Fritanke Fritanke
Kundvagn (0)
Till Kassan
Din kundvagn är tom
Meny

Sveket mot sektbarnen

Barnkonventionen och lagar till barns skydd måste gälla även i sekter, extrema grupper och andra slutna rörelser. Charlotte Essén skriver om de glömda barnen.

Av Charlotte Essén
Sverige är ett föregångsland inom barns rättigheter. Redan år 1979 antogs en anti-aga lagstiftning som förbjöd alla former av våld mot barn. Internationella jämförelser visar också att barn och unga – generellt sett – har det bra i Sverige. I Sverige ses barn och ungdomar – i de flesta fall – som individer med egna rättigheter. Ingen förälder eller någon grupp får anse sig äga ett barn.
Men trots att Sverige var ett av de allra första länderna i världen att ratificera Barnkonventionen, uppfylls långt ifrån alla de krav som konventionen ställer. FN:s Barnrättskommitté kritiserade exempelvis Sverige i juni 2010 för att inte uppfylla flera av de grundläggande kraven för Barnkonventionen, exempelvis gällande barns kunskap om sina rättigheter och svårigheter att komma till tals i vårdnadstvister, vid utredningar inom socialtjänsten eller i processen för asylbarn.
Det finns en annan stor grupp barn och unga där Barnkonventionen inte har nått fram och för vilka det svenska samhället länge har blundat – de som växer upp i sekter och liknande extrema, isolerade rörelser. Det handlar om cirka 25 000 barn, utifrån jämförelser med norska siffror, men uppgifter är osäkra, då forskning fortfarande saknas. I den siffran räknar jag inte in det okända antal barn som växer upp i vit makt-miljöer, new age-grupper och andra extrema grupperingar. I många av dessa rörelser undanhåller föräldrarna ofta medvetet barnen från samhällets insyn. Det är naturligtvis också självklart och viktigt att påpeka att det finns många barn som har en alldeles utmärkt barndom i dessa grupper.
Men få vågar se eller hjälpa de barn som far illa, vare sig skolan, vården, socialtjänsten eller rättsväsendet. Och det saknas inte trovärdig kunskap i ämnet, bland annat tack vare den gedigna, statliga utredningen I god tro från 1998, samt i många internationella rapporter de senaste åren. I god tro konstaterade många uppseendeväckande fakta, som borde ha orsakat direkta åtgärder, speciellt eftersom det handlade om utsatta och sårbara barn, men istället lämnades hela utredningen utan åtgärd av dåvarande regering. Ett par korta slutsatser från utredningen är att:
Barns uppväxtvillkor i sekter kan ibland vara oroväckande, problematiska och ofta helt oacceptabla i ett demokratiskt samhälle.
Man ifrågasätter inte fysisk bestraffning av barn och ibland ifrågasätts agaförbudet och man ställer sig ibland positiv till aga. Man ser vad man kallar ”kärleksfull aga” som i vissa fall nödvändigt i föräldrarnas fostrande uppgifter .
Att försöka ha något slags kontroll över barnets tankar kan låta sig göras på mer eller mindre subtila sätt. Man kan till exempel systematiskt använda något tekniskt hjälpmedel med ungefär samma syfte som en så kallad lögndetektor. Att försöka kontrollera barnets tankar är djupt respektlöst gentemot barnets behov av och rätt till integritet. Föräldrar har ingen rätt att försöka forcera och överskrida barnets gränser till sin inre värld. Att inte respektera barns behov av tankefrihet i denna bemärkelse är att våldföra sig på barnet och att utsätta barnet för svåra psykiska påfrestningar och därmed risk för att fara illa.
Föreställningen att sjukdom, svaghet och olyckor åtminstone i viss mån kan ses som en följd av bristande tro eller orätta tankar, riskerar att hålla kvar och förstärka småbarnens magiska tänkande långt upp i åldrarna. Genom att hålla kvar barnet i ett magiskt tänkande stärks de vuxnas kontroll- och styrmöjligheter, framförallt via skuldbeläggning.
Man låter barnet känna skuld när det faktiskt inte har någon sådan, utan tvärtom aktivt borde avlastas från detta. Att bli drabbad av till exempel sjukdom blir också ett avslöjande av ens fel och brister. Barnet får betala ett dubbelt pris och är utan möjlighet att själv kunna ta kontroll över situationen. Att detta är både grymt och skadligt kan det knappast råda något tvivel om. I god tro, SOU 1998:113
Att som barn bli utsatt för fysisk eller psykiskt misshandel sätter djupa och ibland irreparabla spår, oavsett miljö. Den senaste forskningen visar på neurobiologiska förändringar i hjärnfunktionen, där mycket har samband med stressreaktioner. Psykologiska konsekvenser kan vara isolering, rädsla och oförmåga att lita på andra människor, vilket kan hålla i sig hela livet. Fokus måste därför sättas på de unga som idag växer upp i dessa grupper, förutom att erbjuda relevant stöd och hjälp till vuxna avhoppare.
I Sveriges Riksdag har totalt 25 motioner – de flesta från (FP), men också (S) och (MP) – lämnats om sektproblematiken sedan 1991, varav 8 enbart handlar om hjälp till barn och unga som lever i sekter eller psykologiskt stöd efter deras avhopp. Riksdagsledamoten och läkaren Barbro Westerholm (FP) har varit den som främst och oförtröttligt drivit frågan, allt sedan hon initierade den statliga utredningen I god tro. De senaste motionerna är 2009/10:So373, Utredning om barn i sekter samt 2010/11:Ub429, Barn i sekter. Båda motionerna ville tillsätta en ny utredning för att komma med förslag till hur barn som utsatts för manipulativt ledarskap i sekter bäst kan hjälpas, men de har avstyrkts.
Det kan finnas stora likheter mellan uppväxten i en sekt och i en hederstänkande familj, där barn och unga utsätts för hedersförtryck och våldshandlingar. Idag finns dock mycket större förståelse, vaksamhet och en grundläggande vilja att ge stöd och hjälp åt unga i hederstänkande familjer. Likheterna med barn och unga i sekter och andra slutna grupper i Sverige vill man från myndigheternas sida inte se, trots att de problemen är precis lika oacceptabla i ett demokratiskt samhälle. Det handlar om ojämlikhet, underkastelse och lydnad i en mycket auktoritär, ofta patriarkalisk familjestruktur, strikt kontroll och lydnad, tvångs- och arrangerade äktenskap vid ung ålder, aga som uppfostringsmetod och bestraffning, isolering och bristande socialisering i samhället, strikt regelverk omkring skol- och fritidsaktiviteter, kläder, utseende, vänner och privatliv.
Det här handlar inte om föräldrars rättigheter eller rätten till religionsfrihet. Det är en fråga om barnets rättigheter, föräldrars syn på barnuppfostran och i vissa fall regelrätta lagbrott. Och när det gäller den grundlagsskyddade religionsfriheten, gäller den enbart så länge den inte kränker fundamentala rättigheter och friheter hos andra människor. I detta fall, barn och de ungas egna mänskliga rättigheter.
För de barn och ungdomar som växer upp i sekter och andra totalitära grupper finns det stora brister när det gäller uppfyllelsen av Barnkonventionen. En norsk rapport, Til tross for tro, av Redd Barna från 2003, konstaterar, att vissa sekter och grupper är långt ifrån att ens försöka uppfylla de mest grundläggande kraven gällande Barnkonventionen, då man systematiskt bryter mot upp emot hälften av artiklarna. Dessa sekter och grupper är även verksamma i Sverige och internationellt. Barnkonventionen är visserligen inte lag i Sverige, som i Norge, men Barnkonventionens artiklar anses vara inkorporerade i svensk lagstiftning.
Självvalt isolerade grupper, vare sig det är geografiskt eller mentalt, finns inom alla områden i samhället; religiösa, psykologiska, kulturella eller politiska. De vuxna och föräldrarna i dessa grupper vill ofta inte att deras barn och unga ska integreras och socialiseras med samhället, snarare föraktar de allt och alla i världen ʼutanförʼ. Det handlar också om en strikt överlevnadsstrategi – gruppens existens är beroende av att de unga stannar kvar. En fostran som uppmuntrar självständigt tänkande och demokratiska värderingar kan då bli direkt kontraproduktivt.
De är i ordets rätta bemärkelse de osedda barnen, som vi varken förmår, vill eller vågar se, inte ens de personer som har till yrke att hjälpa barn. Lyckas de sedan som unga vuxna att lämna den slutna grupp de vuxit upp i, har samhället generellt varken någon förståelse eller relevant psykologiskt stöd att erbjuda.
För avhoppare från vit makt-rörelsen finns dock EXIT på Fryshuset i Stockholm. De har utarbetat en väl fungerande metodik för att stötta avhoppare från destruktiva grupper. För sektavhoppare finns den ideella föreningen Hjälpkällan, med stödverksamhet, diskussionsforum på nätet och jourtelefon, men verksamheten har mycket begränsade resurser, då ett treårigt projektbidrag från Allmänna Arvsfonden upphört. Stiftelsen FRI och Föreningen ROS kan också ge information, stöd och råd till sektavhoppare och anhöriga, men också dessa är helt ideella och resurssvaga verksamheter. Okunskapen är generellt mycket stor i Sverige, därför behövs utbildning och information till myndigheter och personal som möter dessa barn, ungdomar och unga vuxna, till exempel inom skolan, sjukvården, polisen, domstolarna, socialtjänsten samt vid universitet och lärosäten.
Ett faktum som sällan diskuteras är att en del barn fostras medvetet till utanförskap i Sverige av sina föräldrar, på grund av religiösa, kulturella, psykologiska eller politiska skäl. Det som är en självklarhet för andra barn är förbjudet för dem; deras liv styrs av ibland medeltida normer och värderingar som – förutom föräldrar och den närmsta familjen – noga bevakas av övriga medlemmar i gruppen.
I en sekt eller liknande isolerade rörelser är ofta slutenheten, avståndstagandet och föraktet mot samhället som en hög mur mot all verklig insyn. Fasaden är för det mesta tillrättalagd och anpassad till samhällets normer och värderingar. Denna mur kan vara både psykisk och fysisk, när sektmedlemmarna bor tillsammans, isolerade från samhället. Bakom denna kompakta mur finns ibland utsatta barn. De vuxna skyddar sig själva, sina vänner, ledning och sitt rykte. Det utsatta barnet, som kanske från första andetaget fått höra att omvärlden är värdelös, ond eller demonbesatt, söker inte hjälp och stöd hos människor utanför sekten, i rädsla för olika bestraffningar. Många, speciellt myndigheterna, verkar inte bry sig om eller förstå vad som kan ske inom dessa rörelser idag. Detta trots många både internationella och nationella exempel på missförhållanden och regelrätta lagbrott mot barn, som systematiska sexuella övergrepp.
En gemensam huvudregel för alla sekter och slutna rörelser brukar vara att i första hand skydda sitt rykte och förövaren, inte att skydda och hjälpa de utsatta barnen. Ändå har flera framgångsrika skadeståndsprocesser förts de senaste tio åren mot några rörelser internationellt, exempelvis när det gäller övergrepp mot barn inom Jehovas vittnen, Hare Krishna och nu senast, inom katolska kyrkan. Där har offren totalt tilldelats mångmiljonbelopp i dollar för sexuella övergrepp och – i Hare Krishnas fall – även för fysisk och psykiskt misshandel mot barn (2006).
I en studie från 2003, Religions-Related Child Physcial Abuse: Characteristics and Psychological Outcomes, visar B L Bottoms, professor i psykologi vid Unitversity of Illinois, att fysiska övergrepp och misshandel som sker mot ett barn på specifika religiösa grunder – i en religiös miljö – får extra negativa långtidseffekter för den psykiska hälsan. I studien jämförs med personer som blivit utsatta för fysiska övergrepp och misshandel under sin uppväxt, men utan några religiösa grunder. Resultatet visar att de barn som utsatts för religionsrelaterade övergrepp och misshandel i högre grad uppvisar depression, ångest, fientlighet, fobier och en paranoid idévärld. Bottoms slutsats är att skillnaden mellan grupperna beror på det religiösa sammanhanget och rättfärdigandet av handlingarna, vilket ökar komplexiteten och skadan av att bli misshandlad. Det blir ett svek från Gud, utöver sveket från förövaren, skriver hon.
I Sverige är det överhuvudtaget straffbart att utsätta barn för psykiska och fysiska övergrepp, oavsett bevekelsegrunder. Sekter och andra extrema grupper borde inte kunna använda den grundlagsskyddade religionsfriheten för att legitimera behandlingen av barn och unga som inte följer ”den rätta vägen.” Religionsfrihet ska inte stå över barnets egna, av FN stadgade, mänskliga rättigheter.
Vill du läsa om vetenskapens och samhällsdebattens frontlinjer? Beställ en prenumeration på tidskriften Sans, fyra nummer för endast 365 kr!

Kassa

Artiklar

Önskelista

Här är böckerna som ligger i din önskelista.

Anmäl din epostadress om du vill få uppdateringar och erbjudanden om de böcker som ligger i din önskelista. Vi lämnar aldrig ut din epostadress.
Din epostadresss är knuten till din önskelista så att du kan få uppdateringar och erbjudanden om böcker som ligger i här.
Jag är säker på att jag vill ta bort min epostadress

Meddelande

Meddelande text

Arbetar...