Inanna – sumerisk gudinna som föregrep Jesu uppståndelse

Världens äldsta litteratur handlar om Inanna, gudinnan som bestämde över liv och död, och skrevs för mer än 4 000 år sedan. Bibeln och Koranen är bleka kopior av hymnerna till den sumeriska gudinnan.

Inanna var drygt tvåtusen år före Jesus med att dö och återuppstå på den tredje dagen. Myten om gudomlig uppståndelse fördes sedan vidare genom årtusendena till babylonisk och assyrisk religion, och lever kvar i de abrahamitiska religionerna: judendom, kristendom och islam.

Överallt i förhistorisk tid, där människor levt och odlat jorden, har man haft en fruktbarhets- och moderskult där man dyrkat kvinnans förmåga att ge liv.

– Ursymbolen för liv och pånyttfödelse är bröllopet, eller det heliga samlaget, säger författaren Lennart Warring. I vår bok om gudinnan Inanna är skildringen av det heliga bröllopet mellan henne och herden Dumuzi central. Sannolikt är detta ursprungstexterna till Höga visan i Bibeln.

För somliga kan det kännas utmanande att samma religiösa föreställningar och riter varat i mer än fyratusen år. Men de grundläggande tankarna om liv och död tillhör en urgammal tradition.

Lennart Warring har tillsammans med författarkollegan Taina Kantola intresserat sig för det forntida Mesopotamien i många år. Tidigare har de gett ut en nyöversättning av Gilgamesheposet (Natur och Kultur, 2001), sedan arkeologiska fynd nödvändiggjort en rekonstruktion av texten.

Precis som den nya boken Inanna, skymningens drottning (Atlantis, 2011) innehåller den rikliga kommentarer som hjälper läsaren med tolkningen.

För den som vill förstå den västerländska litteratur- och idéhistorien bör bägge dessa verk vara obligatorisk läsning vid sidan av de homeriska skrifterna, Bibeln och Koranen. Myten om Inanna är dessutom ett enastående diktverk och den äldsta litteratur som världen känner.

Högkulturen i Sumer

På 1990-talet kom en svensk version av Inannatexterna, men det var en översättning baserad på en engelsk bearbetning. Lennart Warring lärde sig sumeriska, ett språk som inte talats på fyratusen år, för att kunna översätta direkt från originalspråket. Han har också skrivit kommentarerna, medan Taina Kantola står för den poetiska tonen. Så här börjar det:

Min fader gav mig himlarna
och han gav mig jorden.
Jag är Inanna!
Vilken gud kan jämföras med mig?

Några av originaltexterna om gudinnan Inanna finns endast kvar som fragment, till skillnad från det tusen år yngre Gilgamesheposets sammanhållna berättelse. Trots det får läsaren en god inblick i den urbana högkultur där Inannakulten frodades.

– Kulturen var förbluffande väl utvecklad vetenskapligt, filosofiskt, litterärt och andligt, säger Lennart Warring om denna urcivilisation.

Han har tidigare varit doktorand i filmvetenskap samt lärare och studierektor på Institutet för analytisk psykologi. Nu är Lennart Warring, liksom Taina Kantola, verksam som författare och översättare.

I södra Mesopotamien, ungefär där nuvarande Irak ligger, blomstrade en högkultur i landet Sumer under åren 4000 till 3200 fvt (före vår tideräkning). Sumererna levde i ett bördigt landskap mellan floderna Eufrat och Tigris. De använde konstbevattning och fick rikliga skördar. De bedrev handel med avlägsna trakter och grundade kolonier i Anatolien, Iran och Syrien.

I denna kultur gjordes flera banbrytande uppfinningar. Det äldsta hjulet i människans historia har hittats just här. Andra nyskapelser var plogen, drejskivan och det standardiserade teglet som man använde till bostadshus, palats och tempel. De flesta människorna bodde i någon av de stora städer som växte fram. Staden Uruk var redan på 2900-talet fvt större än Aten under Platons tid 2 500 år senare, och först mot slutet av 1800-talet skedde motsvarande urbanisering i Europa.

– I ett sådant samhälle behövdes givetvis specialister inom olika yrken och en central administration, säger Lennart Warring. Och det ledde i sin tur fram till behovet av att anteckna och föra bok.

Skrivkonsten ändrade allt

Det var så skrivkonsten uppstod någon gång mellan 3400 och 3300 fvt. Den innebar övergången från förhistorisk till historisk tid. Först föreställde skrivtecknen djur och föremål, men de blev snart mer stiliserade och abstrakta. Tecknen trycktes in i fuktiga lertavlor med skrivdon med kil-formad spets. Därför kallas tekniken kilskrift. När leran torkade blev texten permanent. De första århundradena använde man skrivkonsten mest för bokföring över ekonomi, affärsuppgörelser och ägandeförhållanden.

Den äldsta litteratur som återfunnits är från cirka 2500 fvt, medan det mesta av den sumeriska litteratur som finns bevarad kommer från den tredje dynastin i Ur, en stad nära Uruk, mellan 2150 och 2000 fvt. Då hade akkadiska kungar tagit över efter de sumeriska, men en renässans för sumerisk kultur och litteratur uppstod. Man började kopiera gamla verk, och författare inspirerades att skapa nytt med sumeriska källor som grund. Orsaken var sannolikt att man fortfarande använde det sumeriska skriftspråket, fastän det muntliga dött ut.

– I dag har man återfunnit mer än fyrahundra litterära verk från den här perioden, berättar Lennart Warring. De tillhör olika genrer som myter, hymner, ordspråk och berättelser.

Den första namngivna författare som vi känner till i historien var en kvinna, Enheduanna (2285–2250 fvt), dotter till en akkadisk kung. Hon var prästinna, poet och medskapare till den första kalendern, som ligger till grund för den judiska och som fortfarande bestämmer när vi ska fira påsk.

Tredje dynastin i Ur

De flesta texter som Lennart Warring och Taina Kantola har översatt i sin bok är skrivna under den tredje dynastin i Ur i början av 2000-talet fvt, några av Enheduanna. Det var alltså under den tid då den sumeriska kulturen, trots att den sedan länge var försvunnen, åter framställdes som ett ideal.

– Att gudinnan Inanna dyrkades här vet vi därför att så många av de bevarade texterna handlar om henne, säger Lennart Warring. Man skrev mängder av litterära och religiösa texter. Dessutom skapades ett skolväsende för skrivkonst, matematik, bokföring, lantmäteri, arkitektur och musik.

Skolorna kallades ofta för Nisabas hus, för gudinnan Nisaba ansågs vara beskyddare av skrivkonsten. Men eleverna tycks ha varit enbart män. Vid utgrävningar i staden Nippur har arkeologerna funnit privata bibliotek med ler-tavlor i nästan alla hem, så åtminstone periodvis förefaller läskunnigheten ha varit utbredd.

Kvinnor undervisades också, men vid bara speciella klosterliknande institutioner. Under den tredje dynastin verkar kvinnornas ställning ha varierat mellan olika städer och tider. Det var i huvudsak ett patriarkaliskt samhälle, och kvinnorna hade haft högre status i det tidiga sumeriska samhället än i det senare Babylonien och Assyrien.

– Förutom klosterskolorna fanns det särskilda kvinnohushåll som var ekonomiskt självförsörjande, berättar Lennart Warring. Man ägde mark och odlade säd, bedrev boskapsskötsel, fiskade och tillverkade kläder.

– Kvinnorna sålde överskottet och köpte andra åtråvärda varor för vinsten. Man har funnit arkiv med bokföring från sådana kvinnohushåll, som också fungerade som centrum för gudinnedyrkan, vissa med egna tempel.

Tro på flera gudar

I den sumeriska religionen trodde man på flera gudar och gudinnor. Varje stad hade sina egna, men de flesta gudomarna hade övergripande ansvar och styrde över kosmos och världen.

Gudinnorna var betydelsefulla i sumerernas föreställningsvärld. Vattnets gudinna hette Nammu, och gudinnan Ninhursag härskade över bergen. Ereshkigal hette hon som styrde över underjorden och dödsriket.

Förutom enskilda berättelser innehåller Inanna, skymningens drottning skildringarna av gudinnans bröllop med herdekungen Dumuzi. För första gången i modern tid kan läsare här följa ritualen från början till slut. I boken ingår även berättelsen om Inannas nedstigning till underjorden där hon möter sin syster Ereshkigal, härskarinnan över dödsriket. Inanna dör men återuppstår alltså på tredje dagen.

Inanna var kärlekens och krigets gudinna. Medan de andra gudarna hade sina bestämda roller rörde sig Inanna fritt över gränserna och kunde till och med bryta sig in på andra gudars områden. Inanna bestämde över liv och död. Att läsa om henne är dramatiskt, underhållande och gripande.

– Inanna var kärleksfull, dynamisk, handlingskraftig och intelligent, säger Lennart Warring. Hon framställs som ständigt törstande efter mer kunskap och mer makt. Hon beskrivs ibland som visdomsgudinna och ibland som sköka, hon kan växla mellan medkänsla och grymhet.

– Inanna betraktades som androgyn. Hon kunde uppträda som den skönaste unga kvinna, eller som en skäggig gammal gubbe. Eftersom man visste att morgonstjärnan och aftonstjärnan var två namn på samma planet var Venus ett passande attribut.

Som morgonstjärnan var Inanna en kvinnlig gudom och som aftonstjärnan en manlig. Hon hade tillvarons alla motsatser inom sig och var därför den högsta av dem alla.

Tretusenårig Inannakult

Mycket av Inannakulten är ändock höljt i dunkel. Det vi vet bygger på slutsatser som olika forskare har dragit från de skriftliga källor som finns bevarade. Av dem framgår att man dyrkade Inanna under minst tretusen år.

I staden Uruk var det största templet tillägnat Inanna och himmelsguden An. Först när perserna ockuperade staden år 539 fvt konkurrerades hon ut av An.

Överallt där människor odlat jorden i förhistorisk tid har det funnits en fruktbarhets- och moderskult, där man har dyrkat kvinnans förmåga att ge liv. I de gamla agrarkulturerna har man levt efter naturens kretslopp, skapat riter kring död och pånyttfödelse och firat årets cykliska förlopp.

Hymnerna till Inanna innehåller följaktligen två centrala teman: nedstigningen till underjorden och det heliga bröllopet. Inanna får med sin gestalt symbolisera det som dör, återuppstår och ger nytt liv. Hon uppstod från dödsriket på tredje dagen, och det motivet har blivit en långlivad litterär konvention.

– Ja, även den egyptiska guden Osiris återuppstod på tredje dagen, säger Lennart Warring. Adonis gjorde det också enligt vissa källor, och motivet finns hos Hosea i Bibeln. Jona spottades ut den tredje dagen från valfiskens buk, en trolig metafor för dödsriket.

Men Jesus är det mest kända exemplet. Berättelsen om Jesu liv och uppståndelse måste ha influerats av den flertusenåriga traditionen i Främre Orienten och Palestina med gudar som dött och återuppstått på tredje dagen. Inannamyterna har alltså haft ett enormt inflytande på senare religiösa traditioner.

Det heliga bröllopet

Naturens återfödelse efter vintervilan firas än i dag, till exempel av kurder och iranier vid deras nyår kring vårdagjämningen i mars varje år. Under Urukkulten firades nyåret genom att man rituellt iscensatte bröllopet mellan Inanna och hennes älskade herdekung med sång och dans.

Bröllopet, eller det heliga samlaget, är en ursymbol för liv och pånyttfödelse. Det är kärleken mellan en gudomlig varelse och en mänsklig, gudinnan och konungen, som skildras i de gamla sumeriska texterna. Genom sin förbindelse med gudinnan befäste kungen sin världsliga makt.

Den första stora forskningsstudien om paralleller till de sumeriska kärlekssångerna gjordes så sent som 2004 vid Helsingfors universitet. Kärlekslyriken levde kvar hos babylonier och assyrier, och på 1000-talet fvt startade en ny tradition med kärlekslyrik, med rötter i den sumeriska, som fortlevde i tvåtusen år. Men en viktig skillnad då var att bröllopet ägde rum mellan en gudinna och en gud. Kungen ingick alltså inte längre i det heliga bröllopet, men han stärkte sin ställning genom att delta i ritualen.

Den främsta parallellen till sumerisk kärlekslyrik finns i Höga visan i Bibeln som handlar om kung Salomo och drottningen av Saba. Den texten tror forskarna kan ha slutförts omkring år 200 fvt. Precis som i de sumeriska sångerna om Inanna och Dumuzi består sångerna i Höga visan av en dialog som ibland avbryts av en kör.

I bägge fallen tilltalar paret varandra som bror och syster och beskriver varandra med metaforer från naturen. Inanna liknas vid en äppelträdgård, den bibliska kungen vid ett äppelträd. Bröllopet står i båda fallen för förnyad kröning av kungen, och båda kungarna är herdar som ger bruden några lamm i gåva. De beskriver varandras kroppar på samma sätt.

Om Inannas mun säger Dumuzi:
Din mun är söt som honung.
Din blick är ljuvlig;
kom min älskade syster.
Ditt tal är ljuvligt,
dina läppar söta som honung.

Salomo säger om Sabas mun (Höga visan 4:11):
Av sötma dryper dina läppar, min brud.
Din tunga gömmer honung och mjölk.

Inanna liknar Dumuzi vid en vacker staty:
Du är som en helig staty.
Min heliga staty, du är underbar.
Min staty av alabaster,
smyckad med en kona av lapis lazuli,
du är underbar.

På liknande sätt beskriver Saba sin Salomo (Höga visan 5:14–15):
Hans armar är stavar av guld,
besatta med krysoliter,
hans mage en skiva av elfenben,
överströdd med safirer.
Hans lår är pelare av alabaster
på socklar av guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som dess cedrar.

Bägge drottningarna liknas vid himlakroppar. Inanna kallas Skymningens drottning, en anspelning på Venus. Drottningen av Saba jämförs med solen och stjärnorna. Bägge kungarna går till brudens mors hus. Inanna säger:
Där står han vid min moders port
medan jag rusar runt av upphetsning.
Där står han vid Ningals port
medan jag rusar runt av upphetsning.
Å, om någon kunde berätta det för min moder!

Bruden i Höga visan säger (Höga visan 3:4):
Knappt har jag lämnat dem
förrän jag finner den jag har kär.
Jag tar fatt honom och släpper honom inte
förrän jag fört honom till min moders hus,
Till kammaren hos henne som fött mig.

Både Dumuzi och Salomo ber bruden att öppna dörren. Dumuzi säger:
”Öppna din dörr min drottning! Öppna din dörr!”

Med högburet huvud går nu kungen
till Inannas heliga omfamning.
Med högburet huvud går nu kungen
sin härskarinna till mötes.

Salomo säger (Höga visan 5:2):
Öppna för mig, min syster, min älskade,
min duva, min fulländade!
Mitt hår är fuktigt av dagg.
Mina lockar våta av nattens droppar.

Inanna liknar sitt sköte vid nymånen:
Mitt sköte bär nymånens skönhet,
denna himmelska båt,
denna oplöjda jord på stäppen,
denna damm där fåglarna samlas,
mitt välvattnade fält,
mitt eget sköte, jungfruns sköte,
den öppna välvattnade kullen.

På liknande sätt besjunger Salomo sin drottning (Höga visan 7:2):
Ditt sköte är en kupad skål
– må vinet aldrig saknas!
Din mage är en hög av vete,
omgärdad av liljor.

Inanna ber sin tjänare leda in Dumuzi och lägga hans hand på hennes huvud:
Låt dem lägga hans hjärta vid mitt hjärta.
När hans hand vilar på mitt huvud blir sömnen ljuv.

I Höga visan vilar bruden på kungens arm (Höga visan 8:3):
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig.

Den kvinnliga principen

Under assyriernas dominans i Främre Orienten genomgick Grekland en orientalisering, så det är ingen slump att den sumeriska litterära traditionen gjort avtryck i Iliaden, Odysséen och de homeriska hymnerna. Det finns många paralleller mellan Inannas nedstigning i dödsriket och den grekiska myten om Persefone och Demeter, där det också berättas om en cyklisk upp- och nedstigning efter årstidernas rytm.

På 1000-talet fvt bröts den kvinnliga grundsats och moderskult som varit förhärskande i tretusen år. Gudinnan Inanna blev petad från tronen som den högsta gudomen, till förmån för en manlig gud. Sedan dess har det gått tretusen år med dominans av patriarkala religioner inom olika kulturer i hela världen.

– Ja, de tre stora abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam har samma ursprung och samma patriarkala stam, säger Lennart Warring. Deras utbredning och sammanblandning med politiska intressen går hand i hand och har varit avgörande för de värderingar som sätter mannen före kvinnan.

– Men den kvinnliga principen har inte försvunnit. Mariadyrkan inom katolicismen, kabbala och den judiska mystiken och sufismen inom islam är exempel på det. Inom hinduismen och buddismen är det kvinnliga starkt. Och det finns otaliga religiösa traditioner där kvinnligt och manligt bedöms lika, inte minst bland ursprungsfolk i hela världen.

Yvonne Nenander är journalist, författare och fil.kand. i etnologi vid Stockholms universitet. Hon är fri skribent med inriktning på livsåskådning, kultur och mångfaldsfrågor.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker