Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Dilsa Demirbag-Sten: Från nomadkultur till kulturnomad

Christer Sturmark: Dilsa, man ser dina färgprakande texter då och då i olika tidningar, och ett och annat tempramentsfullt TV-framträdande. Men berätta vad du sysslar med mellan dina offentliga framträdanden!

Dilsa Demirbag-Sten: Förutom att jag skriver kolumner på ledarsidorna i Östgötakorren och Expressens kultursidor, så är jag frilandsskribent och skriver bland annat för tidningen Axess. Jag arbetar nu också meden dokumentär om muslimska kvinnors situation i tre västeuropeiska länder. Sedan ska det väl bli en bok till också!

CS: Din förra bok ”Stamtavlor” uppmärksammades en hel del i media. Kan du berätta lite om den?

DD: Det är som ett litet fragment av min historia, min barndom och mitt ursprung från min kurdiska nomadstam i östra Turkiet. Nästan varje kapitel utgår från en person vars livsöde berättar någonting om kulturen det området.

CS: Tidskriften Humanisten intresserar sig som du vet för religionens roll i samhället. Hur var din uppväxt med avseende på religionen och hur viktigt var religion i din familj och din kultur?

DD: Kurder är ju inte speciellt religiösa, den kurdiska identiteten baseras mycket mer på språket och det faktum att man är en förtryckt minoritet i hela mellanöstern.

Men vi kommer ju inte ifrån det för det är ju så inbakat i kulturen på ett eller annat sätt. Vi människor behöver ju ritualisera viktiga händelser i våra liv: Födelsen, bröllop, döden etc. Då kan religionen ligga nära till hands.

Det kan förstås fylla en social funktion, men i min barndomskultur har religionen ett ganska stort utrymme även i konstitutionen, exempelvis när man dömer folk i domstol.

Kanske framförallt inom de civila lagarna, det som gäller den privata sfären. Religionen påverkar lagregleringen mellan man och kvinna, mellan familjemedlemmarna och mellan människor i olika sociala grupper.

Turkiet anses ju vara ett under av sekularisering, i förhållande till de andra länderna i mellanöstern. Men fortfarande dömer man väldigt mycket utifrån idéer som baseras på religion.

CS: Är lagarna formulerade så att de hänvisar till de religiösa skrifterna menar du?

DD: Nej inte direkt så, men synen på familjen som något heligt och synen på heder som något heligt har ju tydligt religiöst ursprung. Det religiösa språket används, fast man säger inte direkt ”Gud vill att”. Däremot talar man hela tiden om vad som är ”heligt” och ”sakralt”. De språktermerna används i turkisk lagstiftning.

Religionen är hela tiden närvarande i de religiösa symbolerna, till exempel kvinnans slöja, reningen under menstruationen då kvinnor anses vara smutsiga, eller att man inte äter griskött, halalslakt med mera.

Religionen är ständigt närvarande också i språket: ”om Gud vill”, det är ”synd” det är ”skam”, man får inte göra det för det har ”Gud sagt”.

Min mormor brukade spå oss i kaffet, men slutade när hon flyttade till stan. Vi bodde först i en liten lerby i tält, vi var ju nomader. Fördelen med nomadlivet är att religionen kan inte befästa sig på samma sätt som bland de bofasta så det där med att gå i kyrkan eller moskeen kontinuerligt, det var inte så viktigt i byn. Det finns inga moskeer uppe i bergen.

När mormor flyttade till en miljonstad i östra Turkiet fick hon en annan relation till religionen. Man sa att mycket av det hon gjorde det var synd och skam, tex att spå i kaffe. Hon fick heller inte utöva sin läkekonst, hon var ju en gammal vis kvinna som använde örter. Det fick man inte göra det var häxkonster. Hon fick en jättechock eftersom hon var väldigt troende. Hon började grubbla över att hon hade levt ett så syndigt liv och det satte igång en del existentiella problem för henne. Plötsligt så blev hon rädd att hon ska hamna i helvetet, något som hon aldrig varit rädd för tidigare.

CC: Fanns det en slags vidskepelse som var mera utbredd hos nomadfolken än i städerna?

DD: Skillnaden mellan bofasta och nomadfolk är att nomadfolken är tvungna att följa naturen, medan de bofasta försöker tukta den, bygga hus som ska stå pall för vinden och så vidare.

Men vår relation till örter och vad naturen i övrigt har att ge, är ju inte så vidskeplig. Det är bara att konstatera att vissa örter läker bättre.

CC: Men att spå i kaffesump känns ju mera magi-orienterat?

DD: Javisst, och alla myter om stjärnorna och hur det ska stå, och vad som händer om man gör vissa saker, det var utbrett i min barndom.

Den nomadstam jag kommer ifrån är gamla Zoroastrer. Det finns inte uttalat men jag ser spår av det i hur vi beter oss. När man klipper naglar och hår så lägger man alltid det i papper innan man kastar det, eftersom allt som kommer från människan är heligt. Varken mormor eller mamma har kunnat förklara för mig varför de gör så, det är så bara säger de. Vi är inte Zoroastrer längre, vi har tvångskonverterat till islam, men traditionerna finns ju kvar.

CC: Så ni var Zoroastrer men konverterade till islam. Menar du att ni gjorde det tidigare i släkten eller gjorde dina föräldrar det?

DD: Nej, det hände för flera hundra år sedan.

DD: Jag tror att vi människor har behov av andlighet, vi har behov av att tro att det måste finnas något mer än det här och vi söker hela tiden. Vad man fyller det med är olika saker.

Folk får tro på vad de vill. Det finns folk som har en andlig relation till sina idoler, som Björn Ulvaeus eller Madonna eller vad som helst. Så fort man ska börja kollektivisera, institutionalisera och politisera detta, det är då det blir problem.

Uppväxt

CC: Du växte upp i en muslimsk familj, men hur viktig var islam i din familj när du var barn?

DD: Min pappa var militant ateist redan när jag var liten. Han tyckte att religionen var ett opium för folket. Men han ville att vi skulle vara med på religionsundervisningen så att vi inte verkade obildade.

Min mamma är mer troende, hon är rolig! Hon tycker inte att jag ska prata högt om att Allah inte finns, för han kan höra det. Dåå brukar jag säga att är han så inkompetent att han inte kan läsa mina tankar då kan jag klara mig utan honom ändå.

CC: Hur såg man på din pappas ateism i byn på den tiden?

DD: Min pappa tillhörde den radikala generationen, en motsvarighet till 1968 här i Sverige. Med de som var i samma ålder var det ju inga som helst problem, det var ett sätt att göra uppror mot samhället, föräldrar och religionen.

Den äldre generationen tyckte att de här var den värsta sortens människor. De kunde acceptera att man var fascist, nationalist eller extremreligiös, men ateister var den värsta sorten.

Min pappa var inte bara ateist, utan kommunist också. Till och med USA var bättre än att vara kommunist. Det var den store Satan och den lille Satan, så det var ju ingen hejd på vad en kaffer kunde göra, så kallades min pappa. De otrogna, de amoraliska, det fanns inga gränser. Så visst det var enorma problem för min pappa.

CC: Vilka var det som sade på det viset då?

DD: Bland annat farfar och morfar. Farfar var ju helt under isen när han insett att han hade ”närt en kommunist vid sin barm”. Min morfar var helt förtvivlad för att han gift bort sin dotter till den här hemska människan, så min pappa kom till Sverige. Han ville till ”socialismens Mekka”! 1975 kom pappa till Sverige. Vi andra kom året efter. Då var jag drygt 6 år.

CC: Du har uppenbarligen inte haft en religiös uppfostran då. Hur har det påverkat dig? Vad är din relation till religion idag då, är du ateist?

DD: JA, jag tror inte på något högre väsen av något slag. Kärleken till mina barn är ju det högsta av allt, men det är ju inte något religiöst. Någon gud finns inte, men jag tycker det är ok att folk tror det, så det får de gärna fortsätta med, men de ska hålla sig borta från skolor och andra offentliga sammanhang.

Gud som idé är skapad av människan, och inte med särskilt mycket fantasi heller tycker jag. När man läser de här ”heliga skrifterna”, typ Gamla och Nya testamentet, Koranen etc, kan man inte låta bli att tycka att det är struntprat och ganska fantasilöst. Kanske framförallt som kvinna.

CC: Betyder den muslimska kulturen ingenting för dig?

DD: Jo absolut! Jag är ganska mycket muslim i kulturell bemärkelse. Det påverkar maten vi lagar, högtiderna vi firar etc. Vissa traditioner är trevligt att hålla fast vid, även religiösa, trots att men inte gör det av religiösa skäl. Som att fira julafton till exempel.

Konfessionella skolor

CC: I Sverige är det ju idag tillåtet med konfessionella (religiösa) friskolor. Vad anser du om det?

D Det är ett stort problem. Om vi nu ska tillåta dem så ska vi vara benhårda med vad de får göra och inte göra. Men jag ogillar också att den vanliga skolan envisas med att ha skolavslutning i kyrkan. Dessutom får skolan betala för att vara i kyrkan!. Det är ju en sak om skolan inte har råd och kyrkan är juste och ger dem en lokal, men här ska de betala och dessutom stå och sjunga en massa religiösa psalmer. Jag gillar inte det där. Varför ska min son stå och sjunga Hosianna på julafton i kyrkan?

CC:Humanisterna har drivit den frågan att man inte ska ha skolavslutning i kyrkan just av respekt för barn från andra kulturer. Vi vet ju att det finns barn som inte får deltaga i skolavslutningar för att deras föräldrar säger nej till ceremonier i kyrkorummet.

DD: Men det är ingen lätt fråga, jag som är liberal kan då tycka att vi är i Sverige, det här samhället är ju kulturellt kristet. Jag är nog lite kluven, men jag vill ha bort så mycket religion som möjligt från skolan.

CC: Du menar att det kan vara ett liberalt dilemma, man ska ha frihet att sätta sina barna i vilka skolor man vill. Men frågan är vems frihet vi bör tala om? Man kan lätt argumentera för att barn ska ha rätt att ha frihet från religiös eller annan indoktrinering, innan de själva kan ta ställning. Man kan också, som Humanisterna gör, argumentera att barn ska ha rätt till en objektiv och empiriskt grundad beskrivning av världen.

Humanisternas position är att religiösa friskolor inte ska vara tillåtna, men du vill inte riktigt gå så långt?

DD: Nej det vill jag inte. Religion handlar ju inte bara om att tro att gud skapat Adam och Eva. Det handlar också om den kulturella gemenskapen som man stärker. Men jag tycker att vi ska ha mycket starka riktlinjer, framför allt när det gäller hur flickor behandlas. Jag har inte stött på en enda muslimsk friskola som är till förmån för flickor. Det är nästan alltid segregerat umgänge och det är väldigt mycket flickorna som råkar i kläm.

CC: Men om man anser att vi ska tillåta konfessionella friskolor, men de ska inte få ha något konfessionellt innehåll, då undrar man ju vad som är poängen med det hela?

Skolan måste undervisa enligt naturvetenskapen, de måste undervisa enligt skolplanen och de får inte lägga till någonting i sin undervisning av religiös karaktär. Vad ska man då tillåta dem för?

”Konfessionell” betyder ju bekännelse, det är ju en ”bekännelseskola”. Skolan ska väl inte ”bekänna” sig till någon lära?

DD: Men det finns ju andra dimensioner i detta. Till exempel judendomen är ju inte bara en religiös kategorisering, utan också en etnisk katalogisering. Hilleskolan i Stockholm är en judisk friskola, men där finns ju judiska barn till föräldrar som inte är religiösa. Så det är inte riktigt så enkelt.

CC: Ja, men Hilleskolan är väl inte en konfessionell friskola, snarare en kulturell friskola. Men däremot driver ju Livets Ord skola i Sverige idag. De har både grundskola och gymnasium. Likaså finns det flera muslimska friskolor.

CC: Hur ser du då på att svenska kyrkan tvångsansluter barn när de döps? De blir medlemmar när de döps. Borde det vara tillåtet?

DD: Absolut inte! Vad är det där för 1800-tals sätt?

CC: Kyrkan är nu separerad från staten i Sverige, sedan sex år tillbaka. Samtidigt kan man fråga sig om staten verkligen klippt navelsträngen till kyrkan, de lägger ju fortfarande ut vigseln på entreprenad till kyrkorna, tycker du att man ska ta ifrån kyrkorna vigselrätten?

DD: Ja, det tycker jag. Det finns ju vigselförrättare som inte har med kyrkan att göra med det är ju det där med vem som ska gå in och låna den där lokalen, man måste vara troende och döpt och alla möjliga saker, jag som ickekristen får ju inte gå in i kyrkan hur lätt som helst eller låna lokalen om jag skulle vilja ha en ceremoni där.

Äktenskap mellan homosexuella

CC: Idag vill ju staten forcera fram att kyrkan ska viga och välsigna homosexuella. Man skulle kunna argumentera för att kyrkan i religionsfrihetens namn måste få vägra att välsigna homosexuella, speciellt om de inte har vigselrätt. Vad säger du om det?

DD: Absolut. Men nu är det så att kyrkan har en historia där staten har finansierat den och där kyrkan står för den här andliga lokalen. Även om man inte är troende så kanske homosexuella par vill gifta sig där. Är man troende så ska inte kyrkan kunna utesluta dem från en ceremoni i kyrkan. Man kanske kan göra så att de är tvungna att låna ut lokalen och så kan vigselförrättaren komma utifrån.

CC: Men om samhället klipper alla band mellan stat och kyrka och kyrkan får finansiera alla sina byggnader själva, kan staten då fortfarande ställa sådana krav på kyrkan?

DD: Jag tycker att homosexuella varit så plågade av kyrkan genom historien, så jag undrar varför de vill dit och gifta sig? Men om folk vill det, då får vi hantera det. Nu är kyrkan en offentliga lokal. Folk måste få tillträde dit, men kyrkan ska inte få viga i dem. Kyrkan ska dock serva oss med lokalerna.

CC: Många kristna traditionalister skulle säga att det inte är staten som har finansierat kyrkan, utan kyrkan fanns innan staten existerade i modern mening.

DD: Ok, låt oss tala om medborgare istället för staten. Homosexuella är också medborgare.

Mohammedteckningarna

CC: Låt oss tala lite om de numera ökända Mohammedteckningarna. Var står du i den frågan?

DD: Det hela började med att en barnboksförfattare ville göra en bok där han skulle skildra Mohammeds liv. Han kontaktar några illustratörer, alla vägrar för de är livrädda. Då vänder han sig till Jyllandsposten och säger:

– Hörrni så här är det kan ni hjälpa mig? Då får Jyllandsposten för sig att utlysa en tävling och de roligaste bilderna skulle bli publicerade. I det här måste man komma ihåg att Jyllandsposten har en väldigt ful tradition av både antisemitism och rasism.

Danmark är i ett väldigt känsligt läge, jag förstår inte vad danskarna håller på med egentligen med parallella rättsystem för invandrare och danskar. Men det kommer till en publicering som inte väcker så mycket uppseende förrän några imamer, företrädare för muslimska föreningar som är statligt finansierade med danska pengar, åker ner med dessa teckningar tillsammans med tre stycken andra teckningar som kommit in till tidningen anonymt.

De åker ner till totalitära samhällen, bland religiösa ledare där sharia är lag, och ber om stöd för att få en ursäkt till stånd. Så det handlar om många problem:

De tycker inte att de blir hörda

De har ingen respekt för sekulära samhällen.

Det finns fyra av teckningarna som gör anspelningar på arabiskt utseende på ett nedvärderande sätt. Det är hets mot folkgrupp anser jag.

Men sedan finns det åtta andra teckningar som driver med Muhammed på ganska lustigt sätt. Jag anser inte att islamofobi är hets mot folkgrupp. Islam är en religion och man måste kunna ta kritik, men när man gör anspelningar på arabers utseende, då är det en annan sak.

I ett demokratiskt samhälle så kan vi prata om och hantera publicistiska frågor på olika sätt. Vi har samtal och debatter, vi har olika instanser där vi kan be om hjälp som tex pressombudsmannen. Vi gör redan olika inskränkningar i yttrandefriheten, tex när någon stör om ljudnivån är för hög. Det där sköter vi ganska bra, men ibland dyker det upp nya saker, lagstiftningen är alltid ett steg efter verkligheten. Men vi försöker lösa problemen i samhället.

Men när totalitära regeringar säger att Rasmussen ska gå in och tala om för Jyllandsposten ska göra, då fattar man inte vad yttrandefrihet är. De tror att statsministern bara kan gå och säga till.

Vad ska Rasmussen säga? Han vägrar att ta emot dem och jag tycker han gör helt rätt. Det finns ingen diskussion, den debatten existerar inte hos oss. När redaktionen bombhotas så får de stänga. Inte för att man har diskuterat detta och kommit fram till att detta var inte så bra, utan bara inför hotet att bli sprängda! Fullkomligt absurt!

Tyvärr förstår inte alla att det bland drygt en miljard muslimer finns många som tycker det är helt okey att publicera dessa bilder. Det finns många muslimer som tycker att det är väldigt bra. Men dom som vi hamnat i ”förhandlingsläge” med, det är samma killar som låser in kvinnor i burka, som tycker att man ska hugga av armen på den som stulit ett äpple etc.

CC: Det är väl en del av problemet i väst, att man skiljer inte på muslimer och muslimer. Vi får vi smaka på vår egen medicin nu när arabisk TV går ut och säger att även svenska tidningar har publicerat bilderna, när Sverigedemokraterna lagt ut dem på nätet i sin tidning SD-kuriren. Arabisk TV gjorde ingen skillnad på SD-kuriren och Dagens Nyheter och det är ungefär samma sak.

DD: Problemet är att vi har att göra med killar som känner sig kränkta men som inte säger: Jag är litet kränkt och sårad. Istället är det killar som säger: du har kränkt mig, nu tänker jag spränga ditt land i luften.

CC: Vad tror dy var syftet med att publicera bilderna i Jyllandsposten?

DD: Uppsåtet var att kränka, uppsåtet var att reta gallfeber på muslimerna i Danmark..

CC: Tycker du att de borde låtit bli att publicera bilderna från början?

DD: De har rätt att publicera dem, men fyra av dem borde de ha låtit bli att publicera. De gör nedvärderande anspelningar på araber och då är det hets mot folkgrupp. De andra bilderna är ganska roliga.

CC: Rent debattekniskt hade det varit smartare att publicera bildsköna bilder på Muhammed. Då hade man isolerat diskussionen till det teologiska bildförbudet. Det hade ju blivit en mer spännande debatt. Tror du att det hade blivit en kris om man hade publicerat bilder i samma stil som Jesus porträtteras i kristen litteratur?

DD: Nej egentligen tror jag inte det. Ingen hade uppmärksammat teckningarna om det inte varit för de här imamerna. Det finns ju islamistiska grupper i Sverige som vill jävlas med det här västsamhället som de känner sig marginaliserade i.

CC: Men sedan är det här ju en effekt av det globaliserade nätverkssamhället. SD-kuriren hade ju aldrig nått arabvärlden för femton år sedan men nu finns internet, nu finns snabb SMS -ommunikation och sattelit-TV.

DD: Jag är ju optimist och filantrop jag tror ju att det är bara en tidsfråga innan det som virus kommer upp en Mohammedkarikatyr på Syriens säkerhetskontor och vad ska de göra då, spränga väst? Det var därför jag tyckte att alla skulle publicera bilderna, det blir en mycket luddigare måltavla om alla gör det, nu pratar alla om bilderna ingen vet hur de ser ut för nästan ingen har vågat publicera dem.

CC: Det finns ju självcensur som vi accepterar i Sverige, vi låter bli att objektifiera kvinnor i reklamen till exempel. Är inte det samma sak som vissa muslimer efterfrågar?

DD: Jag tycker att man i varje situation som uppkommer får ta en diskussion om hur den ska hanteras. Även om jag är liberal, anser jag att det finns många situationer där det måste finnas begränsningar. Ett exempel är trafiken, alla får inte köra hur som helst, bara för att de känner för det. Sådana begränsingar är nödvändiga för ett fungerande samhälle. Samma sak gäller exploatering av kvinnor måste du sätta det i proportion till kvinnors historia. Vi gör också begränsningar mot barnpornografi.

CC Förbud mot barnapornografi är ju enkelt att argumentera för: Det kräver ett brott för att skapa bilden. Men en avklädd kvinna i reklam kräver inte att en brottslig handling begås då bilden skapas.

DD: Jag är inte emot självcensur helt och hållet, det beror på hur den uppkommer . Men det är inga kvinnor som har bombhotat den danske statsministern!

CC: En muslim skulle kunna resonera ungefär så här: Även vi muslimer som är moderata och moderna, har haft det ganska tufft sedan 11 september. Många i väst drar alla muslimer över en kam. Därför tycker vi att ni inte borde publicerat de där bilderna, eftersom det spär på fördomarna.

DD: Det är livsfarligt att låta islam komma undan religionskritik, bara för att några muslimer känner sig kränkta. Religionen får snällt stiga åt sidan när det gäller det här.

Kristendom och andlighet

CC: Kristdemokraten Tuve Skånberg vill införa den avskaffade trosfridslagen igen i Sverige, så att man inte får häda kristendomen. Upplever du att kristendomen i Sverige håller på att bli mera konservativt, att de reaktionära kristna värderingarna är på frammarsch i vårt land?

DD: Kanske det, men jag vet inte om det kanske är en mediaprodukt. Men jag gillar inte att de får så stort utrymme så att de kan sitta och säga på fullt allvar att Gud skapade Adam och Eva. Men samtidigt tror jag att vi i den här globaliseringen känner oss vilsna också, och då börjar folk söka efter något. Tyvärr söker de inte alltid efter de rätta sakerna.

CC Hur tycker du man ska göra med svenska kyrkan, nu har ju kyrkan statsbidrag, liksom andra religiösa samfund. Ickereligiösa livsåskådningsorganisationer får inga statsbidrag, för att man anser att sådana livsåskådningar inte är likvärdiga med religiösa. Vad tycker du om det?

DD: Om jag tror på tomten, ska jag få statsbidrag då? Nej staten ska bara hålla sig borta från sådana märkligheter. Inga statsbidrag överhuvudtaget till religiös verksamhet!

CC: Du har sagt att du tycker det är viktigt med en andlig dimension i tillvaron, vad menar du med det?

DD: Andlighet handlar inte om religion för mig. Det spirituella handlar ju inte bara om riter. Att jag utsätter mig för dödshot när jag förespråkar yttrandefriheten, det måste ha ett högre värde, jag måste tro att det är värt något.

CC: Men många människor förknippar begreppet andlig med något religiöst

DD: Musik är andligt för mig, konst och litteratur också men framför allt musik berör mig. Men det är ingenting religiöst. Dessutom kan jag bli glad över religionen när jag möter en knarkare som med religionens hjälp lyckats förändra sitt liv. Folk som har varit tungt kriminella kanske säger att gud har hjälpt dem ut ur kriminaliteten. Då kan jag inte säga något annat än: så bra!

De flesta människor har ju svårt att förstå att livet är ganska tarvligt och i bästa fall varar i 80-90 år. Kanske våra ideer lever kvar om vi åstadkommit något vettigt, men det är ju också allt. Folk får panik vid tanken. Men jag har musiken och litteraturen, det ger mig tröst, det gör att jag orkar ta mig igenom saker, det får mig att ta mig till värmen, det får mitt liv att vara ett liv.

Hederskultur och muslimska kvinnors situation

CC: Du gör nu en dokumentär film om muslimska kvinnors situation i västeuropa?

DD: Ja, det är flerfrontskrig för dem. Först har deras män råkat ur för en marginalisering, när de kommer till ett främmande land. Ju mer utsatt mannen är i alla avseenden desto mer utsatt blir kvinnan både av majoritetssamhället, sina egna män och av den egna gruppen. Alla kvinnor känner sig förstås inte utsatta, men väldigt många har specifika problem som västvärlden inte känner igen för att de är kulturellt betingade. Till exempel arrangerade äktenskap, kvinnlig omskärelse och hederskulturen.

CC: Det här med hederskultur får du förklara för mig. Evolutionen har ju utrustat oss med väldigt starka mekanismer för att skydda vår avkomma. Kan du förklara för mig hur man som människa är kapabel att åsidosätta det, när en far tar livet av sin dotter? Hur är det möjligt rent psykologiskt eftersom han ju rimligtvis älskar sin dotter.

DD:Vi talar om en kultur där individen är totalt eliminerad, den minsta beståndsdelen är kärnfamiljen. Det sättet att leva reflekteras också i lagstiftningen: I alla dessa länder gäller förmildrande omständigheter när det gäller hedersmord.

Det finns ett mönster i dessa länders lagstiftning: t ex att kvinnor inte får ärva lika mycket som män, kvinnor får inte göra aborter, kvinnor måste ha makens tillstånd för att söka sig ut på arbetsmarknaden.

I Kuweit får de inte rösta, i Saudiarabien får de inte köra bil. Kvinnan är en manlig ägodel. När en kvinna inte håller sig inom de här ramarna så sätter det igång, då finns det handlingsutrymme för mäns våld mot kvinnor.

Det handlar inte bara om hustrun utan om alla kvinnor som har blodsband till mannan. Syster, kusin, mormor, mamma och framför allt döttrar. Alla män i familjenb är ansvariga för att vakta kvinnorna. Men unga kvinnors sexualitet är alltid mest hotfull för den är så skör. Det har med mödomshinnan att göra. Man är så fixerad vid detta.

Ett av de starkaste minnen jag har från min barndom är när min mamma och pappa grälade om just det. Min mamma tyckte att flickorna i hushållet var alldeles för frigjorda och det var min pappas fel. Han höll oss inte på mattan tillräckligt. Pappa replikerade att folk pratar så mycket skit, låt dem prata.

Mamma sa till pappa att han måste tänka på vår heder. Pappas svar minns jag tydligt: Han sa ”heder hit och heder dit, det hänger på den där lilla mödomshinnan, ska det vara noga så klarar jag mig utan”. Mamma tyckte att han inte var klok!

Hederskulturen är inget som lever sitt eget liv. Det finns i lagstiftningen, i språket och i vardagen. Det finns i ritualer, kvinnor äter tex efter män. Kvinnor är inte heller prioriterade när det gäller utbildning. Män skickas först till utbildning om det finns pengar för att utbilda någon. Det här har varit väldigt svårt för svenskarna att fatta.

CC: Hur menar du när du säger att det varit svårt att fatta för svenskar? De flesta tar väl avstånd från den här typen av lagar och idéer?

DD: Jo, men i Sverige kopplar inte den sortens våld och mord som skett här till den typen av kultur. Man tror att det är någon tokig människa som har dragit på litet extra hårt. Att han sedan själv säger att det är hans kultur, att dottern Fadime sade att det är hennes kultur och att omgivningen ser pappan som en hjälte, det verkar ingen fatta. Det finns förstås ett kvinnoförtryck i den svenska kulturen också och kvinnor som åker på stryk av sina män, men det är en helt annan historia, det är inte samma sak.

CC: Vad upplever du att muslimska invandrarflickor har för relation till religion i Sverige? Har du både sekulära och troende bland dina kvinnliga vänner från muslimska länder? Jag gissar att många har kommit hit just för att de flytt från religiöst förtryck.

DD: Jo, det finns en stor grupp som är väldigt sekulära. Framför allt de som har flytt från Iran när Khomeini tog över tex, men det finns också en stor grupp av arbetskraftinvandrare som kommit hit av ekonomiska skäl. Där finns det ett helt annat förhållningssätt både till religion och traditioner. De är kanske inte alltid så religiösa men väldigt konservativa, men som sagt det hänger ihop. Man gifter sig inte gärna med någon annan än med en muslim och gärna med en kusin.

CC: Du är gift med en ursvensk man. Hade dina föräldrar några åsikter om att du gifte dig med en svensk?

DD: Nej då, jag gifte mig så sent så de var glada att jag blev gift överhuvudtaget!

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...