Varför finns celibat?

Text: Ruth Mace & Alberto Micheletti

Varför skulle en vettig människa ansluta sig till en verksamhet som tar bort möjligheten till familjeliv och fordrar ett liv i celibat? Reproduktion är trots allt själva kärnan i den evolution som har format oss under miljontals år. Ändå kräver många religiösa institutioner runt om i världen just detta. Kravet att avstå från sex har fått antropologer och evolutionsbiologer att undra över hur celibat en gång i tiden kunde uppstå och sedan fortsätta att florera som mänsklig praktik.

Vissa forskare har föreslagit att strategier som är evolutionärt kostsamma för individer, exempelvis att aldrig skaffa barn, kan uppstå när människor lydigt anpassar sig till normer som gynnar hela gruppen – eftersom samarbete är en annan hörnsten i mänsklig evolution. Andra har hävdat att människor har skapat religiösa och andra institutioner för att det tjänar deras egna eller familjens intressen, medan de som inte engagerar sig i dessa institutioner utesluts från gemenskapen. Vi tror dock att en tredje mekanism är långt mer sannolik.
I vår undersökning av celibat, publicerad i Royal Society Proceedings B, studerade vi livslångt religiöst celibat i tibetanska buddhistiska kloster. Tills helt nyligen var det vanligt att somliga tibetanska familjer skickade en av sina unga söner till det lokala klostret för att bli livslång celibatär munk. Historiskt sett blev så många som var sjunde pojke i trakten munk. Föräldrar anger vanligtvis religiösa motiv till att ha en munk i familjen. Men, frågade vi oss, var möjligen ekonomiska och reproduktiva hänsyn också inblandade?

Med våra samarbetspartners vid Lanzhou University i nordvästra Kina intervjuade vi drygt femhundra hushåll i tjugoen byar i Gansuprovinsen på den den tibetanska högplatån. Vi rekonstruerade släktskap, samlade information om varje individs familjehistoria och noterade vilka familjemedlemmar som kommit att leva sina liv som munkar.

Dessa byar bebos av Amdotibetaner, som föder upp jakar och getter och bedriver småskaligt jordbruk. Tillgångar ärvs längs den manliga linjen i detta samhälle. Den nuvarande Dalai Lama föddes för övrigt i denna landsända.

Det vi fann var att män som har en en bror som är munk är i genomsnitt rikare än de andra männen i byn och äger fler jakar. Systrar till en munk är dock inte mer välbeställda än andra kvinnor.

Vår tolkning är att detta är en följd av att bröder konkurrerar om att ärva föräldrarnas resurser, i all huvudsak mark och boskap. Eftersom munkar inte kan inneha egendom, har föräldrarna minskat de broderliga arvskonflikterna i familjen genom att skicka en av sina söner till ett kloster. Det är i allmänhet den förstfödda sonen som ärver föräldrarna, medan munkar vanligtvis är den andra eller en senare född son.
Överraskande nog fann vi också att män med en munkbror har fler barn än andra män och att deras hustrur tenderar att få barn i tidigare ålder än andra kvinnor. Farföräldrar med en munkson har också fler barnbarn, eftersom deras icke-celibatära söner har mött mindre eller ingen konkurrens med sina bröder om arvet. Bruket att skicka en son till kloster ligger därför helt i linje med föräldrarnas reproduktiva intressen.

Dessa resultat indikerar att celibat kan utvecklas genom naturligt urval. För att ta reda på mer om hur detta går till byggde vi en matematisk modell där vi studerade konsekvenserna av att bli munk för den evolutionära framgången för munken själv, hans bröder och andra medlemmar i byn. Vi modellerade både det fall där beslutet att skicka en pojke till kloster fattas av föräldrarna, vilket var vad som gällde i vår fältstudie, och fallet där en pojke fattar ett eget beslut att bli munk.

Att munkar förblir ogifta betyder att det blir färre män som konkurrerar om kvinnorna i trakten. Men även om alla män i byn gynnas av att några blir munkar, främjar detta inte munkarnas egna evolutionära framgång. Därför kan man tycka att celibat inte borde kunna utvecklas som mänsklig sedvänja.
Detta förändras dock om situationen att ha en bror som är munk gör män rikare och därför mer konkurrenskraftiga på äktenskapsmarknaden. Religiöst celibat kan då utvecklas genom naturligt urval, eftersom munken visserligen inte har några egna barn men hjälper sina bröder att få desto fler.
Dock, om valet att bli munk vilar på pojken själv kommer celibat sannolikt att förbli sällsynt – eftersom det ur individens snäva perspektiv inte är särskilt fördelaktigt.

I modellen visar vi sålunda att celibat tenderar att bli vanligt i ett samhälle endast om det är föräldrarna som bestämmer att en av sönerna ska bli munk. Föräldrar får evolutionär framgång genom alla sina barn, så de kommer att skicka en son till klostret så länge det finns en mer än kompenserande fördel för de andra sönerna. Det faktum att pojkar sänds till klostret redan i unga år, med mycket firande och ståhej, och dessutom utsätts för offentlig vanära om de senare överger sin munkroll, visar att det är fråga om en kulturell praxis som formats av föräldrarnas intressen.

Denna modell skulle också kunna klargöra uppkomsten av andra typer av favoritsystem bland föräldrar – till och med infanticid (spädbarnsmord). Ett liknande ramverk kan också förklara varför kvinnliga celibatärer (nunnor) är sällsynta i patriarkala samhällen som Tibet, men är vanligare i samhällen där kvinnor lever i större konkurrens med varandra – till exempel där de har mer arvsrätt, som i delar av Europa. Vi håller just nu på att utveckla ny forskning för att förstå varför frekvensen av munkar och nunnor varierar mellan olika religioner och delar av världen.

Det sägs ofta att spridningen av nya idéer – även irrationella sådana – kan resultera i att nya institutioner skapas där människor efter en tid anpassar sig till det nya levnadsmönstret. Men här har vi lyft fram att det kan vara minst lika rimligt att institutioner snarare formas av människors reproduktiva och ekonomiska beslut, i grunden styrda av evolutionära villkor.