Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Hur en humanist läser Nya Testamentet

Jag ser mig som en humanist utan gudstro, och utan tro på profetiska ord om det eviga livet. Men jag betraktar Bibeln – framför allt det Nya Testamentet – som bärare av ett viktigt humanistiskt kulturarv. Jag betraktar berättelserna om Jesus som vittnesbörd om en historisk person, en människa som levt och verkat på vår jord, en vars handlingar förmedlats och vars liknelser bevarats för vår läsning och begrundan. Jag anser att vi är lyckligt lottade som får ta del av detta stoff. Jag har också läst i de centrala urkunder som representerar andra religioner, exempelvis Koranen, och mitt intryck är att berättelserna om den egenartade människan Jesus och hans ofta finurliga liknelser hävdar sig väl som del av vårt humanistiska kulturarv, även vid sidan av andra betydande litterära eller religiösa verk.

Jag är inte någon religionshistoriker utan bara en bildad och nyfiken person, lärare och samhällsvetenskaplig forskare med erfarenheter från fem kontinenter. Ifråga om bibelkunskaper har jag haft god hjälp av att tidigt, redan under gymnasieåren, bli bekant med den danske kulturhistorikern och religionsforskaren Vilhelm Grønbechs arbete Jesus Människosonen (svensk översättning 1936) och med hans kulturhistoriska skrift Kampen för en ny själ (1941), med dess diskussion av ”Vårt århundrades myt”. Grønbech påpekar att Jesus aldrig talar om Gud. Detta är överraskande, ”när man kommer till honom från judendomens skrifter, där det aldrig talas om annat … Där kan man inte dryfta de mest vardagliga företeelser utan att leda dem tillbaka till Jahves nådiga vilja” (a,a, sid. 99 f). Vardagliga företeelser hänvisar Jesus däremot ofta till – nämligen i sina många liknelser, som aktualiserar händelser och episoder i en vardagsvärld välkänd för dåtidens lyssnare, liksom för dagens humanister.

Religionshistorisk vägledning får man inte alltid genom att studera teologer, som är måna om att bevara eller åtminstone inte grumla bilden av Jesus som en man som uppväcker döda och utför underverk. Det är däremot uppfriskande att hos den kontroversiella australiska religionshistorikern Barbara Thiering få inblick i mer realistiska tolkningar av några av dessa underverk (Jesus the Man, 1992). Enligt en viss judisk tradition kan uppgiften att en person är död egentligen betyda att vederbörande blivit utstött ur samhällsgemenskapen, menar Thiering. Att återuppväckas från de döda innebär då att man återupptas i denna gemenskap – inte något biologiskt underverk, men kanske ett socialt!

Ett annat exempel: att vatten förvandlas till vin är något som kan ske i metaforisk mening. Om man har icke-judiska gäster till bordet, till exempel greker, får dessa enligt de judiska reglerna inte dela vin med det judiska värdfolket. Om jag förstått saken rätt ingrep Jesus vid ett sådant tillfälle och påbjöd med sin profetiska auktoritet att vattnet, som gästerna bjöds, skulle förvandlas till vin – ett sätt att rituellt inlemma de icke-judiska gästerna i gästabudets gemenskap och en vacker gest, som varken teologerna eller de icke-troende förstått att tolka som religionsforskaren Barbara Thiering.
Över huvud taget ger evangelierna många exempel på hur Jesus överskred etniska gränser i dåtidens Judéen, såsom berättelsen om den barmhärtige samariern. Denna liknelse berättades av Jesus som svar på en skriftlärds fråga: ”Vem är då min nästa?”. Poängen med Jesu liknelse var egentligen inte den visade barmhärtigheten, utan att hjälparen beskrevs som en samarier. Samarierna var en folkgrupp som av vissa historiska skäl ringaktades av judarna – men Jesus valde i sin liknelse provokativt att låta samariern visa kärlek och omsorg till nästan, den slagne vid vägkanten, medan de skriftlärde passerade utan att hjälpa.

Ett bibelstudium av Jesu liknelser och av moraliskt problematiska episoder i hans liv sådana de skildras i evangelierna vore utan tvivel humanistiskt intressant, men säkert också motsägelsefullt – något som även Vilhelm Grønbech framhåller. Någon anledning för en humanist att ställa undan Nya Testamentet i en bokhylla för perifer, inte längre aktuell litteratur, är detta inte.

Ulf Himmelstrand är professor emeritus i sociologi vid Uppsala universitet och tidigare ordförande i the International Sociological Association (ISA). Han har varit verksam som universitetslärare i flera länder. Han anser att en äkta professor alltid förblir student.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...