Dialog och reflexion öppnar nya möjligheter

I Norge går man ofta till en filosof för att få hjälp med personliga problem. Helge Svare och Henning Herrestad är två pionjärer som i femton år har forskat, undervisat, skrivit böcker och tagit emot ”gäster” för filosofiska samtal. Det människor framför allt behöver i dag är tid för diskussion och eftertanke, anser de.

Det är trångt mellan bokhyllor och papper i Helge Svares arbetsrum på Arbeitsforskningsinstituttet (AFI) i Oslo. Här är han forskare sedan några år, bland annat har han undersökt jämställdhet i ar­betslivet och hur män i omsorgs­yrken har det. Samtidigt undervisar han studenter, skriver böcker och driver egen filosofisk praktik.

Kollegan Henning Herrestad har trampat hit på en hopfällbar citycykel. Han är sorgrådgivare vid Fransiskushjelpen några kvarter bort. Men också lektor vid Buskerud högskola i Oslo, rådgivare vid ett re­surscenter som arbetar förebyggande mot våld, trau­ma och självmord och så tar han emot privatpersoner som filosofisk praktiker.

Bägge dessa lärde män är föregångare inom den norska filosofisk praxis­rörelsen som kom igång re­dan på 1990-­talet. Tillsammans har de skrivit boken Filosofi för livet (Alfabeta 2006) där de berättar om de teoretiska grunderna och ger exempel på hur sam­tal kan gå till. Nu ökar intresset för filosofisk praxis i hela Norden. Varför, undrar jag, ska man gå till en filosof i stället för en psykoterapeut?

– För att människor oftast inte behöver äta lyckopiller el­ler rota i gamla barndomstrauman när de mår dåligt, säger Helge Svare. Resurserna för att klara utmaningarna de står inför finns inom dem själva. Genom att ställa de rätta frå­gorna får vi filosofiska praktiker dem att förstå detta.

Människan är ingen maskin

Henning Herrestad har under ett decennium arbetat inom de närbesläktade områdena psykiatri och psykoterapi som lektor och forskare i suicidologi och mental hälsa, och har erfarenhet av den medicinska synen på mänskliga pro­blem. Där ställer man diagnos på den underliggande orsa­ken till tillståndet och sätter in behandling för att minska symtomen.

– Det kan jämföras med hur man reparerar bilar, säger han. Om bilmotorn stannar hjälper det inte att fråga sig varför. Nej, du måste ta reda på vad som orsakade stoppet. 99 procent av alla motorstopp beror på en liten detalj, som till exempel att bensinen tagit slut eller att tändstiften sotat igen.

– När orsaken är så enkel och felet kan avhjälpas genom att man fyller tanken eller byter tändstift, då löser man det akuta problemet. Även om en viss typ av bensin eller tänd­stift kanske skulle få motorn att gå mjukare eller längre.

Om mänskliga problem kunde fixas lika enkelt som tra­siga bilar skulle vi nöja oss med standardlösningarna, me­nar Henning Herrestad. Precis som en bilmotor kan delas upp i förgasare och tändning med olika funktioner skulle vi gå med på det medicinska synsättet, där man på samma sätt delar upp mänskligt beteende i biologiska och psyko­logiska funktioner. När något inte fungerar optimalt sätter man helt enkelt in behandling för att få igång funktionerna på nytt.

Men det är inte så enkelt som att känslomässiga stör­ningar, bristande självkontroll och intresse för omvärlden beror på sjukdom, medfödda defekter eller en onormal utveckling under uppväxten, hävdar Henning Herrestad. Eller att detta kan repareras genom att motoriken tränas, och symtomen minskas genom medicin.

Humanistisk människosyn

– Filosofisk praxis utmanar den här medicinska synen på mänskliga problem, säger Henning Herrestad. Vi hävdar i stället en humanistisk människosyn. Vi är intresserade av hur den vi möter i samtal ser på sig själv och världen.

– Det är själva utgångspunkten för dialogerna med dem som söker upp oss. Den filosofiske praktikern kan genom att ställa frågor och ge exempel på andra uppfattningar ge sin besökare, eller gäst som vi föredrar att kalla honom eller henne, flera perspektiv på ett problem.

– Till slut kan en övertygelse som fanns från början ha förstärkts, men gästen har kanske ändrat uppfattning om något annat. Målet är inte främst att lösa problem – utan att undersöka olika möjligheter i livet.

Det är svårt att se en fullständigt klar skiljelinje mellan filosofisk praxis och all form av psykoterapi, menar Helge Svare och Henning Herrstad. Det finns psykoterapi som använder sig av samma slags utforskande samtal. Gränsen bör inte dras mot psykoterapi generellt utan mot det medi­cinska synsättet.

– Det handlar om två olika skolor, två synsätt på hur mänskliga problem ska lösas. Att söka förklaringar till be­teenden i bakomliggande orsaker är utgångspunkten i det medicinska synsättet. Detta står i skarp kontrast till förkla­ringar i de avsikter, baserade på mål och värderingar, som vägleder en människa enligt filosofisk praxis.

– I likhet med Sartre menar jag att vissa mål och värde­ringar väljs pre­-reflexivt, säger Henning Herrestad, alltså på ett omedvetet sätt. Men man kan bli medveten om dem. Genom reflexion, förslagsvis hos en filosofisk praktiker, blir man fri att antingen välja andra mål och värderingar eller fortsätta på den redan inslagna vägen.

Olycklig medicinfixering

Detta är ett humanistiskt synsätt eftersom det betonar män­niskans frihet och ansvar. Men Henning Herrestad och Hel­ge Svare är bekymrade över att den medicinska terapin brett ut sig på bekostnad av den humanistiskt inriktade.

– I många länder förvägras man ersättning från sjuk­vården och försäkringsbolagen för vårdinsatser som inte backas upp av forskning med mätbara resultat, säger Hen­ning Herrestad. De som inte följer den bevisbaserade medicinens riktlinjer misstänks för kvacksalveri.

Sådan kritik finns även mot filosofisk praxis. Huvudin­vändningen brukar vara att det saknas empiriska studier som bevisar nyttan av den. Men då är alltså utgångspunk­ten att specifika mekanismer ligger bakom mänskliga pro­blem, mekanismer som kan manipuleras på olika sätt.

– Jag tror att denna medicinfixering är mycket olycklig, säger Henning Herrestad. Den leder till att människor får behandling, men sällan känner sig förstådda. Man skjuter över målet och missar det verkligt väsentliga.

Som nordiska pionjärer inom filosofisk praxis har Hen­ning Herrestad och Helge Svare tagit stort ansvar för att sprida kunskap om värdet av filosofiska samtal. Redan 1998 etablerades Norsk selskap for filosofisk praksis (se www.nsfp.no) och året därpå startades inom NSFP en ut­bildning för filosofistudenter som ville ha särskild licens som filosofiska praktiker. Hittills har man utbildat 50 per­soner.

År 2001 stod NSFP i Oslo för värdskapet under den sjätte internationella konferensen för filosofiska praktiker. Det ledde till publiceringen av boken Philosophy in society (Herrestad, Holt, Svare) och strax efteråt skrev Helge Sva­re och Henning Herrestad Filosofi för livet, den första bo­ken om filosofisk praxis på norska.

Behovet av reflexion

Från och med hösten 2011 ges kursen i filosofisk praxis på Buskerud högskola i Oslo och nu går där 15 nya studenter. Alla i den kullen är från Norge, men ibland kommer stu­denter från de övriga nordiska länderna. Kravet för att bli antagen är att man har en master i filosofi.

Intresset för filosofisk praxis växer. I Oslo har NSFP nyss haft en hel dag med information, föredrag och möjligheter att pröva filosofiska samtal. Det nordiska samarbetet inom filosofisk praxis har fått en skjuts framåt efter en konferens i Köpenhamn i fjol, bildandet av en organisation i Sverige (se artikeln ”Filosofisk praxis på frammarsch i Sverige”) och i april går en ny nordisk kon­ferens av stapeln i Lund. Vad beror detta nyvaknande in­tresse på?

– Människor har ett enormt behov av reflexion i dag, sä­ger Helge Svare. Många upplever att hjulen snurrar alltför fort. Vi lever i ett så individualistiskt samhälle, man ska ta eget ansvar, fatta så många beslut och det ska gå undan. Ofta hinner man inte tänka över konsekvenserna.

– När det blir svårt att bestämma sig för något, säger Helge Svare, då kan en filosofisk praktiker hjälpa till att vrida och vända på perspektiven. Vår uppgift är inte att ge besked om hur folk ska göra, utan att underlätta för dem att fatta beslut genom att visa på olika alternativ.

– Svaren finns hos var och en av oss. Ingen är bättre ex­pert på ditt liv än du själv. Ingen annan vet vad som är rätt eller fel för dig.

– Ja, men ofta låser man sig i en position, säger Henning Herrestad. Vi erbjuder alternativa tankemodeller, öppnar andra perspektiv. Vi kan till exempel fråga någon med ett arbetsrelaterat problem vad det är som gör att personen känner sig försummad och diskriminerad. I stället för att besvara frågan ”Vad ska jag göra?” kan vi ställa en motfrå­ga, till exempel: ”Vem blir du om du går den där vägen i stället?”

Känslor som information

– Känslor är bra informationsbärare, säger Helge Svare som skrivit en rad böcker och senast en om just känslors betydelse (Livsmestring, Pax 2010) .

– Vad är det man blir upprörd över? Varför? Det finns en hel del förnuft bakom känslor. Att bli arg kan vara bra, till och med kristendomen talar ju om ”helig vrede”. Värde­ringen bakom det är kopplad till känslan av att bli kränkt.

– Negativa känslor kan dyka upp när man blir förhindrad att nå sina mål, fortsätter Helge Svare. Jag var till exempel på en middag nyligen och blev arg på min bordsgranne. Han var fullständigt ointresserad av att prata med mig och jag tyckte han var oförskämd. När jag insåg att känslan bottnade i mina egna förväntningar, då släppte den. Jag vände mig i stället till några andra som var mer öppna för kontakt, och hade jättetrevligt resten av kvällen.

Helge Svare menar att många känslor uppstår som en yt­lig reaktion grundad i ens egna bakomliggande värdering­ar. Man bör fråga sig varför man blir besviken och känner att självförtroendet sviktar. Går man till en psykolog vill denne gärna härleda känslorna till något barndomstrauma. Men oftast är det inte där man hittar lösningarna.

– Däremot bör personer med depression, ångest eller en personlighetsstörning få hjälp hos en psykolog, säger Henning Herrestad. Vid första kontakten med en ny klient kan vi ibland rekommendera honom eller henne att göra det först, och eventuellt komma tillbaka senare, om vi be­dömer att det behövs.

– Vi har alltså inga ambitioner att göra folk friska, säger Helge Svare. Dem som söker upp oss för att bli helbrägda­gjorda skickar vi vidare.

Varje människa är unik

En filosofisk praktiker är öppen för tolkningar för att förstå personen som kommer för konsultation. Man anstränger sig att se världen från hans eller hennes utgångspunkt. Hur upplever han sitt problem?

Man ställer frågor om gästens värderingar och mål. Vilka underliggande antaganden om världen gör att han nu har så svårt att följa dessa mål? Ingens liv är exakt likt någon annans. Därför är alla situationer, och tolkningar av situatio­ner, unika. Det gäller också samtalen och ordens valörer.

– Varje person måste bli förstådd på sina egna villkor, sä­ger Helge Svare, och varje konsultation är unik. Därför fungerar inte statistik som underlag för att hitta det bästa svaret på vad man ska göra. Man kan inte standardisera hu­manistiska metoder så som man gör med evidensbaserad medicin.

– En gäst jag hade visste varken ut eller in, berättar Hen­ning Herrestad, för han var förälskad i en kvinna men var gift och hade barn med en annan. Vem skulle han välja? Att leva med dem bägge gick inte i längden, och var och en av dem tycktes ovärderlig. Han ville egentligen inte mista nå­gon av kvinnorna, men förstod att han kommit till en punkt då han måste välja.

– En evidensbaserad lösning hade inte fungerat i det här fallet. Det var just den här mannens förflutna och nuvaran­de situation som gjorde hans val unika för honom. Inga moralregler eller utomståendes råd hade kunnat övertyga honom om hur han skulle göra.

– Men jag kunde hjälpa till att blottlägga hans egna mål och värderingar i livet, så att det blev lättare för honom att förstå vad hans beslut handlade om.

Kritik mot filosofisk praxis

En intressant kritik mot den norska modellen av filosofisk praxis kommer från Ran Lahav, en världsberömd filosofisk praktiker med en mer radikal inställning. Han vill upplysa sina klienter. Lahav hävdar att Sokrates skulle avsky idén att göra livet lättare för folk i stället för att få dem att för­kasta sina falska föreställningar.

Vad de norska kollegerna sysslar med är alltså, enligt denna uppfattning, alltför vardagligt och banalt. En annan tolkning av vad Sokrates ville att hans efterföljare skulle göra representeras av den mest kända författaren inom fi­losofi i Danmark, Finn Thorbjörn Hansen, som menar att tystnad frambringar klarhet. Hansen tycker att filosofiska praktiker ska strunta i åsikter, definitioner och kunskap och luta sig tillbaka i förundrad tystnad över tillvaron.

– Men idéer om att följa i Sokrates fotspår innebär dels en tolkning i ena eller andra riktningen av vad Sokrates egentligen ville, säger Henning Herrestad, och dels för­vandlar de den filosofiska praktikern till ett slags guru – någon som leder människor från mörker till ljus, från illu­sion till verklighet, från falska förespeglingar till sanning och från yttre föreställningar om världen till att själv vara en medveten aktör (jfr being-in-itself, ett begrepp om objektifiering, som introducerades i filosofin av Martin Heidegger och modifierades av Jean-Paul Sartre) i den. Då blir filosofisk praxis ett slags kvasireligion.

Enligt den norska skolan finns det många samtidiga per­spektiv, etiska dilemman och oförenliga världsbilder. I en dialog på några få timmar får den filosofiske praktikern en inblick i sin gästs värld och kan nyttjas av gästen för att till­rättalägga något, städa upp i en stökig vrå, lösa några di­lemman. Det är en stor framgång för bägge parter om gäs­ten lyckas bara med detta, anser Henning Herrestad:

– Även när gästen lämnar mitt besöksrum med en ny in­sikt, så är det ju ingen uppenbarelse. Snarare en liten im­puls att ändra livsbana i någon mening. Samtalen har ofta en frigörande verkan och sätter igång förändringsproces­ser. Också en liten förändring kan vara en viktig händelse i en människas liv.

Eviga frågor

Vilken är då den viktigaste utmaningen för filosofiska praktiker i dag? Helge Svare och Henning Herrestad anser utan tvekan att det är att göra sig hörda i vår symtomfixerade tid där vi ständigt översköljs av råd om hur vi ska bli bota­de, lyckliga och mer effektiva i att uppfylla våra drömmar. Kanske är det dags för en välskriven bok om filosofisk praxis, en bästsäljare med dialoger som är lätta att följa med i, säger Henning Herrestad.

För Helge Svare var det funderingar över existentiella frågor som ledde honom in på filosofins område. Funde­ringar som att vi människor, till skillnad från andra dägg­djur, kan göra medvetna val och därigenom ”skapa” oss själva.

Henning Herrestad växte upp i en kristen miljö. Intresset för filosofi var en konsekvens av den konflikt mellan käns­la och förnuft han upplevde som problematisk inom religi­onen. Synen på synd var underlig, tyckte han, och uppfatt­ningen att man skulle leva på ett visst sätt ”för att Gud vill det” var otillfredsställande. Filosofin tänjde gränserna för ”rätt” och ”fel”. Han blev mer och mer intresserad av män­niskans ansvar för sina handlingar.

De flesta grundläggande filosofiska frågor är i själva verket olösliga, menar Helge Svare och Henning Herre­stad. Det finns knappast några slutliga svar som alla kan acceptera. Det gäller även för oss som individer. För vad är egentligen ett gott liv? Ett rättvist samhälle? Vilka skyldig­heter har jag mot mina medmänniskor? Var går gränsen för min frihet?

Yvonne Nenander är journalist, författare och fil.kand. i etnologi vid Stockholms universitet. Hon är fri skribent med inriktning på livsåskådning, kultur och mångfaldsfrågor.


Om filosofisk praxis

En samtalskonst där filosofer skapar dialog med en eller flera personer. Samtalet får deltagarna att reflektera kring valsituationer och moraliska konflikter. Begreppen patient och klient används inte.

Den första filosofiska mottagningen i modern tid öppnades på 1980-talet i Tyskland, och fick snart efterföljare i bl.a. Holland och Norge. FN-organet UNESCO anser att filosofi bör in-föras på skolschemat. Filosofisk praxis finns nu i alla nordiska länder, och filosofiska samtal blir allt vanligare i skolor, på fängelser och inom vården.

Norsk selskap for filosofisk praksis, NSFP, är en av de organisationer som kan ge särskild licens som filosofisk praktiker och man har sedan 1999 utbildat 50 personer. Fr.o.m. hösten 2011 ges kursen på Buskerud högskola i Oslo. Läs mer på www.nsfp.no.

Det nybildade Svenska sällskapet för filosofisk praxis vill öka intresset för filosofiska samtal på skolor och institutioner, samt för enskilda och grupper som vill samtala om existentiella frågor. Man vill också stärka det nordiska samarbetet. Tulsa Jansson är ordförande och i styrelsen finns bl. a. läkaren Claes Hultling. Organisationen förmedlar kontakt till filosofiska praktiker. I april 2012 arrangerar man en nordisk konferens i Lund. Mer information på www.filosofiskpraxis.org

Sokrates är en av historiens mest kända tänkare. Han levde i det antika Aten för mer än 2 300 år sedan. Sokrates var en skicklig debattör som ställde frågor och försökte få sin samtalspartner att själv finna en lösning. Hans metod med ”förlossande tankar” kallas den sokratiska metoden och har inspirerat såväl psykoterapeuter som filosofiska praktiker.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker