Trolleri för tvivlare

Skedböjaren Uri geller tvekar aldrig att antyda att han arbetar med paranormala fenomen. John Houdi om skepsis och trovärdighet trollkarlar emellan.

Jag sitter där med skeden och gnuggar den mellan fingrarna. Det är bara några minuter sedan jag gick till besticklådan och valde ut denna sked med omsorg; inte för mycket lullull, inte för mycket metall. Rak och fin. Den skulle se ut som den sked jag såg kvällen innan. Den där skeden som böjde sig med tankens kraft.

Jag sitter och gnider skeden mellan mina fingrar, precis som han på tv gjorde. Jag kan nästan känna energin från mina fingrar som får skedens molekyler att röra sig så att metallen blir varm och börjar böja sig.

Men inget händer. Skeden böjer sig inte som den gjorde på tv och jag förstår att jag inte har samma kraft som han på tv; den där charmiga israeliska unga mannen med över- naturliga krafter.

Året var 1974 och jag var runt 10 år gammal. Jag hade ännu inte blivit biten av trolleri som konstart. Att då höra alla vuxna prata om denne Uri Geller, som kunde göra de mest häpnadsväckande saker, gjorde mig extra intresserad. Tidningarna hade skrivit spaltkilometer om tv-programmet där Geller skulle delta och som legenden Åke Falck skulle leda. Vi bänkade oss framför tv:n.
Jag minns inte mycket av själva programmet. Jag minns att Geller duplicerade teckningar och att han böjde skedar och att Åke Falck såg tagen och imponerad ut. Detta måste vara på riktigt, tänkte jag.

Dagen efter, när jag suttit någon timme med skeden som inte ville böja sig, kommer min far hem med dagens upplaga av tidningen Expressen. Han läser högt hur dansken Erik Truxa, den största och mest kända illusionisten i Norden vid den tiden, kopierar flera av Uri Gellers trick från gårdagens tv-program. Truxa klarade att böja skedar och kunde även få dem att gå itu till reporterns förvåning. Det här var första gången jag stötte på skepticism från en trollkarl, men det var inte den sista. Artikeln fick mig att börja tänka; kanske det inte var övernaturligt ändå? Tänk om det bara är ett trick? Det här blev en helomvändning som gjorde mig enormt fascinerad; kan man verkligen lura en hel nation vuxna och intelligenta människor med hyfsat enkla trolleritrick?

Jag fick blodad tand för trolleri och började trolla själv på amatörnivå. Ett av tricken jag absolut ville lära mig var just skedböjning. När jag i mitten av 80-talet blev proffs framträdde jag ofta på exklusiva restauranger som close up-magiker. Jag gjorde små intima föreställningar för gästerna vid deras bord när det var kaffedags. Ett av tricken jag framförde var att böja skedar. Det hade alltid stor ef- fekt på publiken (och ogillades av restaurangen då de flesta av skedarna följde med hem som souvenirer) och föranledde alltid nämnandet av Uri Geller. Faktum var att man som trollkarl ett tag bara behövde hålla i en sked för att någon skulle säga ”Uri Geller”.

Uri Geller har fortsatt att förundra människor genom åren. För att hitta en motsvarighet som kommer i närheten av Geller när det gäller reklam måste man nog gå tillbaka till Harry Houdini. Men Enligt enligt magikern och skeptikern James Randi kan Geller bara fyra trick som han utför hyfsat bra och de flesta magiker och mentalister håller med. Randi har förklarat teknikerna bakom de mediokra testerna av Uri Geller vid Stanford Research Institute (och andra tv-framträdanden Geller gjort) i sin bok The Truth about Uri Geller från 1975.

På senare år har Uri gjort stor comeback. Det hela bör- jade tidigt 2007 då man i Israel sökte efter The Successor, eller The Next Uri Geller som tv-showen också kallades. Här skulle ett antal trollkarlar tävla i konstarten menta- lism, en variant av trolleri med lite övernaturlig ton. Uri Geller var domare och det blev stor succé. Konceptet togs genast till USA och kallades The Phenomenon. En av kon- sulterna i den tv-serien var den välkände mentalisten och skeptikern Banachek, som då också jobbade som konsult åt magikern Criss Angel. Angel var domare tillsammans med Geller i den amerikanska varianten. Något som Uri själv inte gillade. Banachek såg nämligen till att Angel ifråga- satte Geller så fort han började gå in på pseudovetenskap- liga förklaringar av mentalisttricken.

Efter att Gellers tv-tävling gjort succé i Tyskland, Hol- land, Turkiet, Grekland, Bulgarien och Ryssland ska nu Kanal 5 sända ett program som beskrivs som ”ett Idol för mentalister”. Sedan en tid har produktionsbolaget damsugit den svenska marknaden för att få tag i mentalister. Då de flesta mentalister av rang i Sverige tackat nej, ändrar de inriktning på programmet och frågar vanliga troll- karlar utan mentalisterfarenhet i stället. De tror helt enkelt att man kan lära en konstart på en vecka i sann Let’s Dance-anda. Kvaliteten på deltagarna kommer således knappast att vara på topp, men för Uri Geller spelar det ingen roll eftersom han gör reklam för sig själv med några egna trick i varje program.

Kanske är det en annan Uri Geller vi får se i svensk tv. Kanske inte. Numera kallar han sig mystifier och undviker att kalla sig paranormal. Dessutom; i december 2008 erhöll Uri Geller The Berglas Foundation Services to Promotion of Magic Award på en internationell trollerikongress i London. Och 2010 erhöll han Psychic Entertainers Associ- ations Dunninger Memorial Award som ges till dem som utfört Distinguished Professionalism in the Performance of Mentalism. Samma pris som för övrigt svenska mentalisten Henrik Fexeus mottog 2009.

Trots hans flirt med magi- och mentalistvärlden tvekar Geller ändå aldrig att insinuera att det han gör har med äkta paranormala fenomen att göra.

Vi som kan Uris knep vet bättre.

John Houdi är professionell trollkarl, magiker, illusionist, komiker och buktalare. Han har vunnit ett flertal priser, bl.a. fyra svenska och nio nordiska mästerskap i trolleri. Han föreläser om skepticism och pseudovetenskap.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker