Psykiskt sjuka har kreativa släktingar

Text: Simon Kyaga & Jonas Mattsson.

I en studie på 1980-talet fann den amerikanska psykiatern Nancy C. Andreasen att affektiva sjukdomar, i synnerhet bipolär sjukdom, är vanligare bland författare än hos andra. Det hävdade hon efter att ha studerat studenter på den välrenommerade författarutbildningen Writers’ Workshop vid University of Iowa. 

Några år senare gick hennes adept Arnold M. Ludwig igenom biografier över drygt tusen framstående personer som publicerats i tidskriften New York Times Book Review mellan 1960 och 1990. Han fann att det är vanligare med bipolär sjukdom, schizofreniliknande psykoser och depression bland personer med konstnärliga yrken.

Men minst lika intressant är att friska släktingar till psykiskt sjuka personer – vilka inte sällan själva är alltför sjuka för att kunna utöva något yrke alls – är mer kreativa än folk i allmänhet.

År 1970 jämförde den isländske medicinaren Jón Löve Karlsson släktträden över landets befolkning med listor över vilka som hade studerat vidare, gett ut böcker och dessutom presenterats i Íslenskir samtidarmenn, ett slags isländskt Vem är det? för framstående män. Resultaten visade en överrepresentation av framgångsrika och kreativa individer bland släktingar till patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom. Efter att ha fortsatt på sitt forskningsspår sammanfattade han på 1980-talet sina slutsatser så här: »Släktingar i första ledet till psykotiska patienter har visat sig vara mer framgångsrika än den isländska befolkningen i stort.« 

Den amerikanska psykologen och forskaren Kay Redfield Jamison ritade på 1990-talet upp släktträden för författarna Lord Tennyson och Virginia Woolf, tonsättaren Robert Schumann och målaren Vincent van Gogh – och fann ovanligt mycket psykisk sjukdom.

Trots dessa och andra liknande studier har sambandet mellan psykisk sjukdom och kreativitet fortsatt att vara omdiskuterat i vetenskapliga sammanhang. Det har ofta rört sig om små urval och den lockelse som finns i att välja studieobjekt som bekräftar den tes man vill pröva.

Det är bakgrunden till att en av oss – Simon Kyaga – tillsammans med forskarkollegor vid Karolinska institutet för ett antal år sedan undersökte frågan om ett samband mellan kreativitet och psykiatriska diagnoser genom att sammanställa stora mängder registerdata. I analyserna jämförde yrkes- och vårddata för över en miljon patienter och deras släktingar. I princip ingick hela den svenska befolkningen. Självklart var informationen anonymiserad.

Resultaten bekräftade och fördjupade tidigare antaganden, som vilat på en skakig vetenskaplig grund. När det gäller schizofreni kan vi nu slå fast att nära anhöriga till personer med sjukdomen är överrepresenterade i kreativa yrken, särskilt konstnärliga.

Författare och bildkonstnärer är de enda yrkesgrupper där personer som själva har schizofreni verkligen är överrepresenterade, men bland kreativa yrkesutövare generellt är det vanligare att vara nära släkt med en patient än att inte vara det. Att vara syskon, barn eller förälder till någon med schizofreni betyder att man har en stor del gener och därmed personlighetsdrag gemensamma. Ett visst mått av sjukdomens drag kan alltså göra en mer kreativt framgångsrik.

Några år efter de svenska registerstudierna om kreativitet och psykisk sjukdom publicerade den isländske neurologen och entreprenören Kári Stéfansson år 2015 den hittills mest omfattande genetiska kartläggningen av en befolkning. Bland annat testades huruvida gener för schizofreni och bipolär sjukdom bland 86 000 islänningar kunde förutsäga kreativ verksamhet. Studien bygger på en kombination av data från register och undersökningar av en avgränsad grupp kreativa personer som kompletterades med genanalyser. Som kreativa räknades medlemmar i de isländska föreningarna för skådespelare, dansare, musiker, bildkonstnärer och författare.

Resultaten visade att gener för både schizofreni och bipolär sjukdom var vanligare bland medlemmarna i dessa föreningar. För att ytterligare stärka analysen upprepades undersökningen med nederländska och svenska data med liknande resultat. Detta pekar ånyo på att kreativitet och psykisk sjukdom delar genetisk grund. Har du anlag för schizofreni eller bipolär sjukdom – även utan att ha sjukdomen – ökar alltså sannolikheten för att du väljer ett kreativt yrke. Så här sammanfattade forskarna sina resultat: 

»Våra fynd tyder på att kreativa personer kan ha en genetisk predisposition som gör att de tänker annorlunda, vilket, när det kombineras med andra skadliga biologiska eller miljömässiga faktorer, skulle kunna leda till psykisk sjukdom.«

Resultaten bekräftade alltså studierna som gjordes vid Karolinska Institutet några år tidigare. Tillsammans ger dessa studier även en möjlig lösning på det som benämns som den centrala paradoxen i psykiatri – frågan om varför psykiska sjukdomar finns kvar trots att psykiskt sjuka tenderar att få färre barn, vilket borde göra att de genprofiler som leder till sjukdomarna sakta försvinner ur genpoolen. De gener som ökar risken för psykisk sjukdom är alltså inte enbart negativa, utan de gynnar även något som varit avgörande för människans utveckling: kreativitet. Därigenom håller evolutionen andelen av dessa gener på en stabil nivå i befolkningen. Kombinera allt det här: 

• Både psykiska sjukdomar och kreativitet vilar delvis på genetik.

• Patienter har färre barn.

• Kreativa har fler barn.

• Syskon och andra nära anhöriga till personer med psykiatriska diagnoser har oftare kreativa yrken.

Ett skäl till att mänskligheten har dragits med psykiska sjukdomar genom årtusendena skulle alltså vara att kreativitet är kopplad till dem.