Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Den medicinska betydelsen av tro och misstro

Som vid många andra ställningstaganden i livet styrs behandlingsvalen i viss utsträckning av våra kunskaper, förutfattade meningar och känslomässiga reaktioner, och vår tro. Dessa vägledningar och uppfattningar kan även ha en avgörande betydelse för hur pass väl terapin fungerar.

Ur humanistisk synvinkel är det särskilt intressant att veta den medicinska betydelsen av religiös tro och verksamhet, om naturen själv tillgodoser oss med tillräckligt effektiva och säkra ämnen för sjukdomsbehandling, vem som tar och bör ta ansvaret för att tillgodose världens medicinska behov, och om detta ansvar sköts på ett rationellt, etiskt och gångbart sätt.

Människan är med sitt mönstersökande beteende skicklig på att finna och skapa kausala samband. Vi har även förmåga att föreställa oss att just vi själva är mer klarsynta än allmänheten, sätta stor tillit till våra känslor och erfarenheter, och ha svårt att ändra våra perspektiv. Det gör att vi ibland kan uppfatta mönster i tillfälligheter och låta känsloimpulser ta kommandot över förnuftet. Den potentiella följden är att vi kan resonera fel och dra felaktiga slutsatser. Även ”smarta” människor kan stå för och tro på något som inte stämmer, helt enkelt för att de kan ha en god förmåga att försvara sina ”osmarta” idéer.

Vi kan vilseledas av andras berättelser, t.ex. av ansedda auktoriteter och medier. Känslomässigt laddade ord kan påverka oss i en viss riktning, och rent nonsens kan bakas in i ett vetenskapligt språk för att få oss att tro att det som förmedlas är sant. Vi verkar bli mer välvilligt inställda till saker vi hör tals om ofta och under lång tid. En historia blir dock inte mer sann bara för att den funnits under lång tid. Ett exempel på detta är bibelns berättelse, vilken har haft en stor inverkan i våra samhällen trots uppenbara brister och sakfel, och avsaknad av evidens som stödjer berättelserna om gud och gudssonen. Gudssonens påstådda liv och verk, vilka i stor utsträckning liknade de av tidigare gudar i medelhavsregionen, nedtecknades långt efteråt och i en annan del av världen. Teorier och vandringssägner uppstår ofta omkring saker som vi skräms av eller som vi har dålig kännedom om. Där passar mångas syn på läkemedel och dess potentiella biverkningar, och även guds hot om straff, väl in. Olyckor och katastrofer är nyhetsstoff som lockar, medan långsiktigt verkande processer och händelser inte märks eller rapporteras lika väl. Ett specifikt men undermåligt utrett biverkningsfall kan därför få ett större genomslag än miljoner patienter som av en viss behandling blivit av med sina sjukdomssymptom.

Betydelsen av tro och misstro

Våra förväntningar, känslor, förhoppningar och kunskaper kan påverka hur en sjukdomsbehandling verkar och upplevs. Placebo- och noceboeffekter defineras som de upplevda förbättringar respektive försämringar en farmakologiskt inaktiv behandling (oftast ”sockerpiller”) ger upphov till. Ofta används de smärtstillande effekter placebo har för att påvisa en viss förträfflighet med denna ”behandling”, och som stöd kan man ange att det inte är ovanligt att merparten av patienter i studier upplever placebo- och noceboeffekter. Teorin att placebo kan utlösa en biokemisk effekt har även fått vetenskapligt stöd då man kunnat påvisa fysiska förändringar i hjärnan efter att man givit placebo vid smärta och depression.

Smärta är till en del subjektiv, och placebo och nocebo har mest uttalade effekter vid symptom där subjektiviteten är som störst och där läkaren eller terapeuten tror att man ska uppnå en effekt. Därför ses ofta märkbar symptomlindring även vid oro, ångest och nedstämdhet. En omfattande analys av ett stort antal studier visar att placebo inte ger någon signifikant effekt på binära (t.ex. bättre eller inte bättre) subjektiva eller objektiva frågor jämfört med obehandlade individer, och att det generellt inte finns någon påvisbar objektiv placeboeffekt. Detta gäller samtliga undersökta terapier (t.ex. vid depression, övervikt, astma, högt blodtryck, sömnproblem, ångest, illamående), med möjligt undantag för en marginell effekt vid smärtbehandling. Placebo ger i snitt endast maximalt ca 5 av 100 och ca 15-20 av 100 på smärtlindringsskalor vid akut respektive kronisk smärta.

Även naturlig sjukdomsvariation, självläkning, feldiagnoser, omsorg, slumpen och viljan att svara ”ja” på frågan om man känner sig bättre ingår i placebobegreppet. Det gör att man ibland, särskilt vid litet undersökningsmaterial, kan påvisa betydande men missvisande placeboeffekter.

Ett exempel på betydelsen av nocebo visades i en studie där man fann att 80 % av alla kräktes efter att man felaktigt påstått att det sockervatten de druckit innehöll kräkmedel. Även noceboeffekter är till största del eller helt subjektiva, och de rapporteras i nästan varje klinisk läkemedelsstudie. Ofta är det tillfälligheter vi kan besväras av dagligen som rapporteras, t.ex. huvudvärk, sömnproblem, trötthet och illamående.

Några väljer att inte gå till doktorn eller använda förskriven medicin. Ungefär 20 % av alla mediciner som skrivs ut hämtas aldrig ut och hälften används inte. Bland orsakerna finns glömska, attityder, dålig ekonomi, brist på kommunikation och dåligt bemötande. Resultatet av den dåliga följsamheten kan vara försämrade symptom, och sådana fall står för ungefär 10 % av alla inläggningar på sjukhus. Vissa väljer istället att tillämpa några av den mängd alternativmedicinska metoder som finns tillgängliga, men som inte, eller ännu inte, fått acceptans inom den traditionella vården. Valet av dessa behandlingar kan bottna i misstro mot läkemedel, misslyckad läkemedelsbehandling, missnöjdhet med bemötande inom traditionell vård, och tron att det som är naturligt måste vara bättre än det som är syntetiskt. Många av de alternativmedicinska metoderna är verkningslösa och ibland skadliga (se nedan), vilket gör att man riskerar att få förvärrade symptom då man väljer dessa istället för verksam traditionell medicin.

Betydelsen av böner, healing och religiositet

Påvisbara medicinska effekter av bön skulle kunna stödja hypotesen att en gud eller gudar är verksam(ma) i våra liv. Utgångsläget är svagt eftersom ingen på ett vetenskapligt och objektivt sätt lyckats visa och bevisa att något s.k. övernaturligt existerar och verkar.

Böner har prövats med målet att uppnå lindring och bot, men associationen mellan böner och hälsa är mycket vek och osammanhängande. I de bästa av studier finns inget tecken alls på att de skulle ha någon inverkan vid sjukdom och leda till tillfrisknande. Nyligen presenterades resultat från 2 stora hjärtpatientsstudier och där påvisades ingen mätbar böneeffekt. Mot denna grund bör man därför inte föreslå böner som medicinsk behandling. Man kan även påstå att om det finns någon högre makt, så har den inte tillräcklig vilja och kraft att hjälpa till trots att man verkligen ber om det. Man kan undra vilka sorts böner en gud väljer att besvara, om några alls, och i så fall varför responsen är selektiv?

Det finns några enstaka studier som visar på en klinisk förbättring efter bön, och som ofta används i argumentationen. Dessa studier har dock varit för små för att några slutsatser ska kunna dras. Man har i det mest använda exemplet valt att inte belysa att det var fler patienter i kontrollgruppen som hade vissa hjärtproblem vid studiens start, och att dubbelt så många i förbönsgruppen fick pacemaker under behandlingstiden.

Effekterna av healing har ännu inte undersökts med vetenskapligt vedertagen metodik och med ett tillräckligt stort antal patienter. Befintliga data visar på effekter av placebokaraktär.

Undersökningar visar positiva samband mellan kristen tro och subjektivt bedömt allmänhälsotillstånd, och religiöst liv och livslängd. 2-3 års ökad genomsnittslivslängd har visats för religiösa människor i ett samhälle. Det verkar som om detta har att göra med positiva effekter i.o.m. det sociala umgänget och vald livsstil, t.ex. avståndstagande från droger, mer lydnad och mindre risktaganden. De potentiella psykosociala fördelarna inkluderar även en marginell grad av lindring av smärtupplevelser, depression och ångest, samt ökad stresstålighet, minskat blodtryck, och förstärkt immunförsvar. Det tyder på att medicinska effekter av religiös tro och böner är rena placebofenomen. Även om det finns tecken på positiva och förebyggande effekter på hälsan så finns ännu inget stöd för att ett religiöst liv skulle leda till ett tillfrisknande från sjukdom. Resultaten hade säkert också varit mindre positiva om man tagit hänsyn till effekter av religiöst grundade konflikter och krig. Undersökningar visar att om man som troende inte upplever bättring av tro och böner, och därför känner sig sviken eller straffad av gud, så kan dessa negativa gudsupplevelser leda till försämrad hälsa och ökad risk att dö i förtid.

Även uttalade sekulära uppfattningar, aktivt socialt liv i andra sammanhang och omhändertagande kan likt religiös aktivitet ge välmående, vilket bäddar för bättre hälsa. Fysiska aktiviteter varje vecka har visats ge i snitt 3-5 års förlängt liv, och status/framgång kan ge i snitt 2 levnadsår extra. Missbruk av tobak däremot, en naturens ”gåva”, förkortar livet med i genomsnitt 7 år. Det indikerar att vi själva kan förlänga livet mer än vad tron på en högre makt kan göra. Därtill att en eventuell skapare inte har kraft att återställa den försämrade hälsa och förkortande livslängd som de beroendeframkallande och hälsoskadliga drogerna denna givit oss ger upphov till.

Läkande medels ursprung

Oftast söker man nuförtiden nya lämpliga ämnen i naturen (bl.a. i växter och djur i regnskogar och korallrev), och designar och syntetiserar egna. Genom historien har man sökt bot bland naturens produkter, och i många fall har man lyckats väl. Man kan dock undra hur många döds- och biverkningsfall som uppkommit under sökandeprocessen.

De naturliga ämnen man hittar kan förändras kemiskt för att lyfta fram de gynnsamma effekterna och reducera de negativa. Jämfört med naturens generellt komplexa syntes är ofta dessa förändringar ringa. Det var på detta sätt man på 1950-talet kunde ta fram betablockare (blodtrycksmedicin) utifrån vårt kroppsegna adrenalin, och saltsyrahämmare (magsårsmedicin) utifrån det kroppsegna histaminets struktur.

Många läkande medel har hittats av en slump och som biverkan när man sökt behandling för något annat. Detta sätt att finna något man inte söker benämns ”serendipity”, och det är och har varit en avgörande faktor för hur man hittat nya läkemedel.

Ofta använder vi begreppet ”naturligt” som något bra, gott och att eftersträva, och i andra sammanhang som något normalt och spontant. Inom den medicinska världen betraktas det ibland som synonymt med biologiskt och medfött (genetiskt). En vanlig syn på naturen är att den är ett idealtillstånd som bör bevaras som den är utan inblandning av människan. Människan har begåvats med ett intellekt och kunnande som möjliggör modifiering av naturens ämnen för att framställa effektiva och säkra läkemedel. Utvecklingen har även givit växter möjlighet att tillverka egna ämnen för att använda som skydd mot angrepp. Som angivits nyttjar vi flertalet vid sjukdomsbehandlingar. Många är rent giftiga för angripare, och ofta smakar de beskt/vidrigt (en orsak till att vi ofta sötar t.ex. kaffe, cigarrer och cannabis). Angripna växter kan öka produktionen av skyddande ämnen, och därför är ekologiskt odlade växter, vilka kan vara känsligare för angrepp, inte nödvändigtvis mindre giftfria. Så på vilket sätt skiljer sig människans och växters naturbegåvningar när det gäller syntes av skyddande och läkande ämnen? Kan det t.o.m. vara så att människan i sammanhanget rent utav är ”godare” än naturen? Och var det så begåvat av den ”intelligente designern” att förse naturen med så mycket gifter, och farmakologiskt aktiva ämnen som människan själv måste förädla (eller uppfinna)?

Drygt hälften av alla läkemedelsprodukter på apoteket har sitt ursprung i naturen. Många av dessa är rent naturliga. Exempel på rent naturliga produkter är vårt vanligaste läkemedel, acetylsalicylsyra, samt morfin, cyklosporin (används efter organtransplantation), artemisinin (WHO:s rekommenderade antimalariamedicin), paclitaxel (anticancer), och de kroppsegna substanserna insulin och kortison.

Det verkar således inte finnas någon klar objektiv skiljelinje mellan naturligt och syntetiskt, och detsamma gäller för naturmedel, läkemedel och droger. I en undersökning av skadlighet på individ och samhälle i England rankas tobak och alkohol mitt bland LSD, cannabis, amfetamin, och några läkemedel mot oro och sömnproblem. De toppar däremot den globala farlighetslistan. Ett läkemedel med samma biverkningsmönster som rökning och alkohol hade troligtvis aldrig nått marknaden. Trots detta är många mer restriktiva mot användning av läkemedel.

Samhällsklassade droger och ämnen som i stort liknar dessa kan nyttjas inom sjukvården. Morfin och amfetamin i lågdos är kända exempel, och nikotin, cannabinoider och ämnen i vin har hälsobefrämjande egenskaper. Vi har kroppsegna nikotin- och cannabinoidreceptorer för vilka man nu utvecklar substanser att använda vid Alzheimers sjukdom respektive smärta.

Under det senaste dryga århundradet har världens hälsotillstånd och livslängden ökat markant, och till stor del är detta resultatet av läkemedelsforskning. Penicillinet och vaccinet ligger båda på listan av världens 10 största och mest betydelsefulla upptäckter.

Alternativmedicin/komplemetärmedicin

Alternativmedicin är sjukvård som inte är grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet, och som generellt ges av utövare utan legitimation. Alternativmedicin delas in i fem kategorier:

1) heltäckande medicinska system (t.ex. homeopati, akupunktur och ayurveda),
2)
3) kropp-själ interventioner (t.ex. böner, healing, meditation och kognitiv beteendeterapi),
4)
5) biologiskt baserade terapier (t.ex. föda, fasta, vitaminer, mineraler och naturpreparat),
6)
7) manipulativa och kroppsbaserade metoder (t.ex. kiropraktik, naprapati, akupunktur, zonterapi och massage),
8)
9) energiterapier (t.ex. qi gong och magnetterapi).
10)
Seriösa, systematiska och väl utförda undersökningar visar dock att dessa behandlingar med några undantag inte fungerar annat än som placebo. Det stämmer väl överens med avsaknad av rationella grunder, och dagens medicinska kunskaper. Undantagen inkluderar fysiska metoder för rörelseapparaten, kognitiv beteendeterapi, några naturpreparat och möjligen (ännu inte helt bekräftat) akupunktur vid akut smärta och illamående. I många av de fall där alternativmedicin fungerar så är det oklart hur länge effekten består och hur ofta man bör behandlas för att uppnå bästa resultat.

NCCAM (National Center for Complimentary and Alternative Medicine; USA) har satsat flera miljarder kronor under ett drygt decennium för att studera alternativmedicinen, men ännu har inte ett enda signifikant resultat (annat än placebo) producerats. Baserat på stora donationer och en lika stor intern satsning utförs liknade forskning på KI i Sverige.

Metoder som t.ex. akupunktur, kiropraktik, naprapati, ayurveda och naturämnesterapi är heller inte helt befriade från potentiella risker.

En alternativmedicinsk metod som visar sig effektiv och relativt säker har goda chanser att accepteras inom den traditionella vården. En intressant fråga är hur en patient som endast förespråkar alternativmedicin ska hantera en sådan situation. Avsluta terapin eller konvertera?

Homeopati

Inom homeopatin anses ett ämne som på en frisk människa ger samma biverkan som sjukdomssymptomet vara effektivt mot sjukdomen. Dessutom anser man att en svagare dos ge mer uttalad effekt och att utspädningsmedlet (ofta vatten) skulle minnas ämnens avtryck. Dessa antaganden är motsatser till den moderna vetenskapens synsätt, och det är därför inte konstigt att man inte lyckats påvisa någon farmakologisk effekt i välutförda studier. Eftersom fortsatt utspädning och potensiering (effekthöjning) sker när ämnen bryts ned i kroppen och sprids i naturen, och påvisade dos-effekt samband saknas, bör det enligt hypotesen på sikt föreligga risk för överdosering och allvarliga biverkningar. Dricksvattnet innehåller <1/150000 av terapeutiska koncentrationer av de läkemedel vi använder, och låga halter av andra mer eller mindre nyttiga ämnen. Därför torde vattnet vara en homeopatisk dröm eller mardröm beroende på hur man ser på det. Ett tips för den som ändå vill undersöka om det fungerar och har sömnsvårigheter är att utföra dubbel-blinda randomiserade studier i hemmet med extremt utspätt kaffe!

Naturmedel och naturläkemedel

Klassningen av egenvårdsmedel från naturen befinner sig för närvarande i ett förändringsskede, och därför kommer beteckningarna naturmedel och naturläkemedel att fasas ut under en lite rörig period. För klassning som naturläkemedel krävs att effekt, säkerhet och kvalitet är säkerställda, granskade och godkända. För många preparat finns ännu mycket som saknas i dokumentationen. Naturpreparat kommer vanligtvis från växtriket, men det förekommer även att produkter har ursprung i djurriket, mineraler, salter och bakteriekulturer. Att de klassificeras som alternativmetoder beror på att de är sammansatta av flera olika ämnen, och i många fall vet man inte exakt vilket eller vilka av dessa som är verksamma. Om man lyckas hitta och isolera de aktiva beståndsdelarna finns möjlighet att utveckla ett konventionellt läkemedel. Detta begränsas dock generellt av omöjligheter till patentering. En väg framåt kan då vara att kemiskt modifiera de funna substanserna.

Medlen har generellt mindre uttalade farmakologiska effekter och biverkningar än läkemedel, vilket gör dem lämpade för egenvård. Svaga effekter ställer krav på stora patientunderlag för att kunna påvisa en effekt. Det är därför man ibland misslyckas visa några fördelar. Det gäller också för de mesta kända, studerade och använda preparaten: gingko biloba, ginseng, johannesört, vitlök och fiskolja (omega-3-fettsyror). Trots den relativa skonsamheten finns fall av allvarliga biverkningar med många produkter.

Behovet av djurförsök

De etiska aspekterna av samhällets val att godkänna djurförsök är ett ämne som debatteras, och många anser det rent förkastligt att vi tillåter det och att människan ”sätter sig över naturen”. Det ställningstagandet måste man acceptera, i synnerhet om de drastiska konsekvenserna av det är införstådda och det finns en konsekvent respekt för alla levande varelser.

Där det är möjligt att reducera och undvika djurförsök och göra det så drägligt som möjligt för djuren görs detta, och stora framsteg har gjorts under senare tid. Det inkluderar utbildad och djurvänlig personal, anpassad omgivning, förbättrad undersökningsmetodik, godkännande nämnder, och byte till provrörsförsök och datorsimuleringar där det är möjligt. När det gäller farmakologiska och toxikologiska studier anses djurförsöken dock oersättliga. Utan dem skulle vi inte kunna minimera och förutspå potentiella hälsorisker hos patienter och foster. Trots ökad forskningsintensitet har antal försöksdjur minskat med 40 och 30 % de senaste 25 och 10 åren. Det visar på effekten av utvecklandet av bättre och alternativa metoder. Förutom alla insekter vi avlivar och våra sällskapsdjur, uppskattas världens domesticerade djur (som t.ex. kor, grisar, får och kycklingar vi föder upp och delvis använder som föda) till ca 20 miljarder. Jämfört med denna siffra är antalet försöksdjur försumbar.

Vem bär ansvaret för att tillgodose de medicinska behoven?

Vissa hävdar att våra samhällen, särskilt de i den rika delen av världen, är överösta med mediciner, och de vill därför se en begränsad förskrivning. När man ser de stora medicinska behoven som kvarstår så är bilden en annan. För många av de hittills ca 10000 definierade sjukdomarna finns ännu ingen kunskap om orsaker eller behandling att få. Även om det finns en rad mycket effektiva läkemedel kan många av våra vanligaste mediciner inte alltid klara att bota eller lindra hälften av alla patienter, eller ge mer än hälften av önskad effekt. Bland anledningarna är att många sjukdomar har fler än en orsak, och att utvecklandet av läkemedel är både svårt, kostsamt, krävande och riskfyllt.

Den medicinska forskningen finansieras i samma utsträckning med offentliga medel (44 %) och investeringar av läkemedelsindustrin (48 %). Privata stiftelser och andra icke-vinstdrivande organisationer står för resten. I mån av möjlighet bör vi alla försöka ta en del av ansvaret, och bidra på ett eller annat sätt. I sammanhanget kan man dra en parallell: Är det livsmedelsindustrins ansvar att mätta de hungrande i världen?

Den tredje världen har tillgång till de flesta nödvändiga medicinerna, men distributionen hindras ofta av dålig infrastruktur, korruption och politisk ovilja/oförmåga. Det är därför viktigt att skapa förutsättningar för att mediciner och vård når de behövande. Att satsa på utbildning och metodutveckling är också av yttersta vikt. Kvaliteten på forskningen och läkemedlen är ett viktigt incitament och en avgörande faktor. Det har även visat sig att ju mer ett företag investerar i sina varumärken, desto intressantare blir det att bete sig anständigt och göra bra produkter, och desto mer har de att förlora än andra.

Välmående är en annan hälsofaktor ledarskapen kan skapa genom frihet, demokrati, tillväxt och balanserad kunskapsförmedling. De lyckligaste och mest tillfredsställda människorna hittar man i de mest dynamiska, rika och individualistiska länderna.

Direkt hjälp från en högre makt att bota och lindra våra fysiska och psykiska åkommor verkar alltjämt frånvarande. Det stämmer väl överens med undersökningar som visar att de mest religiösa regionerna i världen generellt sett har högre barnadödlighet, fattigdom (människans utgångsläge och en drivkraft för konflikter) och analfabetism, lägre utbildningsgrad och jämställdhet, och kortare livslängd. Svagt kan man tycka av någon/något/några som ändå påstås ha större kapacitet.

När den fria människan tar sitt ansvar, skapar förutsättningar, är kreativ, tror på sig själv och bryr sig om andra verkar hon ur medicinska och hälsobefrämjande aspekter komma betydligt längre än när hon sätter alltför stark tilltro till ansvaret, effekterna och produkterna av en högre makt. Böner och religiöst liv framstår i sammanhanget som placebo och nocebo. Om/när tron inte upplevs effektiv när man är sjuk så kan det bli den senare av dessa effekter som tar över. Då finns i många fall människans och naturens läkande ämnen och terapier till hands.

Urban Fagerholm är Senior forskare och Doktor i farmakokinetik, Clincal Pharmacology Department, AstraZeneca R&D. Han är författare till boken ”Förutfattad Medicin – en bok om läkande medel, tro, misstro och vetande”

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...