Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Signerat: Napoleon, Beethoven och Kubrick

Victoria Larm om tre svåra män och enandet av Europa.

Europa var under slutet av 1700-talet ett lapptäcke av riken och furstendömen, men en sak hade de gemensamt: de lydde alla under den märkliga statsbildningen »Heliga romerska riket av tysk nation» (962–1806). Eller som Voltaire karaktäriserade det: »Varken heligt, romerskt eller ens ett rike».

Det fanns en viss centralstyrning under rikets första århundraden, men så under senmedeltiden utkämpades hundraårskriget och därefter kom reformationen. Det i sin tur ledde till trettioåriga kriget. När Ludwig van Beethoven föddes i Rehnlandet år 1770, var Europa sedan länge splittrat. Det kejserliga var bara en symbol: det fanns inget regeringsorgan, ingen krigsmakt, ingen gemensam valuta och ingen övernationell lagstiftning. Det fanns inte ens en gemensam kalender. Precis som många andra vid den här tiden drömde Beethoven om demokrati och kände aversion mot titlar generellt och monarkin i synnerhet. Franska revolutionen hade dragit igång en utbredd vilja till samhällsförändring, och det var mot denna kuliss som en tämligen kortväxt och trind man från Korsika kom att spela ut sitt drama.

Precis som många andra blev Beethoven begeistrad över den jämnårige korsikanen, som hade gjort en av historiens mest imponerande klassresor – från fattigadel på en betydelselös ö full av getter till makten över ett Frankrike som dittills bara styrts av påvar och/eller kungar. Han lovade ordning i ett splittrat Europa och ansågs förkroppsliga revolutionens ideal: frihet, jämlikhet och broderskap. Förmåga att tänka logiskt och rationellt skulle styra beslutsprocessen i stället för gudomlig vägledning. Sökande efter kunskap var en dygd och inte ett hot. I stället för prästernas ord skulle vishet och mod hjälpa människorna att navigera i tillvaron. Detta var tongångarna som Beethoven och Napoleon hade växt upp i. Men vem var the mastermind bakom dessa idéer? Spinoza, Voltaire, Rousseau, Diderot är de första man kommer att tänka på, men som alltid var dessa män bärare av idéer som etablerats långt före deras tid: Platon gjorde comeback på 1400-talet, och 1800-talet var Sokrates återkomst.

Upplysningsfilosoferna bestämde sig för att knuffa ner Kristus från toppen av den mänskliga hierarkin och ersätta honom med filosofen som levde på en grekisk ö fyrahundra år före vår tideräkning. Voltaire och hans samtida återkom ofta till sin beundran för Sokrates. (Den religionskritiske Voltaire kallade vid flera tillfällen Jesus för »Sokrates i Palestina», vilket måste betraktas som en komplimang – till Jesus.) När den judiska upplysningen satte igång kallades dess förgrundsgestalt Moses Mendelssohn (1729–86) för »Den tyske Sokrates».

Programmerad med sokratiska idéer i modern tappning, steg Napoleon i graderna under slutet av 1790-talet. Inspirerad av Bonapartes resa mot maktens topp, började Beethoven komponera sin tredje symfoni, Eroica (Hjältemodig) 1803. Den tyske kompositörens beundran växte under arbetet, ända tills Bonaparte gjorde det oförlåtliga: han utropade sig till kejsare. »Han var bara en människa trots allt», ska Beethoven besviket ha sagt 1804.

I början av 1960-talet åkte Stanley Kubrick (1928–1999) till London för att filma Lolita. Anledningarna var flera: skatteskäl, för att undvika censurapparaten i USA och för att slippa så mycket inblandning som möjligt från filmbolaget. Filmen hade premiär 1962, men Kubrick blev kvar i London. Han hatade att resa, barnen hade redan börjat skolan i England, katterna var så många och svåra att flytta, hundarna likaså. Kubrick hade dessutom drömt om Europa under hela sin uppväxt i New York. Den sofistikerade samtidskonsten och kulturarvet hade en magnetisk inverkan på honom. Dessutom var hans familj från Rumänien, Polen och Ungern. Efter att Kubrick slutfört inspelningen av 2001: En rymdodyssé (1968) blev han alltmer uppslukad av Napoleon: mannen som lagt ett helt imperium under sig och oåterkalleligt förändrat Europa. Beethoven må ha blivit besviken över Bonapartes reaktionära tilltag att utropa sig själv till kejsare. Men hundrafemtio år efter att Napoleon avlidit, hade hela Västeuropas rättssystem genomgått en progressiv förvandling med hjälp av upplysningstidens värdegrund. Enligt Code Napoleon (upprättad 1804) skulle alla behandlas lika inför lagen. Inga samhällsgrupper skulle ha privilegier som inte gällde alla andra. Alla hade rätt att ägna sig åt vilken religion man ville, och alla som hade möjlighet skulle betala skatt. Napoleon införde även att alla skulle ha samma valuta, olika husnummer, en gemensam kalender och samma system för trafiken på vägarna. Skolor och institutioner upprättades och/eller moderniserades, och änkorna fick pension när deras män stupat i krig.

Kubrick grävde ner sig i research om Bonaparte. Han lyssnade på Beethoven samtidigt som han skrev och läste. Han åkte på resor för att hitta bra inspelningsplatser och planerade för krigsscener med fyrtiotusen statister. Tiden gick och Kubrick började säga till sina medarbetare att de höll på att göra »the greatest movie ever made». År 1970 premiärvisades dock en annan film om Napoleon med titeln Waterloo. Den floppade monumentalt. Budgeten för Waterloo var enorm, och från en dag till en annan svalnade finansiärerna av Kubricks Napoleonfilm och drog sig ur en efter en. »The greatest movie ever made» blev i stället »the greatest movie never made». Nedslagen tvingades Kubrick att gå vidare. År 1971 befäste han sin roll som en av de största filmskaparna med A clockwork orange. I den använde han Beethovens An die Freude som soundtrack.

Precis som Kubrick och Napoleon hade Beethoven ett häftigt temperament och var bitvis ett kringvandrande arbetsmiljöproblem. Att han förlorade hörseln gjorde inte saken bättre. När han komponerade sin sista slutförda symfoni, den nionde, var han helt döv. 1824, tre år efter Napoleons död, uruppfördes verket och blev en succé. För första gången användes sång i en symfoni. I den fjärde satsen sjunger kören texten från Schillers dikt An die Freude. Tre år senare dog »the old Ludwig van», som huvudpersonen Alex kallar honom i A clockwork orange.

De förändringar som genomfördes under 1800-talets början, påeldade av upplysningen, var grunden för vad som skulle komma att bli Europeiska unionen. Napoleon gjorde ett bra grundarbete för enandet av Europa och skulle kunna kallas EU:s föregångsprofet. År 1972 valde EU An die Freude till sin nationalsång. Den döptes om till Europahymnen och förenade Napoleons livsverk med Beethovens, över etthundrafemtio år efter deras död.

Victoria Larm skriver historiska spänningsromaner. Hon har studerat historia och konsthistoria vid Stockholms universitet och har även arbetat inom mode.

 

»The greatest movie never made» är fortfarande never made. Men det har utannonserats att HBO har köpt rättigheterna och att Steven Spielberg ska producera en miniserie baserad på Kubricks manus.

Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...