Waldorfskolans ockulta agenda

Vid första anblick ser Waldorfskolan inbjudande ut. Arkitekturen är attraktiv, liksom de färggranna klassrummen. Det är först när man kikar bakom fasaden och in i själva pedagogiken som man inser att den kärlek som uppstår vid första ögonkastet nog inte är att lita på. 

Waldorf är världens största alternativpedagogiska rörelse. Den grundades 1919 som en skola för barnen till Waldorf-Astorias cigarettfabriksarbetare i Tyskland. Skolan expanderade snabbt och spred sig över hela världen. Den första svenska Waldorfskolan startades 1931, och i dag finns drygt fyrtio Waldorfskolor i landet. I Sverige övervakas de flesta skolorna av Waldorfskolefederationen, vilken avser att underlätta för skolorna att vara ”självständiga kulturinstitutioner med undervisning enligt Rudolf Steiners intentioner”. Waldorfskolan bedrivs med andra ord enligt antroposofiska principer.

Den antroposofiska rörelsen grundades i början av 1900-talet och är en esoterisk lära som bygger på de visioner Rudolf Steiner skådade i andevärlden. Det är dock inte troligt att Steiners andliga principer presenteras för den nyfikna förälder som undersöker Waldorfskolan som ett pedagogiskt alternativ. Antroposofin är nämligen gnostisk, vilket innebär att läran är hemlig och tillgänglig endast för de utvalda. I ett av Steiners många föredrag yttrade han följande:

Berätta aldrig vad som pågår i skolorna för utomstående, detta omfattar även föräldrarna.”

Det är nu dags att bryta mot Steiners uppmaning. Men innan vi kliver in i själva skolan behövs en kort sammanfattning av antroposofins värdegrund.

Rasism, demoner och återfödelse

Begreppet antroposofi kan översättas till människokunskap, men det är inte kunskap om den fysiska kroppen som läran gör anspråk på. I stället är det kunskap om människans andliga kvaliteter som står i fokus. Det är nämligen andevärlden som utgör verkligheten, medan den materiella världen endast är en illusion. Därför är det viktigt att andlighet präglar alla vardagens aktiviteter. För en antroposof utgör reinkarnation och karma själva förhållningssättet till livet. Innan vi föds väljer vi våra föräldrar så att vi får det liv vi behöver för att kunna klättra vidare på reinkarnationsstegen. Alla motgångar vi möter i livet är viktiga andliga erfarenheter – en fin tanke, beroende på hur den tillämpas. Enligt antroposofin är alla medfödda defekter resultat av att själen tvekade vid inkarnationsögonblicket. Även hudfärg omfattas av Steiners reinkarnationslära, något det sällan talas öppet om. Enligt Steiner utvecklas människan genom ett slags andlig evolution. Människans ”raser” är indelade i en hierarkisk kronologi. Längst ner finner man vilda folkslag som enligt Steiner dog ut till följd av sin egen natur när de konfronterades med den europeiska kolonialismen. Färgade folkslag kan över huvud taget inte utveckla en egen andlighet. Endast när de inkarneras som vita kan de nå toppen av den andliga evolutionen. Enligt Steiner är nämligen Europa källan till mänsklig utveckling.

Ytterligare en sida av antroposofin som hålls i det fördolda är demonologin. Enligt Steiner finns det två starka väsenskrafter på jorden – Lucifer och Ahriman. Dessa demoner utövar sitt inflytande på människan genom olika sinnesstämningar. Lucifer står för kreativitet, skönhet och religiositet, medan Ahriman symboliserar det materiella, vetenskapen och intellektet. Det måste råda balans mellan dessa väsen för att inte allt ska braka samman. Det är här Steiners version av Jesus kommer in i form av en så kallad Kristusimpuls. Balansen mellan det luciferiska och det ahrimanska präglar hela Waldorfpedagogiken. Det är viktigt att man väver in andlighet i all ämnesundervisning, för en skola som enbart ägnar sig åt realism och analytiskt tänkande är nämligen i Ahrimans våld.

Etersjäl och gamla testamentet
Waldorfskolan följer den svenska nationella kursplanen, men har även tillåtits ha sin egen läroplan, En väg till frihet. I den kan man läsa att pedagogikens främsta mål är att utveckla huvud, hand och hjärta. Detta är givetvis sant även för den vanliga skolan, men Waldorfpedagogiken har en helt annan agenda, som jag strax återkommer till. Vidare kan man läsa:

  ”Den religiösa hållning som utmärker Waldorfskolan implicerar intresse för och    tolerans gentemot olika trosuppfattningar. I denna vida bemärkelse genomsyrar en religiös hållning alla ämnen. Som ämne är religionsundervisningen konfessionsfri   men vilar på kristen grund.”

Att man är konfessionsfri på kristen grund kan tyckas motsägelsefullt. Det är dock inte kristendomen som genomsyrar waldorfskolan, utan religiositet i sig.

Enligt Steiner genomgår barnet en långsam andlig förvandling. Vid sju års ålder föds eterkroppen, vid fjorton års ålder föds astralkroppen och vid tjugoett års ålder föds jaget. Waldorfskolans verkliga uppdrag är att förvalta denna process, och utformningen av undervisningen följer därför förvandlingsstegen minutiöst.

De första skolåren präglas av sagor och fabler. Dessa utgör källan för all undervisning och är inte till för att underhålla barnen. Deras teman och utformning syftar i stället till att påminna barnen om deras tidigare inkarnationer och förbereda dem för deras påbörjade andliga resa. Sagorna övergår så småningom i mytologier från olika kulturepoker. Dessa introduceras i samma kronologiska ordning som raserna i Steiners reinkarnationshierarki. Till en början avverkas den grekiska och egyptiska mytologin, och slutligen landar man i den fornnordiska gudavärlden. I årskurs 3 introduceras även Gamla Testamentet, eftersom man anser att denna skrift är moralskapande och passar de prövningar en nioåring kan tänkas möta.

Bokstäver introduceras i första klass, men själva läsningen kommer först senare. Steiner ansåg att ett barn som lär sig läsa för tidigt riskerar sin framtida hälsa. Matematiken i Waldorfskolan utgår också från Steiners magiska föreställningar. Antroposofin är inte främmande för numerologi, och det är inte ovanligt att gångertabellerna tränas in med hjälp av symboler som pentagram eller dodekaedrar – femuddiga stjärnor och tjugohörningar är vanligt förekommande antroposofiska symboler.

Färgmagi och svarta kritor

Många som söker sig till Waldorfskolan gör det utifrån föreställningen att pedagogiken präglas av konstnärlig verksamhet. Visserligen målas det en hel del i skolorna, men även denna aktivitet styrs av religiösa föreställningar. Enligt Steiner är det från andevärlden kreativiteten hämtas. Waldorfskolans konstnärliga inslag är till för att stärka kontakten med denna värld. Goethes färglära ligger till grund för teorierna om de olika färgernas inverkan på den andliga resonansen. Dessa uppfattningar genomsyrar såväl de konstnärliga metoderna som den antroposofiska arkitekturen och de färgglada klassrummen.

För att bli en sann konstnär gäller det att man målar efter några på förhand givna principer. Det fria skapandet hör inte hemma i Waldorfskolan. I grundskolan är endast färgerna rött, blått och gult tillåtna. Eleverna målar sedan med en teknik som kallas vått-i-vått, som går ut på att måla cirklar, inifrån och ut, på blöta papper. Tekniken är utformad för att bilderna ska efterlikna de visioner som Steiner fick av de andliga dimensionerna. Figurteckning förekommer också, men med strikta restriktioner. Eleverna tillhålls att inte måla konturer, eftersom naturen enligt Waldorfskolan saknar dessa avgränsande streck. Inte heller den svarta färgen återfinns i naturen enligt Waldorfpedagogerna, så den svarta kritan bör också undvikas.

Linjaler och evolution
De första naturvetenskapslektionerna går ut på att barnen får bekanta sig med blommors och djurs väsen. Man undviker att förmedla teorier och fakta i grundskolan, eftersom Steiner ansåg att det kausala tänkandet inte mognar förrän efter puberteten. Det är i stället det magiska tänkandet som dominerar undervisningen. Redskap som linjal, mikroskop och miniräknare anses inte lämpliga i undervisningen. Först i tolfte klass börjar man prata om evolutionsteorin, och då med en tydligt antroposofisk prägel. I läroplanen står att man i samband med evolutionsteorin bör belysa människans avsaknad av specialisering. Det vill säga att människan inte är ett djur som alla andra och att hon besitter en andlig särställning i naturen.

Problemet med detta förhållningssätt till vetenskapen är naturligtvis att eleverna går miste om dess verkliga essens. I stället för att eleverna får undersöka världen som den är, förklaras naturfenomen i grundskolan med hjälp av sagor om olika naturväsen. När den riktiga naturvetenskapen väl introduceras på högstadiet står den i kontrast mot den världsbild som eleverna redan lärt sig. Det är svårt att förstå hur man kan lägga grunden för kausalt och kritiskt tänkande när undervisningens första sex år genomsyrats av gudamyter och väsen.

Ärkeänglar, ritualdans och konfessionsfrihet
Eurytmi är ett ämne som Waldorfskolan är ensam om. Denna rörelsedans är obligatorisk och genomförs minst en gång i veckan under skolans tolv läsår. Enligt Waldorfskolans egen läroplan är ämnet djupt engagerande både på ett fysiskt, själsligt och andligt plan. Eurytmi kallas ibland för “synligt tal”, och med det avses att den egna kroppen används som ett instrument för de andliga uttryck som ord inte kan förmedla. Med andra ord är det en slags ritualmagi som barnen utför. Med hjälp av eurytmin kan man även få bukt med illasinnade demonkrafter. Ett tydligare brott mot den icke-konfessionella stämpeln kan man knappast hitta.

Troligtvis är Waldorfskolan den enda skolan i världen som kategoriseras som konfessionsfri men ändå låter sina elever läsa böner varje dag. Bönerna kallas för ”språk”, men är hämtade ur Steiners bok Böner för barn. Skolans religiösa förhållningssätt märks ändå tydligast i de ceremonier som genomförs flera gånger under året. I november firas Sankt Mikaelsdagen genom att barnen tillverkar speciella lyktor. Huvudsyftet med denna högtidsdag är dock mer esoterisk än konstnärlig. Förutom att hylla ärkeängeln Mikael handlar ceremonin om att rena själen från mörkrets krafter.

När man frågar en Waldorfförespråkare om huruvida antroposofi förekommer i undervisningen får man ofta till svars att den inte gör det. Peter Staudenmaier är professor i tysk historia vid Marquette University i Milwaukee, USA, och har lång erfarenhet av att granska antroposofin. Han anser att det uppstår ett källkritiskt problem när Waldorfskolan mörkar vilka inslag i undervisningen som är direkt antroposofiska:

När förespråkare hävdar att de inte lär ut antroposofi i klassrummet så stämmer det. Steiner nämns sällan i undervisningen. Men detta är också ett av de stora problemen. Eleverna ges kunskaper som bygger på Steiners idéer, men han anges inte som upphovsman. I stället förmedlas hans lära som den absoluta sanningen om världen.

Hur kommer det sig egentligen att Waldorfskolan fortfarande kan kategoriseras som konfessionsfri? Enligt Lars-Åke Beckman på Skolverket ligger benämningen kvar av gammal slentrian:

Waldorfskolan var en av de första fristående skolorna i Sverige. Jag kan tänka mig att den fortfarande kategoriseras som den gör just därför.

Han menar även att det inte har betydelse i vilken kategori skolan hamnar. Pedagogiken är godkänd av Skolverket och myndigheten känner till grunderna väl. Så här säger Lars-Åke Beckman:

Det är vad som bedrivs i undervisningen som är viktigast i sammanhanget. Inte om den är konfessionsfri eller inte.

På den naturliga följdfrågan om vad som faktiskt bedrivs i undervisningen kan han däremot inte svara:

Det där får du fråga en Waldorfföreträdare om.

Människokunskap och anmärkningar
En av de starkaste invändningarna mot pedagogiken är avsaknaden av läroböcker. Läraren förmedlar all undervisning muntligt, medan barnen skriver ner sina insikter i så kallade periodhäften. Eleverna har dessutom samma klasslärare i alla ämnen genom hela grundskolan, något som ställer extra höga krav på allmänbildningen hos pedagogerna. Men hur ser då skolningen av dessa lärare ut?

Svenska Waldorfpedagoger utbildas i dag vid någon av antroposofernas egna högskolor. Utbildningarna skiljer sig dock från andra lärarprogram. Det räcker med att ögna igenom vad som ingår i kursplanen vid Rudolf Steinerhögskolan för att inse att det viktigaste för den som vill jobba i en Waldorfskola är kunskap om antroposofin. På schemat finns bland annat sinneslära, människokunskap, läkepedagogik, kulturepoker, meditation samt “den antroposofiska kunskapsvägen”. Vad dessa diffusa rubriker innehåller vet bara den initierade. Specialiserade ämneskunskaper i svenska, matematik, engelska eller naturvetenskap förekommer inte, utan allt bär Steiners avtryck.

Vilka effekter kan detta få på Waldorfskolans kvalitet? Det går att få en antydan om Waldorfelevernas kunskapsutveckling via Skolverkets webbplats. Av Sveriges Waldorfskolor fick 75 procent allvarliga anmärkningar vid Skolinspektionens senaste besök! Till de vanligaste bristerna hör elevernas möjligheter att nå åtminstone de lägsta läromålen, felaktigheter i betygssättningen samt avsaknad av stöd till särskilt behövande elever. Den allvarligaste anmärkningen, vilken gavs till 45 procent av alla skolor, är avsaknaden av en likabehandlingsplan. Denna plan ska innehålla skolans tillvägagångssätt för att främja elevers rättigheter och motverka kränkande behandling. Enligt Göran Fant, talesperson för Waldorfskolefederationen, beror detta på att Waldorfskolorna ”inte varit i fas med” de skoladministrativa uppgifterna. När det gäller mobbning och kränkande behandling hävdar han snarare att de är mindre förekommande inom Waldorf:

Klasslärarna följer eleverna så länge, de får en förståelse för klassen och brukar ingripa om mobbning uppstår.

Karma och konflikter
Det är inte alla elever som instämmer i Fants uttalande. År 2010 anmäldes lärare vid Waldorfskolor i både Uppsala och Norrköping för att ha misshandlat elever. På olika kritikerforum talar före detta elever ut om hur ledningen förbisåg den mobbning de utsattes för under skolåren. I ett internt dokument om mobbning ämnat för kollegiet på Alan Howard Waldorf School i Toronto får man en inblick i antroposofernas syn på elevkonflikter. I dokumentet diskuteras riskerna med att lärarna ingriper i sådana situationer. Om det mobbade barnets karma nu har lett barnet den vägen, då är inte alltid ett ingripande det bästa alternativet – barnet behöver ju uppfylla sitt inkarnationssyfte. Lärarnas uppgift är i stället att avgöra hur mycket mobbning ett barn kan genomlida för att det ändå ska stärkas av erfarenheten. Göran Fant dementerar dock att karmatanken skulle ligga till grund för brister i tillsynen av mobbning:

Tanken är så absurd att den blir komisk. Det finns absolut ingenting i karmatanken som säger att man ska nonchalera en sådan tragisk situation.

Hetsjakt och sektstämpel
När man bekantat sig med Waldorfpedagogiken blir det svårt att värja sig från den vidskepelse som präglar skolan. Men Waldorfrörelsen är inte känd för att ta till sig kritik. För några år sedan anställde Waldorfskolefederationen till och med en person som har i uppgift att bevaka Waldorfkritiska debatter på nätet. Personen har nu registrerat domännamn med Waldorfkritiska antydningar så att dessa inte ska användas av antagonisterna. Men allvarligast är ändå den hetsjakt som bedrivits mot Waldorfkritiker.

Peter Staudenmaier är en av många som drabbats hårt efter att ha kritiserat antroposofin. För några år sedan skrev han en essä där han redovisade de kopplingar han funnit mellan antroposofin och nazismen. Enligt Staudenmaier delade nazisterna förkärleken för det biodynamiska odlandet med den antroposofiska rörelsen. Steiners raslära är en annan beröringspunkt som förenar de två ideologierna. För detta mötte han starkt motstånd. Att den hätska kampanjen har stöd av federationen förvånar honom inte. Samma organiserade insatser har bedrivits mot honom i andra länder. Så här säger han:

– Som historiker har jag levererat ett par obekväma sanningar om antroposofins   förflutna. Den antroposofiska rörelsen är orolig att detta ska skrämma bort föräldrar eller köpare av biodynamiska varor.

Han poängterar att det är Waldorfförespråkarnas fulla rätt att försvara sin tro, men att avfärdandet av hans forskning bygger på förtal.

Staffan Rosander arbetar för Stiftelsen FRI, vilken stödjer anhöriga till sektmedlemmar. Enligt honom har antroposofin flera egenskaper som annars tillskrivs sekter:

Vanligt är att man formulerar sig otydligt, har en vacker fasad utåt, men en annan sanning inåt. Synsättet att den egna gruppen är god och de utomstående är onda är ett annat vanligt grepp. Waldorf är inget jag skulle rekommendera. Den är grundad på andliga principer, inte på vetenskap.

Det kan tyckas märkligt att ett sekulariserat land som Sverige så ofta tar Waldorfskolan i försvar. I Barnkonventionens fjortonde artikel uttrycks barnets rätt till religionsfrihet. Denna frihet står dock i kontrast till föräldrarnas rätt att ge sina barn en religiös uppfostran i enlighet med den egna trosuppfattningen. Frågan är bara hur många föräldrar till barn i Waldorfskolor som själva är antroposofer, eftersom de religiösa inslagen döljs effektivt av skolans konfessionsfria stämpel.

Ta del av samtalet! Bli prenumerant och
få Sans direkt hem i brevlådan.

Böcker