Äckelkänslor i Israel– Palestinakonflikten

Text: Patrik Lindenfors

Det känns svårt att mörda medmänniskor. Men ohyra gör man sig lätt av med. Många förföljelser och folkmord har därför innehållit avhumaniserande äckelretorik. Metoden att utmåla människor som vämjeliga har gamla anor. Det finns en kraft i att få människor att instinktivt rygga tillbaka inför mötet med andra, en kraft som har utnyttjats med förskräckande effektivitet under mänsklighetens historia.

Filosofiprofessorn Martha Nussbaum sammanfattar:

Genom historien har vissa äckelframkallande egenskaper – slemmighet, dålig lukt, klibbighet, förfall, orenhet – upprepade gånger och ensidigt associerats med judar, kvinnor, homosexuella, oberörbara, underklassen – alla dessa föreställs som befläckade av kroppslig smuts.

Här är sammanhanget oerhört viktigt. Att dra en Norgevits eller ett skämt om judar kan på ytan vara likartade handlingar. Men givet den historiska kontexten av brödrafolk kontra pogromer faller skämt om judar in i en lång tradition av diskriminering och övergrepp. Samma sorts uttalande

om två olika folkgrupper måste därför bedömas olika. Detsamma med koranbränningar, där eldandet av en utsliten familjekoran är det rekommenderade sättet att göra sig av med en älskad gammal bok, medan eldandet av en koran inlindad i bacon utanför en moské gränsar till hets mot folkgrupp.

Det är dock svårt att lagstifta mot äckelretorik. Vi har väl inskolade aversioner mot att snyta oss i bordsduken eller spotta på golvet, liksom mot att fantisera sexuellt om små barn eller vilja äta upp släktingar. Snabba känsloreaktioner gör att vi slipper fundera över vad som tycks vara moraliska självklarheter. Men dessa reaktioner kan också komma att signalera äckel i sammanhang där vi önskar att så inte alls skedde, som inför människor med annan sexuell läggning eller andra folkgrupper.

Åtskillnaden mellan äckel och ilska är viktig för att förstå hur oförsonlig en konflikt kan bli. Psykologen John Gottman har i sitt arbete med gifta par i kris sett hur ilska är en ganska oväsentlig faktor för vilka äktenskap som klarar sig och vilka som slutar med skilsmässa. Är ett par bara arga på varandra går mycket att reparera. Men när partners uttrycker äckel och motvilja mot varandra är äktenskapet ofta kört.

Med äckelkänslor inblandade finns alltså föga utrymme för kompromisser och problemlösning. Inrikespolitiska debatter i många länder känns ibland just som dåliga äktenskap under upplösning. Och äckelkänslor är dessutom starkt inblandade i flera av världens mest oförsonliga konflikter.

En arena som svämmar över av moraliskt äckel och moralisk renhet är den religiösa sfären. Här handlar det ofta om äckelkänslor som inte är kopplade till biologisk orenhet, förruttnelse eller smitta. Synd inom religioner handlar i många fall om regler kring beteenden där ingen kommer till kroppslig skada. I stället rör det sig om felsteg längs en skala av helighet/synd/äckel/renhet.

Ta en sådan sak som tanken om det heliga landet. ”Helig” är ett mångtydigt och glidande ord. I sin ursprungliga betydelse handlar det om något som tillhör den gudomliga sfären. Det är ett vanligt tema inom många religioner, denna åtskillnad mellan det heliga, som är gudomligt och rent, och det profana, som är materiellt och orent.

Enligt psykologen och äckelforskaren Paul Rozin är det utifrån den starka känslan av helighet som man bör förstå oförsonligheten i Israel–Palestinakonflikten. Det heliga landet och dess städer är inte bara högt värdesatta, utan just heliga. Det går inte att hur som helst ge upp något som är heligt. Hellre dör man. Eftersom flera religioner har Israel/Palestina/Det heliga landet som sitt allra mest speciella landområde blir konflikterna hart när olösliga.

Äckel evolverade som en del av immunförsvaret, som ett biologiskt beteendeförsvar mot smuts och smitta, en reaktion finslipad för att hålla oss friska och levande. Biologiskt äckel är något vi föds predisponerade för. Men till stor del lär vi oss precis vad som är äckligt och vad som inte är äckligt.

Samma sak gäller moraliskt äckel. Vad som är moralisk smuts och smitta, det är också något vi lär oss, och det är delvis samma känslomekanismer som triggas. Känslor i sig verkar till stor del vara kodade i generna, men vad de utlöses av har att göra med kunskap och åsikter vi plockat upp från omgivningen. Vi föds redo för inlärning.

Vi är därför alla produkter av den tid och den plats vi råkat formas i. Det är därför vi inte längre fördömer mödrar till utomäktenskapliga barn eller roas av publika avrättningar – inte för att vi själva tänkt ut eller känt oss fram till unika insikter. Och eftersom vi fått våra värderingar från omgivningen bör vi väl vara förlåtande gentemot både oss själva och andra?

Men en del av de där andra vill oss verkligen illa. Eller i alla fall motarbeta, rusta ner eller till och med förstöra de värden vi känner starkast för. Och det finns personer som medvetet använder sig av äckelretorik som leder till normer och beteenden som går ut över andra. Äckelkänslor i samband med politik och krig orsakar enormt lidande.

Det är inte lite begärt att vi ska visa medkänsla med människor som vill oss illa. Att visa empati mot vettiga medmänniskor är lätt, men att försöka förstå och känna medkänsla med någon man känner äckel inför, som dessutom vill skada en – det är svårt.

Det finns inget lätt eller rätt svar på hur man löser upp sådana knutar. Men man gör det inte utan att bearbeta känslomässiga låsningar som bankats in under decennier. En bra utgångspunkt är att skaffa sig koll på äckelretorik, reflexiva emotionella reaktioner och ogenomtänkta normer – framför allt hos sig själv.