Att veta och att förstå

LEDARE: Christer Sturmark.

Vi lever i en tid då förnuftet både anropas och misstänkliggörs. Vi vill att politiken ska vara evidensbaserad – men vi röstar ofta på berättelser snarare än på prognoser. Vi vill att tekniken ska lösa problem – men vi fruktar (med fog) att den också kan skala upp våra misstag. Vi vill att vetenskapen ska tala klarspråk – men vi vill också att livet ska kännas meningsfullt, inte bara korrekt.

Det är i den spänningen som detta nummer av Sans rör sig. På omslaget frågar vi: Kan det bli för mycket av förnuft? Frågan låter paradoxal, men den pekar mot något djupt mänskligt: att rationalitet utan omdöme kan bli en sorts blindhet. Inte för att förnuftet är problemet – utan för att vi så gärna ersätter det mödosamma tänkandet med dess karikatyrer: det tvärsäkra, det instrumentella, det som räknar men inte värderar.

Här finns därför texter som insisterar på komplexitet. När Erika Bjerström skriver om varför ambitiös klimatpolitik tycks förlora val, blottar hon den brutala tidskonflikten mellan demokratins cykler och klimatets fysik. När Martin Kragh beskriver relationen mellan Kina och Taiwan visar han hur geopolitikens logik kan driva fram ofred även när alla vet vad som står på spel. Och när vi tar oss an Mars, kryptovalutor och ”de största frågorna” handlar det i grunden om samma sak: hur vi bygger världsbilder som klarar både fakta och ansvar.

I mitten av numret ligger en nyckel: Åsa Wikforss artikel om förnuft och känsla. För kanske är det där vi måste börja om – i insikten att tänkandet behöver en moralisk kompass, och att kompasser är mänskliga: präglade av värden, erfarenheter och sårbarhet.

Välkommen in i ett nummer som vill mer än att ha rätt. Det vill förstå.