Vänstern och filosofin

För en tid sedan lade jag ut ett citat på min Facebooksida hämtat från ett debattinlägg i Dagens Nyheter av Magnus Linton: ”Att det inte finns några absoluta sanningar betyder inte att det inte finns mycket som är betydligt sannare än annat.” Jag lade till två frågor: (1) Är detta sant? (2) Hur sant, i så fall? Detta gav upphov till en livlig debatt. Några förstod inte vad han menade, andra menade (skämtsamt) att det nog var mer sant än motsatsen, medan åtskilliga försökte hitta en begriplig tolkning med innebörden att han nog inte menade vad han skrev. Problemet med påståendet att det inte finns några absoluta sanningar är förstås att man undrar om det är sant. För i så fall finns det ju åtminstone en sanning! Om det är falskt, så är det ju inte så omstörtande, å andra sidan. Ändå finner vi personer i kulturdebatten som säger att det inte finns en unik sanning utan flera. Vad som är sant för dig kan vara falskt för mig. Vad kan de mena med detta? Det är inte lätt att säga.

Några hävdar bara att det på något bestämt område inte finns några sanningar, som inom moral och politik. Det är omstörtande men inte obegripligt. Denna uppfattning är inte självupphävande. Det var ju vad Axel Hägerström lärde. Han drog slutsatsen att man inte borde syssla med moral och politik vid våra universitet, men konstaterade samtidigt att vi är fria att fortsätta att fälla moraliska och politiska omdömen i samhällslivet. Dessa ska uppfattas som uttryck för känslor och inställningar. Hägerström var politiskt radikal. Var detta ett politiskt radikalt ställningstagande? Jag tror inte det. Man kan omfatta vilken uppfattning som helst om moralens och politikens natur och lika gärna inta höger- som vänsterståndpunkter. Själv tror jag att det finns en unik moralisk sanning som existerar oberoende av vår begreppsbildning och vårt handlande. Jag tillhör vänstern, precis som Hägerström gjorde.

För den som inte tänker så, är det näraliggande att hålla med Hägerström om att vi med vårt moraliska språk bara uttrycker känslor och åsikter. Men det finns andra sätt att förklara moraliskt språk. Ett sådant är att tänka relativistiskt. Då jag säger att något är rätt finns en underförstådd referens till något system av regler som jag sympatiserar med och som kanske är allmänt accepterat inom någon gemenskap som jag tillhör. Den som tillhör en annan gemenskap hänvisar till en ett annat regelsystem. Då blir det begripligt att vi fäller till synes motstridiga omdömen (omskärelse av barn är rätt/orätt); vi talar båda sanning, vi refererar bara till olika regelsystem. Ett tredje sätt att förstå moralens natur är att tänka sig att alla moraliska utsagor är falska. Var och en av dessa tre uppfattningar är omfattad av någon kollega till mig, som jag respekterar. Är detta höger- eller vänsterståndpunkter? De tycks gå att förena med alla slags politiska ställningstaganden.

Det fanns en tid då vänstern ville bruka filosofin som ett verktyg i politiken. Den korrekta filosofin (marxismen-leninismen) skulle göras till statsfilosofi. Det var ett både politiskt och intellektuellt misstag. Abstrakta filosofiska tankar har inga bestämda politiska implikationer. Resultatet av denna strävan blev ett totalitärt samhälle. De som i vår tid i vårt land försöker upprepa detta misstag är Kristdemokraterna, som vill placera det svenska samhället på en kristet etisk värdegrund. Det vore en olycka om de skulle lyckas.

Karl Marx hävdar i den sista av sina Feuerbachteser att filosoferna har försökt tolka världen och nu gäller det att förändra den. Det betyder inte att filosofin ska bli mer politisk, utan att det inte längre finns tid för filosofi. Det är en lätt överdrift. Vi som är dragna åt att filosofera behöver inte helt upphöra med det, men vi ska inte tro att vi därmed förändrar världen. Vill vi göra det får vi organisera oss politiskt.

Torbjörn Tännsjö är emeriterad professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till ett fyrtiotal böcker. Han har publicerat sig i moralfilosofi, politisk filosofi och medicinsk etik och är en engagerad deltagare i den offentliga debatten. Tännsjö varit föreståndare för Stockholm Bioethics Centre och även affilierad professor i medicinsk etik vid Karolinska Institutet. Åren 1995–2001 var Tännsjö professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker