Signerat: En global epidemi av mental ohälsa

Vi kan med enkla medel lätta en enorm sjukdomsbörda.

Av Gabriella Overödder.

En tyst epidemi plågar just nu världen. Den är skadlig, ibland dödlig, och är svår att upptäcka. Den isolerar människor och drar ner familjer i fattigdom. Dessutom saknas på många platser i världen fungerande stöd för att vare sig identifiera, behandla eller förebygga den. Epidemin drabbar omkring 350 miljoner människor årligen, från dem i rika stadsdelar i höginkomstländer till slumområden i låginkomstländer. Det är mer än dubbelt så många som antalet människor som lider av malaria. Vad är det för epidemi?

Depression. Depression ingår i det växande fältet global mental hälsa. Inom detta breda begrepp ryms de så kallade MNS-sjukdomarna. Initialerna står för mentala och neurologiska sjukdomar samt substansbruksstörningar. Depression och ångeststörningar utgör en stor del av den globala sjukdomsbördan. Studier antyder att förstämningssyndrom som depression är betydligt vanligare i låginkomstländer än i höginkomstländer, vilket talar emot den utbredda uppfattningen att mental ohälsa är ett I-landsproblem. Enligt Världshälsoorganisationen WHO drabbas var fjärde person i världen av mentala eller neurologiska sjukdomar under någon tid i livet. Detta gör mental ohälsa till en av de största orsakerna till ohälsa och funktionsnedsättning globalt. Global mental ohälsa är också skamligt eftersatt. Det finns därför många lågt hängande frukter i form av effektiva och slagkraftiga lösningar.

MNS-sjukdomarna uppskattades av The global burden of disease (2013) utgöra omkring 10 procent av den globala sjukdomsbördan i mått som dödlighet, sjuklighet och minskat välmående. Efter hjärt-kärlsjukdomar utgör alltså MNS-sjukdomar den största orsaken till lidande i dag, världen över. I en senare studie publicerad i Lancet Psychiatry år 2016, »Estimating the true global burden of mental illness», bedöms den totala sjukdomsbördan vara ännu större: likvärdig med eller ännu större än hjärt-kärlsjukdomarna. Utöver de enorma, negativa mänskliga konsekvenserna uppskattas den ekonomiska kostnaden av global mental ohälsa, exempelvis i form av behandlingar och utebliven arbetskraft, årligen uppgå till omkring 25 biljoner kronor globalt. Detta motsvarar fem gånger Sveriges totala BNP 2018. Om detta alltså är bland världens absolut största källor till förlorat välmående, varför har så få av oss hört talas om denna pandemi förut?

Global mental hälsa är ett anmärkningsvärt försummat område, både på individnivå och av stater. Enligt WHO saknar mer än 40 procent av världens länder en nationell strategi för mental ohälsa, och över 30 procent av låg- och medelinkomstländerna saknar helt en mental hälsobudget. Jämfört med andra problem av motsvarande storlek, som extrem fattigdom, malaria och hjärt-kärlsjukdomar är mental ohälsa allvarligt underfinansierad och underbehandlad, särskilt i låginkomstländer. Låg- och medelinkomstländer utgör över 80 procent av världens befolkning, men åtnjuter mindre än 20 procent av resurserna för mental hälsa. Inom global hälsa talar man ofta om ett treatment gap, gapet mellan antalet personer som drabbas av en sjukdom och andelen av dessa som får behandling. I låg- och medelinkomstländer uppskattas behandlingsgapet rörande mental ohälsa vara 76–85 procent. Mer än tre fjärdedelar av dem som drabbas får alltså inte vård! Inte heller det internationella biståndet prioriterar området. Trots att sjukdomsbördan från global mental ohälsa uppskattas utgöra mer än den dubbla jämfört med hiv, så riktas över tjugo gånger mer bistånd till hiv. Ytterligare bidragande till behandlingsgapet är att de som drabbas av MNS-sjukdomar ofta blir marginaliserade av både institutioner och medmänniskor. Då mental ohälsa saknar fysiska symptom uppfattas de drabbade ibland som mindre trovärdiga, ett tecken på svaghet eller gudomlig bestraffning. Detta leder till ytterligare stigmatisering och till att drabbade individer ofta inte får eller vågar söka hjälp, samt slutligen till fler sjukdomsfall. Denna situation innebär att det, för den som ställer sig frågan »Hur kan jag göra något åt detta?», finns goda möjligheter att göra stor skillnad med små medel.

En av få organisationer som arbetar mot depression i låginkomstländer är StrongMinds (webbplats: strongminds.org), som specifikt riktar sig till kvinnor i Kampalas utsatta områden. StrongMinds arbetar med gruppterapi där kvinnorna träffas veckovis på en bakgård hemma hos någon av deltagarna tillsammans med en samtalsledare. Där får de en trygg plats att våga dela med sig av sin situation, för att få stöd och utbyta erfarenheter med de andra kvinnorna. Eftersom depression är en isolerande sjukdom har många av kvinnorna liknande erfarenheter men har sällan tidigare vågat anförtro sig till någon. Dessutom får de verktyg av samtalsledaren för att identifiera och hantera depressiva triggers. Mellan träffarna, och framför allt efter behandlingens slut, kan kvinnorna stötta varandra och minska risken för återfall. Vissa av dem utbildar sig sedan till samtalsledare och kan på så sätt stärka både sig själva och sin omgivning för lång tid framöver. StrongMinds utbildar själva sina samtalsledare, som i princip alla saknar tidigare professionell bakgrund inom psykologi eller psykiatri. Det finns lika mycket utbildad sjukvårdspersonal inom mental hälsa i New York som i hela Afrika! Därmed finns det tyvärr inte möjlighet på mycket länge att ha legitimerad personal till alla behandlingar. Just att använda icke-specialiserade samtalsledare utan vårdutbildning är en nyckel till att tackla den globala mentala ohälsan. Detta kallas task shifting. Utöver den kostnadseffektiva metod som StrongMinds använder, finns det andra lovande initiativ i särskilt utsatta länder som ger anledning till att se optimistiskt på framtiden. Tillsammans med mer forskning är detta just vad Harvardprofessorn Vikram Patel, en av fältets absoluta auktoriteter, utmålar som huvudnycklarna för att tackla den globala mentala ohälsan framöver (se gärna hans TED talk på ted.com). Genom forskningsinsatser och globala krafttag har vi tidigare övervunnit stora hot mot folkhälsan.

Vi kan med relativt enkla medel lätta en enorm global sjukdomsbörda. Låt oss erkänna denna hittills tysta epidemi och påbörja arbetet i dag.

Gabriella Overödder är generalsekreterare för Effektiv altruism Sverige, som verkar för att använda evidens som verktyg för största möjliga nytta i världen.