Den analytiska filosofins socialhistoria

Så formade politiken en opolitisk filosofi

“Shuringas bok är omöjlig att lägga ifrån sig.”
– Slavoj Žižek

Analytisk filosofi är den ledande formen av filosofi i den svenska och engelskspråkiga universitetsvärlden. Men vad har egentligen föranlett dess hegemoniska position? 

I Den analytiska filosofins socialhistoria: Så formade politiken en opolitisk filosofi visar den brittiske filosofen Christoph Schuringa att svaret inte bara handlar om interna filosofiska framsteg, utan om ett komplext samspel mellan idéer, institutioner och politik. Den analytiska filosofin har inte bara formats av sin tid, utan också av en empiristisk, liberal världsbild. Begrepp som objektivitet, rationalitet och fakta fungerar här inte bara som metodideal, utan uttrycker också en abstraherad syn på världen – som något stabilt och omedelbart tillgängligt för ett autonomt subjekt, frikopplat från historiska och samhälleliga sammanhang.

Vad står då på spel? Om vi okritiskt accepterar den analytiska filosofins självbild som neutral och opolitisk, riskerar dess metodideal – klarhet, analys av avgränsade problem och fokus på fakta – att sätta gränserna för vad som överhuvudtaget räknas som filosofiskt relevant. Frågan är inte bara varför den analytiska filosofin blivit så inflytelserik, utan vad denna dominans gör med filosofin själv.