Demokratin gynnas av klimatsmart mat

Matbrist kan leda till upplopp och extremism.

Av Daniel Lindvall.

Sommaren 2010 var den hetaste som någonsin uppmätts i Ryssland. Temperaturen i den europeiska delen av landet var på många ställen 7 grader över det normala. I slutet på juli bröt bränder ut. För bönderna var sommarhettan en katastrof. Vetet och kornet torkade i den annars så bördiga marken. Den ryska skörden minskade med en tredjedel och den ukrainska med en femtedel. I augusti höll Putin ett tal på tv där han aviserade ett exportförbud: »Vi måste förhindra att de inhemska matpriserna ökar. Vi måste bevara boskap och reserver för nästa år.»1

Brandröken sträckte sig långt in över Europa, men den ryska hettan skulle också drabba människor på mycket längre avstånd. Värst blev det för Nordafrika. Det året sammanföll ett antal olyckliga omständigheter. Kanada och Australien drabbades av skyfall och bränder. Även på den nordkinesiska platån, Kinas kornbod, minskade skörden. Därför började Kina köpa upp vete på den internationella marknaden. Det fick priset att skena. Vintern 2011 hade vetepriset fördubblats.

Det var den vintern som tunisiern Mohammed Bouazizi tog sitt liv i protest mot de usla levnadsförhållandena. I Nordafrika, där han hade försökt överleva som grönsaksförsäljare, är förutsättningarna att producera mat dåliga. Skördarna i det torra och väderkänsliga landskapet räcker inte för att mätta den snabbt växande befolkningen. Dessa länder är därför beroende av import, och Egypten är världens näst största importör av vete. Trots att hela 3 procent av landets BNP går till matsubventioner lägger befolkningen i genomsnitt 38 procent av sin inkomst på mat. Även tunisierna lägger i genomsnitt mer än en tredjedel av inkomsten på mat.2 För vanligt folk blev de ryska bränderna därför ytterst kännbara. Efter Mohammed Bouazizis död gick tunisier ut och demonstrerade med bröd i händerna. Under våren som följde på den heta ryska sommaren spred sig upproren över arabvärlden.

 

KLIMATKRISEN BERÖR DEMOKRATIN

Klimatkrisen beskrivs ofta med bilder av stigande hav, bränder och stormar, men kanske är det just vid middagsbordet som effekterna av ett varmare klimat kommer att kännas som värst. Forskningen visar att det med 80 procents sannolikhet var den globala upphettningen som orsakade värmeböljan i Ryssland.3 Huruvida den också orsakade den arabiska våren är mer diskutabelt. Hade dessa länder inte styrts av korrupta despoter hade det stigande vetepriset inte fått samma konsekvenser. Demonstranternas missnöje riktade sig därför främst mot den bristande demokratin, polisvåldet, korruptionen och arbetslösheten. Men det går inte att bortse från att priset på bröd och mat var en faktor som fick ut massorna på gatorna för att kräva förändring. Tyvärr grusades förhoppningarna om demokrati i Egypten när överbefälhavaren Abdel Fatah el-Sisi tog makten genom en militärkupp drygt två år efter revolutionen. Tunisien är det enda landet som lyckades ta sig från diktatur till demokrati under den arabiska våren.

Det är mycket som tyder på att mattillgången kommer att bli än mer ansträngd framöver. Om hettan stiger enligt vad FN:s klimatpanel förutspår kan livsmedelproduktionen i Afrika, Asien och Sydamerika minska med så mycket som en fjärdedel till 2050. Enligt en studie kan 60 procent av världens veteareal vara drabbad av extremtorka vid slutet av detta århundrande.4 Samtidigt används i dag en stor del av det som odlas till föda för nötkreatur och grisar eller för att omvandlas till drivmedel. Kampen om maten kommer att tillta när världens befolkning ökar. Enligt vissa bedömningar måste livsmedelsproduktionen öka med 50 procent till 2050 om vi fortsätter med samma kost som i dag.5 Det kommer att vara svårt att lyckas med detta utan att bidra med ytterligare utsläpp av växthusgaser eller att driva upp matpriserna. Redan i dag står jordbruket för en fjärdedel av de globala utsläppen.

Denna utveckling kan vara olycklig för människors längtan efter demokrati. I en studie har Internationella valutafonden IMF följt det globala priset på mat och demokratiutvecklingen de senaste fyrtio åren. Den visar att höjda matpriser i låglöneländer leder till social oro och till betydande försvagning av de demokratiska institutionerna. Dessutom ökar inkomstskillnaderna när matpriserna stiger, vilket i sig ger en sämre grogrund för demokrati.6 Det globala priset på mat sjönk med 75 procent mellan åren 1975 och 2005, men steg därefter kraftigt. Priserna har stabiliserats, men är fortfarande långt över vad de var under det hoppfulla 1990-talet. Priset på mat brukar inte pekas ut som en orsak till att demokratiutvecklingen blivit negativ under de senaste tio åren, men i framtiden kan den nog få skulden allt oftare.

För oss i västvärlden ter sig frågan om hunger ännu avlägsen. Vi är mer bekymrade över välfärdssjukdomar än priset på bröd. Dessutom pekar vissa prognoser, som den som Konjunkturinstitutet gjorde 2017, på att klimatförändringarna kan gynna livsmedelsproduktionen i norra Europa. Men mot bakgrund av att skörden sommaren 2018 var den sämsta sedan 1959, bör vi nog vara lite försiktiga med att hoppas på en sådan lyckosam framtid. Snarare finns det risk för att matbristen också letar sig till våra middagsbord. Maten är i ett historiskt perspektiv billig i Europa, men med tilltagande hetta och torka lär priserna stiga. Det är vad den brittiska storbanken HSBC varnade sina investerare för i en rapport som kom 2018.7 Det året var skörden i Europa 8 procent lägre än normalt. Även om de norra delarna av Europa kan klara sig bra under vår livstid, blir det svårare för bönderna i Medelhavsregionen. Enligt en studie kan de södra delarna av Spanien förvandlas till ett ökenlandskap om inte temperaturökningen hejdas före slutet av seklet.8

Dessutom lever vi i en globaliserad värld där mat handlas på en världsmarknad. Om skördar slår fel i Kina, Indien eller Latinamerika kommer det att påverka oss. I en studie med simuleringar av olika klimatrelaterade händelser framgår att om extremväder slår till på platser som har särskilt stor betydelse för världshandeln kan det påverka matpriserna såväl lokalt som globalt.9 Det olyckligaste framtidsscenariot vore om Himalayas glaciärer – området som kallats den tredje polen – smälter undan. Det skulle påverka jordbruket som förser nära två miljarder människor i Kina, Indien och kringliggande länder med mat. Klimatforskarna menar att glaciärerna kan vara borta framåt slutet på seklet. Då står vi inför en helt ny och mycket otrevlig världsordning.

 

MATPRISERNA STIGER

Vi har fortfarande möjligheter att undvika en katastrof, men troligen kommer vi att behöva acceptera att priset på mat stiger framöver. Frågan är vad det kommer att göra med demokratin i ett land som Sverige. Det har nu gått etthundrafemtio år sedan den sista stora hungersnöden i Sverige. Magnus Västerbro skriver om den i sin Augustprisbelönade bok Svälten. Han beskriver barkbrödet som visserligen fyller ut magen, men som »aldrig gör slut på hungern som bara fortsätter att klösa och riva». Men med all sin misär bidrog hungerkatastrofen till social och politisk förändring av Sverige. Den blev enligt Västerbro »en slutpunkt för det gamla Sverige».10 Hur kommer vårt land att förändras om vi på nytt får känna hur det klöser och river i våra magar? Det finns de som befarar att om stigande matpriser adderas till faktorer såsom sjunkande reallöner, arbetslöshet och växande ekonomiska klyftor kan det bli en svår utmaning för vår demokrati. Det kan skapa grogrund för krafter som inte står bakom principerna om allas lika värde. Det skulle i så fall kunna ta oss till ett samhälle som liknar det gamla Sverige. Den brittiska molekylärbiologen Gail Bradbrook, en av grundarna av klimatnätverket Extinction Rebellion, har varnat för att matbristen som kan uppstå i spåren av klimatförändringar kan resultera i »upplopp och fascism».11

Möjligen vore en sådan utveckling mer skrämmande än hungern i sig. De värsta hungerkatastroferna i den moderna historien har till stor del berott på politiskt vansinne och extremism snarare än på extremväder. Om vi agerar klokt och med is i magen kan vi mycket väl föra en politik som håller hungern borta. En sådan politik måste handla om radikala åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Genom social och teknisk förändring, andra grödor och effektivare och mer hållbar bevattnings- och odlingsteknik kan vi hålla hungern borta, men vi måste också börja vårda vår jord och äta så att maten räcker till alla. Kanske värnar vi vår demokrati bäst genom att äta lokalproducerat och stå upp för baljväxterna och annan klimatsmart mat.

Daniel Lindvall är fil. dr i sociologi. Han har varit huvudsekreterare i flera statliga utredningar. Senaste bok: Upphettning: Demokratin i klimatkrisens tid av Daniel Lindvall, Kjell Vowles & Martin Hultman (Fri Tanke 2020).

 

Noter

1. Andrew Krameraug (2010): »Russia, crippled by drought, bans grain exports», New York Times, 5 augusti.

2. Caitlin E. Werrell, Francesco Femia & Anne-Marie Slaughter (2013): The Arab spring and climate change. A Climate and Security Correlations Series (Center for American Progress).

3. Stefan Rahmstorf & Dim Coumou (2011): »Increase of extreme events in a warming world», Proceedings of the National Academy of Sciences, 108, nr 44 (1 november): 17905–9, https://doi.org/10.1073/pnas.1101766108.

4. M. Trnka m.fl. (2019): »Mitigation efforts will not fully alleviate the increase in water scarcity occurrence probability in wheat-producing areas», Science Advances (2019-09-29).

5. High food prices and the food crisis: Experiences and lessons learned, The State of Agricultural Commodity Markets (Rome: FAO, 2009).

6. Rabah Arezki & Markus Bruckner (2011): Food prices and political instability, IMF Working Papers 11, nr 62: 1, https://doi.org/10.5089/9781455221066.001.

7. Michael Holder (2018): Are climate-related food price hikes already starting to bite? Business Green, 9 oktober.

8. Joel Guiot & Wolfgang Cramer (2016): »Climate Change: The 2015 Paris Agreement Thresholds and Mediterranean Basin Ecosystems», Science, 354, nr 6311 (28 oktober): 465–68, https://doi.org/10.1126/ science.aah5015.

9. Thomas Chatzopoulos m.fl. (2019): »Climate extremes and agricultural commodity markets: A global economic analysis of regionally simulated events», Weather and Climate Extremes, januari, https://doi. org/10.1016/j.wace.2019.100193.

10. Phoebe Weston (2019): »UK risks mass food shortages and fascism ’in a few years’, Extinction Rebellion founder says», The Independent, 18 juni, https://www. independent.co.uk/environment/climate-change-extinction-rebellion-food-supply-shortage-riots-fascism-a8963756.html.

11. Magnus Västerbro (2018): Svälten: Hungersåren som förändrade Sverige. Alberts Bonniers förlag.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker