Skolplattformen – ett havererat IT-projekt

Text: Olle Lidbom

Det blev december. Föräldrarna letade desperat efter lucialinnen och tomtedräkter. Det luktade alkoholfri glögg i lärarrummen medan lärarna försökte sätta betyg och omdömen på sina elever. Men alla lärare som behövde logga in samtidigt för att sätta terminsbetyg satte press på Skolplattformen. Systemet kraschade och fungerade inte. Det hade nått sin maxanvändning. Lärarnas inloggningar stod och stampade utan att de kunde logga in, och ibland lyckades de ändå logga in, men blev ofta utkastade av Skolplattformen utan att betygen hann registreras.

Journalisten Frida Boisen beskrev i en Aftonbladet-krönika hur hon utlovats att följa planeringen av studieplan och bedömning. Hon höjde handen på ett föräldramöte:

”Vi ser ju fortfarande inga bedömningar för våra elever, vi ser inga planerade prov. Plattformen är ju tom på allt sånt. Hur ska vi som föräldrar då kunna hjälpa och stötta våra barn om informationen inte finns där?”

En av lärarna fick titta på en förälders inloggade konto och började leta efter informationen på Skolplattformen. Medan läraren klickade runt i jakt på bedömningar och planerade prov gjorde en annan av lärarna en gallup på föräldramötet: ”Är det någon mer än Frida som upplever problem med att se information på sajten?” 90 procent av föräldrarna räckte upp handen.
Föräldramötet hölls i mitten av oktober, och en av föräldrarna påpekade försynt att ”den senaste nyheten som är publicerad är från i juni”.

Till slut gav läraren som försökte hjälpa Frida upp. Han rekommenderade föräldrarna att be om sina barns inloggningar. Eleverna kunde se de provdatum och resultat som inte föräldrarna kom åt.

Under hösten hade alltså fler än lärarna börjat protestera mot Skolplattformen. När föräldrarnas irritation blev alltmer hörbar skickade Stockholms stad fram en ny talesperson, den biträdande IT-chefen Christer Forsberg. Han hade börjat som inhyrd konsult från Deloitte, men efter en tid hade en anställning ordnats åt honom på Stadsledningskontoret.

Forsberg meddelade att felet berodde på att startsidan hämtade information från flera bakomliggande system, det legobitstänk som tjänstemännen skrutit om i början. Inför julavslutningen sa biträdande IT-chefen Forsberg att det var roten till problemet, det fick Skolplattformen att bli sölig, men Forsberg avslutade:
”Det funkade bra på teststadiet.”

Lärarna hade i sitt öppna brev till Stockholms stad under hösten beskrivit Skolplattformen som ett pussel. ”Tar man enstaka bitar från flera olika pussel så krävs det en extraordinär insats för att det ska bli en sammanhängande bild.” Stockholms stads pusseltänk hade inte bara gjort Skolplattformen frustrerande trögladdad och seg. Det var också när pusselbitarna skulle fogas samman och utbyta information som personuppgifterna för dem med skyddad identitet riskerade att läcka.

Under hösten 2018 hade de tekniska konsulterna i IT-företaget Tieto försökt lappa ihop läckorna. Nu kallades fler in: Deloitte, Gartner och Arthur D Little Consulting fick fakturera 20 miljoner till under hösten, bland annat för att se över vad Tieto och de andra hade gjort fel med behörigheterna. I vissa delar gick det att hitta för mycket information för användarna, medan det på andra områden var tvärtom: lärare och föräldrar hittade inte rätt information. En av de konsulter som kallades in var Farsad på Gartner. Han jobbade 336 timmar under hösten 2018 med att ge råd till Stockholms stad kring behörigheterna. Han var inte utvecklare och kunde inte ändra något, bara rådge. Kostnaden för hans fyra månaders arbete blev en dryg halvmiljon, lika mycket som en årslön för en lärare i Stockholm kostade.

”Det går åt rätt håll”, sa Forsberg och godkände Farsads fakturor.
Det var fler än lärare och föräldrar som fick jobba extra på grund av Skolplattformen. På Hantverkargatan fick Utbildningsförvaltningens personal också göra en insats. Vid sidan om alla konsulter var det runt 25 personer som jobbade med Skolplattformen, erkände en tjänsteman för Dagens Nyheter:

”Men eftersom vi inte tillämpar tidredovisning så går det inte att mäta exakt hur mycket tid de spenderar på Skolplattformen”, sa hon.

Det började bli svårt att låtsas att Skolplattformen höll budgeten. För politikerna i Utbildningsnämnden var det ingen överraskning. De hade hela året fått rapporter om att Skolplattformen drog över budget. På varje nämndmöte redovisades en allt större kostnad. Rapporterna till nämnden var tydliga: Skolplattformen överstegs med först 10, sedan 30 och 40 miljoner. Varken ordförande Olle Burell eller vice ordförande Lotta Edholm tycktes veta vad de kunde göra åt att kostnaderna ökade.

Dessutom hade Utbildningsnämnden ingen särskild budget för att driva Skolplattformen vidare. Den första höstterminen skulle driftskostnaderna bli 45 miljoner kronor, ungefär tio miljoner kronor för varje månad som Skolplattformen var i drift. Det var pengar som behövde hittas någon annanstans.

För själva utvecklingen ansvarade fortfarande Stadsledningskontoret. I oktober hade IT-chefen Johanna Engman lovat att budgeten på 695 miljoner kronor skulle hålla. Mindre än en månad senare skickade Tieto den faktura som fick budgeten att spricka: faktura nummer 7506747. Vad som hade utförts för fakturabeloppet på 2,5 miljoner kronor gick inte att utläsa av fakturan, den var en av trettiosju fakturor som Tieto skickade till Stockholms stad den månaden.

På fakturan som klickades upp i Stockholms stads ekonomiprogram stod det ”Förvaltning/Systemförvaltning Skolplattform” i ena hörnet och namnet på beställaren hos Stockholms stad en bit längre ned. Men beställaren Anders var inte en anställd person på Stockholms stad, utan en inhyrd konsult som inte själv hade något avtal med staden. Andra fakturor saknade helt uppgifter om vem som beställt tjänster av Tieto för mångmiljonbelopp. Staden och deras konsulter hade blivit försiktigare efter skriverierna om miljonrullningen på Karolinska sjukhuset och ett tag blev fakturorna noggrannare och korrekta. Men under hösten 2019 var petigheten borta och fakturorna försågs återigen med svepande specifikationer.

Ett exempel var en av de trettiosju fakturor som Tieto skickade i oktober. På den stod det ”BER underhåll grundavtal; Månadsavgift” och priset var 6 miljoner kronor. Av fakturan kunde man utläsa att fler än sexton Tietokonsulter hade fakturerat heltidsarbete för Skolplattformen – men inget om vad staden fått för pengarna. Och detta var bara en av de trettiosju fakturorna som skickades den månaden.

Under tiden började lärarna försöka registrera sina betyg på kvällar och nätter. Då var det färre lärare som försökte använda Skolplattformen och chansen att lyckas logga in var större. Ändå var det inte alla elever som fick sina betyg registrerade innan jullovet. På skolavslutningar i aulor och klassrum sjöngs luciasånger och julvisor av späda barnröster som repeterat hela hösten. Aladdinaskar räcktes över från tacksamma föräldrar. Lärarnas julfester bockades av.

Hos konsulterna förbereddes julbonusen. På Tieto betalades 120 miljoner kronor ut i bonusar till VD:n och hans närmaste och på Utbildningsförvaltningen registrerades de sista fakturorna på själva nyårsafton. Kostnaden efter Skolplattformens första år i skolan kunde summeras. Det var 779 239 276 kronor – nästan 100 miljoner dyrare än IT-direktörerna hade lovat ett par månader tidigare. Sedan smällde fyrverkerierna över Stockholmshimlen för att fira in ett nytt år.