Politisk konservatism och synen på vetenskap

TEXT: Stephan Lewandowsky & Klaus Oberauer.

Människor som står till höger är mer skeptiska mot vetenskapliga resultat avseende exempelvis människans roll i den globala uppvärmningen och nyttan av vaccin. 

Varför är det så?

En del vetenskapliga upptäckter ifrågasätts av somliga politiker och vissa delar av allmänheten även långt efter det att de flesta forskare är eniga om de nya fynden. Till exempel är det en femtedel av amerikanerna och en tiondel av EU-medborgarna som förnekar att utsläpp från fossila bränslen orsakar klimatförändringar.

Vilka är det då som inte tror att människan bidrar till den globala uppvärmningen? Eller, för den delen, inte litar på vacciner? Forskare på SOM-institutet vid Göteborgs universitet har nyligen konstaterat att den typiske svenske klimatförnekaren är en man som är medelålders eller äldre, som saknar längre utbildning, står klart till höger i politiken, sympatiserar med Sverigedemokraterna, har ett svagt intresse för miljöfrågor och inte alls känner sig oroad för förändringar i jordens klimat. Personer som står till höger är också långt mindre benägna att vaccinera sig mot covid-19, ett samband som gäller i praktiskt taget hela västvärlden.

Men varför är det så? Har vetenskap vissa inneboende egenskaper som ogillas av människor med en konservativ världsbild? Eller är sambandet en följd av att en del vetenskapliga rön kräver ekonomiska uppoffringar av individer och företag, exempelvis för att minska utsläppen av växthusgaser? Alltså att man uppfattar att vetenskapen är emot ekonomisk utveckling och tillväxt.

Vi har nyligen genomfört en undersökning av den första möjligheten, att vissa egenskaper hos vetenskapen går emot konservativt tänkande. Vi fokuserade på två aspekter: dels de ofta outsagda normer som styr vetenskaplig verksamhet, dels det faktum att vetenskapliga framsteg, från 1500-talet och framåt, har visat att människan varken utgör eller befinner sig i universums centrum.

ÅR 1942 föreslog den amerikanske sociologen Robert Merton fyra normer för god vetenskap, förkortade CUDOS. Normen för kommunism (inte samma som politisk kommunism) innebär att forskningsresultat ska vara det vetenskapliga samfundets gemensamma egendom. Universalism postulerar att kunskap bör överskrida ras-, klass-, nationella och politiska gränser. Oegennytta (eng. disinterestedness) kräver att forskning med vetenskapliga anspråk ske ske för det allmännas bästa snarare än för personlig vinning. Organiserad skepsis innebär att forskningsresultat ska granskas och bedömas av andra forskare.

Dessa normer kan kanske uppfattas stå i viss motsatsställning till konservativa idéer. Högeråsikter förknippas ju snarare med nationalism och patriotism än med kooperativ internationalism. Och begreppet oegennytta kanske inte passar så bra med högerns betoning av privat äganderätt och ekonomisk avkastning på gjorda investeringar.

Vidare kan vetenskapliga resultat skapa spänningar i samhället, särskilt gentemot religiöst konservativa personer som ser människan som en imago Dei, en avbild av Gud, tydligt åtskild från andra varelser och från naturen själv – människan som alltings centrum och mening. Under de senaste seklerna har vetenskapen tagit ifrån människan denna status, och själva vår planet ses numera som ett oansenligt objekt i ett universum fullt av otaliga galaxer snarare än som hela skapelsens mittpunkt och mål.

I vår undersökning, omfattande tusen individer, fokuserade vi på tre vetenskapliga ämnesområden: klimatförändringar, vaccinationer och intelligensens ärftlighet. De två första valdes eftersom de avvisas av många inom den politiska högern. Det tredje ämnet valdes eftersom konservativa personer – i motsats till liberaler och vänstermänniskor – tenderar att tro mer på ärftlighet än på att utbildning kan utveckla människor. (Enligt nuvarande vetenskapliga uppskattningar svarar ärftlighet för cirka hälften av individuella skillnader i intelligens, alltså ungefär mitt emellan de båda ståndpunkterna.)

Våra resultat är tydliga. Konservativa personer är mindre benägna att acceptera vetenskapens normer, vilket bekräftar hypotesen att världsbilden hos vissa människor med politiska högeråsikter står i konflikt med normer för hur vetenskap bör bedrivas.

De människor som accepterar vetenskapens normer är också mer benägna att godtaga vaccinationer och behovet av att bekämpa klimatförändringar. Detta tyder på att människor som stöder vetenskapens övergripande normer också är mer benägna att acceptera specifika vetenskapliga fynd.

DÄREMOT FANN vi inget stöd för att tro på mänsklig särställning i förhållande till djur och natur skulle samvariera med att vara mer skeptisk mot att acceptera vetenskapliga resultat. Vi måste därför förkasta hypotesen att vetenskapens långa historia av att förflytta människan bort från världens centrum skulle bidra till att somliga högermänniskor inte vill ta till sig vissa konkreta vetenskapliga resultat och rekommendationer.

Slutligen fann vi ingen stark evidens för att människor inom den politiska vänstern skulle vara mer benägna att avvisa det genetiska bidraget till individuell variation i intelligens. Detta »negativa« resultat ökar stödet för att vetenskaplig förnekelse är svårare att hitta till vänster i det politiska spektrumet, även när det gäller frågor där grundläggande aspekter av liberalt tänkande – i detta fall tron att människor kan förbättras – står i potentiell konflikt med de vetenskapliga resultaten.

Vår studie bidrar till att förklara varför konservativa personer är mer benägna att avvisa vetenskapliga fynd än vad liberaler och vänstermänniskor är. Detta avvisande dikteras sålunda inte bara av att politiska intressen kan krocka med specifik vetenskaplig kunskap (exempelvis att klimatförändringar kan orsakas av människor), utan verkar representera en djupare spänning mellan konservatism och den anda i vilken vetenskap vanligtvis bedrivs. 

Artikeln har tidigare publicerats på theconversation.com.