Verklighetens död

»Granströms kyligt precisa inledning är bland det starkaste hon skrivit […].«
– Isabelle Ståhl, DN

»Hon är den samtida författare jag känner till som mest påminner om P.O Enquist i sin balansgång mellan rationalitet och gåta, kyla och morbiditet.«
– Maja Lundgren, Göteborgs-Posten

“En söndagsförmiddag i februari, knappt en vecka före sin tvåmånadersdag, slöt min yngsta dotter sina ögon.”

Ett barn dör och återfår livet. Det blir utgångspunkten för en reflektion över gränsen mellan liv och död, en gräns som ingen egentligen vet var den löper. Att naturvetenskaperna inte kunnat klarlägga hur det levande ska skiljas från det icke-levande, vad säger det om möjligheterna att med ett rationellt språk beskriva allt som är verkligt?