Surrogatmödraskap: Lycklig utväg eller tanklös exploatering?

Gör de det för pengarna? Vilka dolda drivkrafter finns bakom surrogatmödraskap? Hbt-företrädare ser det som bästa alternativet att bli föräldrar. Kritiker påpekar att längtan efter barn inte får gå ut över utsatta kvinnors hälsa, varken här eller i u-länderna. Vissa feminister jämställer det med prostitution och barnhandel.

Frågan om surrogatmödraskap delar politiska partier, experter, forskare, läkare, jurister och vanliga medborgare på kors och tvärs. Många liberaler för fram homosexuella mäns önskan att få barn utan kvinnor som en demokratisk rättighet. Feminister kritiserar en människosyn som ser kvinnokroppen som en avelsmaskin och barn som handelsvaror.

Många oroas över de medicinska och andra risker som fattiga u-landskvinnor tar mot betalning av rika människor i väst. Handeln med graviditeter åt andra började i USa på 1970-talet. Par där hustrun var infertil började annonsera efter kvinnor som kunde föda mannens barn mot betalning. Kvinnorna inseminerades och männen ”adopterade” sina egna barn. Snart växte olika agenturer fram som tjänade massor av pengar på handeln med barn.

Man opererade i en juridisk gråzon, och snart kom den första vårdnadstvisten. Mary Beth Whitehead kom från lägre medelklass och vägrade lämna ifrån sig sitt barn till det övre medelklassparet Stern. Hon flydde, hämtades av polis och hotade begå självmord. Det blev rättssak där kvinna stod mot man, klass mot klass, blodsband mot kontrakt.

Rättegången om ”Baby M” engagerade hela USA och blev sedan tv-serie. En hatkampanj fördes mot Whitehead i medierna, men många feminister stod på hennes sida och kontraktet ogiltigförklarades. Trots det tilldömdes paret Stern vårdnaden eftersom rätten ansåg dem vara bättre föräldrar.

U-LANDSINDUSTRI

Efteråt förbjöd flera delstater i USa kommersiellt surrogatmödraskap. Men på 1990-talet förändrades bilden. Det var då embryotransplantation blev möjlig, alltså att implantera en kvinnas befruktade ägg i en annan kvinnas livmoder. En surrogatmamma kunde nu bära ett barn utan att själv ha någon genetisk koppling till det, genomgå ett så kallat gestationellt mödraskap.

Då flyttade surrogatmödraindustrin till tredje världen. Länder som Indien blev intressanta. Amerikaner behövde bara betala en tredjedel av vad det kostade i USa och ändå få ett ”eget” barn.

Vårdnadsdomarna i USA ändrades också. I ett fall 1993 som var nästan identiskt med Baby M löd domen att kvinnan inte hade rätt till det barn hon fött därför att hon erbjudit en tjänst. Även då ägget är en tredje kvinnas är det idag rättspraxis i USA att ge vårdnaden till dem som beställt barnet.

Surrogatmödraskap är i dag lagligt i delar av USA och i Indien, Ukraina, Ungern, Korea, Sydafrika, Israel och Nederländerna, och frågan diskuteras i Frankrike. Dessutom har Storbritannien och Australien legaliserat icke- kommersiellt surrogatmödraskap. Det finns också en oreglerad handel med graviditeter, bland annat i Kina och länder i tredje världen. I Sverige finns barn som kommit till genom surrogatmödraskap i u-länder och i USa.

KUNDERNA

De flesta par som vill ha barn genom surrogatmödraskap är heterosexuella par i väst. En minoritet är homosexuella par och ensamstående män som vill ha ett biologiskt barn, det vill säga två kategorier som har svårt att accepteras som adoptivföräldrar av många länder.

Gemensamt för alla är att de vill ha ett barn som är genetiskt kopplat till fadern. Men de vill inte att kvinnan som föder barnet ska dela vårdnaden.

Svenska par annonserar efter surrogatmödrar på olika nätsajter och erbjuder ersättning för hjälpen. Det framgår att det är fråga om kommersiella surrogatmödraskap, trots att alla former av surrogatmödraskap är förbjudna i Sverige.

Hon som föder i Indien, Ukraina eller USA är fattigare än beställaren – indiskan kommer ofta från byarna runt surrogatkliniken, amerikanskan är en gift kvinna ur arbetarklassen vars man ofta tjänstgör i Irak eller Afghanistan.

Många organisationer och debattörer kräver att surrogatmödraskap ska legaliseras i Sverige. Föreningar för barnlösa, queerdebattörer och politiker till höger och vänster. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har tagit ställning för legalisering, och både Folkpartiet och Socialdemokraterna vill ha en utredning i frågan. Många av förespråkarna vill tillåta altruistiskt surrogatmödraskap, det vill säga utan betalning.

Andra vill även ha fritt fram för kommersiellt surrogatmödraskap, som filosofen Kutte Jönsson, moderaten Christer G. Wennerholm, centerpartisten Fredrick Federley och företrädare för Föreningen för surrogatmödraskap. En eldsjäl i föreningen är Daniel Szpiegler, pappa till två barn genom en surrogatmamma i USA, som berättat om sin familjelycka i tidningar och tv.

– Min man Anders och jag ville bli föräldrar själva på riktigt och inte dela föräldraskapet med någon, sa Daniel Szpiegler i TV4:s morgonprogram för en tid sedan.

–Vi fick kontakt med en fantastisk kvinna på ett nätforum, hon krävde ingen betalning. Hon älskar att vara gravid bara, så hon gjorde det här flera gånger.

I dag är människor mer medvetna, enligt Föreningen för surrogatmödraskap, om att surrogatmödraskap kan vara ett alternativ till äggdonation och provrörsbefruktning. Men Daniel Szpiegler tycker sig ha mött fördomar:

– Som man, pappa och bög känner jag mig diskriminerad när folk undrar hur man kan man ta modern från sina barn. Alltså, det är ju inte alltid så att hela föräldrafrågan måste förknippas med mammor.

FEMINISTISKT NEJ

Men det är precis vad Sveriges Kvinnolobby anser. Det är en paraplyorganisation för ett fyrtiotal kvinnoorganisationer.

–Vi har sagt ett feministiskt nej till surrogatmödraskap, säger kvinnolobbyns ordförande Gertrud Åström. Självklart är vi emot sådan handel med kvinnor och barn.

Föreningen för surrogatmödraskap talar om kvinnors egna val och surrogatmammans rätt att bestämma över sin egen kropp. Man jämför med rätten till fri abort, en klassisk fråga för feminister. Men Gertrud Åström avfärdar bestämt sådana argument.

– Surrogatmodern blir en apparat för att, i de allra flesta fall, tillfredsställa en hetero- eller homosexuell mans önskningar. Hon utnyttjas med oklara risker för sin hälsa. Surrogatmodern och hennes barn är offer för en cynisk människosyn.

Kvinnolobbyn har uttalat sitt stöd för eU:s strategi mot våld mot kvinnor, där kravet på direktiv mot prostitution och surrogatmödraskap ingår. EU-parlamentets jämställdhetsutskott oroas över att både prostitution och surrogatmödraskap kan innebära handel med människor och vill att medlemsländerna ska motverka detta.

I kvinnolobbyns uttalande står att ”surrogatmödraskap är ett allvarligt problem som utnyttjar kvinnans kropp och reproduktiva organ. Sveriges Kvinnolobby ser surrogatmödraskap som en handel med kvinnors kroppar och med barn. Surrogatmödraskap innebär att kvinnors rättigheter förhandlas bort medan de betalande kvinnornas och männens, och särskilt pappans, biologiska rätt garanteras.”

Författaren Kajsa Ekis Ekman jämför också surrogatmödraskap med prostitution i sin uppmärksammade bok Varat och varan – prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. En kvinnas vagina och livmoder används som behållare oavsett om kunderna köper sex eller barn, menar hon.

– Surrogatmödraskap kan inte ses som en tjänst eller ett jobb vilket som helst. Varan är inte heller en vara som alla andra, utan ett barn. Det talas ibland föraktfullt om ”livmodersfeminism”, men här reduceras kvinnan enbart till livmoder utan att man ser röken av någon feminism. Hon framställs inte som en tänkande och kännande människa utan som en behållare, en funktion.

BARN INGEN RÄTTIGHET

–Det finns inga FN-konventioner som ger människor rätt att få barn, säger Kajsa Ekis Ekman. Däremot finns ju FN:s barnkonvention som stadgar barnens rättigheter, till exempel om barns rätt att veta om sitt ursprung.

Hon anser inte att fallet Sandra Björk är representativt. Det handlar om ett så kallat altruistiskt surrogatmödraskap, en närstående som ställer upp utan ersättning av medicinska skäl, och hör till undantagen. även om Kajsa Ekis Ekman förstår den starka önskan om ett eget barn i detta fall är hon emot en legalisering.

–Uppdelningen i kommersiellt och altruistiskt surrogatmödraskap är ohederlig, säger hon. Det är ingen skillnad i sak och bägge är fel.

– Och om det vore oproblematiskt för folk att föda barn åt sina systrar, svägerskor och väninnor hade inte industrier med surrogatmammor vuxit upp i u-länderna. Verkligheten visar att det inte är så enkelt.

Dessutom menar Kajsa Ekis Ekman att det är psykiskt och fysiskt påfrestande, och absolut inte riskfritt, att genomgå en graviditet

– Bara de hormonbehandlingar som en surrogatmamma måste genomgå verkar oroande. Vad vet man om hur de påverkar på lång sikt?

– Surrogatmamman kan bli sjuk, få missfall, bli traumatiserad eller i värsta fall dö av förlossningen. Barnet kan bli missbildat eller födas med en sjukdom. För att inte tala om de psykologiska problem som kan uppstå för kvinnan och med relationerna till övriga inblandade.

– Det är också en ganska pressad situation för en familjemedlem som, trots att hon väljer att ställa upp själv, kan ha starka outtalade krav från hela släkten på att hon ska göra det. För dessa kvinnors skull är det bra att surrogatmödraskap inte är tillåtet.

– Jag tycker vi ofta har en väldigt materialistisk syn på livet i dag, vi lever i en värld där man köper och säljer det man kan. Man pratar om att ”skaffa” barn, och många tror att familj och barn är förutsättningen för ett meningsfullt liv.

– Det är visserligen sorgligt för alla dem som vill men inte kan bli föräldrar, men samhällets uppgift är att skydda oss från faror – inte att uppfylla alla människors önskningar. Kajsa Ekis Ekman är inte helt emot en utredning om surrogatmödraskap. Det beror på vad en sådan utredning får för direktiv. Utredaren kan ju komma fram till att surrogatmödraskap ska vara förbjudet i Sverige även i fortsättningen, säger hon.

DET POLITISKA SPELET

Om regeringen kommer att tillsätta en utredning vet vi ännu inte. Och i så fall tar det flera år innan lagen eventuellt ändras på någon punkt. Politikerna, de sakkunniga, den allmänna opinionen – alla är splittrade. Inom vänsterpartiet har man först varit för, men nu är man emot att frågan utreds då en majoritet inom partiet är nöjd med det förbud som råder.

Barbro Westerholm (FP) är en av dem som har väckt frågan om en utredning av surrogatmödraskap, och i dag står Folkpartiet bakom kravet. Men de övriga allianspartierna är oeniga.

– I våras bjöd Maria Abrahamsson (M) och jag in till ett kunskapsseminarium i riksdagen om surrogatmödraskap, eller värdmödraskap som jag hellre vill kalla det. Hela frågan är oerhört komplicerad, säger Barbro Westerholm. Å ena sidan har vi Sandra och Sandra där det finns nedfrysta embryon som ingen får bära, och å andra sidan de homosexuella män som blir pappor genom att någon kvinna i Ukraina eller Polen låter sig insemineras och agerar värdmor.

–Det är två skilda situationer. I Sandra Björks fall tror jag de flesta tycker att problemet borde kunna lösas. Men i de fall där surrogatmödrarna också är biologiska mammor, och kanske tagit emot ekonomisk ersättning, är det flera andra aspekter att ta hänsyn till.

Även Maria Abrahamsson tycker att mer kunskap behövs, särskilt bland riksdagens ledamöter.

– På kunskapsseminariet i riksdagen bjöd vi in jurister, gynekologer och andra sakkunniga för att belysa problemet ur olika synvinklar. Jag har skrivit en motion som ska behandlas av Moderaterna i oktober, och då får vi se om mitt parti ställer sig bakom förslaget. Av allianspartierna är det bara Kristdemokraterna som inte haft frågan på bordet.

För att en utredning om surrogatmödraskap ska tillsättas krävs att alla allianspartier i regeringen kommer överens. Men KD har uppenbarligen en annan syn på livets ursprung och okränkbarhet än de mer liberala politikerna inom M, FP och C som ofta driver frågan ur ett rättviseperspektiv för alla slags familjebildningar.

HÄGGLUND HAR BOLLEN

I väntan på att kd ska komma till skott har det ingen betydelse att Socialdemokraterna och Miljöpartiet också kräver att regeringen ska utreda frågan. När de lade fram ett rödgrönt förslag i riksdagens kammare i maj 2011 röstade FP nej till förslaget och valde bort ett majoritetsläge i riksdagen.

–Man kan verkligen fråga sig hur viktigt det är för kd att det inte blir någon utredning och för fP att inte rösta med oss i oppositionen, säger Lena Hallengren, talesperson för S i sociala frågor.

Än så länge är det inte tänkbart med en ohelig allians mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna när det gäller surrogatmödraskap. Det tillhör de politiska spelreglerna att man håller ihop inom blockgränserna.

Socialminister Göran Hägglund (KD) medverkade i tv4:s program Kvällsöppet i höstas då problematiken kring surrogatmödraskap diskuterades och Sandra Björk och hennes svägerska fanns i studion. Socialministern betonade politikernas ansvar för att få en lösning som gagnar alla parter.

–Vi som lagstiftare måste skapa ett tryggt regelverk. önskan att få barn är en stark drivkraft för oss människor. Det är inte svårt att förstå Sandra i det här fallet.

– Men om det här blir tillåtet, fortsatte Göran Hägglund, vad händer då om en surrogatmamma ändrar sig och vill behålla barnet? Om de tilltänkta föräldrarna ångrar sig? Om fostret skadas och ingen vill ha det? Om pengar kommer in i bilden? Det är oerhört viktigt hur man närmar sig detta. Och jo, jag har en skeptisk grundsyn till surrogatmödraskap.

Det hade socialminister Göran Hägglund kunnat få utveckla för Sans, som vid upprepade tillfällen sökt honom utan framgång. Vid tidningens pressläggning hade han ännu inte tagit chansen att förklara hur han och hans parti ser på kraven om att surrogatmödraskap bör utredas.

SURROGATMÖDRASKAP innebär att en kvinna föder barn åt en annan. när insemination av sperma sker blir surrogatmodern den genetiska/biologiska mamman. Provrörsbefruktning innebär befruktning utanför kroppen. En kvinnas ägg kan befruktas och embryot implanteras i en annan kvinnas, en surrogatmoders, kropp. I bägge fallen bär surrogatmodern barnet fram till födseln och frånsäger sig det juridiska föräldraskapet. Embryon kan frysförvaras i högst fem år och används efter misslyckade behandlingar eller till syskon.

Yvonne Nenander är journalist, författare och fil.kand. i etnologi vid Stockholms universitet. Hon är fri skribent med inriktning på livsåskådning, kultur och mångfaldsfrågor.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker