Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Signerat: Hedersbegreppet då och nu

Det svenska bondesamhällets hedersbegrepp tvingade visserligen gravida kvinnor att gifta sig, men de kastades inte ut från balkonger, skriver Catta Neuding.

Mormor fick gifta sig i svart bröllopsklänning för att hon var gravid. Hon skämdes så mycket över den där klänningen att hon aldrig hade sitt bröllopsfoto framme. Det låg gömt bakom en hylla. Hon fick sex barn, och hon gav upp sitt yrke som sjuksköterska. När hon blev gravid var det nog inte så mycket att välja på, utan det var bara att gifta sig med morfar, vare sig hon ville eller ej. För släktens rykte. Det där ligger inte särskilt långt bort i tiden. Det svenska bondesamhället hade sina inslag av hederskultur.

Så berättade Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt i sitt tal på Almedalens scen den 2 juli 2019.

Uttalandet är symtomatiskt för en samtid som försöker navigera bland kulturkrockarna efter en invandringsvåg från länder där klansamhället och hederskulturen är starka. Man försöker förstå, man söker förklaringar som gör ett obegripligt beteende begripligt. Man försöker se bakåt och jämföra med sin egen historia.

Att på allvar försöka förstå är berömvärt. Och Sjöstedt försöker. Men han har fel i sin jämförelse. Uttalandet betyder i bästa fall att han inte förstår sitt eget lands historia. I sämsta fall betyder det att han relativiserar hedersvåld.

Klankulturen är dominerande i stora delar av världen, i de länder där staten är svag. Det är i sitt sammanhang ett rationellt system som håller ordning och sköter rättsskipning när staten inte levererar. Klan- och hederskulturerna är intimt förbundna. Klanen är gruppen och hedern är dess styrka, dess värde gentemot andra grupper. Hedern utgår från gruppen. Så fort en person börjar bete sig avvikande, utgör den ett hot mot gruppens identitet och överlevnad.

Eftersom en kedja inte är starkare än sin svagaste länk, blir gruppen offer och den individ som avviker från normen blir förövare. Ur gruppens perspektiv är det därför logiskt att ägna sig åt hedersförtryck, eftersom det är ett sorts självförsvar för att skydda gruppen.

För att på allvar utforska det svenska hedersbegreppet behöver man backa längre än till det förrförra sekelskiftet, som Sjöstedt gör i sitt tal. Snarare bör man se till medeltiden. Under Gustav Vasas regeringstid skapades embryot till den moderna svenska staten med rättsstat och rättsskipning. Därför behandlar denna text perioden dessförinnan, med start vid vikingatidens slut.

Världen var annorlunda mot vad den är i dag. Det kan tyckas vara en självklarhet, men det tål att upprepas. Allt var underställt ordning och överlevnad. Ordning för överlevnadens skull. Den rådande lagen var en del av systemet som höll ordning. Lag existerade faktiskt redan i muntlig tradition före dess första bevarade nedtecknande i början av 1200-talet. För en modern jurist skulle Äldre Västgötalagen te sig full av hål. Det är den förvisso, men en historiker kan täppa till många av dem. En av luckorna som en jurist ser i lagen kan ofta täppas till av just det som svenskarna såg som heder.

Här kommer vi till den svenska synen på hedern, alltså det som många försöker använda som förklaringsmodell för det hedersbegrepp man stöter på i dag. Naturligtvis finns det mycket som är likadant. Men redan tidigt i analysen stöter man på en avgörande skillnad i och med att det i Sverige aldrig existerat klaner på samma sätt som på många andra håll i världen. De som påverkades var den omedelbara familjen och hushållet, längre än så sträckte sig inte hederns tentakler.

Hedern krävde att var man var ärlig och sanningsenlig. Den krävde att man var modig och handlingskraftig. Begreppet var också nära förbundet med ära. Ingen ville vara en ärelös man utan heder.

Heder var något man ägde, enkelt och okommenterat tills den dag den av något skäl ifrågasattes. En man som for med osanning fick exempelvis sin heder ifrågasatt och behövde försvara den – eventuellt med vapen i hand. För den man som blev ärelös väntade både social och i förlängningen ekonomisk utstötning, eftersom ingen gjorde affärer med en ärelös man.

Låt oss titta på det som Sjöstedt påstod. Att kvinnor fick rädda familjens heder genom att gifta sig vare sig de ville eller inte. Särskilt om de var gravida. Sex före äktenskapet var visserligen förbjudet i lag. Men några tunga straff utmättes sällan, utan resultatet blev som med Sjöstedts mormor flera hundra år senare – man fick helt enkelt gifta sig.

I vårt moderna samhälle kan det tyckas nog så hårt. Att inte få gifta sig med den man älskar. Att inte få bejaka sin sexualitet. Att inte få vara fri i sin sexualitet. Men då glömmer vi nyckeln till att förstå det medeltida samhället – ordning och överlevnad. Ordning för överlevnadens skull.

Välfärdsstaten existerade inte. Familjen var grunden för tryggheten i samhället. Det fanns inget utrymme för kvinnor som födde barn utanför familjens hägn. Dessa barn fanns det små möjligheter att försörja.

Man måste förstå ett samhälle utan stat, utan våldsmonopol och utan skydd för de utsatta. Fri sexualitet, romantik och personlig frihet är något den moderna människan kan ägna sig åt, eftersom hon inte lever sitt liv en kall vinter, en regnig vår eller en torr sommar från svält och död. Så förbudet mot sex före äktenskapet var ytterst en fråga om rationalitet.

Det blev naturligtvis en fråga om heder också. En ogift och gravid dotter var en skamfläck på familjens heder. Precis som hos den moderna klanbaserade hederskulturen.

Men skillnaderna är många. Framför allt straffades inte dessa flickor fysiskt. Det ser ut som en lucka i Västgötalagen att det inte någonstans verkar vara förbjudet att bruka våld mot kvinnor. Men den luckan täppte hedern till, då hedern förbjöd våld mot det svagare könet.

Sjöstedts uttalande grundar sig i ett försök att förstå alla svarta tidningsrubriker om hedersvåld som vi läser i dag. Han försökte förstå hur man för att rädda familjens heder kan slänga döttrar från balkonger. Hur man kan låta flickor mördas av sina släktingar. Flickor som heter Pela och Fadime som försöker få hjälp och berättar om sin situation men ändå blir mördade.

Det är hedervärt att försöka förstå. Men Sjöstedt letar efter svar på fel ställen och hans jämförelse haltar. Ja, hans mormor fick gifta sig i svart med en man hon eventuellt inte älskade. Men hennes barn fick ett tryggt hem och en familj att växa upp i. Och ingen övervägde ens att kasta Jonas Sjöstedts mormor från en balkong.

Catta Neuding är medarbetare i Axess TV och Magasin, dessutom projektledare, vd-assistent, programledare och skribent.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...