Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Jag tror det finns intelligent utomjordiskt liv

Finns det liv på andra ställen än på jorden? Det är en av de allra vanligaste frågorna jag får. Jag är egentligen inte bättre lämpad än många andra att besvara den frågan, men jag har åtminstone fått anledning att tänka mycket på den.

Mitt enkla svar är: Ja, absolut! Fast det finns förstås inga bevis ännu. Min övertygelse grundar sig helt enkelt på vad vi vet om livet på jorden och statistiska sannolikhetsbedömningar. De flesta forskare anser nog att om bara de rätta betingelserna föreligger, så uppstår liv som en naturlig process genom de naturlagar som vi känner till. Livet på jorden har med största sannolikhet uppkommit här, även om den så kallade panspermihypotesen – som säger att liv kan färdas mellan olika platser i rymden med till exempel meteoroider – inte kan uteslutas helt. Visserligen vet vi ännu ganska lite om hur det går till när liv uppkommer, men om det har skett en gång här på jorden måste det rimligen kunna ske fler gånger. Hur ofta, det beror på hur vanliga de förhållanden är som behövs för att skapa de självkopierande molekyler som utgör livets fundament, som rna, dna och liknande.

I vår galax Vintergatan finns omkring 400 miljarder stjärnor, och antalet galaxer bedöms vara minst 100 miljarder. Vissa forskare, som svensken Max Tegmark på Massachusetts Institute of Technology, hävdar till och med att det finns oändligt många. Med tanke på det enorma antalet stjärnor i universum behöver inte sannolikheten för de livsgenererande betingelserna vara speciellt stor för att det ändå ska kunna finnas gott om liv i rymden. För övrigt är det inte uteslutet att liv förekommer, eller har funnits, på andra ställen i vårt eget solsystem, till exempel på Mars eller någon av Jupiters stora månar där vi vet att det finns vatten.

Fram till 1995 kände vi människor inte till någon planet utför vårt eget solsystem. De flesta astronomer antog visserligen att många stjärnor har planetsystem precis som vår sol, men då den närmaste stjärnan är fyra ljusår bort och även större planeter som Jupiter har en ljusstyrka av bara en miljarddel av solens, var det en stor utmaning att upptäcka dessa så kallade exoplaneter. Men med allt bättre instrument har det närmast blivit en explosion av nyfunna exoplaneter, och i dag är antalet uppe i över sju hundra.

En betydligt intressantare fråga är om det finns andra teknologiska civilisationer än vår mänskliga. Och intressantast av allt: Kommer vi någonsin att få kontakt med dem? Svaret på första frågan måste bli ”ja”, av samma anledning som att liv måste finnas lite här och var, fast civilisationer är mycket ovanligare än platser med ”bara” liv. Se på jorden – liv har funnits här i över tre miljarder år, men vår civilisation är bara ungefär tio tusen år gammal. Kanske är jorden den enda platsen i Vintergatan där det just nu finns en teknologisk civilisation.

 

FRANK DRAKES EKVATION

Det finns en berömd formel från 1961 skapad av den amerikanske astronomen Frank Drake.  Den uttrycker hur många civilisationer, N, det finns i Vintergatan:

 

R* = hur många nya stjärnor som årligen föds i Vintergatan

L = den teknologiska civilisationens genomsnittliga livslängd i år

 

Faktorerna f står för olika sannolikheter, eller här mer specifikt andelar med värden mellan 0 och 1

fp = hur stor andel av de nyfödda stjärnorna som har planetsystem

ne = hur många planeter av samma typ som jorden som det finns i genomsnitt i ett planetsystem

fl = den andel planeter av samma typ som jorden där det föds liv

fi = den andel planeter där livet utvecklar sig och blir intelligent

fc = den andel planeter där det intelligenta livet uppnår en hög teknologisk nivå

Förutom R* (som är ungefär 7) är övriga faktorer i Drakes ekvation mer eller mindre okända. Somliga kan vi bara gissa. Kanske den mest intressanta faktorn är den sista, L. Överlever en tekniskt utvecklad civilisation länge, eller förintar den snart sig själv?  Vad det gäller fp och ne  är vi nu på god väg att få rimliga uppskattningar, och även fl  tror jag att vi inom överskådlig framtid, säg 20–30 år, kommer att kunna bedöma utifrån observationer. Teleskop av alla slag blir ständigt bättre och vi kan se skarpare och skarpare, längre och längre bort i rymden. Jag tror att ett flertal jordliknade exoplaneter kommer att ha upptäckts redan om ett par år och att vi inom tjugo år har klara bevis för liv på några av dessa, baserat på mätningar av kemiska signaturer i deras atmosfärer. Drakes egna antaganden gav N, alltså antalet tekniska civilisationer i universum, till 10, men beroende på om man är optimist eller pessimist kan man göra antaganden som leder till värden alltifrån 0,0001 till 10 000. Ekvationen är alltså mer ett sätt att belysa problematiken än speciellt användbar i praktiken. Min egen gissning är att N ligger mellan 1 och 10.

Så slutligen då, kärnfrågan: Kommer vi någonsin att träffa på ”gröna gubbar”? Min bedömning är att det är mycket osannolikt eller åtminstone kommer att dröja mycket länge innan så sker. Påståenden om att ufon skulle vara besök från yttre rymden eller att rymdvarelser varit på jorden i förhistorisk tid, alternativt startat vår civilisation, anser jag vara helt ogrundade och härstamma från missförstånd, psykologiska effekter och mer eller mindre medvetna lurendrejerier. Det är inte osannolikt att vi är den enda civilisationen i Vintergatan, och i så fall kan vi nog utesluta alla chanser till kontakt. Närmaste galax av samma storlek är Andromeda, 2,5 miljoner ljusår bort. Ska vi kommunicera med någon där tar det 5 miljoner år mellan fråga och svar.

Ända sedan radion uppfanns har man försökt fånga radiosignaler från rymden för att hitta utomjordingar. Den serbisk-amerikanske uppfinnaren Nikola Tesla trodde i slutet av 1800-talet att han hittat signaler från marsianer. Sökande efter utomjordiskt intelligent liv med vetenskapliga metoder kallas SETI (search for extraterrestrial intelligence). Mycket görs genom att skanna radiovågor från rymden och leta efter signaler som inte verkar kunna förklaras som naturliga fenomen. Hittills har man dock inte hittat något säkert tecken på intelligent liv. Detta är ett passivt sökande men det finns också aktivt, det vill säga att man skickar ut signaler och hoppas på svar (ibland kallat METI, messaging to extraterrestrial intelligence). Signalerna skickas mot lovande stjärnor rimligt nära oss, men eventuella svar kommer ändå att dröja fyrtio år. År 2029 når det första meddelandet fram, till stjärnan Gliese 581 tjugo ljusår bort. Observationer tyder på att denna stjärna har ett planetsystem och att någon av planeterna kan vara beboelig.

 

FARLIGT ATT KONTAKTA ANDRA CIVILISATIONER?

Det finns dock de som kritiserar att man skickar signaler ut i rymden till okända adressater och talar om att vi finns här på jorden. Den mest kände kritikern är förmodligen den brittiske fysikern Stephen Hawking. Han pekar på erfarenheten från vår egen civilisation – hur det i möten mellan högre  och lägre teknologiskt utvecklade kulturer ofta gått mycket illa för dem i underläge. Antag att det finns en betydligt högre utvecklad teknologisk civilisation runt Gliese 581 och att den kan färdas interstellära distanser med hastigheter upp emot 10 procent av ljusets. De skulle då kunna komma hit om blott tvåhundra år. Å andra sidan, om de har nått en så hög teknologisk nivå och är intresserade av att färdas mellan stjärnor samt är intresserade av jorden, så borde de redan ha besökt oss. Det finns, som sagt, personer som argumenterar att sådana besök har ägt rum men varit så diskreta att vi inte har märkt dem. Fast i så fall har de väl sannolikt inte heller några onda avsikter mot jorden, kan man tänka.

För att bemöta Hawkings argument kan betonas att mindre utvecklade kulturer inte drabbas fullt så hårt i vår tid som för några tusen eller hundra år sedan. I dag försöker vi snarare värna om kvarvarande ursprungskulturer än att erövra dem. En högtstående utomjordisk civilisation torde på motsvarande sätt vilja värna om oss. Ska man ta det säkra före det osäkra, bör man förstås följa Hawking, men å  andra sidan skulle vi kunna lära oss fantastiskt mycket av en annan civilisation, kunskaper som kan leda till betydligt bättre liv för alla människor – och allt övrigt liv på vår planet därtill.

Hur chockerande skulle det vara för mänskligheten att konfronteras med att vi inte är de enda intelligenta varelserna i universum? Om vi får tydliga signaler från dem, eller ännu mer uppenbart, att de en vacker dag dyker upp här med sina rymdskepp? Även för dem som inser att vi inte kan vara de enda blir detta omvälvande. Mest sannolikt är att den första kontakten sker via signaler, och eftersom vi i galaktiska mått är en nyfödd civilisation är vi troligen yngst och den minst utvecklade. En ”närkontakt av tredje graden” kommer i så fall tidigast flera hundra år efter signalutbytet, om någonsin.

Likväl kan det bli en psykologisk chock för många. De stora religionerna får anpassa sig – som de alltid gör när de efter ganska lång tid faller till föga för verklighetens fakta – men de kommer säkert att överleva. En mängd teologiska hårklyverier kan vi nog i alla fall förvänta oss. Till exempel hur kristendomen ska tolka ”och Gud skapade människan till sin avbild”, när det blir klart att det finns högre stående varelser än människor i universum.

Allt fler börjar nu fundera på hur vi ska förhålla oss om och när vi konstaterar att det finns utomjordisk intelligens. Vem ska besluta om vad vi ska göra? För ett tag sedan ryktades det att FN hade utsett en ambassadör för utomjordingar i fall de skulle dyka upp. Det var visserligen inte sant, men om vi får kontakt kan det bli heta diskussioner om hur vi bör förhålla oss. Ligga så lågt som möjligt eller försöka kommunicera så mycket vi kan? Om de mot all förmodan dyker upp på vår tröskel endera dagen – man kan tänka sig att de bor tio ljusår bort och för cirka hundra år sedan noterade våra första radiosignaler och då bestämde sig för att fara hit för att ta sig en titt – så lär det i alla fall bli mänsklighetens största chock någonsin. Precis som när européer for runt jorden och mötte nya kulturer på 1500-, 1600- och 1700-talen, tror jag att vissa individer kommer att ta emot gästerna med förtjusning, medan andra helst skulle vilja skjuta dem. Som jag antytt tidigare, tror jag att ett sådant besök av rymdvarelser är synnerligen osannolikt, men om det händer vore det fantastiskt intressant! Som jag ser det har vi inget annat val än att vara så vänliga och konstruktiva som möjligt.

Men sak är i alla fall säker, världen kommer aldrig att bli sig lik igen efter den dagen.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...