Filosofisk praxis på frammarsch i Sverige

Är det kön, normer, ideal eller kunskap som formar mitt jag? Har jag rätt att begära kärlek? Frågorna sätter igång tankar hos deltagarna i enskilda samtal, på workshops i skolor och på sjukhus. Tulsa Jansson är ordförande i ett nytt sällskap för filosofiska praktiker. Snart blir samtal med en filosof populärare än piller och terapi vid kriser, tror hon.

– Ända sedan sena tonåren har jag tyckt det är väldigt spännande med filosofi, säger Tulsa Jansson. Jag läste Kafka och funderade över existentiella frå­gor precis som många andra på väg in i vuxenlivet.

– Att syssla med filosofi kändes både meningsfullt och njutbart, för med filosofiska resone­mang är ju allting möjligt. Det är ett sökande, ifrågasättan­de och undersökande. Man övar sig i att tänka utanför det givna, utanför boxen.

Men hon jobbade först med andra saker. Hon var foto­modell, på tv-­bolag och systemutvecklare innan hon och familjen flyttade från Stockholm till skånska Höganäs och började importera skiffer till tak. Hon har jobbat i familje­företaget och pluggat filosofi i Lund i tio år. Nu har Tulsa Jansson öppnat mottagning som filosofisk praktiker, hon leder workshops och skriver på en bok.

– Filosofin är den enda vetenskap där man som professi­onell är jämbördig med en lekman eller klient, säger hon. En filosof har förstås större historisk kunskap och erfarenhet om och av sitt ämne. Men när man diskuterar liv, me­ning, existens, värde och andra liknande begrepp har ingen mer ”rätt” eller ”fel” om vad innebörden i dem är. Det finns lika många svar som det finns människor.

– Så är det inte om du talar med en präst eller psykotera­peut. En präst, diakon eller annan religiös själasörjare har sin förförståelse av världen och människorna, och en be­stämd uppfattning om den ”rätta” vägen. En psykoterapeut utgår från sin förförståelse av vad som är sjukt och friskt, nedärvt och förvärvat i barndomen.

Kritiskt tänkande

– Hos en filosofisk praktiker uppmuntras i stället det kritis­ka tänkandet, säger Tulsa Jansson. Att pröva och ifråga­sätta ideologier och åsikter kan till exempel innebära att ställa sig frågan om man kan godta konsekvenserna av en händelse eller inte.

– Man slipper också prata om sig själv om man inte vill. Ett samtal kan handla om svartsjuka på ett generellt plan. Eller om lycka, värde eller estetik. Sannolikt kommer man fram till att vad som utlöser känslor av lycka, eller motsatsen, är kopplat till normer och något slags allmän uppfatt­ning om välmående, status och framgång.

En annan styrka med filosofisk praxis är att man kan motverka fördomar, menar Tulsa Jansson. Filosofiska sam­tal kan jämföras med en argumentationsanalys, där man vänder och vrider på argumenten. Andra perspektiv kom­mer fram.

– Jag är ingen moraltant som kan säga att en person tän­ker fel. Men till och med en rasist eller en hjärntvättad sektmedlem kan inse att människor kan ha andra uppfatt­ningar, och goda skäl att tänka och handla annorlunda. En filosofisk praktiker erbjuder möjligheter att se saker från den andres synvinkel, och det kan ge impulser till en för­ändringsprocess.

Platon bättre än prozac

För Tulsa Jansson bottnar valet av yrke också i en politisk idé om att människor bör ta större ansvar, både på ett per­sonligt och samhälleligt plan, i stället för att överlåta det åt så kallade experter. Om filosofisk praxis får ökat inflytan­de och blir ett verkligt alternativ till psykoterapi, vilket hon är ganska förhoppningsfull om på sikt, ökar också möjlig­heterna till tolerans, hänsyn och välbefinnande.

– Visserligen behövs psykoterapi och psykofarmaka ib­land, medger Tulsa Jansson. Framför allt den populära in­riktningen kognitiv beteendeterapi (KBT). Själv har jag gått mycket i psykoterapi när jag haft depressioner.

– Men ett problem jag upplevde med psykoterapi var att man identifierar sig som patient. Man ser sig själv som oförmögen och i behov av hjälp, och den bilden bekräftas vid varje besök. Med terapeutens hjälp söker man ofta or­sakerna till att man mår dåligt i det förflutna, och det leder till passivitet.

Hon hörde talas om den amerikanske filosofen Lou Ma­rinoff som skrivit boken Platon – inte Prozac, läste den och blev riktigt biten. Nu ett antal år senare har hon läst in en master i filosofi, utbildat sig i filosofisk praxis i Norge, Holland och Frankrike och i sommar certifierar hon sig hos Lou Marinoff.

– Syftet med filosofiska samtal är raka motsatsen till passiviteten som följer med en patientroll. Tillgång till fle­ra perspektiv ger möjligheter att hitta nya sätt att hantera svårigheter, gamla låsningar kan släppa och man blir fri att gå vidare. Plötsligt har man redskap att agera och göra nå­got för att aktivt påverka sin situation.

Känslors innebörd

– Man kan till exempel känna sig olycklig och osynlig­gjord, och tycka att man inte blir bekräftad eller får tillräck­ligt mycket kärlek. I filosofisk praxis ifrågasätts vad käns­lorna står för. Vad betyder det att begära kärlek? Kan man alls förvänta sig det? Handlar kärlek om att få eller att ge?

Vi behöver alla mycket mer av samtal och dialog, menar Tulsa Jansson, för utan ett utbyte av tankar uppstår sällan några nya. Men i vardagen finns knappast tid eller rum. Som de stora mediekonsumenter vi vanligen är, tar vi del av mera debatt och konfrontation än av kommunikation.

Visserligen har den allmänna tilltron till kyrkan och en allsmäktig gud minskat, men i stället för att själva ta kom­mandot över våra liv har vi satt psykoterapeuterna på piede­stal. Det är till dem människor hänvisas när de får problem.

– Socialstyrelsens allmänna riktlinjer för sjukvården förordar kognitiv beteendeterapi, KBT, vid ångest och de­pression. Så vi vänder oss gärna till en terapeut och vill bli botade genom en quick fix.

Sjukdomsstämpeln dyker ofta upp när vi stöter på nega­tiva känslor. Men att drabbas av tvivel, oväntade händelser, grubblerier, sorg och kriser är inte detsamma som att bli sjuk. Sådant tillhör livet. Det är nödvändigt och viktigt för att utvecklas som människa. Det är fel att tro att problem beror på någon nedärvd defekt eller brist som förvärvats under hårda barndomsår.

– Ofta är det existentiella frågor, säger Tulsa Jansson, och sådana måste varje människa hantera förr eller senare. Det kräver kanske en paus, en livsförändring eller ett annat vägval än man först tänkt sig. Inte så lätt, men ingen kom­mer undan.

Behöver samtala

– Det kan vara tillräckligt att prata med en god vän. Men jag tror att fler och fler vill ta del av den skatt som finns in­om filosofin, där så många kloka människor sedan Sokra­tes tänkt så mycket över mänskligheten.

– Så behovet av filosofisk praxis kommer att öka. Allt fler kommer att vilja föra meningsfulla samtal, enskilt eller i grupp, och diskutera viktiga saker som berör dem. Jag märker det när jag är ute och föreläser runt om i landet.

Det växer upp filosofikaféer på bibliotek och teatrar, och på företag och i personalgrupper arrangeras allt fler work­shops med filosofitema. Det kan vara arkitekter som behöver fundera över vad ett hem kan vara, eller sjuksköterskor som arbetar med cancerpatienter och vill diskutera integritet.

– I skolorna finns ett stort sug efter reflexion och kun­skapssökande, säger Tulsa Jansson, till exempel om identi­tet. Ungdomarna är enormt intresserade av vad som formar dem och det brukar bli spännande diskussioner om hur könstillhörighet, normer, förväntningar, språk, kunskaper och annat kan påverka.

Hon har ett späckat schema som filosofisk praktiker, då hon tar emot enskilda och grupper, och som ordförande i det nybildade Svenska sällskapet för filosofisk praxis. Det är konferenser, workshops och föredrag på löpande band och så har hon som sagt en bok på gång. En dag i veckan jobbar hon också i familjeföretaget som importerar och säljer skiffer till tak.

Mer filosofi i skolan är något Tulsa Jansson kommer att arbeta stenhårt för. Hon har FN-­organet UNESCO1 bakom sig. Sedan flera år har man en plan för att flera länder ska införa filosofiundervisning i skolorna, inte minst därför att ett kritiskt tänkande gynnar demokratin i världen.

Yvonne Nenander är journalist, författare och fil.kand. i etnologi vid Stockholms universitet. Hon är fri skribent med inriktning på livsåskådning, kultur och mångfaldsfrågor.

Noter:

1. United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, UNESCO, är ett samarbetsorgan mellan 195 länder för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker