Flum i riksdagen 2010–2014

De pseudovetenskapliga motionerna är få, men avslöjar i flera fall grundläggande missförstånd av vetenskapliga förhållningssätt.

Vi närmar oss riksdagsvalet 2014, och det är dags att sammanfatta den innevarande mandatperioden. Jag bidrar här med en summering av pseudovetenskapliga inslag i riksdagen 2010–2014. Summeringen ger vinkar om i vilka frågor som lusten att avvika från en vetenskapligt grundad syn är störst.

Jag har undersökt riksdagsmotioner framlagda under nuvarande mandatperiod.[1] Naturligtvis kan ledamöternas intresse för udda uppfattningar manifesteras på andra sätt än genom motioner. Det har till exempel nyligen uppmärksammats att Jan Lindholm (MP) av riksdagens utredningstjänst har beställt en rapport om chemtrails.[2] Men han har inte motionerat om saken. (Chemtrails betecknar kondensationsstrimmor från flygplan som enligt konspirationsteorier består av farliga substanser som med benägen hjälp från CIA sprutas ut över oss.[3])

Motioner är likväl intressanta eftersom riksdagsledamöterna kan använda dem för att framhäva en egen profil. Genom att skriva en enskild motion visar ledamoten väljarna att hen bryr sig särskilt om någon fråga. En enskild motion behöver inte ha något brett stöd inom motionärens parti.

ÄLDRE EXEMPEL

Pseudovetenskap i riksdagsmotioner är förstås inget nytt. Tämligen omtalad blev Tuve Skånbergs (KDS) ”Creationism” från 1992.[4] Här hävdades bland annat: ”i Sverige diskrimineras creationismen gentemot evolutionismen i stort sätt [sic] på alla tänkbara sätt: populärvetenskapliga TV-program, läromedel både i grundskola, gymnasium och på högskolenivå, beviljande av doktorandtjänster osv., detta trots att många erkända forskare företräder creationismen”. Skånberg tillhandahöll även en lista över sådana ”erkända forskare”. Också Per Landgren (KD) lade 2005 fram en kreationistisk motion.[5]

En annan anmärkningsvärd motion skrevs av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin (båda C) år 1999. De anförde: ”För den subtila strålningen finns tyvärr ännu inga tillräckligt känsliga mätinstrument. […] Enda möjligheten att åskådliggöra de subtila magnetfälten är för närvarande därför med pekare/slagruta/pendel i händerna på en inom detta område erfaren slagruteman.”[6]

Kanske har jag under innevarande mandatperiod inte funnit motioner i paritet med dessa stolligheter, men likväl har jag hittat ett femtontal som förtjänar att uppmärksammas. Somliga går pseudovetenskapliga ärenden och stödjer uttryckligen en pseudovetenskaplig ståndpunkt, medan andra bara pläderar för pseudovetenskapliga verksamheter utan att nödvändigtvis uttala sig om vetenskapligt avgörbara frågor. Jag anger inte nedan vilka motioner jag anser hör till vilken kategori. Gränsdragningen kan ibland vara svår att göra, både mellan dessa två kategorier och mellan att alls gå pseudovetenskapens ärenden och att inte göra det.

ALTERNATIVMEDICIN

Många motioner handlar om alternativmedicin. Eva Olofsson och ytterligare sex namn (samtliga V) föreslår i en motion att regeringen ska ”tillsätta en utredning med uppdrag att se över förutsättningarna för att bygga broar mellan konventionella och komplementärmedicinska behandlingar”.[7] Det motiv som anförs är att många människor använder alternativmedicinska metoder och att personalen i den gängse vården inte alltid får reda på det. Detta är onekligen problematiskt, men det är svårt att se att man därför måste ”bygga broar” mellan behandlingar som har respektive inte har vetenskapligt stöd.[8]

En motion av Agneta Luttropp och ytterligare tre namn (samtliga MP) föreslår införandet av ett register för alternativmedicinutövare, ett förslag som MP även tidigare drivit. Motionärerna skriver att tanken med registret är ”att skapa en tydlighet och reda i ett fält som är väldigt oöverblickbart för enskilda människor. Det är svårt att veta vad olika terapier betyder, vem som är ansvarig, vilka utbildningar de yrkesutövande har och om någon kontroll görs.”[9] Ett sådant register skulle sannolikt ha en legitimerande effekt för hela alternativmedicinen. Företrädare för alternativmedicin har länge velat ha ett register av, får man förmoda, just detta skäl. Men det ska medges att ett register även skulle kunna användas i kritiskt granskande syften.[10]

Anne Marie Brodén (M) har undertecknat flera motioner med alternativmedicinsk inriktning. I en motion där hon är ensam författare framhåller hon Vidarkliniken som gott föredöme, eftersom ”man ger en kombination av skolmedicin, naturläkemedel, fysikaliska och konstnärliga terapier, harmonisk miljö och närande kost.” Det heter även att inom den antroposofiska medicinen ”integreras det biologiska synsättet med kunskaper om sjukdomens samband med det själsliga.”[11] Bägge dessa formuleringar är för övrigt hämtade från Vidarklinikens webbplats.

Två motioner i liknande ärenden har Brodén skrivit tillsammans med Finn Bengtsson (M). I den ena framhålls att alla till buds stående medel måste övervägas för att motverka ohälsa. ”En sådan möjlighet, som för varje år får alltmer stöd i forskningen, är tillämpningen av olika alternativa metoder till de vedertagna skolmedicinska principerna.” Motionärerna säger att mycket forskning stödjer ”integrativa, komplementära behandlingsmetoder” och anför som exempel massage vid ryggont, stress, ångest och depression.[12]

I den andra motionen av Brodén och Bengtsson ventileras missnöje med den nuvarande forskningens ”begränsande synsätt” som ”riskerar exkludera andra kunskaper och erfarenheter som kan skapa hälsa och välmående”. Motionen utmynnar i ett ganska svårbegripligt förslag om ”att regeringen överväger möjligheten att se över möjligheterna för en introduktion av nya metodologiska koncept med riktade forskningsinsatser som objektivt kan belysa konceptet med ’integrativ medicin’.”[13]

SELEKTIV KRITIK

Brodéns medförfattare Finn Bengtsson är överläkare och professor i ett medicinskt ämne (psykiatri), och det är ovanligt med uttalanden som är positiva till alternativmedicin från sådant håll. Bengtsson har tillsammans med tre andra undertecknare (samtliga M) författat en motion med en helt annan inriktning.[14] Där varnas för den skada som alternativa utövare kan orsaka. Man framhåller att utövarna kan använda metoder som inte grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet, och att många ”inte heller har någon ambition eller vilja att samarbeta” med gängse vårdgivare. ”I vissa fall är deras verksamhet till och med öppet kritisk till det som på vetenskaplig grund anses vara de bästa och säkraste […] metoderna att tillämpa idag.” Motionärerna tycker att de alternativa verksamheterna ”inger starka farhågor med tanke på den risk människor löper att få försenad diagnos och ineffektiv behandling för sina eventuellt allvarliga […] besvär.”

Är Bengtsson både positivt och negativt inställd till alternativmedicin? Nej, inte riktigt, ty vad jag har ersatt med ”[…]” i citaten är fraserna ”psykiatriska och psykologiska” samt ”psykiska”. Bengtsson är alltså orolig att alternativa terapeuter ska orsaka skada för psykiska sjukdomar, men några motsvarande farhågor framförs inte avseende kroppsliga sjukdomar. Lagstiftningen mot psykologiskt kvacksalveri är visserligen i stort sett obefintlig, men jag undrar ändå om detta kan motivera en sådan skillnad i attityd till psykologiskt respektive icke-psykologiskt kvacksalveri.

METODOLOGISKA MISSFÖRSTÅND

Motionerna av Brodén, med eller utan Bengtsson som medförfattare, ger främst uttryck för en positiv syn på alternativmedicin som förefaller omotiverad ur evidenssynpunkt, men motionerna innehåller knappast direkta felaktigheter (möjligen med undantag för beskrivningen av Vidarklinikens arbetssätt). Direkta fel kan man däremot finna i två motioner av Solveig Zander (C) om alternativmedicin.

I den ena föreslår Zander att särskilda forskningsmedel riktas till ”komplementär alternativmedicin”. Detta är angeläget eftersom ”det påstås att den behandlingsformen inte har evidens. Ändå vet vi att det finns evidens både i andra länder i Europa och även i Sverige.”[15] Detta förefaller motsägelsefullt: å ena sidan bör man forska mer, å andra sidan finns redan evidens (som hon menar ignoreras av kritiker?). Men ny forskning behövs av metodologiska skäl, enligt Zander: ”Komplementär alternativmedicin är en behandlingsmetod som utgår från ett helhetstänkande med utgångspunkt från den enskilda individen. Av det skälet är det svårt att använda randomiserade studier. Det är med andra ord svårt att använda den konventionella medicinens forskningsmetod och av det skälet måste man anpassa forskningsmetoderna till den disciplin som ska undersökas.” Detta måste betraktas som ett rent missförstånd. Det går utmärkt att vetenskapligt utvärdera behandlingsmetoder oavsett om de benämns ”konventionella” eller ”alternativa”, och oavsett om de innefattar individuell anpassning eller ej.

I den andra motionen tycker Zander att alternativmedicinare som är ”kvalitetssäkrade och certifierade” genom ett eget branschråd (!) ska kunna ingå i högkostnadsskyddet. Certifieringen skulle garantera att utövarna har medicinska baskunskaper. Om man ska tro Zander krävs knappast några extra studier för detta: ”Licensierade komplementärmedicinskt utbildade terapeuter har idag minst lika omfattande och i vissa fall t.o.m. mer kunskap än legitimerade sköterskor eller sjukgymnaster. Därför bör deras kompetens tas tillvara och deras rättigheter likställas med legitimerad personal inom vården.” Zander tar inte upp frågan om de alternativa metodernas effekt i denna motion, men hon försäkrar att ”det holistiska perspektivet många gånger ger bättre läkeeffekt än vår klassiska västerländska skolmedicin.”[16]

STRÅLNING OCH ELÖVERKÄNSLIGHET

En annan grupp motioner som rör sig i närheten av eller utanför vetenskapens råmärken handlar om strålning och elöverkänslighet. Några motioner föreslår att åtgärder ska vidtas för att underlätta för elöverkänsliga i vardagen, utan att framföra några vetenskapligt ogrundade påståenden om besvärens orsaker. Vi finner en motion av nio miljöpartister[17] och en av åtta socialdemokrater[18] med dylika förslag. Men ett antal motioner i ämnet är mer problematiska, då de säger missvisande saker om forskningen.

Ulrika Carlsson (C) skriver att ”[f]ristående forskare som arbetar med de här problemen har haft problem med att få medel till sin forskning”,[19] där ”fristående forskare” nog måste tolkas som en omskrivning för ”forskare som stödjer de elöverkänsligas agenda”.

Kerstin Engle och Helene Petersson (båda S) har samförfattat två motioner där de säger att ”[f]ler och fler rapporter och undersökningar visar på riskerna med elektromagnetisk strålning”, varför ”[d]et är dags att även vi i Sverige tar initiativ till en sammanställning över det aktuella kunskapsläget för eventuella ställningstaganden kring gränsvärden.”[20] Det är högst tvivelaktigt om forskningskonsensus rör sig i den riktning som motionärerna påstår. Engle och Petersson försöker övertyga genom att räkna upp varnande forskare och institutioner, i kreationistisk stil: ”Ryska experter, österrikiska läkarförbundet, 20 internationella cancerläkare, läkarorganisationer i Tyskland, 50 internationella vetenskapsmän – ja, listan kan göras mycket lång över alla de som i uttalanden de senaste åren varnat för konsekvenserna av barns och vuxnas mobilanvändning.”

Trumfkortet hos Engle och Peterson är dock hänvisningen till den så kallade Bioinitiative-rapporten, som har fått omfattande kritik för att ge en skev bild av forskningsläget.[21] Hänvisning till denna rapport finns även i en motion av Jan Lindholm (MP), som närmast urskuldande förklarar: ”Rapporten är ett verk av 29 oberoende forskare och hälsoexperter från 10 länder. Den oberoende gruppen Powerwatch säger om dessa forskare att de innehar 10 medicinska grader (MDS), 21 doktorer och tre MSc, MA eller MPHs (universitetsutbildade).”[22]

Lindholm är också tillsammans med Mats Pertoft och Lotta Hedström (samtliga MP) författare till ytterligare en motion som hänvisar till Bioinitiative-rapporten och dessutom citerar långa stycken ur den.[23] Motionen har flera anmärkningsvärda passager. Journalisten Mona Nilssons bok Mobiltelefonins hälsorisker (2010) beskrivs som ”[d]en senaste sammanställningen över forskningsläget i världen på detta område”, fastän Nilsson alldeles uppenbart saknar kompetens att bedöma forskningen.[24] En svensk namngiven forskare omnämns som ”den så kallade forskaren” och beskrivs i ordalag som liknar förtal: ”Den hållning [forskaren] visat när det gäller fördelning av forskningsmedel kan knappast beskrivas som sant kunskapssökande varför man kan ifrågasätta hans seriositet som forskare.” Motionärerna fastslår förnumstigt: ”Man ska även komma ihåg att [forskaren] varken är läkare eller strålningsfysiker, han är statistiker och inget annat.” Detta är dock inte helt riktigt – både hans doktorsexamen och hans professur är i ämnet epidemiologi, som är en vetenskaplig disciplin som sysslar med sjukdomars utbredning, orsaker och förlopp.

ANDRA ÄMNEN

Vetenskapligt tvivelaktiga motioner som rör andra ämnen än alternativmedicin och strålning är ovanliga. Jag har bara funnit en motion med kritik mot den dominerande vetenskapliga synen på klimatförändringar, av Lars Gustafsson (KD).[25] Tre miljöpartister har motionerat om att medel bör skjutas till för att stödja waldorflärarutbildning,[26] sedan Stockholms universitet häromåret lagt ner utbildningen (som man ärvt från Lärarhögskolan) på grund av bristande vetenskaplighet.[27] Motionen avslogs – liksom alla andra diskuterade motioner i denna artikel – men regeringen återkom anmärkningsvärt nog i frågan 2013 och beslutade att skjuta till 10 miljoner kronor.[28] Så motionen om waldorf är den enda av dem jag berört som i slutändan haft framgång i sitt ärende. I motionsfloden har jag endast funnit ett parti, nämligen V, som säger nej till mer pengar till waldorflärarutbildningen med tydlig hänvisning till dess bristande vetenskaplighet.[29]

INTE SÅ MÅNGA MEN MED VISST MÖNSTER

Jag har ovan redovisat ungefär femton riksdagsmotioner under innevarande mandatperiod. Det motsvarar en andel på en promille av alla fristående motioner. Det är alltså svårt att hävda att pseudovetenskapliga motioner skulle vara vanliga. Det låga antalet gör det också vanskligt att uttala sig om trender. Statistiken skulle ju påverkas ordentligt av att bara någon eller några få ledamöter med pseudovetenskapliga intressen tillkommer eller faller bort.

Däremot vågar jag ha en uppfattning om varför alternativmedicin och strålningsoro är de dominerande ämnena. Jag tror att det rör sig om en kombination av följande två omständigheter:

  • Människor som anser sig orättvist behandlade av politik som bygger på vetenskaplig kunskap lyckas tillräckligt ofta kanalisera sitt missnöje i massmedierna för att det ska bli allmänt känt.
  • Betydande andelar av befolkningen, inklusive politiker, har åsikter som avviker från vetenskapens eller har närmast obefintliga kunskaper i ämnet. Dessa punkter stämmer bra på alternativmedicin och strålningsoro. De stämmer inte fullt lika bra på klimatforskningskritik (ingen lika tydligt förfördelad grupp) eller på kreationism (inte lika stor befolkningsandel kan tänka sig att stödja den ovetenskapliga uppfattningen).

Eftersom ämnen som uppfyller de två punkterna kommer att fortsätta finnas, ska vi inte förvänta oss att pseudovetenskapliga riksdagsmotioner plötsligt ska försvinna. Men vi ska naturligtvis inte sluta att uppmärksamma och kritisera dem bara för att vi inte ser något slut på dem.

[1]Detaljer kring hur jag funnit dem kan vid intresse fås från mig.

[2]Se http://www.vof.se/blogg/jan-lindholm-och-chemtrailsutredningen/ och http://nyheter24.se/nyheter/politik/766889-mp-riksdagsledamot-bestallde-utredning-om-chemtrails.

[3] en.wikipedia.org/wiki/Chemtrail_conspiracy_theory (läst 2014-05-07).

[4] Motion 1991/92:Ub287.

[5] 2005/06:Ub497.

[6] 1999/2000:Ub404. Gunnel Wallin blev också uppmärksammad då hon hösten 1998 bjöd in en försäljare av s.k. vattenvirvlare att tala för C-ledamöterna i riksdagen. Det virvlade vattnets speciella egenskaper kunde enligt försäljaren direkt detekteras endast med slagruta.

[7] 2010/11:So573.

[8] En likartad formulering om att ”bygga broar” förekom under föregående mandatperiod i en motion av fyra miljöpartister med Gunvor G. Ericson som förstanamn (2009/10:So228).

[9] 2013/14:So4.

[10] I synnerhet om det kombinerades med strängare tillsyn och skärpt lagstiftning. De som föreslår att ett register ska skapas brukar dock inte framhålla en sådan möjlig användning, och brukar inte samtidigt föreslå lagändringar som skulle kunna göra registret till ett effektivt verktyg för att bekämpa kvacksalveri.

[11]2012/13:So568.

[12]2013/14:Sk325. Dubblett: 2012/13:Sk417.

[13]2013/14:Ub403. Dubbletter: 2012/13:Ub491 och 2010/11:Ub475

[14]2013/14:So620. Dubbletter: 2012/13:So548 och 2010/11:So574.

[15]2012/13:So494.

[16] 2012/13:So493.

[17]2012/13:T406.

[18]2012/13:Fö249.

[19]2013/14:Fö226. Dubbletter (med växlande medförfattare): 2012/13:Fö260, 2011/12:Fö241 och 2010/11:Fö249.

[20]2010/11:Fö232 och 2013/14:Fö237.

[21] en.wikipedia.org/wiki/Bioinitiative_Report (läst 2014-05-05).

[22]2013/14:Fö255. Kopierade argument i 2013/14:Fö254.

[23]2012/13:Fö228. Dubbletter: 2011/12:Fö213 och 2010/11:Fö206.

[24] Se min recension i Folkvett nr 2, 2011, s. 56–65. Även tillgänglig på jerkert.se/jesper/mobiltelefoni.pdf.

[25]2010/11:MJ383.

[26] 2012/13:Ub462. Dubblett: 2011/12:Ub343.

[27] Se t.ex. Folkvett nr 3, 2008, s. 4–6.

[28] Pressmeddelande från Utbildningsdepartementet 2013-09-03, www.regeringen.se/sb/d/16836/a/222700.

[29] 2013/14:Ub463.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker