Önskas: Ett evidensbaserat samhälle

Har du gott rykte? Hos dig själv – garanterat. De flesta ser nämligen sig själva i god dager. Psykologerna kallar denna kognitiva ego-räddare som skyddar mot depression, för ”self-serving bias”. Framgångar tillskriver vi våra fantastiska egenskaper. Motgångarna; faktorer utanför vår kontroll. Den förklarar också varför vi tror oss vara och prestera över snittet – oavsett vad: noll procent av studenter anser sig ligga under snittet i social kompetens, och 90% av universitetslärare ser sig som överlägsna snitt-läraren. Måhända underhållande, (särskilt med self-serving bias påslagen), men jag blir mest skräckslagen. Finge jag radera en av alla våra begränsningar i rationellt tänkande så blev det självförhärligandet. Det är proppen som korkar till oss. Den hindrar oss från att se, än mindre utmana, vår egen dumhet.

Evolutionen har utrustat våra hjärnor med åtskilliga filter för att vi ska kunna orientera oss i en komplex värld.  Vi ser inte världen, vi ser en tolkad bild av världen.  Som ett fingertryck bär var och en av oss runt på vår unika sammansättning av filter, varav ”self-serving bias” är en. Paradoxalt nog så klarar vi oss förmodligen inte utan dem, samtidigt som de gör oss skrattretande irrationella. Rätt korkade, i klartext.

Det korta strecket blir det långa framför dina ögon när tillräckligt många säger det åt dig. När du väl tänkt en tanke, strider din hjärna för att försvara den ståndpunkten – hur dåligt underbyggd den än var till att börja med. Motstridiga fakta selekterar den bort.  Många drabbas av panik när de ser en spindel, men suger med glädje i sig en cigarett. Den förra dödar cirka 4 personer om året, cigaretter 5 miljoner.

Vi bränner inte längre häxor på bål, slår barn på fingrarna i syfte att förbättra möjligheterna till att memorera katekesen, eller låter läkare gå direkt från obduktion till att förlösa kvinnor utan att tvätta händerna. Det hela sker i dag lite mer förfinat.  Ännu, så utbildar vi barn, behandlar sjuka människor, dömer i domstolar, beskattar och spenderar skattemedel och rapporterar i media utan att allt som oftast förhålla oss objektivt till fakta.

2001 införde läkaren Pronovost en 5-punkts-checklista åt kollegor som sätter katetrar i ett centralt blodkärl. Läkarna skulle tvätta händerna med tvål, använda steril utrustning på sig själva och patient, samt sprita patienten. Låter som självklarheter? Det räddade 1 500 patienter under en 18-månaders period enbart i staten Michigan. År 2001, alltså. Thomas Quick? Ett exempel på att rättssystemet brister, men ändå funkar – när någon fri från förutfattade meningar granskar fakta. De som utbildas idag pensioneras år 2065. Kaliber i P1 rapporterar om elever som lejer spökskrivare för inlämningsuppgifter eftersom de inte ser skolan som relevant. De kanske har rätt, och vi fel? Måste jag sätta min dotter i en skola som baseras på tro, tyckande och tradition? Hör inte sånt kyrkan till?

Sverige är ett sekulärt samhälle. Vidskepelse i form av religion ska inte påverka staten.  Bra, men det räcker inte. Grundvalarna i mitt drömsamhälle vilar på objektiva fakta så långt som det är möjligt. Vi må vara för dumma för vår intelligens. Men historien visar att vi kan använda vår intelligens för att övervinna vår egen dumhet.

Det kallas vetenskaplig metod. Med det menar jag strävan att objektivt inhämta, värdera och respektera fakta. Där inga auktoriteter, ideologier, traditioner, kulturer eller andra vilseledande faktorer ges några preferenser. Vetenskapen har ingen ”propp” som korkar till, som människan. Den är inte självförhärligande. Den söker inte efter någon orubblig ”sanning” – någon sådan existerar inte för vetenskapen. ”Vetenskapligt bevisat” är i det närmaste en oxymoron. Dess väsen utgörs av ovisshet, ett ständigt ifrågasättande, en konstant jakt att hitta nya fakta som kan omkullkasta den aktuella uppfattningen.

Ingen naturlag styr samhällen per automatik mot ökat vett. Det skapas. Vi har metoden. Men använder den inte.  ”Om kunskapen från den kognitiva neurovetenskapen kunde komma till nytta skulle det leda till en pedagogisk revolution”, konstaterar Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap. Vem står i vägen? Ja, ett kritiskt, faktabaserat förhållningssätt utgör ett hot mot experter, auktoriteter, storföretag med starka marknadsföringsmuskler, munläder-politiker, traditionsbundna organisationer med flera.

Visst är ”the golden standard” inom vetenskapen; dubbel-blindade, randomiserade kontrollstudier, många gånger omöjliga i praktiken, men inte så ofta som vi vant oss vid att tro. Skulle man randomisera våra barn till en standard- eller Klingberg-skola? Randomisera skattereformer och arbetsmarknadsåtgärder? Någon blir ju förlorare! Ja, men vi vet inte vilka, och det är själva poängen med studien. Det är potentiellt informativa experiment som inte utförs, som genererar sanna förlorare: framtida generationer som berövas sina möjligheter.

Rösta om vilket samhälle du vill ha, men låt objektivt utvärderande av fakta avgöra säkraste vägen dit. Det är inte teknokrati, det är evidensbaserad ideologi. Ett kallt samhälle? Skitsnack. Fundamentalism, övergrepp, fördomar, förtryck, intolerans gror i tro och tyckande. De förintas när fakta respekteras. Kreativitet och tolerans flödar när det inte spelar någon roll vem som säger vad, utan vad som sägs.

Det samhället vill jag se här och nu. Låt mig åtminstone få starta en enklav i Norrland, som en del i ett kontrollerat experiment, även om vi måste skippa randomiseringen. Vill du vara med?

Åsa Wihlbeck

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker