Kön och makt i djurriket

Text: Louise Gentle

Eftersom hanar och honor av samma djurart kan se så olika ut är det lätt att föreställa sig att alla djurarter har en tydlig skiljelinje mellan könen. Men ju mer vi forskare lär oss om djurs liv och leverne, desto tydligare blir det att naturen inte följer någon sådan regelbok.

De flesta människor har hört talas om att sjöhästhanar blir dräktiga och föder ungar. Detta uppfattas i allmänhet som ett enstaka anmärkningsvärt undantag från huvudprincipen om honors och hanars bestämda roller och utseende. Men i själva verket finns det rader av djurarter som trotsar våra förväntningar om könsnormer.

En avgörande orsak till att många arter har utvecklat avvikande egenskaper och utseenden hos honor respektive hanar är att honor inom merparten av djurriket har ett ändligt antal ägg, medan hanar har ett närmast oändligt antal spermier. Detta leder vanligtvis till att hanarna på skilda sätt behöver tävla om honorna. Två sätt att konkurrera är genom vapen, exempelvis hornen på hjortdjur, och genom utsmyckningar, som påfåglarnas vackra stjärt. Alltså ligger det i honornas intresse att vara kräsna när det gäller att välja partner att para sig med. 

Darwins naturliga urval kan därmed delas upp i två komponenter. Den ena handlar om överlevnad, något som kan underlättas av storlek, snabbhet, tålighet mot kyla och torka, förmåga att hitta mat och mycket annat. Den andra komponenten är sexuellt urval, som alltså består dels av kampen mellan individer av ena könet (oftast hanarna), dels av egenskaper som gör individer (oftast hanar) attraktiva för det andra könet.

1. GRÄSAND

Ett bra exempel på några av dessa faktorer är gräsand, en av de vanligaste änderna i världen. Den bruna färgen på honornas fjädrar utvecklades genom naturligt urval där de bäst anpassade har överlevt: de som är väl kamouflerade mot rovdjur. 

De klarblå och gröna fjädrarna hos gräsänder av hankön, vilka kallas drakar, gör dem visserligen iögonfallande, vilket kan innebära en viss risk, men det ökar samtidigt deras attraktionskraft. Honorna väljer de stiligaste hanarna utifrån dessas fjäderdräkt.

Här ser vi alltså effekter både av naturligt urval för överlevnad (honans dystra färger) och av sexuellt urval från honornas sida (de färgglada hanarna). Utifrån detta klassiska exempel på vart evolution kan leda ska vi nu titta på ett antal mer oväntade krumbukter i den könsliga naturhistorien.

2. HALSBANDSJAKOBIN

En nyligen genomförd studie har funnit att cirka 20 procent av vithalsade jakobinhonor, en kolibriart i Centralamerika, har skimrande blå och gröna fjäderdräkter med precis samma färgsättning som hos hanarna.

Även om dessa honor bara imiterar hanarna till utseendet och inte till beteendet, får de vissa fördelar som annars bara hanar åtnjuter. Jakobinhanarna undviker honor med de färggranna fjäderdräkterna, vilket innebär att dessa honor lämnas i fred och får bättre tillgång till mat.

3. NARVAL

Narvalen, eller havets enhörning, är en arktisk val som har en spjutliknande, spiralvriden bete i överkäken, upp till tre meter lång. Hanarna använder beten för att locka till sig honor och skrämma bort manliga rivaler. Hanen med den största beten är den dominerande och får flest parningsmöjligheter.

Men även en minimal andel av honorna har betar. Det är inte helt klarlagt varför det är så, men antagligen ökar chanserna att överleva genom att dessa honor blir bättre på att avvärja rovdjursattacker och/eller få ökad tillgång till mat. Men eftersom betar nästan bara finns hos hanar är det också sannolikt att honliga betar inte bara är gynnsamma (och då på liknande sätt som hos kolibrierna), utan även innebär vissa nackdelar. Annars skulle det vara vanligare.

4. BANDAD SPRINGHÖNA

En av flera arter med helt omkastade könsroller är den bandade springhönan, en sydasiatisk marklevande fågel besläktad med vaktel. Honorna är större än hanarna och har svart hals och en svart bröstlapp som hanarna saknar. Honorna ger ifrån sig ett ljudligt mullrande rop (låter som en mindre motorcykel) för att locka till sig hanar att para sig med.

Efter parningen går honan vidare till sin nästa partner, medan hanen lämnas att ruva äggen och föda upp kycklingarna. 

Denna vidlyftiga livsstil innebär dock en kostnad för honorna. I djurriket lever de flesta honor längre än hanarna av samma art, men honor av bandad springhöna har en livslängd på blott fyra år medan hanarna lever nästan dubbelt så länge.

5. BRUSHANE

Det är inte bara honor som tjänar på att anta det andra könets utseende och beteende. Brushanen är en vadarfågel i norra Europa och Asien som antagligen fått sitt namn av den stiliga fjäderkrage som bildas runt halsen på hanarna under häckningstiden. Hanar med mer imponerande fjäderkrage lockar fler honor.

Vissa hanar slutar dock som »ensamma hjärtan« utan några möjligheter att para sig. En del av dessa panelhanar har hittat ett alternativt sätt att slå motspelarna i deras eget spel. Under häckningssäsongen kopierar de nämligen honornas tristare utseende, vilket gör att de kan komma tillräckligt nära dessa för att genomföra en smygparning.

Några av de brushanar som utger sig för att vara honor lyckas till och med locka iväg en del andra hanar från honorna. När kusten är klar springer de sedan tillbaka till de äkta honorna för att para sig.

6. HYENA

Det kanske mest fascinerande djuret i bedrägeribranschen är den fläckiga hyenan, som finns i Afrika söder om Sahara. Det är honorna som dominerar klanerna. De utför större delen av jakten och föder upp ungarna ensamma. Honorna är större än hanarna och har mer testosteron, vilket innebär att den lägst rankade honan ofta är överordnad den högst rankade hanen.

Honorna har till och med en penis, komplett med testiklar. Denna penis, som faktiskt kan få erektion, är ett pseudoorgan bildat av en förstorad klitoris. Den falska penisen används för att signalera hierarkisk position när hyenor möter varandra, där en erigerad »penis« fungerar som en signal om underkastelse.

7. ASIATISK FÅRHUVUDLÄPPFISK

I djurriket finns det alltså många fördelar av att se ut som en medlem av det motsatta könet. Vissa fiskarter, exempelvis den asiatiska fårhuvudläppfisken, tar detta ett steg längre och byter kön under sin livstid.

Det är de största honorna som förvandlas till hanar. En förändring i hormonnivåerna gör att deras äggstockar omvandlas till testiklar, vilket innebär att de kan producera fler avkommor under sin livstid. 

Denna artikel har tidigare publicerats på theconversation.com.