Johann Gutenberg och den raka högermarginalen

Av: Sture Forsén

Anta vore möjligt att ge ett retroaktivt Nobelpris till den »uppfinning, upptäckt, förbättring eller litterärt verk« som under de senaste tusen åren har gjort mänskligheten den allra största nyttan. Mitt förslag är Johann Gutenberg (1394–1468) och boktryckarkonsten.

När Johann växte upp i staden Mainz i början av 1400-talet var de flesta böcker handskrivna, placerade i kyrkliga bibliotek och vanligen skrivna på latin. Horder med präntare och kopister var sysselsatta med framställningen. Att tillverka en enda bibel tog runt tre år. Pergament – djurskinn – var det vanliga materialet. Alternativt kunde man skära ut en hel spegelvänd boksida i trä, färga in den, samt pressa den mot underlaget. Konsten att framställa papper hade nyligen letat sig längs sidenvägen från Kina, och de första så kallade papperskvarnarna i Europa hade kommit i gång omkring år 1400 med början i Italien och på Iberiska halvön.

Johann Gutenbergs far arbetade med den lokala ärkebiskopens tillverkning av mynt, och Johann kan där ha lärt sig hur man framställer metallföremål. Men stridigheter i Mainz mellan företrädare för olika skrån och det etablerade borgerskapet resulterade i att många borgare lämnade staden år 1411. Familjen Gutenberg tog sin tillflykt till en bondgård som Johanns mor hade ärvt.

År 1434 dyker Johann upp i ett dokument från Strassburg. Han var lärling hos en lokal guldsmed och var fylld av projektidéer. Han bildade konsortier med olika kollegor, och de lånade pengar för att genomföra sina idéer. Bland annat hade Johann uppfunnit en metod att massproducera speglar med en beläggning av bly och tenn. Ett utbrott av pest gjorde dock att spegelprojektet misslyckades, och Johann drogs till och med inför rätta av en av konsortiets medlemmar.

I OKTOBER 1448 var Johann tillbaka i Mainz. Han hade då kommit på idén att tillverka flyttbara typer för tryckning på pergament eller pappersark med hjälp av skruvpressar. Men mycket arbete återstod, bland annat att finna ett snabbtorkande bläck. För att komma i gång lånade Gutenberg 1 550 gulden av Johann Fust med den första omgången typer som säkerhet.

Man kunde kanske tro att det skulle räcka med en metallstämpel, eller typ, för var och en av latinets tjugosex bokstäver, samt ett antal kopior av dem för att tillåta tryckning av en hel boksida. Men inte! Bland annat har vi problemet med rak högermarginal. Det innebär inga problem för en handskriftspräntare som lätt kan justera avståndet mellan bokstäverna. Men för Gutenberg medförde detta självpålagda krav att han måste göra mängder av olika breda metalltyper så att avståndet mellan bokstäverna kunde varieras. Dessutom tillkom versaler, alla möjliga symboler, kommatecken, punkter med mera. Vidare ville han ha så många typer att han skulle kunna trycka två bibelsidor åt gången. Och medan par sidor trycktes, så skulle sättarna helst kunna sätta upp typerna för nästa par sidor.

Redan 1450 hade han framställt sin första bok, en latinsk grammatik, med sin nya teknik. Men hans stora mål var att trycka biblar. För de första biblarna tillverkades närmare hundratusen olika metalltyper! Gutenberg hade kommit på en listig metod att förenkla tillverkningen av typer genom att gjuta dem i färdiga formar. Tillverkningen av metalltyperna till biblarna tog ett halvt år, och tryckningen av de första knappt tvåhundra exemplaren tog två år. Texten trycktes med få undantag i svart. Anfanger, initialer, illustrationer och rubriker (lat. rubricare = att färga rött!) tillfogades för hand. Det var ett gigantiskt företag. Just som den första serien tryckta biblar var klar år 1455, anklagades Gutenberg av Fust för förskingring. Lånet sades upp till betalning. Eftersom Gutenberg inte kunde betala, tog Fust över verksamheten och därmed även inkomsterna från bibelförsäljningen.

BOKTRYCKARKONSTEN spred sig med nästan ofattbar hastighet genom dåtidens Europa. En bidragande orsak var att böcker nu inte bara skrevs på latin, utan på vardagsspråk. En annan att de nu var billiga att köpa. Inom femtio år fanns mer än tusen tryckerier i fyrahundra europeiska städer. I Stockholm etablerades det första tryckeriet år 1483. Produktiviteten var slående hög: ett tryckeri kunde framställa femhundra böcker eller andra tryckalster i veckan, och mellan 1450 och 1500 publicerades runt trettiotusen olika titlar i Europa med en totalupplaga på nära tio miljoner exemplar.

Konsten att trycka böcker med lösa typer gynnade senmedeltidens bildningsrörelser och underlättade för de drygt femtio stapplande universitet som fanns i Europa i mitten av 1400-talet. Renässansen, som inleddes på tidigt 1400-tal och innebar att medeltiden upphörde och antikens kulturarv återuppväcktes, hade knappast fått samma genomslagskraft utan Gutenbergs uppfinning – och än mindre upplysningen som inleddes i slutet av 1600-talet. Boktryckarkonsten bidrog till spridningen av renässanshumanismens idéer och dess tro på människans allmänna bildbarhet. Den skapade förutsättningar för reformationen inom kyrkan, och den kan sägas vara upprinnelsen till det vi i dag kallar »samhällsdebatten«: pamfletter, propagandablad och kampanjskrifter, nyhetstidningar, tidskrifter, handböcker och skönlitterära verk av olika slag. Vad kan man mer begära av en Nobelprisvärd uppfinning?

Men vad hände då med Johann Gutenberg själv? Troligen blev han, liksom en mängd andra borgare, utvisad från Mainz kring 1461 av den regerande ärkebiskopen Adolf von Nassau. Emellertid togs Gutenberg till nåder 1465 och fick en tjänst i biskopens hov fram till sin död tre år senare.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.