»Vi är kanske ensamma i Vintergatan.»

Och även om vi skulle komma i kontakt med en annan civilisation skulle mänskligheten knappast förändra sitt sätt att leva, tror fysikern och tv personligheten Brian Cox i intervju med Christer Sturmark.

CS: Hur ser du på din roll som forskningspopularisator i denna tid av pseudovetenskap, konspirationsteorier och alternativa fakta?

BC: Vetenskapen är grunden för vår civilisation. Den är också något som framför allt äger rum i demokratier, och den behöver därför både allmänhetens och politikernas stöd. För att människor ska kunna tolka och använda de saker som vi forskare upptäcker, behöver de förstå vad ett vetenskapligt påstående innebär. Att det finns människor som tror på pseudovetenskap – att kristaller botar sjukdomar eller att astrologi fungerar – är egentligen inget problem. De får gärna tro att jorden är 6 000 år gammal i stället för 4,54 miljarder år. Men det uppstår ett allvarligt problem om tron på pseudovetenskap leder till misstro mot vetenskapens mer praktiska resultat, till exempel inom folkhälsa.

CS: Att inte vilja vaccinera sina barn, till exempel.

BC: Javisst, eller att man inte litar på resultaten från klimatforskningen. Så det finns saker som spelar roll. Om många människor börjar tvivla på vetenskapen och upplever att forskare är arroganta, då är det oroande. Människor gillar inte att bli talade ner till. Men om allmänheten får mer kunskap om hur forskning faktiskt görs, tror jag de flesta inser att vetenskap är den ödmjukaste av mänskliga sysslor.

Det är den nog den enda mänskliga strävan som inte bara erkänner mänsklig felbarhet, utan dessutom sätter den i centrum för sina ansträngningar.

Einsteins allmänna relativitetsteori, som nu är drygt hundra år gammal, är den bästa teori vi har om gravitation. Den har bekräftats i otaliga experiment, men ändå vet vi att den inte är en fullständig beskrivning av tyngdkraften. Jag känner faktiskt inte till någon annan fysikalisk teori än termodynamikens andra lag som vi skulle kunna säga är definitivt korrekt. Man kanske kan hävda att också evolutionsteorin är definitivt korrekt, men det är på en allmän och mer övergripande nivå.

Så vetenskapen utgörs av en uppsättning människor runt om i världen som hävdar att de faktiskt har fel i de flesta avseenden, men att gällande kunskapsnivå är det bästa som vi kan åstadkomma just nu. Tänk dig om Bibeln skulle börja med »Självklart kan vi ha fel, men i begynnelsen skapade Gud himmel och jord.» Det vore ganska uppfriskande.

CS: Ja, ingen begär av präster att de ska lägga in förbehåll om att Gud kanske inte finns, men ateister anses dogmatiska om de inte säger: »Men jag kan ju ha fel.» Här finns en asymmetri.

BC: När folk frågar mig om jag tror på Gud, brukar jag svara att jag inte funderar över den saken. Men nyligen har jag börjat tänka på religion i samband med inflationär kosmologi. Det är standardmodellen för vad vi tror om universums början, och den innebär att en kort period med exponentiell expansion in träffade just före det som vi kallar big bang.

CS: Så det fanns tid före big bang?

BC: Ja, om vi definierar big bang som det till stånd då universum var hett och tätt för 13,8 miljarder år sedan. Före det, tror vi, skedde inflationen – uppblåsningen av universum – och den var kallare. Kosmisk inflation är den bästa teorin vi har för närvarande, men vi vet inte hur länge den pågick. Vi vet inte heller om inflationsfasen kunde ha fortsatt.

Universum kan vara mycket äldre än vi tror och kanske ha funnits sedan oändligt långt tillbaka, i evighet. I så fall kan kosmologi för första gången ha något att bidra med till diskussionen om skapare och skapelse – för det har kanske aldrig funnits någon skapelse.

Detta är den verkligt nya fysiken. Inflationen är numera så accepterad att det står om den i skolans läroböcker, men frågan om när inflationen startade är helt öppen.

CS: Men även om vetenskapen nu pekar på möjligheten att det inte har funnits någon början och därför ingen skapare, så kan folk kan ändå argumentera för att det behövdes en intelligent skapare för att utforma galaxer, stjärnor, planeter och så vidare.

BC: Om vi har ett oändligt universum, formellt oändligt i tid och rum, så kommer allt som kan hända att verkligen hända förr eller senare. Då är vår existens i universum ofrånkomlig. Och under sådana omständigheter blir det mycket svårt att finna argument för en skapare. Så om den här typen av kosmologi visar sig vara korrekt, blir det första gången som jag har något att säga om religion. Men än så länge vet vi för lite.

CS: Skulle du då säga att du lutar mot att vara ateist?

BC: Jag har aldrig trott på Gud, främst för att jag aldrig övervägt saken. Frågan har så att säga inte dykt upp. Men jag ogillar termen »ateist». En filosof sa en gång sa att han av visar den etiketten, eftersom han tänker på Guds möjliga existens lika sällan som han tänker på häxors möjliga existens. Om jag skulle ha ett ord för allting som jag inte tror på, skulle det finnas ett oändligt antal ord.

Jag är helt bekväm med att inte tänka på religion, och jag är helt bekväm med Church of England och hur kyrkan förvaltar befolkning ens religiösa behov. Det verkar ju ha funnits religiösa tendenser i snart sagt alla mänskliga samhällen genom historien. Så därför tyck er jag att frågan mest handlar om i vad mån religiösa ledare och religiösa organisationer hanterar detta ansvarsfullt. Vi kan exempel vis se vad som händer i världen när det upp står tendenser till fundamentalism, det blir intensivt problematiskt.

Så vad gör man? Det finns det dawkinska tillvägagångssättet, vilket innebär att man säger: »Det här med religion är absolut nonsens, sluta med det, sluta nu!» Men jag tror inte att den ansatsen leder någonstans inom en snar framtid. I stället bör man ta fasta på de religiösa behoven och försöka kanalisera dem till en positiv och enande kraft i samhället.

CS: Det leder till en annan intressant fråga, för i vår del av världen spelar religion en underordnad roll i de flesta människors liv, åtminstone när det gäller att ge svar på existentiella frågor. Tror du att någon vetenskap kan ta den rollen? Till exempel neurovetenskap, filosofi , kosmologi …

BC: Ja, men på ett sätt som inte är uppenbart. Kosmologi har en hel del att säga om de ur gamla frågor som mänskligheten alltid undrat över. Men kanske mindre om den enskilda människans roll och mening, och mer om mänsklighetens tillfälliga närvaro på en obetydlig planet i ett oändligt universum. Vetenskapen säger oss att civilisationer förmodligen är ytterst sällsynta i världsalltet. Hur sällsynta vet vi inte. Men det är till och med möjligt att argumentera för att det för när varande bara finns en enda civilisation i vår galax Vintergatan.

CS: För annars skulle vi ha blivit kontaktade?

BC: Ja, det är ju innebörden i den så kallade Fermiparadoxen – finns det andra civilisationer i Vintergatan borde vi ha sett spår av dem. Men, å andra sidan, det tog 3,8 miljarder år att gå från det allra första livet på jorden till en civilisation. Det är en enormt lång tid, omkring en tredjedel av universums ålder.

Då inser man att även om liv i sig är extremt vanligt på andra håll i rymden, och det skulle jag gissa att det är, kan det vara extremt ovanligt med intelligent liv som kan bygga en civilisation och ställa existentiella frågor.

Det innebär i så fall att vi människor visserligen är fysiskt obetydliga, men ändå värde fulla i den meningen att vi är så sällsynta. Kanske är vi rentav unika, och i så fall har vi ett djupt ansvar gentemot oss själva. Mening finns då på det sättet att universum betyder något för mig och för dig, liksom för våra efter kommande. Om vi är den enda civilisationen i Vintergatan, så är jorden den enda platsen i Vintergatan där det finns mening. Det betyder, tror jag, att mänskligheten har ett värde, om än möjligen övergående.

CS: Vad tror du skulle hända om vi faktiskt fick kontakt med intelligent liv någon annanstans i Vintergatan? Hur skulle det förvandla vår kultur, politik, teologi och så vidare?

Man kan tycka att den kosmologiska forskningen redan borde ha lett till sådana förändringar. Ända fram till 1920talet visste vi inte att det finns andra galaxer än vår egen, och först på 1990talet upptäckte vi planeter runt andra stjärnor än solen. Men de upptäckterna har inte gjort någonting för att ändra teologi eller politik.

CS: Att hitta intelligent liv i rymden vore väl något annat?

BC: Vore det? Det är en intressant fråga. Det kan mycket väl bli så att vi hittar liv på Mars i det europeiskryska projektet ExoMars. Om drygt två år ska ett fordon landsättas på planeten för att leta efter liv – levande organismer eller lämningar av utdött liv. Vi kanske hittar liv eller spår av liv på Mars, vi kanske upptäcker att livet på jorden faktiskt har sitt ursprung där, eller så finner vi ingenting av intresse.

Och även om vi hittar liv på Mars tror jag inte att det kommer att förändra oss. Inte ens om vi skulle upptäcka radiosändningar från en intelligent civilisation tror jag att det skulle göra någon skillnad. Till och med om denna andra civilisation kontaktade oss och sa »För sök låta bli att förstöra er planet och förgöra er själva!», så tror jag att vi skulle göra det ändå. Och det grundar jag på att de helt genomgripande kosmologiska upptäckter som gjorts det senaste hundra åren inte har förändrat människan. Men man kan ju alltid hoppas.

CS: Till slut, kan du säga något om vad som fick dig att bli fysiker?

BC: Det var astronomi, utan tvekan. Stjärnorna som lyser på den mörka natthimlen har fascinerat mig så långt tillbaka som jag kan minnas. Och sedan lärde jag mig om vetenskapens kulturella och filosofiska betydelse genom Carl Sagans tvserie Kosmos. När man tittar på hur obetydlig och bräcklig vår planet är, kan man undra över hur vi människor kan ägna så mycket kraft åt att kriga och försöka erövra små plättar av jordytan från varandra. Men det gör vi.