Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Kejsarens smutsiga byk

Kejsarens nya kläder är en av H. C. Andersens kända sagor. Sagan går så här: Två vävare övertygar kejsaren om att köpa deras mycket exklusiva kläder. Den nya skruden ska ha magiska krafter som gör den osynlig för dem som är olämpliga för sin position, eller som är otroligt dumma. Vävarna är listiga och trots mycket ståhej producerar de ingenting. De klär sedan Kejsaren i bokstavligen ingenting. Kejsaren kan så klart inte se kläderna, men han drar sig för att berätta detta för vävarna. Samma sak gäller kejsarens ministrar, som är rädda för att förlora sina positioner vid hovet.

På sistone har jag tänkt på den här sagan och motvilligheten att se, eller i alla fall att göra sin röst hörd, när någonting uppenbart förgriper sig på vetenskaplig kunskap. När vi verkligen vill att någonting ska vara sant drar vi oss för att höja våra röster över att Kejsaren faktiskt är naken.

Vi står utan tvekan inför en global uppvärmning och vi måste samarbeta för att minska vår påverkan på klimatet. Vi förlitar oss på vetenskap, och hoppas att nya innovationer ska låta oss fortsätta våra liv utan stora kostnader eller förändringar av vår livskvalitet. Vissa resultat är enastående och kan verkligen göra skillnad. Om vi till exempel kunde odla fram gott kött genom cellkultur, skulle vi inte längre behöva föda upp boskap och döda djur. Om vi kunde skörda energi genom att använda billiga, hög-effektiva solceller skulle vi inte behöva använda oss av fossilt bränsle och istället använda dessa som byggstenar för olika material och läkemedel. Det finna många företag som verkligen gör skillnad. Det finns givetvis också mycket kvar att upptäcka.

För några månader sen stötte jag på en artikel om ett företag Sverige som saluför ett system som använder sig utav ett unikt ultrarent vatten till tvättmaskiner. En av deras maskiner installerades i en tvättstuga i ett studentboende vid ett större universitet i södra Sverige. Tidningsartikeln förklarade att vattnet var så rent att det inte fanns någon anledning att använda tvättmedel och maskinen kunde dessutom köras på kallt vatten. Jag granskade företagets hemsida och hittade påståendet att ”När vattnet kommer i kontakt med textilierna i tvättmaskinen så bryts den joniska bindningen mellan fibrerna i tyget och smuts.” Det här är exakt vad vatten gör. Vilket vatten som helst. I alla fall för salter – men naturligtvis inte för fett. Som kemist använder jag ofta ultrarent vatten och jag har aldrig uppmärksammat några fettlösande egenskaper. Det går heller inte att hitta något belägg i den vetenskapliga litteraturen för att ultrarent vatten skulle kunna lösa opolära föreningar, såsom fet smuts.

Det finns alltså ingen vetenskaplig evidens för att vatten ska kunna omvandlas från det polära ämnet vi dricker, till ett lösningsmedel som kan lösa fett genom bryta joniska interaktioner. Varje vattenmolekyl i ett glas vatten skapar fyra vätebindningar till andra vattenmolekyler, vilket resulterar i sänkt energi. Om mindre polära molekyler, som till exempel fett, försöker lösas i vattnet måste vätebindningar brytas, och detta kostar energi. Det är därför olja och vinäger inte blandas förrän vi har lagt till en surfaktant, som till exempel senap. Det är också därför vi använder tvättmedel när vi tvättar.

Låt oss för ett ögonblick överväga att vatten faktiskt kan omvandlas till en vätska med nya okända egenskaper. Det skulle verkligen vara fantastiskt och jag skulle vara den förste att gratulera upptäckarna. Emellertid måste extraordinära påståenden genomgå oberoende granskning och verifikation. För tillfället har vi inte några övertygande data. Av ren nyfikenhet provade jag att bli av med en fettfläck på en bit bomullstyg i ultrarent vatten. Som väntat var det lika ineffektivt som kranvatten.

Intressant nog har systemet med det ultrarena vattnet sålts till ett flertal kommunala tvättinrättningar likväl som hotell. En del kunder beskriver allvarliga problem med tvätt som luktar avföring. Andra användare är ganska nöjda med sina investeringar. En anledning är att vår tvätt mestadels inte är speciellt smutsig och en sköljning av kranvatten gör den självklart renare. Dagens maskiner är dessutom väldigt effektiva och en del av smutsen försvinner på grund av trummans häftiga rörelser i maskinen. Det är alltså en mekanisk, inte en kemisk, effekt. Men, den viktigaste anledningen till att de flesta av kunderna är nöjda kan faktiskt kopplas till sagan. Om du investerar mycket pengar på ett dyrt system måste det fungera – annars kan du framstå som dum eller mindre lämpad för din position. I alla fall enligt sagan.

Om kunderna som investerat i det ultrarena vattnet hade pratat med en kemiskt skulle den här sagan antagligen slutat annorlunda. Men företaget skickade in en ansökan till en svensk myndighet och fick två betydelsefulla bidrag till att kommersialisera idén. Eftersom de fått statliga bidrag fick de även ett flertal nationella och internationella miljöpriser. Dessutom nämndes företaget i en rapport som presenterades vid i en FN-konferens om havet, i New York 2017.

I december 2018 signerade ett flertal forskande kemister, från fem olika discipliner, ett officiellt brev till myndigheten där de ifrågasatte användningen av statliga bidrag för ett projekt, som uppvisar flera drag av pseudovetenskaplig argumentation. Det häpnadsväckande svaret från myndigheten indikerar att etablerad kunskap ibland hejdar innovation.

Det är någonting speciellt med just vatten som gör det extra känsligt för pseudovetenskap. Ett annat svenskt företag förespråkar nämligen en lösning där ultrarent vatten beskrivs som ”ett hungrigt vatten i obalans”, vilket tydligen gör användningen av tvättmedel onödigt. Olyckligtvis har ett svenskt universitet investerat i tekniken och har även gjort en utställning om användningen av ultrarent vatten för toalettrengöring.

Som forskare har vi ett ansvar att agera när vi stöter på pseudovetenskap. Enligt svensk högskolelag ska faktiskt universitet, undervisning och forskning åsido, även kommunicera forskning till det svenska samhället. Lås oss ta detta ansvar på allvar. Användningen av ultrarent vatten, eller liknande tekniker, sprider sig. Vi vet alla hur sagan slutar: Till slut, utbrister kemisten – ”Men han har ju inga kläder på sig”.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...