Hårda och mjuka vetenskaper

Text: Vincent Flink Amble-Naess

Enligt Boyles lag står det tryck som utövas på en gasfylld behållare i omvänd proportion till dess volym. Att öka behållarens volym får trycket att sjunka. Att värma gasen eller att tillföra mer får det tvärtom att stiga. Somliga kanske minns det från gymnasiefysiken.

Jag fick tillfälle att dra mig lagen till minnes för några dagar sedan när jag tänkte på ett samtal jag en gång hade med en vän. Vi kan kalla honom Fredrik.

Samtalet ägde rum för många år sedan, på en studentnation i Uppsala. Den kvällen var vi berusade, liksom de flesta kvällarna på den tiden. Vi diskuterade nationalekonomi. Jag hade nämligen just skrivits in på A-kursen. En bit in i samtalet hävdade Fredrik att ekonomi saknar exakthet som vetenskap. Själv studerade han kemi, och jag hade alltid misstänkt honom för att hysa förakt för de samhällsvetenskaper som jag själv fann så fulla av insikt. Kanske var det därför hans anmärkning om »exaktheten« gjorde mig irriterad. Jag började räkna upp exempel på naturvetenskaper vars förutsägelser var lika osäkra som ekonomernas: geologi, hydrologi och – framför allt – meteorologi. Det regnade nämligen den dagen, fastän prognosen hade utlovat sol.

Det där är annorlunda, sa Fredrik. Ekonomin saknar ju grund i fysiken.

Jag svarade att detsamma kan sägas om biologin. Begreppet »organism« kan knappast förklaras i fysikaliska termer.

Och så var bråket igång. Det skulle inte ta slut förrän långt inpå småtimmarna, då vi begravde våra stridsyxor i varsin kebabtallrik på den lokala grillen Rosa pantern.

EN SKILLNAD I EXAKTHET

Först många år senare insåg jag att Fredrik faktiskt hade rätt. Det finns mycket riktigt en skillnad i exakthet mellan samhälls- och humanvetenskaperna å ena sidan och naturvetenskaperna å den andra. Kanske finns det rentav en klyfta mellan dem, som den engelske författaren och fysikern C.P. Snow föreslog i sin berömda essä »The two cultures and the scientific revolution« år 1953. Men skiljelinjen går nog inte mellan de discipliner som har sin grund i fysiken och de som står på egna ben. Det finns en annan, viktigare skillnad, tror jag. Och det är där gasekvationerna spelar roll.

Det mest spektakulära med Boyles lag är nämligen att dess förutsägelser är identiska med dem som görs av den teori som beskriver gaser på molekylnivå – den statistiska mekaniken. När man betraktar gasen som ett enhetligt moln, som i Boyles lag, får man alltså samma resultat som när man betraktar den som en uppsättning partiklar. Det har testats empiriskt. Fyndet kan tyckas häpnadsväckande, men anledningen till överensstämmelsen är egentligen ganska enkel. De relevanta storheterna – till exempel tryck, temperatur och massa – går nämligen att reducera till molekylära egenskaper. Gasens temperatur är detsamma som dess molekylers medelhastighet. Dess massa avgörs bland annat av molekylernas antal. Trycket på behållaren avgörs i sin tur av mängden molekyler som slår mot dess väggar, av deras massa samt av deras hastighet vid kollisionen. Makronivån kan reduceras till mikronivån.

Detsamma gäller i andra delar av naturvetenskapen. Om en människas näringsintag uppgår till ett större antal kalorier än vad hon gör av med, kommer hon att öka i vikt. I princip skulle samma förutsägelse kunna göras på molekylär nivå, även om det skulle vara praktiskt omöjligt att utforma ett sådant experiment. Denna överensstämmelse mellan makro- och mikronivån är typisk för de fenomen som studeras inom naturvetenskaperna. Kanske vore det till och med korrekt att hävda att det är just detta som utmärker dem.

Det menar i varje fall John Searle, den numera emeriterade professorn i filosofi vid University of California, Berkeley. I den briljanta lilla boken Minds, brains and science försvarar han sin revolutionerande tes.

SKILDA NIVÅER

Det som utmärker samhällsvetenskaperna, menar Searle, är att de saknar överensstämmelse mellan makro- och mikronivån. Som exempel tar han ett begrepp som är centralt för nationalekonomin, nämligen »pengar«. Fenomenet pengar beskrivs med konceptet »pengar«, men en del av fenomenets definition är att det beskrivs med just detta koncept. Sedan kan det göra detsamma om det syftar på snäckskal, guldmynt, papperssedlar eller siffror i en databas. Det är den sociala konventionen som är det viktiga. Fenomenet pengar går inte att reducera till molekyler, på det sätt som är möjligt med fenomenet tryck eller fenomenet viktuppgång. Själva sedeln kan visserligen betraktas som en uppsättning partiklar, men dess värde har ju inget med partiklarna att göra. Detsamma gäller för andra begrepp inom samhällsvetenskaperna: krig, revolution, giftermål, demokrati, vänskap, bedrägeri. Makronivån är skild från mikronivån.

Man skulle kunna ta denna omständighet till intäkt för samhällsvetenskapernas underlägsenhet. Deras studieobjekt låter sig inte beskrivas med samma exakthet som inom exempelvis kemi. Men den slutsatsen drar inte Searle. Tvärtom ser han inexaktheten som en fördel. Det som studeras inom samhällsvetenskaperna är mänskliga fenomen, som är beroende av sina historiska och kulturella sammanhang. Det får disciplinerna att likna en form av bildningstraditioner snarare än den typ av mekaniska hantverk som naturvetenskaperna ibland kan påminna om.

Det var förstås det här jag borde ha sagt till Fredrik, för att verkligen sätta honom på plats den där gången. Men det är lätt att vara efterklok. 

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.