Christer Fuglesang: Är sanningen alltid att föredra?

Nej, svarar Christer Fuglesang. Det finns vissa moraliska dilemman där lögn eller tystnad är till mer gagn än sanningen.

I Almedalen i somras deltog jag i ett ”självmordsförsök”. Vi var ett tiotal medlemmar i föreningen Vetenskap och Folkbildning som hällde i oss varsin burk med homeopatiskt sömnmedel, vilket är mer än tio gånger den rekommenderade dosen. En sådan överdosering av ett riktigt sömnmedel är direkt livsfarligt, men som alla insatta vet har inte homeopatiska medel någon som helst effekt (förutom placebo – mer om det nedan).
Homeopatiska medel framställs genom utspädning av något ämne som normalt sett förorsakar den sjukdom man vill bota (för sömnproblem: koffein) i sådan utsträckning att det ofta inte finns en enda molekyl kvar av ämnet. Och enligt homeopatisk tro är medlet verksammare ju mer utspätt ursprungsämnet blivit. Förutom att det strider mot all gängse vetenskap, har också omsorgsfulla medicinska studier visat att homeopatiska medel inte har någon som helst verkan utöver den kända placeboeffekten. Det enda goda man kan säga om homeopatiska medel är att de i alla fall är ofarliga, till skillnad från en hel del andra alternativa läkemedel. Men det berör mig starkt – jag blir upprörd när folk luras att spendera pengar på overksamma medel och kanske avstår från korrekt medicinsk behandling därför att de tror på i bästa fall välmenande men felinformerade ”läkare” eller ofta rena kvacksalvare och lurendrejare.

Självmordsförsöket var förstås ett jippo, men med syfte att skapa debatt kring alternativa mediciner i allmänhet och inte enbart homeopati. Och debatt blev det! En samtidig debattartikel som vi skrev i Svenska Dagbladet lär ha fått fler kommentarer än någon artikel på mycket länge, och tv nappade med en direktsänd debatt från Visby samma dag. Vågorna gick höga på bloggar och debattsidor, men dessvärre var ofta kvaliteten på argumenten desto lägre. Programledaren i direktsändningen anklagade mig för att vara ”blarig”, vilket många tog som tecken på att homeopatimedlet måste ha påverkan trots allt, alternativt att jag var oseriös eller opålitlig. Om något, så visade de efterföljande debatterna att frågan om alternativa behandlingsmetoder är ordentligt känsloladdad.

Det viktigaste med uppmärksamheten och debatten var ändå inte att försöka övertyga troende – vilket för det mesta är lönlöst – utan att informera allmänheten som oftast är ganska ovetande om problematiken. Om bara någon procent blir lite mer skeptisk till alla helbrägdagörande preparat och metoder som basuneras ut i populärpress och reklam, så har vi uppnått målet med jippot. Men därmed kan vi ändå inte nöja oss. Jag är övertygad om att samhället i stort mår bäst av att vara baserat på fakta och dokumenterad vetenskap. Aktiv debatt och kontinuerligt informerande om allsköns tokigheter inklusive pseudovetenskapliga felaktigheter är viktigt och nödvändigt.

Ett bra exempel är att bolaget Mattkometen nyligen dömdes till 500 000 kronor i böter för vilseledande reklam om sin spikmatta. Företaget påstod att spikmattan kan bota allvarliga sjukdomar som depression, migrän, lungsjukdomen KOL, artros med flera. Ju fler sjukdomar eller symtom en produkt påstås kunna bota, desto större anledning att bli
ordentligt skeptisk. Jag blev nyligen varse något som kallas LED-ljusterapi och som saluförs av PharmaLight i Sverige. Företaget påstår sig kunna lindra eller bota inte mindre än tjugo olika tillstånd, bokstavligen från topp till tå. De refererar till Nasa och har till och med en helt ovidkommande länk till min bibliografisida där, men dåligt med referenser till relevanta studier. För mig hissar det en stor röd varningsflagga.

En svårighet i debatten om behandlingsmetoder är att förklara att det inte går att dra generella slutsatser från några få personer som förefaller ha tillfrisknat av en viss behandling. Ofta hör man saker som ”jag har en vän som hade sjukdomen Y, och hon använde Z och blev minsann frisk”. Därmed anses Z bevisligen fungera. Att de flesta sjukdomstillstånd försvinner av sig själva och att placebo är en reell effekt, tycks få reflektera över. Ett annat problem är att vetenskapens ställning dessvärre har urholkats en del på sistone, och uttalanden som ”vetenskapen kan inte förklara allt” används för att lätt avfärda även sådant som faktiskt har visats.

Det finns dock även vissa intressanta och inte helt enkla moraliska frågeställningar. Även om den rena sanningen i allmänhet är bäst för samhället som helhet, är sanningen alltid det bästa för enskilda individer? Placebo – medel som bevisligen inte innehåller något läkemedel, till exempel sockerpiller – har positiv inverkan på många patienter. Trettio procent är en ofta nämnd andel, men det finns också forskare som ifrågasätter effekten. Verkan tros komma av att patienten förväntar sig att medlet ska hjälpa mot symtomen. Om man övertygar en patient som får lindring av placebo om att medlet faktiskt inte kan fungera och effekten därmed upphör, har man då gjort något oetiskt? Detta är ett specialfall av den större frågan om i vilken utsträckning man ska blanda sig i folks livslögner. Alla tycks ha livslögner, och en del argumenterar för att det är nödvändigt, att vi blir lyckligare så. Men var ska man dra gränsen mellan att framhålla sanningen och låta tron bestå när det sistnämnda verkar gynna den individuella lyckan mest? Kanske man kan dra upp vissa riktlinjer, men till syvende og sidst lär det bli situationen i det enskilda fallet som avgör. Hur mycket jag än håller på sanningen, vet jag att det finns fall där jag själv inte skulle insistera på den om det skulle göra en individ olycklig och utan någon annan vinning. Till exempel om en vän har en obotlig sjukdom och som smärtlindring får han sockerpiller och det fungerar. Antag att något riktigt läkemedel som lindrar smärtan inte finns. Vad vore det då för mening att övertyga vännen om att det han får bara är placebo?

Christer Fuglesang är professor i rymdresor och den första svenska rymdfararen. Han har en mycket gedigen bakgrund som forskare och har även varit verksam vid CERN under många år.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker