Kön är biologi, inte ideologi
Text: Jerker Vinterstare
Vår tids könskorrigerande behandling av upplevd könsdysfori hos barn och ungdomar kommer i framtiden att betraktas som en stor vårdskandal, menar Jerker Vinterstare.
JUST NU RÅDER en allmän relativisering och förnekelse av biologisk kunskap. Politiker, akademiker och offentliga debattörer har vänt blicken från generationer av klokt popperskt kunskapssamlande till att i stället hävda ideologiska argument. Och i den samtida samhällsdebatten finns ingen faktafråga som är så ideologiskt konstruerad som den som rör människans kön. Som evolutionsbiolog har jag följt debatten med tilltagande frustration.
Social konstruktion är ofta förklaringsmodellen när en flicka leker med dockor, medan en Barbie i handen på en pojke leder till misstankar om könsdysfori. Som om arv och miljö vore en dikotomi, ett antingen-eller. Och som att vattendelaren i denna tudelning vore förekomsten eller frånvaron av könsinkongruens. Om individens könsidentitet och kön matchar, hävdas frånvaro av biologiska könsskillnader – allt är miljö. Om det däremot råder en diskrepans mellan kön och könsidentitet åberopas biologin, arvet. Och det sker högljutt, med krav på barns rätt till pubertetsblockerare och könskonträra hormoner i syfte att radera och förändra biologin – som i det omvända fallet aldrig fanns!
SEXUELL reproduktion medför olika strategier hos könen. En kvinna har ett visst antal ägg som under en livstid kommer att generera runt 400 ägglossningar, medan en man kan producera tusentals spermier per sekund och miljontals per dag. En kvinna behöver genomgå en nio månader lång graviditet, en riskabel förlossning samt en lång period av amning. För män är en enda ejakulation tillräcklig för att sprida sina gener till nästa generation. De kan också bli pappa när som helst från tonåren till mycket hög ålder, medan hennes fertilitet är begränsad, både via cyklisk ägglossning och från klimakteriet ett definitivt upphörande.
Dessa skillnader gör att olika reproduktionsstrategier är optimala för män respektive för kvinnor, vilket resulterar i en evolutionär intressekonflikt mellan könen. Det är denna motsättning som är orsaken till de psykologiska, fysiologiska och morfologiska skillnader som förekommer mellan män och kvinnor.
Eftersom kvinnor investerar mycket mer i den gemensamma avkomman kommer de i valet av partner att prioritera kvalitet före kvantitet. Deras preferens för hög intelligens, god hälsa och hög yrkessocial status har påvisats i en uppsjö av studier. Hos en djurart där honor väljer partner blir konkurrensen mellan hanar relativt hög, och det är därför inte konstigt att evolutionen av mänskliga kulturer tenderar att generera patriarkala strukturer.
Om biologiska könsskillnader inte existerar försvinner det som anses orsaka sociala orättvisor. Vid en första anblick kanske det låter vackert, men kön existerar, det är binärt och de två könen skiljer sig åt. Och man kan inte byta.
Trots det röstade en majoritet av riksdagspartierna i våras ja till en ny lag som ska göra det enklare att ändra sitt juridiska kön. Med ett godkännande från föräldrarna ska könsbyte få genomföras redan från och med 16 års ålder, alltså innan individen anses mogen att köra bil, rösta eller köpa snus. Visst, en del könstypiska egenskaper går att modifiera, men man kan inte byta kön. Könskonträra hormoner kan ordineras i syfte att ändra de naturliga nivåerna av östrogen och testosteron, och med en sakkunnig logoped kan röstens tonhöjd ändras i önskad riktning. Kirurgiska ingrepp som mastektomi och falloplastik kan göra en kvinnokropp mer manlig, medan silikonbröst och vaginoplastik kan fungera på analogt sätt för män. Men könet har likväl en solid grund i vår biologi. Den könsbestämmande SRY-genen är fixerad i männens DNA.
Varje gen kodar för en specifik ingrediens, och respektive gen reglerar mängden av den specifika ingrediensen. Den kemiska soppan som gör dig till just dig är inte resultatet av en dikotomi. Våra geners uttryck regleras av interaktionen mellan arvet och miljön, och denna interaktion påverkas av individens kön. Resultatet av detta är att den kemiska soppan skiljer sig mellan män och kvinnor, och den gör det i så gott som alla typer av vävnader och organ.
Det är därför oetiskt att invagga barn och ungdomar i tron att könsbyte är en reell möjlighet. Att det förekommer könsdysfori är empiriskt belagt, men det är förmodligen inte individens kropp som felar. Den kausala mekanismen bakom den subjektiva upplevelsen att man är född med fel kön är snarare en mismatch mellan individens personlighet och samhällets kulturella könsnormer.
ATT BARNS kroppar attackeras med pubertetsblockerare och könskonträra hormoner är ett tecken på ideologisk kontaminering av vården. Att behandlingsformen fortgår trots att det vetenskapliga stödet är svagt och biverkningarna svåra gör att vi lär se tillbaka på detta som nutidens största vårdskandal.
Precis som Don Quijote missförstod verkligheten när han kämpade mot väderkvarnar, övertygad om att de var ondskefulla jättar, består en stor del av könsdebatten av imaginära fiender. Hur ädelt syftet än må vara, kommer kampen mot verkligheten att leda till meningslösa åtgärder och i värsta fall lidande orsakat av kirurgiska och hormonella ingrepp i den friska kroppen.
Människans medvetande är ett av universums största mysterier, mer komplext än något annat. Och detta mysterium kommer alltid att generera subjektiva upplevelser som skiljer sig från medelvärden och kulturella normer. Det kommer således alltid att finnas behov av att kämpa för ett mer inkluderande och jämställt samhälle. Diskussionen om kön är viktig men måste vara grundad i verklighetens biologi och föras med ett språk som inte invaggar människor i villfarelser och falska förhoppningar. Att erkänna och respektera såväl de objektiva sanningarna om kön som de individuellt subjektiva variationerna erbjuder en väg framåt som hedrar både vetenskap och mänskliga rättigheter.
Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.