Mötet med James Watson

Text: Walter Isaacson

År 2020 fick amerikanskan Jennifer Doudna Nobelpriset i kemi, tillsammans med fransyskan Emmanuelle Charpentier (som varit verksam vid Umeå universitet), för deras metod att redigera gener.

Men låt oss backa till sommaren 1987. Den allra första gången som den då 23-åriga doktoranden Jennifer Doudna höll en presentation på en vetenskaplig konferens var på Cold Spring Harbor Laboratory. Dess chef, DNA-spiralens upptäckare och Nobelpristagaren James Watson, satt som vanligt på första bänkraden. Han hade ordnat ett seminarium om hur livet kunde ha uppstått på jorden.

Fokus låg på den nya upptäckten att vissa RNA-molekyler kan kopiera sig själva. Eftersom Doudnas handledare inte kunde delta, hade hon bjudits in för att presentera deras arbete med en självreplikerande RNA-molekyl. När hon fick brevet från Watson tackade hon inte bara ja på stående fot; hon lät också rama in det.

Föredraget som hon höll var tekniskt. Hon inledde så här: »Vi beskriver deletions- och substitutionsmutationer i de katalytiska domänerna och substratdomänerna hos den självsplitsande intronen.« Det här var en inledning som fick fart på de närvarande biologiforskarna, och Watson antecknade febrilt.

»Jag var så otroligt nervös att jag svettades om handflatorna«, minns hon. Men efteråt framförde Watson sina gratulationer. Kemisten Tom Cech, vars studier av introner hade banat väg för Doudnas och hennes handledares forskning, lutade sig fram och viskade: »Bra jobbat.« (Två år senare fick för övrigt Cech Nobelpriset i kemi för sin RNA-forskning.)

Efter mötet tog Doudna en promenad genom campusområdet. Där såg hon en något böjd kvinna komma gående mot sig. Det var biologen Barbara McClintock, som hade varit forskare vid Cold Spring Harbor i över fyrtio år och nyligen fått Nobelpriset för sin upptäckt av transposoner, vilka brukar kallas »hoppande gener«.

Doudna stannade till, men var för blyg för att gå fram och presentera sig. »Det kändes som att stå inför en gudinna«, säger hon i dag, fortfarande vördnadsfullt. »Här var kvinnan som var så berömd och så oerhört inflytelserik inom vetenskapen, och hon var så anspråkslös där hon gick mot sitt labb och funderade över sitt nästa experiment. Jag ville bli precis som hon.«

Doudna höll kontakten med Watson under årtiondenas lopp. Hon deltog i många konferenser på Cold Spring Harbor som han anordnade. Med åren kom han att utvecklas till en rätt kontroversiell figur efter att ha hävt ur sig en del tvivelaktigheter om genetiska rasskillnader. Doudna lät dock inte hans beteende kasta en skugga över den respekt hon kände för hans vetenskapliga insatser.

»När jag träffade honom sa han ofta saker som han själv uppfattade som provocerande«, säger hon med ett urskuldande skratt. »Det var sådan han var.« Trots hans återkommande offentliga kommentarer om kvinnors utseende, som hade börjat med Rosalind Franklin i Dubbelspiralen, var han en utmärkt mentor för kvinnor. »Det påverkade min uppfattning om honom«, säger Doudna.

James Watson fyller 95 år den 6 april 2023.