Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Peter Singer: Etik på liv och död

Peter SingerDen internationellt uppmärksammade och kontroversielle filosofen Peter Singer är Sverigeaktuell med en ny bok om den globala fattigdomen. Hyllad och beryktad för sitt engagemang i djurrättsfrågor, men också för sitt starka försvar för eutanasi – en fråga som nu debatteras intensivt i svenska medier i samband med det uppmärksammade fallet där en läkare står inför rätta, anklagad för aktiv dödshjälp sedan ett för tidigt fött barn avlidit på sjukhus. Humanisten möter Peter Singer i ett samtal om rätten till liv, det problematiska begreppet människovärde och religionens globala effekter.

Av Christer Sturmark & Sara Larsson 

Somliga säger att ateister vet att det inte existerar någon gud. Jag är beredd att säga att jag vet att de stora monoteistiska religionernas gud inte existerar, han som beskrivs som allsmäktig, allvetande och god. Det finns ingen gud som lever upp till de kriterierna. Då skulle världen inte vara sådan den är idag. Så i den meningen är jag ateist – jag vet att det inte finns en sådan gud.

Då invänder människor: ”Men det kan finnas andra gudar, antingen goda men svaga eller mäktiga men ondskefulla!”

Ja, det är möjligt, jag kan inte utesluta det, men det är ytterst otroligt att de skulle existera. Jag tycker inte att man ska behöva påstå sig vara till 100 procent säker för att kunna kalla sig ateist. Det finns en försvinnande liten möjlighet att det existerar en gud, men det finns inga belägg för det och det gör mig till ateist.

När religiösa säger att det finns så mycket ondska i världen, eftersom Gud är god men inte allsmäktig, brukar jag säga att det är precis lika troligt att det finns en ondskefull gud med begränsade maktbefogenheter – en som inte kan förhindra det goda i världen. Håller du med om att de båda teorierna är lika möjliga?

Ja, jag tror att man kan se på världen och komma fram till endera slutsatsen. Om Gud vore allsmäktig och ond, antar jag att det skulle finnas ännu mer ondska i världen. Man kan kanske vända på argumentet och säga: Om han vore allsmäktig och enbart ond skulle det inte finnas någon godhet i världen!

Exakt. När blev du klar över att du var ateist?

Jag tror att det var i tidiga tonåren.

Så du har aldrig känt dig dragen till religionen?

Jag var kanske agnostiker i några få år innan jag började kalla mig ateist, men jag har aldrig ansett mig vara troende. Jag skulle aldrig ha kunnat säga ”jag tror”.

Om Gud inte finns, varför finns då gudstron?

Jag tror att det känns väldigt skönt att få tro att det finns en sorts äldre, mäktig fadersgestalt som ser till att allt går som det ska till slut. Jag tror att det handlar om en längtan efter trygghet. Tron på ett liv efter döden är ju också ett starkt motiv, eftersom många människor blir oerhört chockade när man talar om för dem att de är döende. Det är en tröst att tro att det inte är riktigt sant att vi dör, utan att vi kommer att leva vidare.
Jag tror också att det finns en stark psykologisk tendens hos människor att följa med strömmen. Om du lever i ett samhälle där de flesta är religiösa, så kommer inte heller du själv att ifrågasätta religionen.

Kan gudstron också ha att göra med hjärnans tendens att söka efter orsakssamband, kanske till och med att se dem där de inte finns?

Inte precis orsakssamband, tror jag. Orsaksfrågan handlar om hur, men vad religiösa människor söker svar på är inte i första hand hur utan varför. De frågar efter mening och syfte. Många människor har påpekat för mig att inte heller jag kan förklara lidandet. Det är enkelt att förklara lidande! Levande varelser är födda med förmågan att lida av evolutionära skäl, och tyvärr lider de ibland även när det inte för något gott med sig. Men dessa människor befattar sig inte med den evolutionära frågan, de söker efter mening på ett annat plan.

Hur skulle du vilja beskriva skillnaden mellan religiös och sekulär etik?

De är båda vidsträckta kategorier. Normalt skulle man säga att religiös etik har sin grund i uppfattningen om Guds vilja, men jag är tveksam till den definitionen eftersom jag anser att även buddhistisk etik är religiös, trots att buddhister inte har någon gud. Kategoriseringen är en aning flexibel.
Det typiska för de teistiska religionerna är att de anses handla om vad Gud vill, eller åtminstone anses ha påbjudits av Gud i några skrifter eller i en uppenbarelse. En sekulär etik kan grundas på olika sätt. Man kan hävda att etik bygger på förnuft, på känslor eller härleds från naturen. Man kan rentav hävda att etik bara handlar om våra egna subjektiva preferenser.

Vad anser du själv – kan vi bygga vår etik på förnuftet?

Jag tror att förnuftet spelar en viss roll för våra etiska argument, men jag tror inte att vi kan härleda allt det som etik innebär enbart ur förnuft. Jag tror att vi också måste ta med en del önskemål och moraliska premisser i beräkningen. På så sätt kan förnuftet hjälpa oss att skapa en sammanhängande etisk struktur, men jag tror inte att enbart förnuft är nog.

Betyder det att du inte tror på en objektiv moral, som exempelvis Thomas Nagel argumenterar för?

Jag har ingen stark uppfattning om det. Jag anser att det finns vissa moraliska synsätt som är felaktiga, men jag tror inte att det finns något moraliskt synsätt som kan anses vara absolut rätt. Frågan om moraliska sanningar är väldigt svår. Det finns vissa argument för påståendet att det existerar moraliska anspråk som är sanna eller falska, men också argument för att förkasta det. Det är fortfarande en öppen filosofisk fråga för mig.

Med andra ord är du agnostiker?

I den speciella frågan, ja. Människor som säger att de är agnostiker i fråga om Guds existens menar ofta att vi rent vetenskapligt aldrig kan få veta sanningen, men det är inte på det sättet jag är agnostisk när det gäller moraliska sanningars existens. Jag är temporärt agnostisk i den frågan.

Den typiska kritiken mot sekulärhumanismen från religiöst håll är att den inte ger oss någon grund att bygga en etik på. Vad skulle du svara en troende som frågar: ”Hur grundar du din etik?”

Mitt svar skulle bli en motattack: ”Hur grundar du din egen?” Det är det berömda problemet som Platon presenterar i Eutyphron: antingen anser du att Gud vill det som är gott, eller också anser du att gott och ont definieras av Guds vilja. Problemet är att om Guds vilja är att vi ska tortera spädbarn, så gör vi rätt om vi torterar spädbarn. De flesta människor skulle inte hålla med om det. Om du anser att Guds vilja är god, då kan du inte säga att Gud är god.

Du menar att religiösa personer också, på sätt och vis, har en moralisk intuition?

Låt oss säga att den fråga de brukar använda för att utmana sekularister är en fråga de själva måste besvara! De kan säga: ”Om Gud sa att det var rätt att tortera spädbarn skulle vi tortera spädbarn.” De skulle kunna hänvisa till Guds vilja om de vore beredda att inta den ståndpunkten, men få gudstroende människor är beredda att göra det. För det mesta säger de att Gud är god och inte kan önska något annat än det som är gott. Då måste de också ha en självständig mening om vad godhet är.

Vad tror du är förklaringen till den växande religiositeten och dagens fundamentalistiska trender? Jag tänker inte minst på kreationiströrelsens frammarsch i Europa och USA.

Jag vet inte riktigt. Jag tror att det är en sorts osäkerhet. Människor vill ha något att lita på och de ser Bibeln som sann och som en grund att hålla sig till. Jag tror det har att göra med den känsla av gemenskap som sådana uppfattningar kan ge. Kanske de ger en känsla av tröst och trygghet. Men jag vill inte påstå att jag har någon bra förklaring.

Hur långt ska föräldrar tillåtas gå för att överföra denna fullständigt irrationella tro till sina barn? Ska man tillåta statsunderstödda religiösa skolor?

Föräldrar får naturligtvis säga vad de vill till sina barn. Jag tror inte att staten kan lägga sig i det. Men jag tycker att alla barn ska gå i skolor som ger dem grundläggande kunskaper i naturvetenskap. En skola ska inte få statsbidrag om den vägrar att undervisa om evolutionen. Jag skulle egentligen vilja gå ännu längre och säga att sådan undervisning borde vara ett krav i den obligatoriska skolan. Det ska inte vara möjligt att lotsa barn genom en skola som inte ger kunskap om evolutionen som en del av den grundläggande förståelsen av universum och naturvetenskapen.

Ska det vara tillåtet att lära barn att om de inte uppför sig på ett visst sätt, så hamnar de bokstavligt talat i helvetet? Vi vet att så sker i vissa religiösa skolor.

Det ska verkligen inte vara en del av läroplanen, men än en gång – det är problematiskt att begränsa föräldrars rätt att skicka sina barn till vilka skolor de vill. Det måste naturligtvis finnas vissa restriktioner, till exempel att man inte får bruka våld mot någon, men jag tror inte man kan förbjuda någon att lära ut felaktigheter om moral, himmel och helvete. Jag tycker inte att staten ska lägga sig i sådana saker. Jag brukar säga att man inte kan hindra skolor att bedriva någon form av gudstjänst. Allt man kan kräva är att de verkligen också undervisar enligt läroplanen. Om barn går i en skola som undervisar dem i naturvetenskap och dessutom lär dem att det finns många olika religioner, och även människor som inte alls är religiösa, så kanske det är tillräckligt för att få dem att börja ifrågasätta vad de lärt sig hemma eller i söndagsskolan.

En av dagens mest kända ateister, Richard Dawkins, är en stark kritiker av religiös barnuppfostran. Han menar att människor av rent evolutionära skäl har svårt att frigöra sig från religiösa idéer som de indoktrinerats i som barn. Tror du att det ligger något i hans synsätt, och ger det oss i så fall skäl att se mindre liberalt på religiösa friskolor?

Jag tror inte det stämmer att man inte kan frigöra sig från en tro man fått i unga år senare i livet. Det finns många fall där människor har vuxit upp i religiösa hem men senare upphört att vara religiösa. Det är fullkomligt möjligt.

Jag har träffat en del människor som vuxit upp i väldigt strikta hem. Intellektuellt kan de lämna sina erfarenheter bakom sig, men inte känslomässigt. De har fortfarande känslomässiga reaktioner inför religiösa spörsmål, och de känner ofta obehag när de gör saker som var förbjudna enligt deras tidigare religion. Det påstås att en katolsk präst har sagt: ”Ge mig pojken tills han är sex år och han blir min för resten av livet.”

Jag tror inte att det är en allmängiltig sanning. Jag känner många människor i Australien, där det finns en stor katolsk församling med många irländare och italienare. Nästan alla gick i katolska skolor och jag känner till flera flickor som under sina första sexton år i livet fick lära sig att sex utan äktenskap är en synd. Fem år senare, under den sexuella frigörelsen, hade de helt obekymrat sexuella relationer och jag tror inte att de kände särskilt stora samvetskval.

Låt mig fråga dig: Skulle världen vara bättre eller sämre utan religion?

Jag kan bara gissa! Religionen har utgjort en stor del av mänsklighetens historia. En del av det den stått för har varit bra, annat dåligt. Man kan dela upp din fråga i två. För det första: Skulle det vara bättre om religioner aldrig hade funnits? För det andra: Skulle det vara bättre om religionerna nu började tappa mark?

Jag är beredd att svara ett obetingat ja på den andra frågan, eftersom jag tror att vi har nått det stadium där vi kan tala om en sekulär etik. Det finns många människor som är motiverade att göra gott utan religiösa skäl, men om det vore bättre att religion aldrig hade funnits är en öppen fråga.
En del värdefulla moraliska ideal kom med somliga religioner. Det är väldigt svårt att avgöra om religionens ondskefulla aspekter – krigen, grymheterna och lidandet – verkligen överskuggar de goda.

Men skulle du verkligen säga att moralen kom med religionen? Är det inte snarare så att religionen har anammat ett visst moraliskt tänkande som redan existerade?

Jo, men religionen kan ha bidragit till att ge det spridning! Ponera att du tycker att kristna värderingar är överlägsna de romerska i förkristen tid. Visst, det är möjligt att dessa idéer var i omlopp redan före kristendomen. Man kan dra paralleller mellan Jesus och andra tänkare vid den tiden. Kanske en del av dem också var religiösa tänkare, exempelvis Hillel. Naturligtvis fanns det många människor som inte tänkte i religiösa termer, till exempel Marcus Aurelius, men kristendomen var så framgångsrik med att sprida evangelierna att dessa värderingar kanske fick större genomslag på så sätt.

Om människor avstod från att slå ihjäl varandra av fruktan för Gud, så var det positivt även om det var av fel anledning, menar du. Men du anser ändå att världen vore bättre idag om religionerna försvann?

Ja, jag anser det av flera skäl. Dagens sekulära samhällen är minst lika etiska som de religiösa, om inte mer. Det verkar alltså som om vi har kommit till en punkt där vi kan bygga etiska samhällen utan religion. Dessutom har religioner blivit påtagligt farliga idag. Vi ser nu tydligt en kombination av religiös fanatism och vapenmakt som dödar som aldrig förr, och det är oerhört skrämmande. Religiös fanatism har gjort stor skada, men situationen kan bli ännu mycket värre och det är ett stort hot inför framtiden.
Religioner är också ett hot på så sätt att de hindrar människor att använda preventivmedel och göra abort. Den globala befolkningsökningen är ett större problem nu än för 2 000 år sedan.

Du är starkt kritisk till katolska kyrkans idé om människolivets helighet, inte sant?

Ja, verkligen. Jag anser att kyrkans attityd är ett hinder för reformer som skulle kunna minska lidandet. Mycket meningslöst lidande beror också på både katolska kyrkans och andra kristnas negativa hållning till lagändringar som skulle låta var och en bestämma när man vill avsluta sitt liv genom aktiv dödshjälp. Förbudet mot barnbegränsning är en pågående tragedi som kyrkan är ansvarig för, eftersom det innebär att vissa länders befolkningstillväxt är ohållbart hög.

Det är också en fruktansvärd tragedi att kyrkan sagt att man inte får använda kondom ens för att skydda sig mot HIV. Det beslutet gör påven Johannes Paulus II ansvarig för miljoner människors död. Det finns vissa strömningar inom kyrkan där man överväger en förändring, men de tar tid på sig!

Tycker du att påven borde ställas inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten?

Nej, jag tycker att domstolen i Haag ska användas för att bekämpa brott mot internationell lag. Även om påven och hans föregångare är och har varit ansvariga för många människors död, så kan man inte rubricera det som ett brott mot internationell lag.

Kan du se något positivt med idén om människovärde i dess kristna tappning?

Jag tror inte att det är ett positivt begrepp. Man kan invända att det kan användas för att argumentera mot sexism och rasism, men den andra sidan av myntet är naturligtvis att inga icke-mänskliga varelser anses ha ett värde som är jämförbart med människans. Det tycker jag är oerhört negativt.

Dessutom orsakas ju mycket lidande för just människor i människovärdets namn, som dina exempel visar: HIV-spridning, en ohejdad global befolkningstillväxt eller det dogmatiska motståndet mot abort och eutanasi.

Ja, det är sant. Det beror på att man betraktar det som ett värde för alla människor, oberoende av att allas liv inte är identiska, och det är ett misstag.

Kan man uttrycka det så att ”människovärdet” inkräktar på individens värde?

Ja. Vad det inkräktar på är, tror jag, idén att individer skapar sina egna värderingar och själva borde få bestämma över sina liv. Att påstå att de har något slags oavhängigt människovärde som innebär att det är fel att döda dem, trots deras egen noga övervägda önskan och även om resten av deras liv kommer att vara fyllt av lidande – det är inte en försvarbar etik.

Vid vilken punkt efter befruktningen anser du att man kan betraktas som människa?

För min del tycker jag man kan säga att man är människa redan i och med befruktningen. Vad jag invänder mot är idén att det därför inte skulle vara rätt att avsluta livet. Det här är två helt skilda frågor. Tyvärr blandar många som försvarar abort ihop de båda frågorna och tror att de måste hävda att det mänskliga livet inte börjar vid befruktningen. Då tar de ställning för något som motståndarsidan kan förlöjliga genom att säga: ”Vad nu då, påstår ni att det inte är levande? Naturligtvis kan vi bedöma om ett foster är vid liv! Ni säger att det inte är mänskligt. Vad skulle det annars vara?”
Jag tror att det enklaste svaret är: ”Javisst, det är mänskligt liv, men man har inte automatiskt en moralisk rätt till liv enbart för att man är en levande mänsklig varelse.”

När får då människan denna rätt? Vilken är den kritiska punkten, anser du?

Jag tror att det finns fler än en kritisk faktor. När man blivit en medveten och kännande varelse, så har man vissa rättigheter, exempelvis att slippa onödiga smärtor. En annan förmåga får man när man utvecklat en sorts jagkänsla, en självmedvetenhet, en uppfattning om sin egen existens över tid och önskningar inför framtiden. Då tycker jag att man har större rätt till liv, den rätt vi brukar tillerkänna alla människor. Kanske kan vi också tillerkänna vissa icke-mänskliga djur den rätten.

Anser du att någon av de tre monoteistiska världsreligionerna är mer hotfull än de andra?

Alla har mer eller mindre fanatiska grupperingar. Vi är alla väldigt fokuserade på det militanta islam idag, man att för den skull påstå att islam är värre än de andra är orätt mot den mer liberala traditionen inom islam. Jag anser att all militant fanatism är farlig, oavsett religion. Den finns inom islam, men vi ser också kristna som förföljer homosexuella och mördar läkare som utför aborter. Vi ser militanta judar som mördar palestinier och araber och har ambitionen att ta över palestinskt territorium. Det finns problem med religiösa extremister inom alla dessa religioner.

Hur ser du på konflikten mellan religiös fundamentalism och sekularism i ett tjugoårsperspektiv? Vad kommer att ske?

Bara för att jag studerat filosofi och etik, betyder det inte att jag är bättre på att förutse framtiden än du. Jag vet inte! Jag hoppas att det militanta islam ska gå i graven, men jag kan bara hoppas.

Peter Singer

Peter Singer, född 1946 i Melbourne, Australien, är författare och filosof. Han fick sitt internationella genombrott 1975 med boken Animal Liberation. Sedan dess har han skrivit ett flertal böcker, däribland Practical Ethics; The Expanding Circle; How Are We to Live?, The Way We Eat (med Jim Mason) och nu senast Det liv du kan rädda. Hans verk har översatts till ett tjugotal språk. Han har författat en essä om etik i Encylopaedia Britanicas nuvarande upplaga. Två samlingsverk har givits ut: Writings on an Ethical Life och Unsanctifying Human Life.

Singer har undervisat vid Oxford University, LaTrobe University och Monash University. 1999 utnämndes han till “Ira W. DeCamp Professor of Bioethics” vid Princeton University’s Center for Human Values. Sedan 2005 innehar han också en hedersprofessur vid University of Melbourne’s Centre for Applied Philosophy
and Public Ethics.

Singer är ordförande för Animal Rights International och vice ordförande för the Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animals (Storbritannien). Han är ledamot i Oxfam Americas styrelse och medlem i GiveWell.nets råd.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...