Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Maria Gunther Axelsson: En ex-kreationist talar ut

Christer Sturmark: Låt mig först säga att jag tycker att du har skrivit en mycket trevlig bok, med ett ”inifrån perspektiv”, som de flesta av oss inte har. Men innan vi talar om boken, kan du berätta lite om dig själv, var du bor och vad du gör?

Maria Gunther Axelsson: Jag bor i Wien sedan i november 2005, min man arbetar på en internationell organisation som håller på med kärnvapenprovsavtal etc. Jag är mammaledig nu, har just fått barn, men eftersom jag är frilansjournalist så tänkte jag arbeta hemifrån när barnet blir litet större.

CS: Men du är också doktor i partikelfysik, vad doktorerade du på mer specifikt?

MGA: Jag är experimentell partikelfysiker, jag arbetade med experiment på CERN i Genève, där man studerar kvarkar. Jag jobbade framför allt med ”strangekvarken”.

CS: Ok, vi kanske inte ska födjupa oss i det… Berätta istället varför du skrev den här boken?

MGA: Jag tvekade väldigt länge. Att jag var kreationist är ingenting jag är stolt över, ingenting man gärna berättar om, men när jag arbetade på Dagens Nyheters vetenskapsredaktion fick jag i uppdrag att skriva en artikel om kreationismen. Det var sommaren 2003. Karin Bojs på DN känner ju till min bakgrund och ville gärna att jag skulle skriva om den. Jag var väldigt tveksam, jag tyckte inte att det var viktigt, de flesta människor inser ju att det är tokigt att vara kreationist. Men jag läste in mig på kreationismen igen, jag hade inte läst några sådana böcker på 15 år. När jag insåg vad kreationisterna håller på med idag, blev jag väldigt upprörd och dessutom rädd. Jag skrev då en artikel och berättade hur upprörd jag hade blivit och att jag själv varit kreationist tidigare.

Jag skrev också en krönika för tidningen ”Folkvett” och blev sedan kontaktad av en förläggare, som undrade om jag ville skriva en bok. Jag tvekade också då väldigt länge och en av anledningarna var att jag inte är biolog. Jag ville inte skriva om saker jag inte kan. Jag bad då Per Kornhall att skriva det avsnittet, han är biolog och före detta kreationist.

CS: En biolog som var kreationist??

MGA: Han var lärare på Livets Ords skola då han började läsa biologi. Evolutionen är ju en väl belagd teori, så han började ta in den i sin undervisning. Det uppskattades inte av Livets Ord. Jag är inte säker på vad som hände, om han blev uppsagd eller om han slutade själv, men han anmälde slutligen skolan till skolverket, det blev mycket diskussion om detta för några år sedan.

CS: Men varför tycker du att frågan om kreationismen är så viktig då, folk tror ju på mycket konstiga saker?

MGA: Jovisst, folk får ju tro vad de vill, men det allvarliga är ju att de kallar det för vetenskap. Det som gör mig upprörd är, att vi har ju vetenskapliga metoder, som leder fram till det vi vet idag, men man undergräver hela förtroendet för och urholkar begreppet vetenskap.

CS: Det är ett starkt argument. Lär man ut det här i skolorna, så lär man barn att inte lita på de vetenskapliga argumenten. Det kan leda till alla möjliga konsekvenser i andra sammanhang.

MGA: Javisst, och antingen uttalat eller förtäckt, så påstår man att forskarna underhåller oss viktiga sanningar, att de ljuger och det är ju orimligt.

CS: I andra sammanhang där man odlar konspirationsteorier, finns det en sammanhållning gentemot omvärlden: Vi vet något, som andra inte vet eller försöker tysta ner. Tror du att det finns samma socialpsykologiska dimension hos kreationister, som hos föreningar som påstår att militären har gömt undan UFO:n och håller det hemligt? Eller är kreationister mer anpassade till samhället.?

MGA: Jag tycker definitivt att det finns en liknande dimension. ”Det är vi som sitter inne med sanningen, alla andra försöker förtiga den”. Det finns ju många välanpassade kreationister, som lever vanliga liv, men det märkliga konspiratoriska draget finns där.

CS: När det gäller den kreationistiska agendan, upplever du att det finns andra syften och ambitioner, än att bara att ifrågasätta en vetenskaplig teori?

MGA: Att det finns andra syften, det visar de ju klart och tydligt. Du kan ju bara gå in på föreningen Genesis hemsida och fråga varför skapelsetro är viktigt. Där står att evolutionen hindrar folk från att bli kristna, det är för att missionera som de vill sprida kreationismen. Men jag tror ändå att de flesta kreationister har ett allvarligt uppsåt, att de är sanningssökare och att de tror att de har rätt. I alla fall det stora flertalet.

CS: Det fascinerar mig att du tror det. Personer som Mats Molén och Anders Gärdeborn, menar du att de verkligen tror på detta?

MGA: Ja, det är jag övertygad om. Mats Molén skriver ju rätt oläsligt, men det är i alla fall tydligt att han inte alls förstår vad vetenskap är. Den enda svenske kreationist, som jag tycker är en gåta är Krister Renard. Han är fysiker, han är intelligent. Jag har väldigt svårt att förstå hur han resonerar. Jag vet ju att han förstår fysiken, det gör ingen av de andra kreationisterna. Men jag antar att han är lika okunnig som dem, när det gäller biologi.

CS: Hur resonerar man med sig själv om man begriper det här? Kan du komma ihåg hur du själv tänkte innan du övergav kreationismen?

MGA: Huvudanledningen till att jag var kreationist var att jag litade på de människor som sa att skapelseberättelsen var sann. Jag trodde att de var sanningssökare, jag förstod inte att de inte var ärliga. Jag hade en tro och jag kände att jag ville pröva om den höll. Men kreationisterna försöker istället med alla upptänkliga medel försvara den tro de har.

CS: Du menar att de inte är intellektuellt hederliga mot sig själva?

MGA: Ja det menar jag. De tror att de sitter inne med facit, det här står i Bibeln, då måste det ju stämma. Istället försöker de hitta fel på vetenskapen, för det är naturligtvis den det måste vara fel på.

CS: Kan du berätta om din egen tvivelprocess?

MGA: Jag tillhörde de kreationistiska kretsarna när jag var tonåring. När jag skrev den här boken, funderade jag mycket på varför jag trodde på det här. De flesta av mina vänner, som kommer från samma bakgrund som jag, accepterade inte den här teorin. Jag tror att jag har alltför lätt att lita på människor, jag tror alla är ärliga. Innan jag skaffar mig en egen åsikt, så är jag tvungen att tänka igenom allt väldigt noga, så att jag är säker på att jag har funnit en välgrundad åsikt. Jag är nog böjd att tro att andra människor fungerar likadant. Jag trodde därför inte att kreationisterna skulle påstå saker, som de visste inte var korrekta. Det var därför jag blev kreationist när jag var tonåring, jag läste en massa böcker med kreationistiska tankar.

CS: Du växte upp i ett frikyrkligt hem?

MGA: Ja fast de här tankarna fanns inte i mitt hem. Ända tills helt nyligen var mina föräldrar övertygade om att det inte fanns kreationister i Sverige. Frikyrkorna i Sverige är inte särskilt homogena. Jag växte upp i Örebro, som är likt Jönköping på det sättet att det finns många olika frikyrkor, och det förekom mycket samarbete ungdomar emellan. Vi gick runt i alla frikyrkor, alla vi unga, och det var där, i andra kyrkor, som man började predika kreationism. Jag lyssnade och läste det som skrivits och fångades av det. Jag trodde verkligen att det fanns anledning att tvivla på att jorden var gammal, jag förstod inte varför man kunde skriva det om det inte var sant.

MGA: Men inte ens då var det speciellt viktigt för mig att jorden var ung, det handlade mer om att jag hade förtroende för de människor som förde fram dessa idéer. Ungefär vid tjugo års ålder flyttade jag till Uppsala och började studera. Det var då jag började fundera på om de här idéerna var riktiga. Jag kom fram till att jag måste välja vad jag ville tro på, och av någon anledning valde jag att hålla fast vid kreationismen. Varför jag valde så har jag undrat mycket över, men det var den enda världsbild jag hade hört om och läst argument för.

CS: Du började studera på universitet i Uppsala?

MGA: Jag började läsa fysik. Hade jag börjat läsa biologi, så hade jag nog känt att jag varit tvungen att göra upp med de här tankarna tidigare, men jag tänkte inte så mycket på detta, under nästan tio år.

CS: Umgicks du mycket med andra kreationister under den här tiden?

MGA: En och annan, men de flesta var det inte. Jag umgicks med många människor, det mesta fanns representerat i mitt umgänge, så jag fick litet vidgade vyer. När jag började doktorera i partikelfysik, började vi av någon anledning att prata om evolutionen och jag förde fram argument för det jag läst flera år tidigare. Jag hävdade, till mina kollegers stora förtjusning, att det fanns problem med tidsskalan. Det hade jag ju läst när jag var yngre.

När jag på allvar började fundera på min uppfattning, tyckte jag att det var svårt att begripa var jag hade fått detta dessa idéer ifrån. Det var ju inte så att jag var aktiv kreationist när jag var 30 år, men jag hade inte gjort upp med min tro på kreationismen. Det var samtidigt som jag träffade min man och han undrade vad i hela fridens namn jag höll på med. Han undrade om jag verkligen trodde på vad jag sade och då började jag fundera. Det var inte svårt för mig att överge tankarna, men det var svårt för mig att acceptera att jag blivit lurad, att författarna till alla dessa böcker inte var ärliga.

CS: Du menar att det fanns människor i ditt liv som du tyckte om och litade på och som du nu var tvungen att börja tvivla på. Var det därför det kändes svårt att överge kreationismen?

MGA: Naturligtvis fanns det människor bland kreationisterna, som jag tyckte om. Det var svårt för att jag inte förstod hur man kunde vara så oärlig. Jag är ju uppvuxen i en frikyrklig miljö, och att vara ärlig är för mig väldigt grundläggande. Att då upptäcka att man förvanskar fakta och beskriver saker som är ren lögn, det gjorde mig så besviken. Det var, som jag skriver i min bok, jag hade att välja mellan att de var oärliga eller rent dumma. Jag har haft alltför höga tankar om människor, och det kändes svårt att inse att jag haft fel.

CS: Vad är då din teori om de relativt kvalificerade författarna till olika kreationistböcker, är de dumma eller ohederliga, eller både och?

MGA: De måste ju finnas dem som är ohederliga, som inser att detta är fel och ändå förtiger det. Jag förstår ändå inte hur de får det hela att gå ihop. När man skriver om vetenskap får man ofta kontakt med människor, som har egna teorier om saker och ting, och det verkar finnas människor, som måste ha en världsbild som fungerar för dem själva och som de förstår. De klarar inte av att inte förstå, utan de konstruerar en verklighet, som är enkel och begriplig för dem. Sedan upplever jag att de också rädda att deras tro inte riktigt håller och därför måste de till varje pris försvara den

CS: Du menar att det är deras tvivel som gör dem så hårdnackade?

MGA: Ja, jag tror det.

CS: Hur ser du då på kreationismen som samhällsfenomen. Är det på frammarsch i Sverige?

MGA: Jag har inte bott i Sverige på ett tag, men jag har förstått att det har varit mycket debatterande om detta under det sista året. Dessförinnan tror jag inte att det var så många som visste att det finns kreationister i Sverige, nu är det väl ingen som tvivlar på det. Även om de inte är på frammarsch, så gör de mycket mer väsen av sig.

CS: Vad tycker du då om religiösa friskolor? Det är ju en stor debatt om dem just nu i Sverige.

MGA: Jag har läst en del om det och jag tycker absolut inte att de ska tillåtas. Jag tror på den vetenskapligt formulerade teorin om livets uppkomst. Jag tror på Big Bang och på evolutionen. Jag kallar mig fortfarande kristen, men det har ingenting med skapelsen att göra. Jag är inte troende för att jag behöver en förklaring till varför världen finns, eller hur det gick till när den skapades. Jag trodde inte att det hade betydelse för andra kristna heller, men det har jag förstått att det har.

CS: Men du är troende, du tror att gud finns?

MGA: Ja det tror jag, men jag kan inte placera in gud i någon vetenskap.

CS: Vad stöder du din hypotes om gud på?

MGA: Jag inser att mina argument kan förklaras som inbillning eller önsketänkande, men jag har aktivt valt att tro. Jag tycker att jag har någon slags erfarenhet som tyder på att det finns en gud, men jag är medveten om att det är något som går att avfärda som ren inbillning eller självbedrägeri. Men jag har svårt att tvivla på min erfarenhet. Det är något grundläggande för mig, att det finns en gud, och att det är en personlig gud, som jag kan ha kontakt med. Jag tror på gud och grunden för det är personlig erfarenhet. Det kanske inte kan vara hållbart för någon annan, det förstår jag.

CS: Skulle det vara besvärligt för dig att ompröva din hypotes?

MGA: Jag har försökt det flera gånger utan att lyckas. Men det svåraste för mig, om jag blev ateist, skulle vara att stå ut med den här världen. Om jag trodde att det här var allt som fanns, då skulle jag nog inte orka överleva.

CS: Oj, det var en mörk syn på en naturligt värld! Själv har jag en positiv och ljus syn på en naturligt värld, utan övernaturliga väsen. Men du tror alltså på en personlig gud som du har en relation till. Ett väsen som är medvetet, som vill någonting och som kan åstadkomma något, så att det betyder något om man exempelvis ber en bön.

MGA: Ja det stämmer.

CS: Så den gud du tror på kan ingripa i våra liv?

MGA: Ja i någon mening tror jag det, men jag har grubblat mycket på det själv.

CS: Tolkar jag dig rätt så säger du att kreationismen hade kunnat vara sann, rent hypotetiskt, men rent vetenskapligt tyder det på att det är den andra teorin, som är sann och därför håller du på den. Du menar att om gud hade velat, så skulle han ha kunnat göra på det sättet som kreationisterna säger, men det är ingenting som tyder på det.

MGA: Ja om det skulle ha varit på det viset, så blir det en väldigt märklig gud. Då blir det en gud som luras, som skapat en värld, som ser ut som den gör idag. Allting tyder på att det gått till på ett annat sätt.

CS: Så det är en strikt vetenskaplig analys du gör när du väljer mellan kreationism och evolution. Du gör en evidensprövning.

MGA: Ja, jag har mer förtroende för biologerna och den vetenskapliga metoden, än jag har för kreationisterna. När jag vet hur de förvanskar fysiken finns det ingen anledning att tro att de inte förvanskar biologin lika mycket.

CS: Vad som gör mig litet förvånad är att du inte utsätter din gudstro för samma hypotesprövning, med samma metoder och krav på evidens som du gör med kreationismen?

MGA: Ja det kan jag hålla med dig om, men det jag upplever är en slags personlig relation med gud. Det kanske är en haltande jämförelse, men jag utsätter inte mina andra relationer för samma evidensprövning heller. Men jag vet ju att mina argument för tro inte kan övertyga någon annan.

CS: Har du fått någon respons på din bok i form av negativa eller positiva reaktioner?

MGA: Boken kom i slutet av april och hittills har jag nästan bara fått positiva reaktioner, både i form av recensioner och email. Dessutom naturligtvis från vänner och bekanta som läst boken. Och så har föreningen Genesis ändrat sin hemsida. I boken tar jag ett exempel från deras FAQ för att visa hur inkonsekvent de argumenterar, och just det svaret är nu ändrat. Så jag vet att de har läst boken.

CS: Inga kreationister som blivit arga på dig?

MGA: Alldeles säkert, men inga som hört av sig till mig.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...