på vattnet, hahaha!”, eller: “Gud är så mäktig att han kunde skapa hela världen – men han behövde ta ledigt på söndagen, hahaha!”. I mina öron var detta hädelse. Jag kunde tolerera det så länge det handlade om deras religion, men inte när det gällde islam. Att häda gentemot islam var förbundet med en sådan enorm rädsla. Frågan om Muhammed vågade jag inte ens beröra som troende. Jag har gjort det först i efterhand, när jag reflekterat över varför jag är ateist idag. Denne man på 600-talet tog våra intellekt och själar i beslag.

Vi såg hur Muhammedteckningarna gjorde människor rasande. Det är oerhört svårt att förstå. För en västerlänning.

Man förstår det om man läser Charles Mackays Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds. Han var en historiker verksam på 1800-talet, långt före den 11 september. Han beskriver häxprocesserna, korstågen och liknande fenomen: hur irrationella föreställningar kan få grepp om stora grupper människor så att de är beredda att offra sina egendomar och sin tankefrihet, till och med sina liv. Böcker som Mackays får mig att inse att vi människor faktiskt har en benägenhet för masspsykos. Högst intelligenta och omdömesgilla personer uppslukas plötsligt av en folkmassa som skränar och bränner böcker. När de dras in i detta kan de helt enkelt förlora besinningen.

Vi läser mycket om moderata muslimer. Det sägs att de tystas ner. Den ”tystade majoriteten” av moderata muslimer – varför tiger de? Vilka är de, och varför hör man inte mer om dem?

Problemet är att islam inte tillåter måttfullhet. Individuella muslimer önskar sig samma liv som vi själva och alla andra: äta, dricka, ha semester, ge sina barn en bra utbildning så att de ska lyckas i arbetslivet – detta är vad majoriteten av muslimer vill. De vill ha barn och barnbarn, och till sist vill de dö fridfullt hemma i sina sängar. De tar avstånd från narcissismen. De vill inte mörda eller bli mördade. De vill att deras liv ska vara så förutsägbara som möjligt, men islam som livsfilosofi lämnar inget utrymme för denna måttfullhet. Så fort denna måttfullhet börjar tränga in i praxis – inte i teologin, utan i den religiösa praktiken – så blir teologerna upprörda och ropar: ”Vi är på väg bort från islam!” Så kommer fanatismen tillbaka.

För att islam på allvar ska kunna kallas moderat måste man utveckla en teologi som säger: ”När du slits mellan Koranens bud och ditt eget samvete, så ska du följa ditt samvete.” En teologi som säger att profeten Muhammed inte kan fungera som moraliskt föredöme idag. Man måste medge att Muhammed kanske var ett moraliskt föredöme när det gäller välgörenhet, men inte på alla andra områden.

Kommer det någonsin att ske?

Jag tror att det har blivit mer akut för utomstående, för icke-muslimer att utmana islam. Det har blivit mer akut på grund av kärnvapen och gränsöverskridande aktiviteter, oavsett om det gäller fysisk massimmigration eller spridning av idéer. Det har blivit ”the white man’ s burden”.

Du menar att vi borde visa stolthet över det som upplysningen gett oss och framhålla dessa värden i mötet med islam – sekularism, jämställdhet och så vidare?

Ja, och vi måste göra det på ett språk som är begripligt! Stora grupper i den muslimska världen är analfabeter. Man måste försäkra sig om att man kan göra sig förstådd av dem på alla dessa språk.

Så fort jag skrivit en artikel tänker jag: ”Hur många muslimer kommer att läsa det här? Vilka människor kommer jag att få att tänka efter?” Svaret är: mestadels andra intellektuella västerlänningar. Man måste använda sig av alla tillgängliga medel – radio, video och så vidare – för att kommunicera med dem som inte kan läsa. Och när det blir fråga om en verklig ideologisk konkurrens kommer västvärlden att vinna just på grund av detta: hela utmaningen handlar om att snabbt ifrågasätta islams principer, tala om varför de leder fel och sedan förmedla upplysningens svar.

Vi läser mer och mer om kvinnor, särskilt i Europa, som konverterar till islam. Varför tror du att detta sker? Vad är det som attraherar dem i religionen?

Vad är det i förtryck som attraherar människor? Många har svårt att hantera ett liv i frihet! Ett fritt liv är mer krävande eftersom det hela tiden tvingar en att göra egna val. Bättre då att bara följa haram, halal och andra lagar. Då behöver man inte oroa sig för sin försörjning eller konsumtion, och ens barn blir mycket lättare att kontrollera. Många människor finner totalitarismen oerhört attraktiv: raka svar, isolation och löften om en utopi.

Jag minns hur jag avundades mina bästa vänner i Holland för att de hade familjer, frihet, universitetsutbildning och gott om pengar. Ändå var de så olyckliga. Jag avundades dem, men hela tiden undrade jag: Varför är de inte lyckliga? De ville konvertera till islam eller bli buddhister. De sökte efter någon form av andlighet, efter livets mening.

Vissa människor är tillfreds med det faktum att det kanske inte finns någon mening – att vi måste skapa den själva. Alla utopiska ideologier är döda idag, inte sant? Kommunismen är död. Nu återstår bara religionen.

Jag tror det är för tidigt att dödförklara de totalitära idéerna. Så länge människor existerar kommer det också att finnas utopiska ideologier, det må vara kommunism, nazism eller fascism. De kommer aldrig att dö. Fascismen kommer alltid att existera i en eller annan form – kollektiv organiserar sig så att individers rättigheter begränsas för att man ska uppnå något utlovat paradis. Men religionen är ett oerhört kraftfullt instrument idag.

Vissa jämför islam med fascismen. Vad anser du om den analogin?

Jag tror att vi ska vara försiktiga med definitionen av fascism. Man har en vision om samhället, och så försöker man förverkliga den – den fascistiska visionen börjar med en stark armé. Individen måste offra sin individualitet och sitt självbestämmande till kollektivet, till nationen. Här finns paralleller till islam: individen måste uppgå i umma och helt och hållet underkasta sig Guds vilja. Hela befolkningen blir en armé. Kvinnornas uppgift är att ge liv och tillhandahålla rekryter till denna armé, och männen i sin tur ger sitt blod för den. I den meningen finns många paralleller.

Men fascismen i Nazityskland och Italien var inte transcendental. I islam finns en nästan linjär riktning: Först gör vi detta, sedan kommer domens dag. Därefter kommer vi att uppstå till evigt liv, de onda kommer till helvetet, de goda till himlen. Nazitysklands fascism handlade till stor del om livet på jorden, och den tyska nationen skulle bli ett slags jordiskt paradis.

Men den var trots allt en utopi.

Ja, så var det. Dessa drag förenar dem: Tredje riket skulle bli en stormakt och islam aspirerar på att bli stormakten. Alla måste fås att konvertera till islam före domens dag, detta är missionen – att få världsomspännande makt. Så det handlar om internt förtryck och samtidigt om krig med omvärlden. Det blir det oundvikliga resultatet.

Ett annat förenande drag är tron att man själv äger sanningen, medan alla andra ses som dårar.

Ja, och den kritiska retoriken är densamma. Liberala idéer beskrivs som dekadenta, liberalister som svaga och själviska. Yttrandefriheten är fascismens värsta fiende, de måste avskaffa den. Tyvärr ges de den möjligheten av europeiska länder.

Feminister inom islam, är det otänkbart?

Nej, det är fullt tänkbart! Men feminister är inte nödvändigtvis bara kvinnor, de kan också vara män. Feminister inom islam, till skillnad från feminister i väst, måste kämpa inte bara mot dem som vill bevara status quo och de kvinnor som har indoktrinerats till att tro på sin egen underordning, utan mot hela den kultur de lever i. Det är ett stort hinder. Västerländska kvinnor måste inte kämpa med sin kultur på samma sätt som muslimska kvinnor. De lever ett relativt fritt liv, argumenterar och gör dokumentärer där muslimska kvinnor skildras som subjekt.

Finns det inga kvinnorörelser inom islam, där kvinnor är trötta på att vara offer och andra klassens medborgare?

Det finns inga rörelser, bara individuella kvinnor. Jag själv var en muslim som var trött på att vara en andra klassens medborgare. Jag började med att förändra mitt eget liv, och sedan gjorde jag mig hörd för att försöka förändra andras. Detsamma gäller alla muslimska kvinnor som är trötta på att vara andra klassens medborgare. Finns det någon rörelse? Nej, inte än. Vi är för få och för utsatta. Den holländska regeringen har slutat betala för min säkerhet, så nu måste jag lösa det problemet själv – eller så kanske jag måste hålla tyst.

Men är det en lösning för dig?

Det här handlar inte om mig. Det är just det jag försöker säga: om andra kvinnor, andra människor gör sig hörda finns det inget behov av skydd för mig eftersom vi till sist kommer att bli så många. I stället för att investera i att skydda mig, låt oss försöka få så många muslimska kvinnor som möjligt att ta avstånd från förtrycket!

I Holland var det den intellektuella gemenskapen som satte ljuset på mig och sa: ”Du är beundransvärd, det du gör är fantastiskt, vi vill bidra till detta!” De hade inte räknat med motståndet från andra sidan, insåg inte hur starkt och farligt det skulle bli. Så nu tror de att problemet kommer att försvinna om de bara tystar mig, vilket är ett misstag.

Handlar det om fysiska hot?

Det handlar om fysiska hot. Det handlar om att man saknar stöd hos sin egen familj, sin egen klan och sitt eget samhälle. Därför finns det ingen rörelse: för att en rörelse ska kunna bli verklighet måste man kunna verka i fred – åtminstone inte behöva frukta för sitt liv – så att man har möjlighet att sprida sitt budskap.

Vad kan omvärlden göra? Hur kan vi stödja dig, kvinnor i din situation och en eventuell politisk rörelse?

Sprid budskapet tillsammans med mig! Minns du Greenpeace? Al Gore stöder Greenpeace. Men det fanns en tid då människor inte trodde att miljöhoten var verkliga, de där människorna sågs som knäppskallar. Nu är alla medvetna om att planeten svävar i fara: även om det inte påverkar en på något drastiskt sätt, så inverkar det faktiskt direkt på ens liv.

Vi kan tillämpa samma metod i denna fråga. Jag och andra kvinnor med min bakgrund kan säga: ”Så här ser våra liv ut, det är så här vi har fått lära oss att tänka. Det finns alternativ. Detta är vårt budskap, hjälp oss sprida det!” Det måste ske i politiken, samhällslivet, ekonomin.

I Holland finns en tidskrift som heter Opinion. Mannen som grundade den gav mig min första offentliga plattform. Hollands premiärminister stämde tidskriften för att de publicerat en kritisk artikel om honom. I Holland, detta lilla land, är en tidskrift nu bankrutt på grund av denna stämning – en tidskrift där man hade utvecklat en plattform för islamkritik och stöttade muslimska kvinnor.

Beror det på rädslan för att uppfattas som rasister, och för fysiska hot?

Ja. Det beror på att liberaler inte står enade i denna fråga.

Nej, vi står inte enade ens ideologiskt, när det gäller våra grundvärderingar. Alla borde sluta upp kring de värderingar du nämnde tidigare, från höger till vänster. Kanske kan en ny amerikansk president göra skillnad. Vad anser du om Obama?

Han är kristen, men jag upplever att han är av den liberala sorten och jag är glad att han har lämnat sin kyrka med dess galne präst. Man vet aldrig om orsakerna är politiska eller religiösa. Han behöver inte nödvändigtvis vara ohederlig i fråga om vad han tror eller inte tror. Han har åtminstone omgett sig med människor som lyckas driva en fantastisk presidentkampanj. Han har de två viktigaste egenskaperna i detta sammanhang: förmågan att välja rätt personer och viljan att lyssna till dem.

Ja. Om någon kan ge hopp åt USA tror jag att det är han.

USA har hopp. Det är det jag försöker få mina europeiska vänner att inse. Det är Europa som ligger illa till, inte USA. USA är starkt nog att försvara sig. Dess närmsta grannar är Kanada och de sydamerikanska länderna. Europa är litet och kommer att få större problem, med Ryssland, Turkiet och Afrika som närmsta grannar.

Många av de europeiska länderna är för självsäkra. Europas ekonomi är framgångsrik och länderna bekämpar inte längre varandra. Man har bildat ett EU, men det finns en stor klyfta mellan byråkratin och Europas folk. Många är så missbelåtna att de flyttat till Australien eller Kanada. Dessutom finns problemen med islam och immigrationen. Jag förstår inte hur Europa kan tala om att USA behöver hopp. Då är man förblindad!

Kanske vill Europa ha ett USA som ger oss själva hopp – det amerikanska ledarskapet?

Ja, men då måste man följa USA:s exempel med individualism och öppen debatt! I USA finns Wall Street Journal och The New York Times. Där finns The Nation för de vänstersinnade och The Weekly för högern. Där finns konservativa universitet och liberala universitet. Hela debatten är så mycket öppnare och hälsosammare än här i Europa, där man förväntas tänka likadant som alla andra – annars räknas man inte längre till eliten. USA:s sätt att hantera immigration är mycket bättre.

Din personliga uppoffring, ditt val att vara den du är måste ha orsakat dig mycket lidande. Har det varit värt sitt pris? Om du hade vetat vad som komma skulle, skulle du då ha valt annorlunda?

För att kunna svara på om det har varit värt sitt pris måste jag försöka föreställa mig det alternativa scenariot. Jag kunde ha befunnit mig i Kanada med en man och de sex barn han ville att jag skulle föda. Då skulle jag ha levt ett liv som i stora delar liknade min mors, men i ett mycket friare samhälle. Det är ett tänkbart scenario.

Ett annat är att jag skulle ha valt att hålla tyst 2001 och inte gett mig in i politiken. Då skulle jag ha levt ett tämligen lugnt liv i Holland. Jag vet inte hur det skulle ha känts.

Det skulle ha gjort dig illa, för om man har något viktigt att säga och håller inne med det blir man till sist fysiskt sjuk. Så var det för mig. Jag hade inte sagt ett ljud om något alls under hela min karriär, men efter den 11 september kände jag helt enkelt att jag måste göra något. Jag var tvungen att göra mig hörd.

I mitt fall berodde det på mitt arv, min bakgrund, min religion och min moral. Jag gav inte ens mig själv ett val.

Riskerna, hoten och faran finns där fortfarande, men samtidigt får jag uppleva den frihet som det innebär att veta att jag verkligen har tagit ställning, att jag har gjort allt som står i min makt. Det här är inte ett ställningstagande som jag är skyldig världen; det är ett ställningstagande som jag är skyldig mig själv. Ja, jag tycker att det varit värt sitt pris.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...